SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1978  
SLÅ slå4, v. -r, slog slω4g (slogo slω32), slagit sla3git2, slagen sla3gen2, äv. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) -r, slådde slod3e2, slått slot4, slådd slod4, sup. äv. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) slatt slat4; äv. (utom ss. vbalsbst. -NING numera nästan bl. i bygdemålsfärgat spr. i vissa trakter i bet. I 7 b; jfr KÖPSLAGA, SLAGARE, SLAGERI, -SLAGERSKA) SLAGA sla3ga2, v.3 -ade, i pr. sg. äv. (numera föga br.) -er (jfr anm. 1:o); o. SLÅSS slos4, äv. (numera föga br.) SLÅS slå4s (jfr anm. 8:o), v. dep. slåss resp. slås, slogs slω4gs l. (vanl.) slωk4s (slogos), slagits, sup. äv. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) slåtts.
(inf. o. pr. ind. pl. akt. schlå AOxenstierna 4: 478 (1629), OxBr. 11: 633 (1633). sla G1R 2: 30 (1525). slaa G1R 1: 165 (1523), Därs. 10: 292 (1535). slaga(-e) Schmedeman Just. 73 (1580: tilhope slage), Lagerberg Dagb. 170 (1711), Schultze Ordb. 4487 (c. 1755; betecknat ss. föråldrat ss. osammansatt). slo G1R 2: 18 (1525), Cavallin Herdam. 5: 21 (i handl. fr. 1682). sloge OxBr. 3: 9 (1612). slå (-åå) G1R 1: 125 (1523; enl. senare avskrift), Apg. 5: 39 (NT 1526) osv. slåd Lundström PLGothus 1: 101 (i handl. fr. 1608). slåg RA I. 1: 217 (1537: rådslågh), Bolinus Dagb. 35 (1668). slåge Teitt Klag. 273 (1555). — pass. slaas G1R 1: 183 (1524), Mark. 2: 22 (NT 1526). -slaass G1R 7: 567 (1531: forslaass). slagas SvGeolU Ca 6: 345 (1915; i bet. I 7 b). slodz G1R 4: 345 (1527). slos G1R 1: 129 (1523; enl. senare avskrift), RP 5: 131 (1635: ihjelslos). -sloss VDAkt. 1728, Syneprot. F III 7 (: rebbsloss), Därs. 1731, nr 404 (: brädesloss). slådz G1R 4: 119 (1527), Därs. 368 (: affslådz). slåes (-ess) G1R 16: 99 (1544), BoupptSthm 1675, s. 701 a. slås G1R 5: 82 (1528) osv. slåss (-sz) Est. 7: 4 (Bib. 1541), Chapman Liniesk. 67 (1796). slåz (-tz) G1R 4: 170 (1527), Murenius AV 293 (1654: opslåz). slåås Stiernman Riksd. 36 (1525), ConsAcAboP 3: 517 (1671: opslåås), KKD 10: 354 (1703; möjl. sg.). -slååss Murenius AV 441 (1660: kalckslååss), HSH 31: 84 (1661: beslååss). — dep. sloos BtFinlH 2: 43 (1545). slos 3SthmTb. 9: 362 (1616). sloss RP 12: 216 (1647). slotz UpplDomb. 3: 94 (1541). slåes RARP 4: 428 (1650). slås OPetri Kr. 319 (c. 1540), Rosenius SvFågl. 2: 137 (1922). slåss (-sz) Schroderus Comenius 950 (1639) osv. slåtz Sigfridi A 6 b (1619: flåtz, sannol. felaktigt för slåtz), Murenius AV 406 (1658). slåås OPetri Kr. 83 (c. 1540), Linc. S 1 a (1640).
pr. ind. sg. akt. slaar Mark. 2: 22 (NT 1526), ÄARäfst 78 (1596). slager Stiernman Com. 1: 302 (1580), HT 1913, s. 233 (1791: föreslager). -slar G1R 11: 271 (1537: förslar). slor G1R 1: 190 (1524: framslor), BtHforsH 1: 228 (1637). slåer Schmedeman Just. 60 (1574), Visb. 2: 301 (c. 1600). slår (-åå-) OPetri 1: 29 (1526) osv. — pass. slaass OPetri Tb. 22 (1524; möjl. inf. pass.), Därs. 47, 77 (1525). slages Fredlund Dahlgren 196 (1903). -sloas RA I. 1: 335 (1544: råd sloas). sloss ConsAcAboP 1: 499 (1651), Murenius AV 358 (1657: vpsloss). slåes G1R 14: 185 (1542: påslåes), VDP 1667, s. 95. slås BOlavi 99 b (1578) osv. slåss (-sz) G1R 14: 370 (1542), Nordenflycht (SVS) 2: 435 (1757). -slåtz G1R 26: 622 (1556: förslåtz). slåås VarRerV 26 (1538; möjl. pl.), Lagförsl. 103 (c. 1609), BlBergshV 18: 112 (1687). — dep. slos SvOrds. B 2 a (1604). slåes BOlavi 2 a (1578). slås Schmedeman Just. 30 (1554), Weste FörslSAOB (c. 1815). slåss (-sz) Grubb 362 (1665) osv. slåås Spegel GW 39 (1685).
pr. konj. slage Arfwidsson Oisian 1: 140 (1842). slå (-åå) OPetri Tb. 240 (1528) osv.
imper. dep. slås Weste FörslSAOB (c. 1815). slåss Bellman (BellmS) 1: 86 (1769, 1790) osv. slåtz (-dz) BtSödKultH 12: 25 (1593), Därs. 28.
p. pr. slagande BoupptSthm 1671, s. 1782. slåandes Willman Resa 196 (1667), Dryselius Måne 378 (1694: förslåandes). slående (-es) Hes. 30: 18 (Bib. 1541) osv. slåndes Apg. 23: 3 (NT 1526), Gustaf II Adolf 479 (1617: vtslåndes).
ipf. akt. schlog OxBr. 11: 633 (1633). shloge, konj. OxBr. 8: 283 (1635). -slage, pl. TbLödöse 490 (1603: förslage, sannol. med apokoperad ändelse -de). slo(-oo) OPetri Tb. 30 (1524), Landsm. XVIII. 10: 42 (1901; återgivande talspråk). sloch BtFinlH 2: 63 (1548). sloegh TbLödöse 85 (1588). slog (-oo-) SthmSkotteb. 3: 212 (1522) osv. slogge, pl. BtFinlH 2: 110 (1552). slogio (-ie), pl. TbLödöse 180, 220 (1590). slogo (-e), pl. G1R 1: 230 (1524) osv. slå TbLödöse 111 (1589), Därs. 340 (1594). slådde Moberg Invandr. 345 (1952). slåg (-åå-) G1R 6: 248 (1529), Lindner Tijdhfördr. 12 (1641). — pass. slogos (-es), pl. SthmSkotteb. 3: 194 (1521: slog(es)), SkeppsgR 1543, s. 28 a, osv. slogs (-gz) SkeppsgR 1541 (: Slogz til) osv. slox SkeppsgR 1543 (: slox ihop). slåx ConsEcclAboP 438 (1660). — dep. slogos (-es), pl. OPetri Tb. 28 (1524: slog(es)), Svart G1 39 (1561) osv. slogs (-gz) BtÅboH I. 4: 160 (1632) osv. sloogs OPetri Tb. 144 (1526), 2Mack. 13: 22 (Bib. 1541). sloos JönkTb. 137 (1538).
sup. akt. -schlaget AOxenstierna 6: 497 (1631: tillschlaget). schlagit (-idh) OxBr. 8: 17 (1630), Därs. 11: 630 (1632). schlaij OxBr. 11: 547 (1626). slaet Moberg Utvandr. 130 (1949; i bygdemålsfärgad dialog), Dens. Nybygg. 381 (1956; i bygdemålsfärgad dialog). slagat ÖstraHdDomb. 1: 57 (1603). slaget (-e, -ed) G1R 1: 183 (1524), Trolle Sjöoff. 1: 41 (1869). slagiett (-th) TbLödöse 103 (1588), Därs. 175 (1590). slagit (-id) G1R 1: 127 (1523; enl. senare avskrift), Därs. 2: 96 (1525) osv. slaje SoS 1901, s. 147 (1787). slatt Nilsson Bokh. 340 (1937; i bygdemålsfärgad dialog), Johnson Lägg 133 (1951; i dialog). -slågit RA I. 2: 128 (1565: berådslågit, möjl. felaktigt för berådslagit). slått (-o-) UpplDomb. 5: 171 (1597), GbgP 1958, nr 250, s. 22. -släget RA I. 3: 800 (1597: rådsläget). slägit BtÅboH I. 6: 69 (1633). — pass. o. dep. slages (-is) 2Kon. 3: 23 (Bib. 1541), ConsEcclAboP 360 (1659). slagez 3SthmTb. 1: 214 (1594). slagits (-ets, -etz, -itz) UpplDomb. 3: 110 (1541) osv. slags 3SthmTb. 10: 184 (1618). slaijes Chronander Surge D 4 a (1647). slåtts Strindberg NRik. 136 (1882).
p. pf. slaen Moberg Utvandr. 130 (1949; i bygdemålsfärgad dialog). slagen (-in) G1R 1: 101 (1523: slagne, pl.) osv. -slagienn TbLödöse 220 (1590: wpslagienn). -slådd Artes 1975, nr 4, s. 32 (: oslådd), Därs. (: oslått, n.))
Anm. 1:o Beträffande böjningen av sidoformen slaga se äv. KÖPSLAGA o. RÅDSLÅ.
2:o Den fsv. ipf.-formen slo motsvaras i nsv. regelrätt av formen slo. I skriftspråket o. det vårdade talspråket har denna form numera undanträngts av formen slog, där g på analogisk väg införts från pl. [fsv. slogho]. Uttalsformen slω4, som numera bl. förekommer i bygdemålsfärgat spr. i vissa trakter, synes ännu under 1800-talet ha varit jämförelsevis vanlig i vard. spr. Rydqvist SSL 4: 421 (1870; med uppgift att slog ”i det fria taletemellanåt kan mista sitt g). LoW (1889; uttal av ipf. slog utan slutkonsonant anförs ss. vard.).
3:o I ä. tid användes i pr. akt. 1 pers. pl. o. imper. l pers. pl. äv. formen slåm (slååm). Brasck Apg. C 2 b (1648; imper.). Rudbeckius Luther Cat. 170 (1667; pr. akt.). Atterbom SDikt. 2: 121 (1813, 1838; imper.).
4:o I ä. tid användes i imper. 2 pers. pl. äv. formerna slåen o. slår (slåår). Joh. 2: 19 (NT 1526: Slåår). HSH 1: 38 (c. 1750: slåen). GbgMag. 1760, s. 78 (: slår).
5:o I ä. tid användes i ipf. ind. 2 pers. sg. äv. formen slogst (slogzt). 1Sam. 21: 9 (Bib. 1541). UpplDomb. 5: 148 (1598).
6:o Ss. senare led i ssgr kan p. pf. anta gradböjning. Lidforss DQ 1: 296 (1890: det storslagnaste). Hellström Malmros 98 (1931: skräckslagnare).
7:o I samma bet. som p. pf. n. slaget (i bet. I 5 a α slutet) användes i ä. tid ss. framförställt attribut till orden guld o. silver äv. ett oböjligt p. adj. slagen (slaginn) [av lt. slagen, p. pf. av slān, slå]. I vissa fall har förb. slagen guld möjl. övergått till en ssg med bet.: bladguld. Oächte slaginn gull. TullbSthm 13/7 1584. Slagen .. Sölff. KlädkamRSthm 1590 D, s. 3 a. P(undet) 34 1/8 dlr Togenguldh (dvs. guldtråd) p(undet) 32 1/2 dlr slagenguldh. Därs. 1621 A, s. 4 a. I nedan anförda språkprov beror formen slagen sannol. på felskrivning l. attraktion l. dyl. Smöret, aller nadigeste herre, är udi tunnor slagen och talgen är och skiirt udi tunnor. G1R 23: 432 (1552); jfr I 63. (Den döde) finnes .. att hafua Ett Hugh J hufwudh medh ÿxe Slagen. EkenäsDomb. 1: 15 (1628); jfr I 1 e.
8:o En skillnad mellan formerna slås, pass., o. slåss, dep., görs i den språkvetenskapliga litteraturen tidigast av Ihre 2: 655 (1769). Weste (1807) uppger att skrivformen slås ss. pass. uttalas med långt å under det att samma form ss. dep. uttalas slåss. LoW (1889) uppger att slås, pass., uttalas med lång vokal o. kort konsonant l. (vard.) med kort vokal o. lång konsonant.
vbalsbst. SLAGANDE (numera nästan bl. i bygdemålsfärgat spr. i vissa trakter i bet. I 7 b, Skytte Und. A 2 b (1604: Bollslagande), TT 1896, Allm. s. 24), SLAGELSE (†, Wallin Bref 268 (1849: nedslagelse)), SLAGERI (se d. o.), SLAGNING (OPetri 1: 90 (1526: genomslaghningh) osv.), SLÅANDE (†, Gyllenius Diar. 15 (c. 1670)), SLÅELSE (†, Lind 1: 29 (1749: afslåelse), Dens. 1: 1903 (: ihopslåelse)), SLÅENDE (Lemnius Pest. 13 (1572; uppl. 1917: åderslående) osv.), SLÅNING (numera i sht dels i bygdemålsfärgat spr. i vissa trakter i bet. I 13, dels i skildring av ä. förh. i bet. I 34 b, Linc. Lll 3 b (1640: affslåning), Rålamb 13: 25 (1690; i bet. I 13) osv.); SLAGARE (se d. o.), SLÅARE (†, Linc. Ppp 1 b (1640; i bet. I 1)), -SLAGARINNA (se SLAGARE avledn.), -SLAGERSKA (se d. o.); jfr SLAG, sbst.1 Anm. Beträffande den såväl till KÖPSLAGA som till KÖPSLÅ hänförliga avledn. KÖPSLAGAN se d. o. Beträffande de såväl till KÖPSLAGA som KÖPSLÅ hänförliga avledn. KÖPSLAGARE, KÖPSLAGERI, KÖPSLAGERSKA o. KÖPSLAGNING se KÖPSLAGA avledn. Beträffande RÅDSLAGNING o. RÅDSLAGARE se RÅDSLÅ (avledn.).
Etymologi
[fsv. sla; jfr fd. sla(a) (d. slå, ä. d. äv. slage), fvn. slá (nor. dial. slå), got. o. fsax. slahan, mlt. slān, slagen, mnl. slaen (nl. slaan), fht. slahan (t. schlagen), ffris. slā, feng. slēan (eng. slay); besläktat med ir. slacaire, person som slår; jfr äv. (med svag böjning) fht. slagōn, ffris. slagia; formen slaga är sannol. dels lån från mlt. l. t., dels bildad till SLAG, sbst.1, l. SLAGA, sbst.1 — Jfr SCHLAGER, SLAFAT, SLAGA, sbst.1, SLAGBAR, SLAGG, sbst.3—4, SLAGGA, v.5, SLAKTA, SLOG, SLÅ, sbst.1—2, SLÅTTER, SLÄGEL, SLÄGGA, sbst., SLÄJA, SLÄKTE, sbst.2, SLÖG m. fl.]
Översikt
Översikt av betydelserna.
I. intr., tr. o. refl.
A. i fråga om att person l. djur jämförelsevis raskt rör kroppsdel (l. ngt som försätts i rörelse av kroppsdel) l. i fråga om att ngt rör sig l. vrider sig l. svänger o. i anv. som nära ansluter sig härtill. 1) om person l. djur: jämförelsevis raskt röra kroppsdel(ar) l. ngt som försätts i rörelse av en l. flera kroppsdelar. Härunder bl. a. med obj. betecknande kroppsdel som tillhör subjektet (b), med obj. betecknande ngt som försätts i rörelse av en l. flera kroppsdelar (c), varunder bl. a.: (enl. reglerna i kortspel) lägga l. slänga (kort) på bordet (ζ) o. med avs. på tärning (η ε'); vidare med obj. betecknande ngn l. ngt som träffas l. stöts till (d), varunder bl. a. refl.: (råka) stöta sig (mot ngt) l. (törna mot l. falla o.) göra sig illa (ν β'); vidare med innehållsobj. betecknande (typ av) slag (e), om fyrfota djur med tanke på benrörelser (g), om fisk (h), i vissa uttr. (i), varunder bl. a. slå på ngn (ϑ); vidare med tanke företrädesvis på det ljud som uppkommer gm slag l. på symbolisk innebörd som är förenad med slag (k), varunder bl. a. i fråga om klubbslag vid auktion (η) o. med förbleknad bet., i fråga om handslag (ϑ); vidare om enskild deltagare i strid, övergående i bet.: kämpa l. strida med handvapen (l) o. i vissa refl. anv. (m), varunder bl. a. uttr. slå sig till ngt (α); vidare i mer l. mindre bildl. anv. (o), varunder bl. a.: straffa l. hemsöka (β). 2) med saksubj.: röra sig l. vrida sig l. svänga; förflytta sig l. fara l. tränga (genom ngt) l. komma ut (ur ngt). Härunder bl. a. om blixt (c), om eld l. låga l. rök l. gnista (d), om hjärta (f), om vågskål l. om visare på mätinstrument (n), om projektil (p), om mila l. tjärdal (q) o. i fråga om att sjukdom l. värk l. smittämne l. berusning o. d. flyttar sig till ngt l. i viss riktning l. (i oeg. anv.) angriper l. gör sig märkbar(t) i viss kroppsdel (t), varunder bl. a. slå i l. åt huvudet (β β'); vidare i oeg. l. mer l. mindre bildl. anv. (x), varunder bl. a. uttr. slå (ngn) i ögonen (α η'), om samvete (β), om sinnesrörelse (γ) o. i fråga om att ngt går bra l. blir en framgång l. inträffar på förutsett vis l. passar bra (ϑ). 3) i vissa uttr. som betecknar att slag icke träffar o. i oeg. l. bildl. anv. som ansluter sig härtill. Härunder bl. a. slå fel (a) o. slå bom (d). 4) i p. pf., i vissa från 1 o. 2 utgående anv. Härunder bl. a. uttr. (vara) slagen med ngt (c) o. vara som slagen (f). 5) gm att slå (i bet. 1 l. 2) forma l. omvandla l. sammanpacka (ngt) l. ge (ngt) önskad form l. konsistens l. jämnhet o. d. Härunder bl. a. med avs. på (arbetsstycke l. föremål av) metall (a), med avs. på murbruk l. lera l. kalk o. d. (g) o. med avs. på deg o. d. (h). 6) i fråga om att gm att slå (i bet. 1 l. 2) l. gm att hugga (med yxa o. d.) sönderdela l. krossa ngn l. ngt l. komma ngt att gå av. Härunder bl. a. med avs. på sten (e). 7) gm att slå (i bet. 1 l. 2 l. 6) tillverka l. frambringa l. åstadkomma (ngt av ngt). Härunder bl. a. med avs. på mynt l. medalj (a β), med avs. på tegel o. d. (b), med avs. på olja (c), med avs. på eld l. gnista (d), med avs. på märke l. buckla l. fals l. hål (e), med avs. på märke l. hål l. skada l. sår o. d. på persons l. djurs kropp (f), med avs. på ton l. musikstycke (i β) o. uttr. slå glas (i γ β'). 8) gm att slå (i bet. 1 l. 2) komma (ngn l. ngt som träffas) att röra sig l. förflytta sig l. att falla l. komma (ngt som träffas) att tränga (in i l. genom ngt o. dyl.) l. böja sig. Härunder bl. a. med avs. på boll l. puck (b α), med avs. på kägla (c α) o. i utvidgad anv. (f), varunder bl. a. refl., i sådana uttr. som slå sig i golvet (δ); vidare mer l. mindre bildl. (g), varunder bl. a. uttr. slå ngt i vädret (β). 9) gm att slå (i bet. 1, 2 l. 8) göra fast l. fästa l. anbringa. Härunder bl. a.: anslå l. sätta upp (ngt på kåk l. galge o. d.) ss. en form av bestraffning l. i syfte att chikanera (b), uttr. slå järn på ngn (e) o. slå ngn i järn (f α). 10) i fråga om att gm att slå (i bet. 1 l. 2) lösgöra l. befria ngn l. ngt l. avskilja ngt o. i anv. som ansluter sig härtill. Härunder bl. a. uttr. slå huvudet av ngn (a α) o. slå armar och ben av ngn (a β β') samt mer l. mindre bildl. (d), varunder bl. a. slå sig fri l. lös (ε).
B. i vissa från 1 (jämte 2, 79) utgående anv. 11) i fråga om att driva l. föra person l. djur till l. från en plats o. d. Härunder bl. a. med avs. på husdjur: driva till bete (a β) o. uttr. slå på flykten (b δ). 12) med avs. på åder: sticka hål på o. tappa ut blod. 13) (med lie l. slåttermaskin o. d.) avmeja (gräs o. d.). 14) i fråga om att tigga l. låna. Härunder bl. a. uttr. slå fäkt (a) o. slå en vigg o. d. (b). 15) i fråga om att kurtisera o. d. Härunder bl. a. uttr. slå stövel för ngn (b). 16) i fråga om att röra kroppsdel l. ngt som man håller i l. röra sig i viss takt o. i anv. som ansluter sig härtill. Härunder bl. a. uttr. slå takten (a). 17) i fråga om att böja l. rikta l. vända en kroppsdel åt visst håll o. i anv. som ansluter sig härtill. Härunder bl. a. uttr. slå sitt huvud till marken (a α), med avs. på öga l. blick (c) o. uttr. slå dövörat åt l. till ngt (d α). 18) i fråga om att linda l. svepa ngt (omkring ngn l. ngt) l. i fråga om att ngt slingrar l. ringlar sig (omkring ngn l. ngt) o. i anv. som ansluter sig härtill. Härunder bl. a. med avs. på ngt böjbart l. vikbart, t. ex. rep l. kätting l. (föremål av) tyg l. papper (b) o. med avs. på ngt som inlindas l. inläggs l. insveps i ngt böjbart l. vikbart l. fastgörs med rep o. d. (c). 19) om person l. djur: (ofrivilligt) stöta (i l. mot ngt med viss kroppsdel), törna (mot ngt), falla o. stöta (i ngt). 20) i fråga om att föra spak o. d. i viss riktning l. ställa om reglage l. vrida l. trycka på strömbrytare o. d. för att komma maskin att arbeta (så l. så) l. att stanna l. för att komma fartyg l. fordon att förflytta sig (så l. så) l. att stanna; särsk. i sådana uttr. som slå back, slå stopp, slå full fart. 21) i fråga om att öppna l. tillsluta l. bläddra i en bok o. i anv. som ansluter sig härtill. 22) i fråga om att hastigt svänga kroppen runt så att man (en l. flera ggr) får huvudet nedåt l. i fråga om att svänga ngt så att det (en l. flera ggr) kommer upp o. ned o. d. Härunder bl. a. med obj. betecknande volt (a) o. uttr. slå runt (d). 23) med avs. på fältslag l. strid: utkämpa. 24) i fråga om att person l. djur dödas l. omkommer. Härunder bl. a. uttr. slå ihjäl ngn (a α). 25) i uttr. slå läns. 26) i fråga om telefonapparat: trycka ned knapp markerad med (viss siffra) l. trycka ned flera knappar vilkas markeringar tillsammans bildar (visst nummer) m. m. 27) i fråga om att borra l. spränga l. gräva (o. därigm åstadkomma hålighet i mark l. berg). 28) i fråga om att lyfta ett i två punkter fastgjort snöre som är kritat l. sotat o. dyl. o. därefter släppa det, så att det åstadkommer en linje på underlaget m. m. 29) i fråga om frambringande av vissa ljud l. i fråga om att visst ljud hörs. Härunder bl. a. om fågel (a). 30) i fråga om att ertappa ngn l. belägga ngt med kvarstad l. lägga beslag på ngt o. i anv. som ansluter sig härtill. Härunder bl. a. uttr. slå embargo på ngt (b γ).
C. i vissa från 2 utgående anv. 31) i fråga om ljud från klocka o. i anv. som ansluter sig härtill. Härunder bl. a. uttr. (fråga l. säga o. d.) vad klockan har slagit l. är slagen (a α γ'), l. när l. innan l. förr (än) tre o. d. slår l. är slaget (b β α') o. ett slaget (c β). 32) i fråga om att ngt återkastar ngt o. d. 33) i fråga om överensstämmande o. d. Härunder bl. a. om summor o. d.: stämma överens, väga jämnt (a).
D. i vissa från (5 o.) 7 utgående anv. 34) i fråga om hopflätande l. hoptvinnande l. hopknytande av ngt. Härunder bl. a. i fråga om tillverkning av tågvirke o. d. (b), tillverka (frans l. spets l. snodd o. d.) gm hopflätning l. hopknytning (c) o. med avs. på knut l. knop l. stek (d). 35) i uttr. slå munk. 36) med avs. på streck l. figur: rita l. dra. 37) med avs. på planer l. tal l. ord: åstadkomma o. d. Härunder bl. a. uttr. slå snack (c).
E. i vissa (väsentligen) från 8 utgående anv. 38) i fråga om att göra sammanfattande beräkningar o. i anv. som ansluter sig härtill. 39) tr., i fråga om att ngns sinne o. d. riktas mot ngn l. ngt l. från ngt l. bringas till ro. Härunder bl. a. uttr. slå harmen l. sin harm på ngn (a), slå sin håg från ngt (b) o. slå sin oro till ro (c). 40) i fråga om vissa spel, särsk. brädspel l. schack. Härunder bl. a. med personobj., i uttr. slå ur brädet (c).
F. i vissa från (8 o.) 9 utgående anv. 41) med avs. på tält l. (del av) byggnadsverk o. d.: sätta upp, uppföra. Härunder bl. a. med avs. på bro l. damm l. bom över vattendrag o. d. (a), med avs. på läger o. d. (c) o. bildl., i uttr. som betecknar att ngn tar sin bostad l. upprättar läger o. i anv. som ansluter sig härtill, särsk. i uttr. slå sina bopålar (f). 42) i fråga om beräkningar l. värderande av ngt l. disponerande av ngn l. ngt på visst sätt o. i anv. som ansluter sig härtill. Härunder bl. a. uttr. slå ngt under ngn l. ngt (b). 43) i uttr. slå ngn vid stupan l. kåken l. stocken m. m. 44) i fråga om uppkomst av ett (tunt) överdrag av ett l. annat ämne på ytan av ngt. Härunder bl. a. refl., om kallt föremål (särsk. fönster): (vid uppvärmning) överdras med fuktighet (b β).
G. i fråga om att person l. djur beger sig till en plats l. åt ett håll o. dyl. o. i anv. som ansluter sig härtill. 45) i fråga om att person l. djur beger sig till en plats l. åt ett håll o. dyl. l. beger sig av l. förflyttar sig l. (under förflyttning) ändrar riktning l. hastighet o. dyl. l. (efter förflyttning) tar plats l. börjar uppehålla sig ngnstädes o. i anv. som nära ansluter sig härtill. Härunder bl. a. uttr. slå efter ngn (a α) o. slå efter ngt (a β); vidare om (person på) fartyg o. d.: stagvända l. kryssa (b) o. med obj. betecknande (rörelse i en) bana (c), varunder bl. a. slå en krok l. krokar (α); vidare om djur (i sht fågel): snabbt kasta sig mot byte o. söka gripa det (e), uttr. gå och slå (f α) o. slå i sken l. trav (g α); vidare om fågel: (komma flygande o.) sätta sig l. landa l. slå ned (h α). 46) i uttr. slå för ngn. 47) i fråga om att ngn sällar sig till l. underordnar sig ngn l. att personer l. djur samlas l. börjar göra sällskap l. att personer inlåter sig i förhandlingar l. samtal l. ingår avtal l. överlägger o. d. Härunder bl. a. uttr. slå sig till ngn (a α), slå sig i sällskap l. lag (a γ), slå sig i språk l. samtal (a ζ), slå sig ifrån ngn (a ϑ α'), slå följe (b α α'), slå sällskap (b α β') o. slå handel (b α ζ'). 48) i fråga om att inrikta sig på ngt l. ge sig in på ngt l. (börja) ägna sig åt ngt l. börja (med) ngt. Härunder bl. a. uttr. slå sig till ngt (a β), slå på ngt (c α) o. slå sig på ngt (c β).
H. i fråga om att ngt ändrar form l. utseende l. beskaffenhet l. riktning l. värde l. smak o. dyl. l. blir sådant l. sådant. 49) i fråga om att ngt ändrar form l. utseende l. beskaffenhet l. riktning l. värde. Härunder bl. a. refl. (b), varunder bl. a.: bli skev l. vind l. krokig (α), om väderlek l. värmeförhållande l. vind (ε) o. i fråga om förändring i kroppsligt l. själsligt tillstånd (ζ). 50) i fråga om att dryck ger ifrån sig kolsyra l. att dryck l. mat o. d. förlorar smak l. kraft.
I. i vissa från AD, FH utgående anv. 51) i fråga om att ngt framkallar l. alstrar l. bildar ngt l. att ngt uppkommer. Härunder bl. a. uttr. slå gnistor ifrån sig (d), det slår råkar (g), slå veck (h) o. i fråga om att växt alstrar ny del l. uppkommer l. skjuter upp (l). 52) i fråga om att ngt tillstöter l. tillkommer l. läggs till ngt l. förenas med ngt l. inräknas i ngt l. inträffar l. kommer ngn till del o. d. Härunder bl. a. uttr. slå sig till ngt (e). 53) intr., i förb. med adj. l. adv., i vissa uttr. som betecknar att ngt blir sådant l. sådant. Härunder bl. a. slå fullt (a), slå läck (b) o. slå lös (c). 54) med abstrakt huvudord: leda l. föra (till ngt). 55) i fråga om att hål l. sår l. ring l. böld o. d. uppkommer på människas l. djurs kropp. Härunder bl. a. uttr. det slår hål (c). 56) avge eld o. därvid mellan varje skott förskjuta mynningen i sidled. 57) i fråga om strid: besegra l. underkuva. 58) i fråga om att personer l. djur ställer sig (l. att ngn låter personer l. djur ställa sig) så att de bildar en viss formation o. i anv. som ansluter sig härtill. Härunder bl. a. uttr. slå (en) ring l. krets om l. (om)kring ngn l. ngt (b) o. slå vakt om l. kring ngn l. ngt (c). 59) i uttr. slå näck. 60) refl., i sådana uttr. som slå sig till valuta l. mynt l. pengar l. slantar. 61) i fråga om att is går upp l. att tjäle går ur jorden l. att före l. vinter l. köld upphör o. d.
J. i fråga om att hälla l. tömma o. i anv. som mer l. mindre tydligt ansluter sig härtill. 62) med avs. på ngt flytande l. ngt som består av lättrörliga smådelar: hälla l. tömma l. sprida. Härunder bl. a. uttr. slå i mälta (a α), slå i stöp (a β), slå ett stöp (a γ). 63) i fråga om inneslutande l. inläggande l. förpackande av ngt i kista l. fat o. dyl. o. i anv. som ansluter sig härtill.
K. i fråga om att ngt ger (god) avkastning l. uppgår l. belöper sig till så l. så mycket l. är tillräckligt. 64) i fråga om att ge (god) avkastning o. i anv. som ansluter sig härtill. Härunder bl. a. uttr. slå (bra o. d.) i spann(en) l. till spann(s) (a). 65) i fråga om att ngt uppgår l. belöper sig till så l. så mycket l. i fråga om att ngt är nog l. tillräckligt.
L. i vissa i förh. till varandra mer l. mindre fristående anv. 66) i fråga om att bötfälla l. pålägga skatt l. kräva ngn. Härunder bl. a. uttr. slå ngn på l. i l. till böter l. böte l. slå böter på ngn (a). 67) i fråga om att person l. djur l. växt utvecklar sig på visst sätt. Härunder bl. a. uttr. slå ur arten (a) o. väl slagen (b). 68) i fråga om att leva högt l. i överdåd l. bli l. vara överdådig l. slösaktig o. d. 69) i uttr. slå klöver l. slå ett klöver för ngn.
II. dep. 1) motsv. I 1. Härunder dels recipr., om två l. flera personer l. parter: slå varandra, vara i slagsmål (a), dels: utsätta en l. flera personer l. djur för slag, utdela slag, delta i slagsmål (b). 2) motsv. I 1 k ϑ δ', i uttr. slås i händer att göra ngt o. d. 3) motsv. I 45: bege sig (till en plats o. d.). 4) motsv. I 48 a, i uttr. slås till ngt. 5) motsv. I 67, i uttr. slås och släktas efter ngn.
I. intr., tr. o. refl.
A. i fråga om att person l. djur jämförelsevis raskt rör kroppsdel (l. ngt som försätts i rörelse av kroppsdel) l. i fråga om att ngt rör sig l. vrider sig l. svänger o. i anv. som nära ansluter sig härtill; jfr B, I.
1) om person l. djur: jämförelsevis raskt röra kroppsdel(ar) l. ngt som försätts i rörelse av en l. flera kroppsdelar (särsk. ngt som hålls i handen l. händerna); äv. med bestämning inledd av prep. med, betecknande kroppsdel l. ngt som försätts i rörelse av kroppsdel; ofta med särskild tanke på att kroppsdel l. det som försätts i rörelse av kroppsdel träffar l. stöter till ngt, särsk. dels: utdela slag, dels i uttr. slå på ngt, göra en l. flera jämförelsevis raska rörelser mot ngt (med kroppsdel l. ngt som försätts i rörelse av kroppsdel) o. träffa l. stöta till det (se äv. i ϑ, κ); äv. med obj. (se b—e, f slutet, g α, h, k); äv. refl. (se d ν, ο β', δ', k ζ slutet, ι, m, o α δ'); särsk. i fråga om att misshandla l. skada l. bestraffa person l. djur med slag; jfr 3, 4, 1130. Fågeln slår med vingarna. SalWijsh. 5: 11 (1536). Mose hooff vp sina hand, och sloogh på helleberghit medh sin staaff twå gångor. 4Mos. 20: 11 (Bib. 1541; äv. i Bib. 1917). Bryggaren Westman .. gaf hederliga drickspengar åt bödelsknekten för det, att han skulle slå som en karl (då han pryglade G. III:s mördare). Crusenstolpe Mor. 4: 240 (1841). Om jag vore där (dvs. där lejonet är), kunde jag hejda det med ett skrik .., reta det mot mig genom att slå med armarna så här! Hallström Than. 41 (1900). Slå med hammaren i bordet. SvHandordb. (1966). — jfr GENOM-, IGEN-, PÅ-, TILL-, UT-SLÅ o. KLUMP-, RIS-SLAGNING. — särsk.
a) i ordspr. Allmennelighe Ordsedher brukas offta för almenneligh lagh .. (t. ex.) Then ther slår han bryter. OPetri 4: 304 (c. 1540). Slå och löpa, är lijten heeder. Grubb 732 (1665). Dhen som håller och dhen som slåår, äro lijka gode. Törning 17 (1677). Han beslöt följa det gamla nävkampsbudet ”Bättre slå först än slå igen!” Nilsson HistFärs 61 (1940).
b) med obj. betecknande kroppsdel som tillhör subjektet o. som försätts i rörelse.
α) jämförelsevis raskt röra l. föra (i viss riktning) l. lägga l. placera (i visst läge o. d.); i uttr. slå (kroppsdel) i l. mot ngt (jfr β) äv.: jämförelsevis raskt föra (kroppsdel) mot o. (avsiktligt) stöta till ngt (äv. i uttr. slå mot varandra, med avs. på kroppsdelar: jämförelsevis raskt föra mot varandra o. komma att stöta ihop); äv. med obj. o. predikativ: gm att stöta (kroppsdel i l. på l. mot ngt) göra (sådan l. sådan); äv. mer l. mindre bildl. (äv. med saksubj. i personifierad anv.); förr äv. i uttr. slå (kroppsdel) på ngt, placera l. hålla (kroppsdel) på ngt; jfr c ε γ', f slutet, k, 17, 18. Han slog armarna i kors, händerna för ansiktet, det ena benet över det andra, den ena foten mot den andra. Slå krokben, se KROK-BEN b. Hoorn Jordg. 1: 94 (1697). Kära Mor! / Slå nu hand på kjolen, / Hör på Bas-fiolen. / Dansa tjock och stor. Bellman (BellmS) 1: 206 (c. 1771, 1790). Dörren är stängd ... Men jag skall in, om jag så skall slå händer och fötter blodiga. Hallström LegDr. 99 (1908). Kavaljer och dam slå högerhändernas innersidor mot varandra samt klappa ett slag i egna händer. Folkdans. 25 (1923). (simmaren) Charlton skummande slog näven i mål mötte honom ett tusenstämmigt jubel. IdrBl. 1924, nr 90, s. 2. — jfr IN-, SAMMAN- o. UPP-SLÅ samt KORS-SLAGEN. — särsk.
α') med obj. betecknande hår: breda ut l. låta falla fritt (kring axlarna); numera bl. i ssgn UT-SLÅ o. den särsk. förb. SLÅ UT. När Jorden snart det gröna hår / Kring sina bruna Axlar slår. Frese VerldslD 34 (1715, 1726). Nordforss (1805). — jfr KRING-, NED-SLÅ.
β') i uttr. slå sina klor l. klorna (äv. sin klo) i ngn l. ngt, sätta sina klor (resp. sin klo) i ngn l. ngt, slå sina klor l. klorna om ngn l. ngt, fatta om l. gripa ngn l. ngt med sina klor; äv. bildl., se KLO, sbst.1 1 e ζ. Jag (dvs. katten) slår mina klor utan nåd i din (dvs. råttans) nacke. Topelius Lb. 1: 20 (1860). Då hade (örnen) Gorgo slagit klorna om honom. Lagerlöf Holg. 2: 321 (1907).
γ') i uttr. slå (svansen o. d.) i knorr, slå (i bet. 7 g δ) knorr på (svansen osv.). Korna .. språng .. som iortar i fältet. .. Rompen slogs i knor. Linné Skr. 5: 83 (1732).
δ') [delvis möjl. att hänföra till d] (i vissa trakter, vard. l. bygdemålsfärgat) i fråga om l. ss. namn på lekar där två deltagare ömsevis ger varandra slag l. riktar slag mot varandra; särsk. i uttr. slå knog l. baggenos l. skarpnäve, i fråga om l. ss. namn på lek där två deltagare ömsevis med knuten hand ger varandra slag på knogarna, varvid det gäller att uthärda smärtan längst (jfr 7 d β slutet), slå flathand, i fråga om l. ss. namn på lek där två deltagare ömsevis riktar slag med flata handen mot den andres flata hand, varvid det antingen gäller att rycka undan sin hand l. att uthärda smärtan längst. Många påpasslighetsprov .. gå ut på att rycka undan handen för slag, såsom .. slå flathand. LandsmArkFrågel. 28: 13 (1930). Slå knog .. slå skarpnäve. Därs. 14. Slå baggenos. NordKult. 24: 20 (1933). Slå flathand ... Den som först ger upp för smärtan förlorar. Tillhagen (o. Dencker) SvFolklek. 1: 139 (1949; från Ångermanl.).
ε') övergående i k ε, i (det äv. bildl.) uttr. slå handen l. näven i bordet, se HAND 2 b resp. NÄVE 2 a α.
ζ') [jfr motsv. anv. av slänga] (vard.) oeg., i uttr. slå käft, prata mycket l. låta munnen gå l. munhuggas; jfr KÄFT 5 b. Johnson Se 40 (1936). De slog käft i mörkret hela natten. Gyllensten SokrDöd 54 (1960).
η') (†) i de bildl. uttr. slå sin hand därin, lägga sig i det, slå sin hand l. handen l. händerna i l. på ngt, se HAND 3 d, slå handen emot sin egen lycka, hindra sin egen lycka. Borgmästaren Grundel sade .. att till commerciernes gode fortsettiande och itt förlag behöfdes nödigt een bank von lening (dvs. en lånebank), allenast man vore försäkrat, att icke Konungen (dvs. Kungl. Maj:t) ville slå sin hand der in. RP 8: 551 (1641). Aszmund .. tyckte .. (då Olav Haraldsson bad honom bli sin man) at honom ey borde slå handen emot sin ägen lycka. Peringskiöld Hkr. 1: 554 (1697).
ϑ') (vard.) övergående i β, i det bildl. uttr. slå huvudet i väggen, köra huvudet (se HUVUD 1 j ε) i väggen; ngn gg äv. substantiverat, om person som har för vana att köra huvudet i väggen. Jag tycker mig förstå, att ni ännu .. är samma ”slå huvudet i väggen”, som förut. Essén HustrFörfl. 33 (1913).
β) i uttr. slå (kroppsdel) i l. mot ngt (jfr α), (råka) stöta (kroppsdel) i l. mot ngt; äv. (vard.): råka falla o. därvid stöta (kroppsdel) i l. mot ngt; jfr α ϑ', d ν β', 7 f (α), 19 o. SLÅ UPP 5 e. Nu tog Hin Håle wyd flaskfodret, sa Bonden slog Rump. i Isen. Celsius Ordspr. 2: 158 (1709). Den 2 Januari begynte jag läsa kyrkohistorien, då jag somnade och slog nacken mot väggen. Holmbergsson Flor. 12 (1822). Auerbach (1913). — särsk. (vard.) i uttr. slå näsan i backen, råka falla (o. därvid stöta näsan); förr äv. bildl.: råka illa ut. Slå näsan .. i backen, (dvs.) falla omkull. Weste FörslSAOB (c. 1815). (Jag vill i mina memoarer) säga samtida sanningar och gagna dem, om jag kan. Måhända jag slår näsan i backen till slutet, men dessförinnan skall jag hafva purrat uti vederbörande åtskilligt, som man svårligen kan undgå att tänka på. JDafWingård (1846) i HT 1916, s. 127.
c) med obj. betecknande ngt (äv. ngn) som försätts i rörelse av en l. flera kroppsdelar (särsk. ngt som hålls i handen l. händerna): jämförelsevis raskt föra (i viss riktning); i uttr. slå ngt (äv. ngn) i l. (e)mot ngt (jfr b α, β) äv.: jämförelsevis raskt föra ngt (resp. ngn) mot o. stöta i l. mot ngt; äv. med obj. o. predikativ: gm att stöta (ngt, äv. ngn, i l. mot l. på l. över ngt) göra (sådant l. sådant resp. sådan l. sådan); äv. (i sht ss. senare led i ssgr o. i särsk. förb.): fälla l. vika l. vända o. d.; äv. abs. (se ζ, η ε'); jfr k. (Herodes) rende ibland the oskyldiga barn .., högg them j stycker .. eller slogh them emoot weggena. PErici Musæus 1: 102 a (1582). Han slår inthet sin begare j bänckin. SvOrds. A 8 b (1604). Över bandstolsväven böjd / sitter Gagnefsmoran nöjd. / Och i Mockfjärd kullor små / skickligt knyppelpinnar slå. Fatab. 1931, s. 232 (1930). — jfr NED-, OM-, SAMMAN-, TILLBAKA- o. UPP-SLÅ. — särsk.
α) med obj. betecknande ngt böjbart (särsk. ngt av tyg): raskt föra (i viss riktning); äv. (i sht ss. senare led i ssgr o. i särsk. förb.) i fråga om att med en rask rörelse komma ngt att vecklas ut l. vecklas ihop l. breda l. hölja ngt över ngn l. ngt l. i fråga om att fälla l. vika ngt, förr särsk. med avs. på kapuschong, i uttr. slå ngt på axeln, fälla ned ngt (så att det kommer att vila) på axeln; förr äv. i fråga om hissande av segel (i den särsk. förb. SLÅ UPP); jfr 18. (Ryssarna) voro mig varse, steg neder af sina hästar, och slog Kapporna på axslen. SLöfving (1730) i HFinlÖ 411. Hon .. slog sina pjaltor öfver sin nacke. Wigström Folkd. 2: 171 (1881). Han slog kappan åt sidan och värmde händerna öfver elden. Heidenstam Folkung. 2: 121 (1907). — jfr IN-SLÅ.
β) med obj. betecknande ngt som skall rengöras: stöta (ngt i l. mot l. på l. över ngt) så att föroreningar lossnar; äv. med obj. o. predikativ: gm att stöta (ngt i l. mot ngt osv.) så att föroreningar lossnar göra (sådant l. sådant); jfr e α. (Konstapeln vid sjöartilleriet kommenderar:) Wisker edra Stycken. .. Tager uth Wiskaren. .. Slår honom öfwer Styckemunnen. Grundell AnlArtill. 1: 35 (c. 1695). Vispen slås ren mot kittelkanten. Grafström Kond. 181 (1892).
γ) (numera mindre br.) med obj. betecknande stickvapen, i uttr. slå ngt i ngn l. ngt, sticka l. stöta l. ränna ngt i ngn l. ngt; äv. med indirekt obj., i uttr. slå ngn ngt i (viss kroppsdel), sticka l. stöta l. ränna ngt i (viss kroppsdel) på ngn; jfr d γ, e, i ϑ, μ. Han .. beeddes .. en knijff .., then slogh han sielffuer j kroppen på sigh. LPetri 3Post. 37 b (1555). (E. XIV) rychte .. vth sin Dagert och slogh then Herr Nielsz Sture i Brystet oförskylt. Girs E14 92 (c. 1630). Djupt tog oväns hat, när spjutet / Lömskt han slog i sonen. Bååth GrStig. 143 (1889). Slå kniven i bröstet. Cannelin (1939).
δ) med obj. betecknande huvudbonad: sätta (på huvudet o. d.); numera bl. i den särsk. förb. SLÅ NED. Jag slog hatten på hufvudet. JPersson (c. 1750) i HSH 1: 261.
ε) med obj. betecknande ngt vars ena ända förblir på sin plats (t. ex. ngt som rör sig på gångjärn) l. ngt som rör sig i en fast bana (t. ex. i krampor): föra (i viss riktning l. till l. från visst läge); dels i fråga om förande varvid handen l. annan kroppsdel följer det som förs till slutläget, dels (jfr η) i fråga om förande varvid det som förs släpps o. på egen hand får fortsätta till slutläget; ofta med avs. på dörr l. fönster o. d., i uttr. som betecknar stängande l. öppnande; ss. senare led i ssgr o. i särsk. förb. äv. med avs. på ngt som har en l. flera rörliga delar: fälla l. vika o. d.; jfr j β, k, 20, 21. Slå en dörr o. d. i lås; jfr LÅS 1 c β. Slå en dörr (l. ett fönster) på vid gavel, förr äv. på gavel, öppna en dörr (resp. ett fönster) o. ställa den (det) vidöppen (vidöppet). Dom. 3: 23 (Bib. 1541). Dörena slåsz upå gafwel. JRudhelius (1662) i 2Saml. 35: 222. Slå reglen för dören. Sahlstedt (1773). En tatar slog luckorna från sitt grönsaksstånd i planket. Anholm Gog 412 (1895). George .. slog draperiet åt sidan. Janson CostaN 2: 124 (1910); jfr α. — jfr HOP-, ÅTER-SLÅ. — särsk.
α') (numera bl. tillf.) med avs. på milved som reses på sluttande mark, i uttr. slå (uppåt) över stången, ställa lutande o. riktad mot en punkt på den sida som befinner sig högre än riktstången (se RIKT-STÅNG 1 slutet). Till följe af varmgångens läge på milans nedre sida, ”framsidan”, är det .. af vigt, att större delen af milveden .. slås uppåt öfver stången alltmera, ju mera bottnen lutar. Svedelius Koln. 122 (1872). Ekman SkogstHb. 242 (1908).
β') i utvidgad anv., i uttr. slå i lås (jfr 2 l slutet), med avs. på skrin l. rum o. d.: stänga o. låsa, förr äv. med avs. på ångmaskin: regla ångpådraget i o. därigm komma (maskinen) att arbeta med konstant hastighet; förr äv. i uttr. slå ur lås, med avs. på ångmaskin: öppna regeln för ångpådraget i. O dyre vän, slå skrinet ej i lås! MarkallN 2: 184 (1821). Uggla Skeppsb. SvFrLex. (1856; med avs. på ångmaskin). Der roptes: till vapen, vår frihet förgås! / Då slog han (dvs. Michelangelo) sin studio vredgad i lås. Snoilsky 3: 69 (1883).
γ') mer l. mindre bildl. (äv. med saksubj.); förr äv. dels med obj. betecknande kroppsdel (jfr b α), i uttr. slå munnen gavelöppen l. sitt gap på vid gavel, öppna munnen resp. sitt gap på vid gavel, dels [möjl. att hänföra till 41 (a slutet)] i uttr. slå bom för ngt, hindra l. förebygga ngt. Sigfridi b 2 b (1619: slå .. Munnen gafwel yppen). San Edelheet aldrigh förgåås, / Ty dygden slåår för henne låås. Girs Edelh. G 1 b (1627). (Krokodilen) slår sin stoora Gaap på wjda Gafl. Spegel GW 244 (1685). Här (i Herculaneum) hade Försynen slagit bom för en Omars grufveliga rådslag (o. gm vulkanutbrottet räddat handskrifter som eljest skulle ha förstörts av barbarer). Björnståhl Resa 1: 223 (1771). Smickret är en lönndörr till lyckan, som hvar och en gerna vill slå i lås efter sig. Leopold 3: 198 (1795, 1816). särsk. (numera föga br.) med obj. betecknande person, i uttr. slå ngn i baklås, bringa ngn ur fattningen; jfr BAKLÅS b β. Hagberg Shaksp. 2: 54 (1847).
ζ) (enl. reglerna i kortspel) lägga l. (övergående i η) slänga (kort) på bordet l. på kort som ligger på bordet, spela ut; äv. abs. l. med obj. ersatt av bestämning inledd av prep. med; äv. med bestämning inledd av prep. på, betecknande bord l. kort; jfr o α ε'. (T.) Wer soll erst ausspielen, oder ausschlagen? (sv.) hwilken skal slå först med chorten? Lind 1: 270 (1749). När den som spelar ut, hafver fattat et Kort til utslag, så har han frihet at sätta det samma tilbaka igen, så länge det intet är slagit utur handen. ReglKortsp. 1: 9 (1809). Lachera är, då man slår ett lägre kort på ett högre. HbiblSällsk. 1: 5 (1838). — särsk.
α') med avs. på trumfkort; äv. bildl., förr särsk. i uttr. slå trumf i bordet, dels: slå i bordet (ss. tecken på att man vill ha mera att dricka), dels: visa att man har stora resurser l. är den som bestämmer, tala maktspråk, slå trumf i efterhand, göra huvuddelen av ett arbete efter förarbete av andra, slå trumf på ngns öronlappar, ge ngn örfilar. (Han) lär .. slå trumf på mina örlappar, så at dä hviszlar efter. Gyllenborg Sprätth. 83 (1737). För så smått folk (som bönder o. hantverkare) kunnen I (dvs. Fru Skrulta på Penningenäs”, riksens ständers bank,) sjelf sätta Lagar, och slå trumpf i bordet, så at de aldrig skola kunna swika Eder. Posten 1769, s. 432. Vår Nymph med sin arm och blixtrande ring, / Slog (under dryckeslaget) Tallstrunten (dvs. tallstruntsbrännvinet) ut på kjoln. / Herdinnan trumf i bordet hon slog, / Och kjorteln öfver axlarna drog. Bellman (BellmS) 1: 268 (c. 1785, 1790). (Vapenkonstruktören C. G. v. Helvig) hänfördes af tidens åsigter att anförtro de så kallade lätta trupperna uträttandet af nästan allt, under det man glömde massorna, hvilka egentligen slå trumf i efterhand. Wingård Minn. 4: 57 (1847).
β') (†) i utvidgad anv., ss. vbalsbst. slagning, om omgång i killespel. Den sista slagningen gick illa. Landsm. XVIII. 8: 37 (cit. fr. 1850).
η) med tanke på att man låter ngt (äv. ngn) som man håller l. hållit i fara i väg: kasta l. drämma (ngt resp. ngn i marken l. golvet o. d.); äv. i sådana uttr. som slå ngt i huvudet på ngn, äv. (med indirekt obj.) slå ngn ngt i huvudet, kasta ngt i huvudet på ngn; utom i α'—ζ' numera nästan bl. med bestämning angivande målet för det som far i väg; jfr ε, ϑ α', ι α', γ', e β, i β, μ, 3 d, 4 a, 7 h, 8 c, g λ. Han lyfte upp sin motståndare och slog honom sedan i golvet. (På) eft(e)r middagen fick iag slå en Fyhrbåll vid Oravanemij, och der antände 3 st: huus. SLöfving (1730) i HFinlÖ 406. Slå klotet midt ibland kegglorna. Nordforss (1805). (Sv.) Han slog mig en sten .. i hufvudet, (fr.) il me lança une pierre .. à la tête. Weste (1807). I händelse af tillfälligt afbrott i (fotbolls-)spelet .. vidtager spelet åter på så sätt, att domaren slår bollen i marken på den plats där den befann sig, då spelet afbröts. Johanson SpelReglFotb. 21 (1906). Gustaf Kurck .. hade på aftonen slagit en sten i hufvudet på vaktmästaren. PT 1915, nr 199 A, s. 3. — särsk.
α') i uttr. slå klot (jfr 8 c α slutet), se KLOT, sbst.1 2 d α.
β') i uttr. slå pannkaka l. smörgås(ar), se PANNKAKA d β resp. SMÖRGÅS.
γ') (numera föga br.) i uttr. slå snöboll, kasta snöboll. Tersmeden Mem. 1: 94 (c. 1790). Lindfors 2: 562 (1824).
δ') (i sht förr) i uttr. slå trill(a) l. triss(a), i fråga om l. ss. namn på lek varvid en trissa av trä (l., i utvidgad anv., en ring av järn) kastas så att den rullar efter marken (o. varvid en l. flera motspelare har till uppgift att stoppa den o. kasta den tillbaka). Slå trilla. Linné Diet. 1: 124 (c. 1750). Slå trill. Fischerström PVetA 1794, s. 31. Bruksbarnen slå trissa. MLalin (1840) hos Dahlgren 2Ransäter 61. När man slog ”triss” föredrog man helst landsvägarna. Samuelsson HALärovUpps. 463 (1952; om förh. under senare hälften av 1800-talet). jfr TRISS-SLAGNING.
ε') med avs. på tärning: kasta; i uttr. slå tärning äv.: spela tärning (om ngt med ngn); äv. utan obj.: göra tärningskast l. spela tärning (om ngt); ss. vbalsbst. slagning äv. (numera bl. i skildring av ä. förh.) konkretare, om sammankomst för tärningsspel (äv. om förr förekommande sammankomst för avyttrande av ngt gm tärningsspel med insats); jfr ϑ', e β, o α ε', 7 h α, 40 d. Envallsson Tosorden 1 (1798). Ämnar du dig på ”slagningen” i morgon(?) SthmFig. 1845, s. 51. Man slår om tusen Riksdaler. Därs. På Visingsö slog han (dvs. den vandrande studenten) tärning med de trasiga ryska krigsfångarna. Heidenstam Karol. 2: 270 (1898). Slå du, jonglör, slå du nu först, / Förty din öfning är nog störst! VLitt. 2: 130 (1902). Vi slogo tärning för att få avgjort vem som skulle börja. Östergren (1941). jfr BORT-SLÅ. särsk. (numera bl. tillf.) med refl. obj. o. predikativ, i sådana uttr. som slå sig pank, spela tärning så att man blir pank (förr äv. bildl.: duka under). Konung Pharao slog sig pank emot Moses. Cederborgh UngdTidsf. 1: 67 (1834).
ζ') med avs. på boll som hålls l. hållits i handen: kasta; äv. i uttr. slå boll (jfr 8 b α), i fråga om l. ss. namn på lek l. spel där man kastar boll. Vattenpolospelaren slog bollen i mål. (Sv.) De slå bållen över målet, (lat.) Pilam ultra metam jaciunt, torquentve. Schultze Ordb. 4515 (c. 1755). Slå båll .. (dvs.) kasta. Sundén (1891).
η') (†) med avs. på ankare: kasta; anträffat bl. i bild. Wirsén Sång. 192 (1884).
ϑ') [jfr ε'] i utvidgad anv., i uttr. slå raffel, se RAFFEL, sbst.2 2 a.
ϑ) i utvidgad anv. (jfr ε β', η ϑ').
α') [sannol. utgående från η, med tanke på vadsumma o. d.; jfr äv. KASTA, v. II 4 g] i uttr. slå vad, se VAD; jfr VAD-SLAGNING o. VAD-SLÅNING.
β') (†) med avs. på skott: träffa med l. sätta l. placera (ngnstädes). Om två jägare åtföljas, bör man .. öfverenskomma att man håller på de yttersta (fåglarna) vid den sidan der man sjelf går, på det man ej måtte slå båda skotten i samma trakt af svärmen. Svederus Jagt 229 (1831).
ι) mer l. mindre bildl. (jfr ε γ', ζ α', η ε' slutet); särsk. med avs. på skugga: kasta (på ngt); jfr 9 l γ. Är en konung antichrist, är en biskop antichrist, så må man gerna slå honom det namnet, om icke i ansigtet, åtminstone till fötterna. Thomander 2: 441 (1860); jfr α'. Gumman skugga slår på mur'n. Josephson GRos. 57 (1896). — särsk. i vissa uttr.
α') [möjl. utgående från η] slå ngn ngt i ansiktet, öppet o. hänsynslöst säga ngn ngt, kasta l. slunga ngt i ansiktet på ngn; jfr d ο κ'. Skall jag sanningen henne i ansiktet slå, / att de dagarna aldrig, ack aldrig oss nå. Lindqvist RysslSång II. 2: 317 (1934).
β') (vard.) slå klackarna i taket o. d., roa sig grundligt l. på ett uppsluppet sätt; jfr KLACK, sbst.2 2 b. Då är tiden inne att slå klackarna i taket. Stjernswärd Snopp. 67 (1930). Holmberg Leopold 1: 88 (1953).
γ') [möjl. utgående från η; jfr motsv. anv. av KASTA, v.] slå ngn ngt (ut)i näsan, se NÄSA, sbst.2 1 d ζ α'; jfr δ', d ο ζ'.
δ') [jfr γ'] (†) slå ngn i näsan på ngn, låta ngn till övermått höra talas om ngn l. skryta med ngn för ngn. Förtrollade af .. (den föregivne kapten Fitz-Marshalls) långa lista på aristokratiska bekantskaper .. hade mr och mrs Nupkins .. slagit kapten Fitz-Marshall i näsan på deras utvalda krets af bekanta. Backman Dickens Pickw. 1: 400 (1871).
ε') slå vantarna i bordet, se VANTE.
d) med obj. betecknande ngn l. ngt som träffas l. stöts till: göra en l. flera jämförelsevis raska rörelser (med en l. flera kroppsdelar l. ngt som försätts i rörelse av en l. flera kroppsdelar) o. träffa l. stöta till, ge slag; med obj. betecknande person l. djur ofta: misshandla l. skada l. bestraffa gm slag; äv. i förb. med bestämning betecknande resultat, särsk. (stundom övergående i 5) med obj. o. predikativ: gm att träffa l. stöta till (ngn l. ngt) göra (sådan l. sådan resp. sådant l. sådant), göra (ngn l. ngt sådan l. sådan resp. sådant l. sådant) gm slag; äv. i uttr. slå ngn huden full, se HUD, sbst.1 1 f α; stundom äv. i uttr. slå (sättmaskin) att göra ngt o. d., gm anslående av tangenterna komma (sättmaskin) att göra ngt osv.; jfr b α δ', e γ, g α, k, 43. Slå ngn i ansiktet, i huvudet, på munnen, på bara stjärten, på kinden (förr äv. vid kindbenet). Slå ngn till krympling. Samma dagh ræchte albrect gellerbo handena ffor lxxx {marker} ffor th(et) han sloo bardsker(e) hust(rv)ne. OPetri Tb. 30 (1524). Är thet så någhon slår tigh wedh thet höghra kinbenet, så wendt honom och thet andra till. Mat. 5: 39 (NT 1526). Han hade slaghett henne både blodigh och blåå. TbLödöse 1 (1586). (Den jäktade maskinsättaren) försöker ”slå maskinen” att alltid ”ha en rad i luften”. NordBoktrK 1905, s. 181. I torparkontrakt på ett granngods hade stått, att om någon av godsets hundar bet en underlydande, så hade den underlydande inte rätt att slå hunden. Lo-Johansson Förf. 60 (1957). — jfr dels BLÅ-, FULL-, LAM-, LEM-, LYTT- o. SKAM-SLÅ, dels O- o. PÅK-SLAGEN. — särsk.
α) i ordspr., ordstäv o. ordspråksliknande talesätt; äv. med saksubj. betecknande egenskap (i personifierad anv.). Otroheet slår som oftest sin egen herre. G1R 24: 483 (1554). Hoo som giffuer sitt så at han tigger, honom skal man slå så at han ligger. SvOrds. B 1 a (1604). Hoo som slår enom på halsen han slår honom icke longt ifrå huffuut. Därs. B 1 b. Han tager den ena och slår den andra med. Rhodin Ordspr. 58 (1807). Vill man slå en hund, hittar man alltid en käpp. Granlund Ordspr. (c. 1880). Slår du min dam på käften, så slår jag din dam på käften, sa bonddrängen på dansbanan. Holm Ordspr. 297 (1964).
β) (numera bl. tillf.) i uttr. slå ngn på, äv. för, i sht förr äv. vid örat o. d., ge ngn en örfil; äv. bildl. (förr äv. i uttr. slå ngt på l. vid örat, visa ringaktning för ngt l. strunta i ngt). Chydenius 261 (1766: vid örat; bildl.). Hon slog honom för örat. Widegren (1788). Slå en .. på örat. Weste (1807). Skall du beständigt slå grammatikan på örat? CVAStrandberg 2: 327 (1865). Östergren 10: 549 (1971).
γ) i fråga om att (söka) misshandla l. såra med vapen; numera företrädesvis i fråga om vapen som saknar spets l. egg l. träffar på annat sätt än med spets l. egg; i sht förr äv. (jfr c γ, e, i ϑ, μ) i fråga om vapen (som träffar) med spets l. egg: sticka l. hugga (ngn i l. genom viss kroppsdel), ge (ngn) ett l. flera stick l. hugg (i l. genom viss kroppsdel). (Fogden) haff(ve)r latijdt slåge .. Mårthen medt en(e) yxehamer(e), så att han haff(ve)r legett opå seng i 1 1/2 åhr. Teitt Klag. 273 (1555). Simon .. slogh honom genom huffwedett medh en dagertt. 2SthmTb. 7: 361 (1587). Hon språngh till och achtede slå honom medh en kniff i rÿggenn. Därs. 8: 65 (1589). Ja (, svenske soldat,) min, dig uti stilhet på / .. Hur werjan aldrig miste geck, / Hur, hwem du slog, sin bane feck. Nordenflycht QT 1745, s. 59. — särsk. (†) i uttr. slå ngn in i (viss kroppsdel), sticka ngn i (viss kroppsdel). Medh thett samme togh Anders till sin dagertt och slogh strax drengenn der medh in i huffuudett widh örett, så att han gick vth widh strupan. 2SthmTb. 8: 53 (1589).
δ) med avs. på djur (jfr ε, ζ): bedöva gm slag i samband med slakt (stundom övergående i 24 b β: bedöva gm slag o. slakta); särsk i uttr. slå ngt för pannan, förr äv. för huvudet (jfr ο γ'). Bättre molcka Kohna, än slåna för Hufwud. Grubb 69 (1665). Vår (dvs. oxarnas) husbonde vore väl icke slug, om han ej eljest (dvs. om vi icke arbetade) sloge oss för pannan och åte upp oss med det snaraste. Kellgren (SVS) 4: 281 (1782). (Lantbrukseleven) hörde sig .. för hos mäster (dvs. slaktaren) om det fanns något hinder för att han kunde få slå tjuren? Nilsson HistFärs 30 (1940).
ε) fisk. med avs. på fisk, i sht lake l. gädda (jfr ζ): klubba (se KLUBBA, v.2 a β); jfr DÖVA, v.1 2 a. Att ”slå lake” var ett nöjsamt och ibland gifvande fiske. Modin GTåsjö 218 (1916). Moberg DinStund 107 (1963).
ζ) (†) med avs. på fisk (jfr ε): hugga (se HUGGA, v.1 1 j); äv. i uttr. slå (fisk) med ljustret, ljustra (fisk; jfr LJUSTER 1). Spegel 269 (1712). Karlen .. slog gäddan med ljustran. Säve HafvSag. 90 (1880).
η) med avs. på kroppsdel som icke tillhör subjektet.
α') i sådana uttr. som slå ngns ansikte, misshandla ngn gm slag i ansiktet, slå ngn näsan i blod, misshandla ngn gm slag på näsan så att den börjar blöda. The män som höllo Jesum .., bundo kringh om hans öghon, slogho hans ansichte, och (osv.). Luk. 22: 64 (NT 1526). Obarmhärtiga pojkar, som slogo honom näsan i blod. Öberg Son. 17 (1905).
β') (†) i uttr. slå ngns skuldra, ge ngn ett (lätt) slag på skuldran (för att väcka honom); anträffat bl. bildl., med saksubj.; jfr λ, i ϑ. (På morgonen) var det denna gång ej Fasans åska, / Som skakade hans bädd och slog hans skuldra / Och ropade: Statt up, o slaf, til plågor! Kellgren (SVS) 2: 319 (1790).
ϑ) i fråga om l. ss. namn på lekar som går ut på att med förbundna ögon träffa ngt med slag av en käpp; särsk. i uttr. slå kruka l. pinne, i fråga om l. ss. namn på lek där målet är en kruka resp. en pinne. SvForns. 3: 421 (1842). Slå kruka. Norman GossLek. 23 (1878). Slå pinne. Hubendick FlickLek. 12 (1879).
ι) i uttr. (en l. två) slå den tredje l. en l. två slår den tredje, om springlek varvid deltagarna står uppställda två o. två (den ene bakom den andre) i en vid ring o. en deltagare ställer sig framför ett av paren varefter en annan deltagare söker ge den som står bakerst av de tre ett slag med handen (l. med en dagg) varvid denne kan rädda sig gm att springa undan o. ställa sig framför ett annat par (varefter den som står bakerst i detta par får försöka fly undan osv.). Den juhle leeken: twå slår den tredie. Dahlstierna (SVS) 130 (1698). Vi sprungo änkelek, två slå den tredje. JGOxenstierna Dagb. 26 (1769). En slå den tredje. Norman GossLek. 14 (1878). En .. vanlig springlek är slå den tredje. NordKult. 24: 42 (1933). En slår den tredje. Tillhagen (o. Dencker) SvFolklek. 1: 202 (1949).
κ) i uttr. en slå den andre, om lek varvid en deltagare springer runt en ring som bildats av de övriga o. därvid ger en av dessa ett slag (på skuldran) varefter denne börjar springa runt ringen åt motsatt håll o. försöker uppnå sin plats, innan den som utdelade slaget hinner dit, ”kappas om rummet”. Hubendick FlickLek. 16 (1879).
λ) övergående i k: (lätt) vidröra l. klappa (ngn i ryggen l. på axeln o. d.) för att väcka vederbörandes uppmärksamhet o. d.; i uttr. slå ngn på axeln äv.: (lätt) vidröra l. klappa ngns axel ss. tecken på (nedlåtande) välvilja l. vänlig uppmuntran o. d., klappa ngn på axeln (se AXEL, sbst.2 1 c); jfr η β'. (Sv.) Slå en på axeln .. (fr.) frapper qlcn sur l'épaule. Weste (1807); möjl. till huvudmomentet. Gubben Rosenstein .. slog mig på axeln, kallade mig Professor och sade att det skall vara honom en glädje att snart få Contrasignera min fullmakt. Geijer Brev 213 (1816). En trevlig kurre slog mej på axeln och sa att en kallsexa väntade oss i stora salen. Norlander Skål 104 (1921). Jag hade inte sett honom på sex år, när han nu slog mig i ryggen på Stureplan. Rydqvist Kar. 7 (1924).
μ) närmande sig 11: gm slag tvinga (person l. djur) att bege sig (från en plats o. d.), gm slag driva (person l. djur från en plats o. d.); numera i sht i den särsk. förb. SLÅ BORT. Då hafuer han grijpit till en yxa till slå dem (som kommit för att göra utpantning) vthur stugon. ÅngermDomb. 27/6 1642, fol. 191.
ν) refl. (jfr m).
α') (avsiktligt) tilldela sig själv slag; äv. i uttr. slå sig själv; jfr ο β', δ', k ζ slutet, ι. (Den besatte) war al tijdh dagh och natt på berghen, och j grifftenar, ropandis och sloogh sich sielfuan medh steenar. Mark. 5: 5 (NT 1526; Bib. 1917: sargade sig själv). Gislare ordan, the wore hwijt clädde, och .. sloghe och hudhflängde sich medh gisler. OPetri 1: 480 (1528). Dalin (1854). särsk. [efter fsv. sla sik fore munnin] rättshist. i uttr. slå sig (själv) för l. på munnen, ge sig själv ett slag på munnen ss. en del av straffet för att ha ärekränkt ngn; jfr ο δ'. Schmedeman Just. 8 (c. 1600: slå sig sielf på munnen). (Jag) tycker sådant straff göra tilfyllest .. att .. (den för falsk angivelse m. m. åtalade A. Gyllenrot) gör Öfwersten Stobée offentelig afbön, slår sig för munnen och säger att han lög; mister ähra sin (osv.). GCronhielm (1722) i Minnesskr1734Lag 1: 90. SkrInstRättshForskn. II. 4: 55 (1974).
β') (råka) stöta sig (mot ngt) l. (törna mot l. falla o.) göra sig illa (på ngt); äv. med predikativ, i sådana uttr. som slå sig fördärvad, (råka) stöta sig l. (törna mot l. falla o.) göra sig illa, så att man blir fördärvad; jfr b β, 6 g β, 10 a β γ'. Han föll och slog sig på en sten. Han slog sig i huvudet, då han föll. Slå sig emot en sten. Weste FörslSAOB (c. 1815). Hon skulle till land i halkan, slinter / och slår sig fördärfvad. Melin Dikt. 2: 177 (1904). I fallet slog han sig icke, ty i fållan var rikligt med ströhalm. Neander 70År 34 (1929).
ξ) i p. pf. med mer l. mindre adjektivisk bet., om person l. djur: misshandlad l. träffad l. skadad av slag; äv. i substantivisk anv., om person; äv. mer l. mindre bildl. KOF 1: 558 (c. 1618). Ibland förde de .. fångna vargar .. (till lejonburen) och gladde sig åt att höra dem gnälla som slagna hundvalpar af skräck. Hallström Than. 35 (1900). Fattiga ger han (dvs. Jesus) sin rikedom, / Läker de slagnas sår. Ps. 1937, 48: 2.
ο) mer l. mindre bildl. (jfr β, η β', ξ); förr särsk.: synda l. bryta mot grammatiska regler uppställda av (viss författare). Slå huvudet på spiken, se HUVUD 6 a slutet. (Till befattningen ss. depositor) fordras en karl af någon mogenheet i studierne, åth minstonne en sådan, som icke för offta slår Priscianum. UUKonsP 9: 142 (1671). Du har slagit mig lam, Sven, till och med i min tro på Gud. Roos OsynlVäg. 358 (1903). — särsk. i vissa uttr.
α') (†) slå ngn med bann, bannlysa ngn, slå ngt med bann, vid straff av bannlysning förbjuda ngt. Schroderus Os. 1: 409 (1635). (På synoden i Clermont 1095) Bleff .. påbudit .. At Leekmännerne, hwilke effter Biskoparnas .. dödelige Frånfälle antastade the Dödhes Egendom .., skulle in til een nöyachtigh Wedergälning slås medh Bann. Därs. 2: 615.
β') (ngt vard.) slå ngn på fingrarna, näpsa ngn l. ge ngn en läxa l. (vanl.) beslå ngn med okunnighet l. felaktiga uppgifter o. d. (se äv. FINGER 1 e); äv. refl. (motsv. ν α'), i uttr. slå sig själv på fingrarna, näpsa sig själv o. d. Hade utländingen .. (då han höll lågt saltpris) stegrat upp sina öfriga varor till sin ersättning, hade våra egna kunnat strax slå honom på fingren genom lägre pris på samma varor. Chydenius 224 (1765). Siwertz Sel. 1: 154 (1920; refl.).
γ') slå ngn l. ngt för huvudet (jfr δ, 2 x α β', γ'), såra l. förtreta l. förtörna ngn l. ngt, väcka anstöt hos ngn l. ngt (se HUVUD 2 b ι); i uttr. slå ngt för huvudet förr äv.: skada ngt l. göra slut på ngt. Är det en tid att slå Rikets Credit för hufwudet, då den som mest behöfwes? AdP 1789, s. 690.
δ') [jfr ν α' slutet] (numera föga br.) slå ngn l. (motsv. ν α') sig (själv) på, förr äv. i munnen (med ngt), vederlägga ngn resp. vederlägga l. motsäga sig själv (med ngt), se äv. MUN, sbst.1 4 ο; förr äv. i uttr. slå sig själv, motsäga sig själv. Effterkommer .. (en friare) icke thet han vthloffuat haffuer, så slåår han sigh jw sielff vppå Munnen, och gör sigh til en Löghnare. Leuchowius Zader 315 (1620). (Judarna måste märka) huruledes the vthi sitt tahl slå sigh sielfwa, emedan the fordra een General och allmän fredh (efter Messias' ankomst), Men på andra rum, bullra och flåsa the lutter krijg. Sylvius Mornay 609 (1674). Andræ Herdabr. 134 (1937).
ε') slå ngn på näsan l. näsarna, se NÄSA, sbst.2 1 d α.
ζ') [jfr c ι γ'] slå ngn i näsan med ngt, se NÄSA, sbst.2 1 d ζ α'.
η') (†) slå ngn på pungen, pungslå ngn (se äv. PUNG 2 g); jfr 14. Dalin (1854).
ϑ') (†) slå ngn i sidan med ngt, muta ngn med ngt. Serenius (1734, 1757; under tip).
ι') [möjl. utgående från 8] (†) slå två spikar på en gång, slå (i bet. 24 b β β' slutet) två flugor i en smäll. Franzén Skald. 3: 350 (1829).
κ') [jfr c ι α'] (vard.) slå ngn i synen med ngt, öppet o. hänsynslöst säga ngn ngt, kasta l. slunga ngt i ansiktet på ngn. Wranér BrokBild. 1 (1889).
λ') (†) slå ngns öra med ngt (jfr 2 x α ι'), låta ngn höra ngt, smeka ngns öra med ngt. (En genius representerande grekiska språket) öppnar för dig den slutna Platoniska munnen, / Och ditt tjusade öra slår med en Sång af Homeros. Lyceum 2: 219 (1811). Adlerbeth HorOd. 59 (1817).
e) med innehållsobj. betecknande (typ av) slag, i sht förr äv. (motsv. c γ, d γ) stick l. hugg: utdela l. utföra; äv. med innehållsobj. betecknande (typ av) vingslag l. rörelse: utföra l. göra l. åstadkomma; äv. mer l. mindre bildl.; jfr h, k, n, 28, 51 a. Fågeln slog några slag med vingarna. Ekenäs Domb. 1: 15 (1628); jfr anm. 7:o sp. 6956. Serenius Ggg 4 a (1734). (Hon) slog ett sakta slag med tömmen på hästländen. Almqvist Grimst. 32 (1839). Svedelius SmSkr. 1: 151 (1872; bildl.). Några hoppade högt i luften, svängde runt och slogo med benen österbottniska ”saxar”. Ackté Jalander 102 (1932). — särsk.
α) motsv. c β, i förb. med obj. betecknande ngt som skall rengöras: utföra (så l. så många slag) med (ngt i l. mot l. på l. över ngt) så att föroreningar lossnar. En silkes-schalett far dammet straxt af, bara man slår honom ett par slag öfver handen. Almqvist Går an 97 (1839).
β) motsv. c η, med avs. på kast: göra l. utföra; särsk. (motsv. c η ε') med avs. på tärningskast; äv. mer l. mindre bildl. (äv. med saksubj.). Hvad än som händer, vi hvarann förgäta / Ej nånsin, hur än lyckan slår sitt kast. Almqvist VSkr. 5: 369 (1845). För utförande av ett kast (i brottning) erfordras först att ett riktigt grepp tages. Därpå ”slås” kastet och sedan måste rörelsen fullföljas så att motståndaren tvingas på rygg. IdrlMar. 1935, s. 214; jfr KAST, sbst.4 III 1. särsk. (numera bl. i skildring av ä. förh. i vissa trakter) i fråga om kägelspel, i uttr. slå framslag, kasta från spelets utgångspunkt, slå bakslag, kasta från den punkt där klot o. d. stannat vid kast från spelets utgångspunkt. Slå bakslag. Holmberg 2: 548 (1795). Slå framslag. Fatab. 1906, s. 36.
γ) (numera mindre br.) motsv. d, i förb. med obj. betecknande ngn l. ngt som träffas av (typ av) slag (äv. stick l. hugg): ge l. tillfoga (ngn l. ngt slag resp. stick l. hugg); förr äv. i förb. med obj. o. predikativ: ge l. tillfoga (ngn slag) o. därigm göra (sådan l. sådan). Gilstwghan .. skall wara så friidkallat at hoo ther annen slåår pust eller kindhest, skal bötha xl [40] mark. G1R 6: 242 (1529). Han .. slogh sijn stalmester 6 slagh i liffwet medt en dagertt. HH XIII. 1: 38 (1562). Hann slogh honom 2 slagh i ehn bått medh ehn bådzsthakie blå och blodighier. TbLödöse 168 (1590). Johansson SmedBrukspatr. 41 (1933). särsk. mer l. mindre bildl.; förr särsk. i uttr. slå varannan käppslängar, ge varandra pikar l. gliringar o. d. (i samtal). SedolärMercur. 1: nr 10, s. 3 (1730: slå hwarannan käppslängar). Har .. icke Shakspeare lof att slå grammatikan en örfil? SKN 1842, s. 212.
δ) i vissa (äv. bildl.) uttr.
α') (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) slå fång, ta livtag; jfr FÅNG 1. Tillhagen (o. Dencker) SvFolklek. 1: 133 (1949; från Medelp.).
β') (†) slå pustar sig emellan, om flera personer: ge varandra slag i ansiktet l. örfilar o. d. TbLödöse 134 (1589).
γ') slå tu slag med en hammare, se SLAG, sbst.1 1 j α.
δ') slå ett slag l. sitt slag l. stora slaget l. ett gott slag, se SLAG, sbst.1 6 a.
ε') slå en åkarbrasa l. åkarbrasor, värma sig gm att (vanl. flera ggr) göra kraftiga armrörelser riktade mot kroppen, särsk. gm att föra armarna utåt o. därefter raskt föra dem så att de korsar varandra o. så att vardera handen kommer i kraftig kontakt med den motsatta överarmen l. axeln, ta (sig) en åkarbrasa l. åkarbrasor. Ericsson Hundl. 225 (1923).
f) gymn. (utföra gymnastisk rörelse bestående i att) raskt föra ena l. båda armarna (i viss riktning); i sht förr äv. i fråga om motsv. rörelse med ena l. båda händerna; särsk. ss. vbalsbst. slagning. Då karlen, från vågrät plan, skall föra sina händer i lodrät plan, kom(menderas): Händer in! .. Nedåt — slå! Ling Regl. 28 (1836). Armar till slagning. Cannelin 690 (1904). — jfr ARM-SLAGNING. — särsk. motsv. b α, med obj. betecknande arm, i sht förr äv. hand. (En viss) rörelse kan äfven verkställas sålunda, att ena handen slås inifrån och nedåt, på samma gång den andra slås utifrån och nedåt. Ling Regl. 28 (1836). LGBranting 1: 171 (c. 1860).
g) [jfr motsv. anv. i t.] om fyrfota djur (i sht häst) med tanke på benrörelser; särsk.: sparka, i sht i fråga om att sparka bakåt med båda bakbenen samtidigt (särsk. dels pregnant, dels i uttr. slå bakut, förr äv. baklänges); jfr i η. Schroderus Comenius 177 (1639: baklänges). Har en häst benägenhet att slå bakut kan den på mångfaldiga sätt orsaka skada. Sjöstedt Husdj. 1: 110 (1859). Om en ung, nykalfvad kviga slår, när hon skall mjölkas, behöfver (osv.). SvFmT 10: 159 (1898). (Älgen) hade slagit vildt i skaren rundt omkring för att komma upp. Idun 1901, s. 22. Det händer ofta att en häst slår av rädsla. HbRödStjärn. 57 (1932). — jfr ÖVER-SLÅ. — särsk.
α) motsv. d, med obj. betecknande ngn l. ngt som träffas av spark; äv. med obj. o. predikativ. H(en)nes hest (hade) bitid och slagit Jngeuals hest, som giik m(ed) hans skiutt allan ofærdigan. 2SthmTb. 2: 174 (1552). Een siwk dräng som blef slagen af een häst. VinkällRSthm 1625 A, s. 67 b. Hästen slog mig på benen. Schulthess (1885).
β) bildl. (äv. med saksubj.). Ett svek .. som slagit bakut! Strindberg Svanehvit 166 (1902).
h) om fisk: röra stjärten av o. an (under simmande); (gm att röra stjärten av o. an) plaska (i vatten o. d.); äv. i uttr. slå med stjärten; äv. (motsv. e) med innehållsobj. betecknande slag. Tå var braxnen så möckett inne (i katsorna) att han slog lijka som der hade gäss tuättat sig i siön. VDAkt. 1666, nr 135. (Mörten) slog ett par slag med stjärten och sam bort. Forsslund Djur 170 (1900). I vassen slogo gäddor. Hedberg Bekänna 161 (1947).
i) i vissa (äv. bildl.) uttr.
α) (i sht förr) slå bak, om kusk: med piskan rikta slag bakåt för att förmå person som olovandes åker bakpå vagnen att hoppa av. Lindqvist Stigm. 10 (1906).
β) slå efter ngn l. ngt (jfr 2 c γ, 45 a α, β), söka träffa ngn l. ngt med slag l. (i fråga om rovfågel) med hugg (med näbben); i sht förr äv. i uttr. slå efter ngn med (sten), kasta (sten) efter ngn (jfr c η). Skinna(re)n som sloog ept(er) wardsc(ri)ffue(re)n m(edh) stenen .. bøte vj {marker}. OPetri Tb. 48 (1525). Såsom en Rooffogel, Höök, eller Grijp, han steller och slåår effter hiertat vppå thet diwr som han faar effter, lijka så (osv.). PJGothus UndLära C 7 b (1592). Vår smed, utom sig, släggan tog / och därmed efter spöket slog. Jensen BöhmDiktn. 94 (1894). Slå efter en fluga. SvHandordb. (1966).
γ) slå (e)mot ngn l. ngt, rikta slag mot ngn l. ngt; förr äv. [delvis möjl. utgående från 45 a] allmännare: angripa l. anfalla l. kämpa mot ngn l. ngt; jfr ϑ α', ι, l, m γ, δ, 45 a ζ. Han slog mot fiendens rustning, så att hans svärd brast. (Den danske riddaren V. Lunge) ville hafft the tydske til hiälp .. til att slå emot kong frederiks skep. G1R 5: 253 (1528). (E. XIV) Badh (sina soldater), ath the wille troligh bijstå / Och moot the Danske manligh slå. Hund E14 174 (1605).
δ) (numera bl. tillf.) slå hit, slå (i bet. d) mig l. oss. Schultze Ordb. 4477 (c. 1755). Släpp oss in; du får, / Din skurk, en het batalje. / Slår du hit Canalje, / Tar jag dig i svalje. Bellman (BellmS) 1: 231 (c. 1775, 1790).
ε) slå i luften, slå omkring sig (se η) utan att träffa; äv. mer l. mindre bildl. (jfr LUFT, sbst.2 3 a ε). (Eng.) beat the air, (sv.) slå i luften. WoL 84 (1884). NDA 1913, nr 157, s. 1 (bildl.).
ζ) slå med huvudet, förr äv. näsan (hippol.), om häst: lyfta upp huvudet, sätta nosen i vädret. (Sv.) Slå med näsan, hufvudet, .. (eng.) carry the wind; chack. Björkman (1889).
η) slå omkring, äv. ikring l. kring, i sht förr äv. om sig, fäkta (med armar l. ben o. d.) l. rikta slag runt omkring sig (med händerna l. vapen o. d.); äv. motsv. g, om häst o. d.: sparkas; jfr II 1 b δ. Hästar, som .. slå om kringh sigh ock bijtas. Balck Es. 239 (1603). Sombliga (fallandesjuka) .. slå om sig med Händer och Fötter. Lindh Huuszapot. 28 (1675). Slå omkring sig vilt. SvHandordb. (1966). — särsk. bildl.
α') (numera föga br.) prata hit o. dit, samtala om än det ena, än det andra; jfr SLÅ OMKRING 1 a α. (En kvinna, som ansågs ha förmåga att dra mjölken från grannens kor,) mottog mig och mitt sällskap vänligt, men då vi efter att ha slagit omkring oss, frågade om hon hade smör att sälja, ändrades hastigt tonen. Sundblad GBruk 188 (1881).
β') i uttr. slå omkring, äv. ikring l. kring, i sht förr äv. om sig med ngt, i tal l. skrift använda ngt till övermått l. (ständigt) komma dragande med ngt l. söka imponera med ngt; jfr SLÅ OMKRING 1 a β. Tenck huru bonden och torparen skulle skeffta öronen, buga och springa, när Fogden slog om sig med .. Fransöska och Latin. Swedberg Schibb. 453 (1716). (L. Wiwallius) uppträdde .. (på de skånska herrgårdarna) med en seigneurs later .. och slog omkring sig med sina förnäma relationer i Sverge. Schück SvLitH 1: 393 (1889). Söderhjelm ItRenäss. 86 (1907: slå kring sig med sofismer). Lamm i 3SAH LIII. 2: 232 (1942: slå ikring sig med .. siffror). jfr: (V. Lundströms) kärlek (till Sv.) är tydligen djup och äkta, och den nöjer sig fördenskull ej heller med att slå ikring sig ihåliga fraser (möjl. felaktigt för med ihåliga fraser). PT 1900, nr 159 A, s. 3.
Anm. till I 1 i η. Uttr. uttalas stundom äv. (i sht i bildl. anv.) med huvudtrycket på omkring resp. ikring l. kring l. om.
ϑ) (numera bl. i vissa trakter) slå på ngn (jfr ι), slå (i bet. d) l. prygla l. piska ngn, i sht förr äv. dels: ge ngn ett lätt slag l. klappa ngn på axeln o. d. för att väcka honom (jfr d η β'), dels (i fråga om vapen med egg l. spets): ge ngn stick l. hugg, sticka l. hugga till ngn (jfr μ, c γ, d γ, e); äv. i uttr. slå på ngt (jfr κ), dels i fråga om djur: slå (i bet. d) l. piska l. prygla ngt, dels i fråga om fartyg o. d. (se α'). Han drog sin dagertt wtt och wille slå på stadzens kæmænær(e). 2SthmTb. 3: 43 (1553). (Drängen) gick nidh i stughenn och slogh på pigorne, och badh them stå vp och see huar theres matmoder war tagenn wägenn, och iche så liggia at sofua. 3SthmTb. 6: 93 (1605). Slå på hästarne. Sahlstedt (1773). Jag har aldrig i mitt liv slagit på någon människa, förklarade han, och bad att få med ed betyga, att han inte misshandlat Persson. SDS 1943, nr 153, s. 2. — särsk.
α') [delvis möjl. utgående från 45 a] (†) allmännare, i uttr. slå på ngn, äv. (i fråga om fartyg o. d.) ngt, angripa l. anfalla l. inlåta sig i strid med ngn resp. ngt; jfr γ, ι, l, 45 a ζ. The dansche sloge paa vort kriiskfolk i vægin then tiid the droge hiit vp i gen. G1R 1: 230 (1524). (Fyra franska fartyg) hafue på Eders K:M: egne strömer och faruatnn slagitt på Eders K:M: Örligschip Ormenn och skuted höfuidzmannenn therpå satt .. till dödz. HSH 36: 186 (1579). Holm NSv. 174 (1702).
β') mer l. mindre bildl.; förr särsk. i uttr. slå på ngn, ansätta ngn l. gå på ngn (för att få gottgörelse), slå på ngn med dunderslag, rikta hårda angrepp mot ngn (i skriftlig framställning). H:s M:t säger sig det (dvs. ett avtalsbrott) wänta effter, ock will sedan slå på, ock hålla sig til republiken om satisfactionen. Hermelin BrBarck 31 (1703). (Johannes) slår .. (i sitt evangelium) med idel dunderslag på (kättaren) Cerinthum. Borg Luther 1: 152 (1753; t. orig.: schläget mit eitel Donnerschlägen auf den Cerinthum).
Anm. till I 1 i ϑ. Det är icke möjligt att avgöra, om vissa ovan anförda språkprov uttalats med obetonat l. betonat (jfr SLÅ PÅ).
ι) (numera bl. mera tillf.) slå lös (förr äv. löst) på ngn, gå lös (se d. o. 10 c β) på ngn med slag, börja slå (i bet. d) ngn; förr äv. [delvis möjl. utgående från 45 a] allmännare: gå lös på ngn, angripa l. anfalla ngn; jfr γ, ϑ (α'), l, 45 a ζ. (En sjöfarande, som rövat bort Andromeda,) råkar .. ut för Perseus, hvilken kommer seglandes och så snart han blifver varse Andromeda, slår löst på hela hennes följe. Eneman Resa 2: 99 (1712). Han slog lös på den sprattlande figuren (dvs. äppeltjuven) med sin grova mispelkäpp. Siwertz Sel. 2: 151 (1920).
κ) (†) slå visst på ngt, med säker hand uppfånga (l. möjl.: träffa?) ngt. (Lat.) Certa manu pilam excipere. (Sv.) Slå wijst på balden. VarRerV E 1 b (1579).
λ) (†) komma till att slå med varandra, komma i slagsmål, komma till att slåss (i bet. II 1 a) med varandra. EkenäsDomb. 1: 134 (1649).
μ) slå åt ngn l. ngt, måtta åt ngn l. ngt; i uttr. slå åt ngn äv.: vifta åt ngn (med armarna o. d.), i sht förr äv. (jfr ϑ, c γ, d γ, e): rikta stick l. hugg mot ngn (med vapen försett med spets l. egg), förr äv. (motsv. c η): kasta mot ngn; förr äv. i det bildl. uttr. slå åt ambition om ngt, ha ambition i fråga om ngt. Med thet samma slog han åt per Bengtson med knijffuen oc stack it sting gönom tröijan på brystet. VRP 1609, s. 208. Det wore mig hugneliga tijdingar om iag kunde kallas snart frijherre ... Jmedlertijd slår iag åth ambition om titulen ... Elfzborg och Wexiö wore fuller dee anständigste. JCederhielm (1701) i KKD 8: 189. Gudmund (hade) kallat honom hunswott, af hwilken ordsak Dunderhielm slog åt Gudmund med et stop, men eij råkade honom. VRP 5/4 1731. Slå åt en betyder äfv. Slå el. kasta något åt en utan att träffa. Weste FörslSAOB (c. 1815). (Gumman) sprang ut ur stugan, slog åt dem (dvs. barnen som vandrade på isen) med armarna och ropade något. Lagerlöf Holg. 2: 84 (1907).
j) i fråga om vävning.
α) föra slagbom i vävstol mot inslagstråd (äv. i uttr. slå i väven l. vävstolen l. en vävstol o. d.); äv. övergående i bet.: väva; äv. i uttr. slå på sin väv, arbeta på sin väv; äv. mer l. mindre bildl. (äv. med saksubj.); stundom svårt att skilja från β. Tegnér (WB) 9: 97 (1840). Att mjölka kona, sköta om hushållet, sitta vid spinnrocken, slå i väfstoln; det är vår vanliga sysselsättning. Böttiger 3: 47 (1843, 1858). Sitter jag i väfven, / Och slår och slår, / — Mitt hjerta slår / På sin väf af suckar. Kullberg Dikt. 212 (1850); jfr 2 f. Nu tärnan slår / Med kraft i väfven. Björck Dikt. 21 (1861). En kvinna slog i en vävstol. Claesson YFrej 49 (1968). jfr TÄT-SLAGEN.
β) [jfr c η] i fråga om att med handen försätta skottspole i rörelse genom skälet i väv; dels i sådana uttr. som slå med skottspolen, låta skottspolen glida genom skälet, göra inslag, dels med obj. betecknande inslag, i sådana uttr. som slå ngt med skytteln, föra in ngt i väven gm att låta skytteln glida genom skälet, dels (o. numera företrädesvis) i de särsk. förb. SLÅ I o. IN; jfr 51 b. Kajsa .. börjar slå i väfstolen med skåttspolen. Almqvist Amor. 40 (1822, 1839). Purpurröd ränning med skytteln du slår. Levertin Leg. 30 (1891).
k) med tanke företrädesvis på det ljud som uppkommer gm slag l. på symbolisk innebörd som är förenad med slag; särsk. dels i fråga om slag på dörr o. d. ss. tecken på önskan att dörren osv. skall öppnas: bulta l. klappa (på dörr o. d.), äv.: bulta l. klappa på dörren (på hus o. d.), dels i fråga om slag i bord o. d. i syfte att påkalla uppmärksamhet l. kalla en l. flera personer till ordningen l. stadfästa beslut: knacka l. dunka (med klubba o. d. i bord osv.); äv. med obj., dels (motsv. b α) betecknande kroppsdel som tillhör subj. o. som försätts i rörelse (se särsk. ϑ α', β'), dels (motsv. c) betecknande ngt som försätts i rörelse av kroppsdel, särsk.: knacka l. dunka med (klubba o. d. i bord osv.), dels (motsv. d) betecknande ngn l. ngt som träffas av slag (numera företrädesvis i α α', β α', γ α', β', ζ, ϑ β' o. ι), dels (motsv. e) betecknande (typ av) slag (se särsk. α α', β β', γ α', δ β'); äv. mer l. mindre bildl. (äv. med saksubj. i personifierad anv.); jfr d λ, 7 i, 29, 47, 48. Slå i dörrarna, stänga dörrarna med buller o. bång. (Han) slågh på hennes förstuffuuo dör. TbLödöse 100 (1588). (Krigarna) hade intet annat medel at gifva tecken til anfall än at slå på sköldarne, eller ock ett blott härskri. Ossian 1: Föret. 19 (1794). Hon (dvs. saknaden) på hvar hydda slår, bedröfvad frågar: / ”Finns väl min hulda älskling här bland er?” CFDahlgren 1: 201 (1819). Herr Sven slog klubban i bordet och uttalade de sedöfliga formler, med hvilka sammankomsterna öppnades. Rydberg Vap. 133 (1891). Åldermannen slog i bordet och höll ett tal. Nilsson FestdVard. 71 (1925). Slå två (ljudliga) slag på porten. Östergren (1941). — särsk.
α) i fråga om att frambringa ljud gm att låta hand l. redskap (t. ex. trumpinne) träffa slaginstrument (se d. o. 2) l. gm att låta föremål som tillsammans utgör sådant instrument (t. ex. kastanjetter l. delarna av cymbal) träffa varandra; dels i sådana uttr. som slå på (förr äv. i) trumma l. puka, dels med obj. (se α'), dels abs. (se β'); jfr 7 i β. Tu (dvs. Israel) skalt än nu medh frögd slå j trummo, och vthgå j dantz. Jer. 31: 4 (Bib. 1541). Faun och nymf och karsk satyr / jubla framför guden (Amor), / slå på pukor, sjunga högt. Bååth Vagant. 96 (1906). Man behövde bara gå ut på bygatan och .. slå på bytrumman, för att alla byamännen skulle höra det och samlas. Nilsson FestdVard. 56 (1925). — särsk.
α') med obj., dels (motsv. c, d) betecknande föremål som tillsammans utgör slaginstrument o. som med händerna l. fingrarna bringas att träffa varandra, dels (motsv. d) betecknande slaginstrument som träffas av hand l. redskap, särsk.: traktera (trumma l. puka), dels (motsv. e) betecknande (typ av) slag. Trumslagarn kommer, flickor, god dag! / Hör hur han slår et slag. Bellman (BellmS) 1: 49 (c. 1770, 1790). I templet offrade cæsar själv, sminkad och iförd prästerlig skrud, slog cymbaler och dansade i vild, vanvettig yra .. runt altaret. Grimberg VärldH 5: 21 (1931). Slå puka. Östergren (1941). jfr dels AN-SLÅ, dels TRUM-SLAGNING, dels TRUM-SLÅENDE.
β') abs.; särsk.: traktera trumma l. puka. Som ingen trumslagare fants .. frågades effter om någon af dragonerne kunde slå. KKD 10: 372 (1704). Hör på pukslagaren hur han slår. Bellman (BellmS) 1: 42 (c. 1770, 1790). särsk. [delvis möjl. utgående från 2] (†) opers. (dels i akt., dels i uttr. varda slaget): ges signal gm trumslag l. pukslag. När omblåset eller slagedt warder, då låte hwar och en sigh strax finna hoos sijn Fahna. Krijgsart. 1621, § 55. Alla compagnier skola hwar gång det blijr prädikan och har slagit 2 gångor, stella sig up, och upläsas effter rullan. KKD 10: 319 (1703).
γ') oeg. l. mer l. mindre bildl.; särsk. dels i uttr. slå på (sin) trumma l. (stora) trumman o. d., ta till stora ord (om ngt) l. göra (våldsam) reklam (för ngn l. ngt) o. d., dels i sådana uttr. som slå på pukan, se PUKA, sbst.1 b. Aftonbladet, som nu går främst i den ministeriella skaran, slår med ursinnighet på sin stora trumma. Samtiden 1873, s. 318. Man har ej trygghet om en litterär framtid därför att man hör till en yngre generation och slår på trumma om sina bragder. PT 1898, nr 179, s. 3. Grimberg VärldH 4: 435 (1930: slå på stora trumman). Han hör icke till dem som gärna slår på trumman för sin produktion. Form 1943, s. 104. jfr (med anslutning till 2 c): Åskan slår sina pukor. Bremer NVerld. 1: 362 (1853). jfr äv. (med anslutning till 2 f): Jag är mönstrad in i Amors här, den käcka här som går / dit där längtans örnar leda, medan pulsen trumman slår. Karlfeldt FridVis. 7 (1898). särsk. (†) i uttr. slå i trumma på ngt, framkalla ljud (l. göra oväsen) gm att upprepade ggr knacka l. bulta på ngt, trumma på ngt, slå på trumma om ngt, bråka (högljutt) om ngt, slå i trumma, rumla om, festa om. När Vnge Nillss i Mörkhullt hade bröllop, hafuer Her Assar en Söndagz Natt, Slaget i Trumne (sannol. felaktigt för Trumme), och drögde något in på dagen: Ty haf(ue)r församb. most töfua effter honom. VDP 1656, s. 282. (Den onde) begynte slå i trummo på sängstammen wid föttren. KulturbVg. 1: 206 (1721). Låt bli att slå på trumma / Om sådan bagatelle (dvs. en obetald mössa). CIHallman 406 (1779).
β) i fråga om anslående av tangenter på orgel l. piano o. d.; särsk. dels (numera bl. i skildring av ä. förh.) med bestämning inledd av prep. på, betecknande ä. typ av orgel med stora tangenter: spela (gm att trycka ned tangenterna med händerna l. armbågarna o. d.), dels i sådana uttr. som slå falskt, göra ett felaktigt anslag (jfr 3 a α); jfr 7 i β. Organist, som slår på Orger. Linc. Eee 2 a (1640). Mig förefaller det pinsamt att höra på .. (två författares) ordflöde, lika pinsamt som att höra en utomordentligt skicklig pianospelare en gång var tredje sekund slå falskt. Laurin LivKonst 345 (1934). — särsk.
α') med obj. (motsv. d) betecknande (tangent på) piano o. d.; dels i ssgn AN-SLÅ o. den särsk. förb. SLÅ AN, dels [jfr ä. t. die orgel schlagen, kyrklat. organum pulsare] (numera bl. i skildring av ä. förh.) i fråga om ä. typ av orgel med stora tangenter: anslå (tangent med hand o. d.) l. spela på (orgel) gm att anslå tangenterna med händerna o. d. (De äldsta orglarna) hade i regeln .. 12 tangenter, hvilka voro handsbreda och ihåliga, så att de måste ”slås” med armen och armbågen. UB 2: 541 (1873). (Hennerberg o.) Norlind 2: 22 (1912).
β') med obj. (motsv. e) betecknande slag; särsk. i uttr. slå några slag, spela litet (på instrument). Min första ledighet har jag begagnat att åter slå några slag på mitt gamla Claver, som länge stått orördt. Geijer Brev 177 (1814).
γ) i fråga om att frambringa ljud gm att med fingrarna l. med plekter o. d. anslå sträng på stränginstrument; särsk. med bestämning inledd av prep. på, betecknande sträng(instrument): spela l. knäppa; jfr 7 i β. VarRerV B 2 b (1579). (Sv.) Slå på en sträng, (fr.) toucher el. pincer une corde. Weste (1807). Spelmannen slår på harpan. Hagberg DödGäst. 606 (1937). — särsk.
α') med obj., dels (motsv. d) betecknande sträng l. stränginstrument, särsk.: anslå (sträng) l. (numera bl. i vitter stil) spela l. knäppa på (harpa l. lyra o. d., i sht förr äv. cittra, förr äv. luta), dels (motsv. e) betecknande (typ av) slag. Spegel GW 21 (1685). Slå några slag på harpa. Weste FörslSAOB (c. 1815). Folket slår luta. Palmblad Fornk. 1: LXV (1843). En liggande zittra, hvars strängar slås med små trähammare. PT 1909, nr 87 A, s. 3. jfr AN-, ÅTER-SLÅ o. LUT-SLAGNING.
β') (i sht i vitter stil) oeg. l. mer l. mindre bildl. (jfr γ'); särsk. dels i uttr. som betecknar framförande av dikter l. diktande o. d. (särsk. motsv. α', i uttr. slå sin lyra l. lyran, dikta), dels (med saksubj. i personifierad anv.) i uttr. som betecknar att ngt framkallar ett melodiskt ljud; jfr 7 i β ι'. Lundberg Paulson Erasmus 168 (1728). (Jag) Vill höra lärkan quittra / Af fröjd — och källan slå sin dofva zittra. Stagnelius (SVS) 1: 22 (1814). (C. J:son) Ekeblad var i sina dar en tapper krigsbuss, som emellan vapnen slog lyran. BL 4: 217 (1838). Båda (dvs. C. A. Gottlund o. A. I. Arwidsson) slogo de .. sina lyror för Atterboms Kalender. Estlander Arwidsson 35 (1893). särsk. i sådana i fråga om samtal l. förhandlingar o. d. använda uttr. som slå på den l. den strängen, gå på den l. den linjen, antyda l. beröra det l. det, slå på ömma strängar, vädja till ömma känslor, i sht förr äv. slå på samma l. en annan sträng, gå på samma resp. en annan linje, förr äv. dels slå på den lindrigare strängen, ge vika, bli medgörlig, dels i pass. övergående i intr. anv. i det opers. uttr. slås på den gamla strängen, låta l. vara på det gamla sättet; jfr γ'. Konung Christiern .. begynte .. slå på en annan streng, och gaff thet så före, at han wille handla wenligha med her Steen (Sture d. y.). OPetri Kr. 314 (c. 1540). (Hertig Karl) bliffuer (i tvisten med rådsherrarna) widh sin meningh .., her slås altt på then gamble strengen. HB 2: 293 (1596). Humbla Landcr. 36 (1740: slog .. på then lindrigare strängen; t. orig.: zog .. gelindere Seiten auf). HH 6: 158 (1791: på samma sträng). Petre och Wærn slogo på den strängen, att (J. G.) R(ichert) borde erbjudas att bilda ett kabinett. Liljecrona RiksdKul. 385 (1840). De tre .. professorerna .. slogo på många ömma strängar för att .. påverka (studenten) Jonas till förmån för sina respektive ämnen. Siwertz JoDr. 55 (1928).
γ') [sannol. utgående från β' slutet; jfr d. slå på noget] (numera föga br.) bildl., i uttr. slå på ngt, antyda ngt; jfr 8 g λ. Björkman (1889). Han gjorde sig till och med listig och slog på, att det var ingen mer än mor, som .. kunde få gubben att ta' reson. Geijerstam YttSkär. 84 (1898).
δ) i fråga om att bringa klocka (se KLOCKA, sbst. 1) att ljuda.
α') (†) med bestämning inledd av prep. i, betecknande klocka: ringa. Svart G1 42 (1561). Slå i storm klocken. RA I. 3: 180 (1593).
β') i fråga om att bringa klocka att ljuda gm slag på utsidan (med hammare o. d.) l. gm att med handen föra kläppen mot klockans gods; särsk. (motsv. e) med obj. betecknande slag; jfr 7 i γ. Klåcka brukas .. at slå et slag för hwart halftimme glas som är utrunnit på en wakt. Dalman 29 (1765); jfr 31 a. Ekbohrn NautOrdb. 153 (1840). På fartyg slås på skeppsklockan varje halvtimme ett, två o. s. v. upp till 8 slag. 3NF 8: 740 (1928).
γ') i ssgn AN-SLÅ o. den särsk. förb. SLÅ AN.
ε) i fråga om vissa gester med handen l. händerna för att beteckna avböjande l. avståndstagande l. förakt l. vrede l. otålighet o. d.; förr äv. i uttr. slå med handen över ngt, göra en handrörelse över ngt ss. tecken på ringaktning l. förvåning; jfr b α ε'. Huru är han (dvs. staden Ninive) så ödhe worden? så at diwren boo ther inne, Och hwilken som ther fram om gåår, han hwiszlar til honom, och slåår medh handenne offuer honom. Sef. 2: 15 (Bib. 1541). När Selma .. endast slog med handen för att tillkännagifva, att hon icke ansåg sig öfverbevisad, då greps han af en omåttlig förvåning. Benedictsson Peng. 322 (1885). (I köket frågades om någon) ville vara med om att laga drömpannkaka. Men pigorna bara slog för sig med händerna och sa nej. Lagerlöf Liljecr. 98 (1911).
ζ) (om ä. l. utländska förh.) i fråga om riddarslag (se d. o. 1); särsk. med obj. (motsv. d), i uttr. slå ngn till riddare, förr äv. till en riddare, dubba ngn till riddare; jfr 7 i δ. OPetri Kr. 93 (c. 1540). Albrekt den fete, som 1289 slogs till riddare av Magnus Ladulås. HT 1948, s. 331. — jfr RIDDAR-SLÅ o. NY-, SJÄLV-SLAGEN. — särsk. oeg. l. mer l. mindre bildl.; äv. i uttr. slå ngt till ngt, ge ngt rangen av ngt, göra ngt till ngt; äv. refl. (motsv. d ν α'), särsk. i uttr. slå sig till riddare för ngn l. ngt, göra sig till försvarare av ngn resp. kämpa för ngt; jfr 5 k δ. Gudh gaf .. (Jakob) thet herlige och edle nampnet (Israel), och slogh honom til en Riddare och giorde honom til en Förste. SLaurentii Ridd. K 4 a (1622). N. N. blifvit till lektor slagen. CFDahlgren 2: 9 (1837). Tal(aren)s Ibsentolkning gick .. ut på att visa, att skalden slagit sig till riddare för kvinnans frigörelse. AB(L) 1895, nr 279, s. 5. Härmed (dvs. gm en plan för undervisning av döva) var åtbördsspråket icke blott lagdt till grund för begreppsbeteckningen utan ock slaget till meddelelsemedel. Nyström DöfstUndUtv. 389 (1908). HT 1931, s. 465.
η) i fråga om klubbslag (se d. o. b) vid auktion; särsk. i uttr. slå för ngn (jfr 46), om auktionsutropare: gm klubbslag stadfästa att ngns anbud antagits. Valerius 2: 67 (1809). Innan auktionisten hann slå för honom. Östergren (1941). — jfr AV-, BORT-, IN-SLÅ. — särsk.
α') i uttr. slå för ngn på ngt, i sht förr äv. (med konstruktionsväxling) slå ngn för ngt l. slå ngt för ngn, om auktionsutropare: gm klubbslag stadfästa att ngns anbud på ngt antagits. (Sv.) Det slogs för mig .. (eng.) It was knocked down to me. Widegren (1788). Man slog för honom på den saken vid auktionen. Klint (1906). Till slut var det en verkmästare .. som blev slagen för huset. Salje Låg. 149 (1971).
β') i uttr. slå ngt till det l. det priset, sälja ngt på auktion för det l. det priset; särsk. (förr) i fråga om börsauktion. Nya spårvägsbolagets .. (aktier) sjönko .. till 316 i medio af november, men slogos i december åter till 380. SD 1899, nr 5, s. 2.
ϑ) med förbleknad bet., i fråga om handslag (se HAND-SLAG, sbst.1 1) ss. åtbörd vid hälsning l. lyckönskan l. bekräftelse av avtal l. löfte l. ingången förlikning o. d.; dels i ssgrna HAND- o. ÖVER-SLÅ, dels i α'—δ'; jfr 47, 48 o. SLÅ TILL 1 b.
α') (†) med obj. motsv. b α, i uttr. slå sin hand i ngns, lägga sin hand i ngns, ta ngn i hand (se d. o. 2 b ϑ); jfr β'. Hvad blef det af Velasqvez, at han ej slår sin hand i min, och låter min låga strömma i hans hjerta. Eurén Kotzebue Cora 99 (1794; t. orig.: dasz er seine Hand in die meinige schlage).
β') med obj. motsv. b α o. d, i uttr. slå hand l. tass (med ngn), se HAND 2 b ϑ resp. TASS; jfr α'.
γ') (†) med obj. motsv. c, vid ingående av äktenskap, om fader: lägga (dotters hand i mans hand); äv. med indirekt obj., i uttr. slå (ngns hand) ngn i handen, lägga (ngns hand) i ngns hand (vid ingående av äktenskap); jfr HAND 2 b μ. (Raguel) toogh dottrennes hand, och sloogh henne Tobie vthi handena. Tob. 7: 12 (Bib. 1541). Så slog han (dvs. min fader) mina hand vti Tobiæ hand, / Och wigde osz ihop, med bön, i ächta band. Kolmodin QvSp. 1: 655 (1732).
δ') (numera bl. i vissa trakter) med obj. motsv. d, i uttr. slå ngn i hand, äv. handen, ta ngn i hand (se d. o. 2 b ϑ); äv. utan obj. (i uttr. slå i hand); äv. med bestämning inledd av prep. (l. med däremot svarande adv.), i anv. motsv. HAND 2 b ϑ α'; jfr II 2. OPetri Tb. 9 (1524). Pastor (var) straxt .. redbogen at slå sin Comminister i hand på en god wänskap. HärnösDP 1694, s. 159. Slå ngn i handen. Auerbach (1913).
ι) med obj. (motsv. d) betecknande kroppsdel som tillhör subjektet l. (motsv. d ν α') med refl. obj., i uttr. som betecknar att ngn riktar slag mot en av sina kroppsdelar för att ge uttryck åt viss känsla l. i samband med bedyrande; i sådana uttr. som slå (sig för) sitt bröst l. slå sig för bröstet, se BRÖST 2 b δ, slå sig på knäna, ss. uttryck för glädje, slå sig för pannan, ss. uttryck för förvåning l. förskräckelse; förr äv. i uttr. slå sig uppå sitt bröst, slå sig för sitt bröst (se d. o. 2 b δ α'). Drotningen skal fången bortförd warda, och hennes jungfrur skola sucka .. och slå sigh vppå sitt bröst. Nah. 2: 7 (Bib. 1541; Luther: an jre brust schlahen; Bib. 1917: slå sig för sitt bröst). (En gatpojke) Slog sig på knäna och skrek i sin fröjd spetsfundiga speord. Runeberg (SVS) 3: 91 (1832). Slå sig för pannan (av förvåning el. förskräckelse). IllSvOrdb. (1955).
l) [jfr motsv. anv. i d.] (i vitter stil) om enskild deltagare i strid, övergående i bet.: kämpa l. strida med handvapen (äv. i uttr. hugga och slå); förr äv. allmännare, om (befälhavare för) väpnad styrka: kämpa l. strida l. hålla slag (med ngn); jfr i γ, ϑ α', ι, m γ, δ, 7 p γ, 23, 45 a. När han (dvs. kejsar Henrik V) medh sine fiender slogh, / Hoos Mansfält vthi Welffes skogh, / Så drogh medh honom vthi stridh, / Een vnger Greffue på then tijdh. Sigfridi C 1 b (1619). Kung Halfdan skämtade jemnt och log, / men likafullt som en man han slog. Tegnér (WB) 5: 92 (1825). Klipparn (dvs. K. XII:s häst) stod (vid kalabaliken i Bender) åter bland eld och rök, / Och kungen han högg och slog. Snoilsky 2: 78 (1881).
m) i vissa refl. anv. (jfr d ν, o β', δ', k ζ slutet, ι, o α δ').
α) (ngt vard.) i (det äv. med huvudtrycket på till uttalade) uttr. slå sig till ngt, gm att slå l. (i utvidgad anv.) gm att gripa till våld l. gm att anstränga sig uppnå l. skaffa sig ngt; förr särsk. i uttr. slå sig till rätta, gm att gripa till våld (söka) få rättvisa l. sin rätt tillgodosedd o. d. (jfr RÄTTA, sbst.2 1 e); jfr II 1 b β. Man skal klagha sigh til retta, och icke slåå sigh til retta. LPetri Mandr. D 8 a (1562). Then arme stackarn (som följde rådet att slå sin hustru, när tre helgdagar följde på varandra,) slog sig til tre fastedagar. Scherping Cober 1: 99 (1734; t. orig.: Ihme selbst aber schlüge der arme Tropff drey Fast-Tage). Jag måste slå mig till mina bitar. Weste FörslSAOB (c. 1815). SvD(B) 1927, nr 183, s. 6.
β) i (det vanl. med huvudtrycket på (i)genom uttalade) uttr. slå sig (i)genom ngt l. ngra, gm att slå l. (i utvidgad l. allmännare anv.) med våld l. under strid ta sig fram genom ngt l. ngra (som utgör ett hinder); äv. med bestämning inledd av prep. med, betecknande våld; äv. med saksubj., betecknande fartyg. Um vij then vägh (dvs. genom Norrl.) drage motte, att vij dhå kunne bliffve så förstärchte (med folk), thet vij kunne haffve rådh till att slå oss opå then orth genom fienderne. G1R 26: 110 (1556). (Den skeppsbrutne) var .. offuirgiffuin huar icke hielp hade komid ifrå benhamar som slogo Sigh giönom Jssen. UpplDomb. 5: 149 (1598). Dhe hafva slagit sigh igenom be:te tullplatz medh gevalt och inthet villat tullen afläggia. RP 16: 371 (1655). Holländska handelsskepp slogo sig igenom Spanska flottor. Geijer I. 7: 68 (1819).
γ) (†) recipr.: slåss (i bet. II 1 a); äv. (motsv. l) om deltagare i strid: strida l. kämpa (med varandra); äv. (allmännare) om befälhavare för väpnade styrkor: hålla slag o. d. (jfr II 1 a β); äv. i uttr. slå sig emellan; jfr 23. Tå the (dvs. konungen o. kejsaren) hadhe slagit sigh medh hwar annan. Schroderus Sleid. 146 (1610). Kom för retthe Nils Ericksson och Tomes Bårbro och hadhe slagett sigh emellan. TbLödöse 586 (1621). Ett roop (utbredde sig) at fiäderfächtare skulle slå sig (på skådebanan). Österling Ter. 3: 221 (1708).
δ) (†) med intr. bet., i uttr. slå sig med ngn, slåss (i bet. II 1 b) med ngn; äv. (motsv. l): strida l. utkämpa duell med ngn, äv. (allmännare): delta i krig mot ngn. För rätten beuistes, att oft(nemp)de Nilsz guldsmed stedz haf(we)r warit fridzsam och ingen parlementerer, then sig och aldrich haf(wer) medh någen slaget för än thenne gong. 2SthmTb. 7: 53 (1584). Dagen efter som min bror reste hädan slog sigh Abraham leyenhuffud med then stora tiszenhuszen för thet samma querelet skull, som totten och tiszenhuszen sigh emillan hade, och gik thett wthan stor skada aff allenast tiszenhuszen fik en stött i högra handen. Ekeblad BrClEkeblad 19 (1650). SCaméen (1701) i 2Saml. 1: 14 (allmännare).
n) i utvidgad anv. (jfr c ε β', η δ', ϑ', ϑ, m α, β): låta maskin slå (i bet. 2 v α); äv. med obj. motsv. e. Första delen av pålen .. nedslogs med en fallhöjd hos hejaren av 0,5 à 1,0 m ... I regel fick man mot slutet av slagningen slå minst 200 slag .. innan pålen stannade. TT 1941, V. s. 51; jfr 8 d.
o) i mer l. mindre bildl. anv. (jfr b α, β slutet, c ε γ', ζ α', η ε' slutet, ι, d β, η β', ξ, ο, e β, γ slutet, δ, g β, i, k); äv. med saksubj. i personifierad anv. En värld, där hatet ej fick slå / och tron ej hotas eller pinas. Silfverstolpe Heml. 85 (1940). — särsk.
α) i vissa (äv. refl.) uttr.
α') slå hårt mot ngt, gå hårt åt ngt, tära hårt på ngt. I större sjöar gör .. (minken) nog mindre skada ... Men där det finns kräftor blir den gärna specialist på denna delikatess och slår hårt mot stammen. Vi 1970, nr 33—34, s. 11.
β') [jfr d. slå på pengepungen, skryta med sina pengar] slå på penningpungen, antyda vilja att ge ekonomiskt understöd. Ludvig XI .. öppnade separata underhandlingar med Edvard, och han slog på penningpungen. Grimberg VärldH 7: 177 (1936).
γ') (†) intet slå slemt, icke vara dålig, icke böra ringaktas; jfr SLÅ BI. KKD 5: 218 (1711).
δ') slå sig högst i brädet o. d., se BRÄDE 5 b.
ε') [jfr c ζ, η ε'] (†) slå högst i förslag, i fråga om förhandlingar: söka få övertag i det inledande skedet, börja med att begära mycket. Wid alla handlingar (dvs. förhandlingar), undantagandes med kong Carl, är bäst att slå högst i förslag. Alltid kan man komma till det mindre. KKD 6: 44 (1707).
β) (i sht i bibeln o. bibelpåverkat spr.) straffa l. hemsöka; äv. med obj., dels (motsv. c) betecknande det varmed ngn straffar l. hemsöker (se slutet), dels (motsv. d) betecknande ngn som drabbas av straff l. hemsökelse; i sht om Gud l. ss. personligt tänkt övernaturligt väsen; särsk. i uttr. slå ngn med ngt (jfr γ); jfr 4 b—d, SLÅ IN 1 e, SLÅ TILL 1 d. Thå sadhe Paulus til .. (översteprästen Ananias), Gudh wardher tigh slåndes tu hwitmenadhe wägg. Apg. 23: 3 (NT 1526; Bib. 1917: Gud skall slå dig). Gud slår wel, men ock såren helar, / Och älskar, fast än Han osz qwäl. Kolmodin Dufw. 74 (1734); jfr Ps. 1937, 371: 1. Vi vet inte om Fredrika (Bremer) haft någon djupare mening med att slå den olyckliga Elisabeth (i romanen Famillen H***) med svarta starren. Wägner i 3SAH LIX. 2: 22 (1948). jfr BE-, BLIND-SLÅ. särsk. (numera föga br.) med obj. betecknande hämnd, i uttr. slå hämnden l. sin hämnd på ngn l. ngt, hämnas på ngn l. ngt; förr äv. i pass. med intr. bet., i uttr. slås på ngn, om vedervärdighet o. d.: drabba ngn; jfr 8 g. Slåsz wederwärdigheet (mootgång, wedermöda) på enom, .. så haff medlijdande .. ther medh. Schroderus Comenius 912 (1639). Björnen slog karlen till marken. Nu låg soldaten stilla och höll andan; björnen nosade på honom och trodde honom wara död samt wille slå hämnden på musköten. Berlin Lsb. 67 (1852). Den Gud hon lärt känna i nattvardsläsningen, han var inte bara barmhärtighet, han var också den, som slog sin hämnd på oskyldiga släktled. Väring Vint. 131 (1927).
γ) i fråga om att inge ngn häpnad l. skräck o. d., i uttr. slå ngn med ngt (jfr β), inge ngn ngt; jfr 4 c, d, 8 g κ. Vi (dvs. G. IV A.) vilje kring oss gjorda / Den store hjeltens (dvs. K. XII:s) svärd, / Och slå som han med häpnad / En svag, försoffad verld. Runeberg 2: 103 (1848). Kulturen 1945, s. 46. jfr SKRÄCK-SLÅ.
δ) i fråga om reklam för l. marknadsföring av vara o. d.: lägga huvudtrycket l. koncentrera sig (på viss egenskap o. d.). I den svenska propagandan bör vi slå på det som är annorlunda: Bl. a. sportkläder på herrsidan och våra speciella textilmönster på damsidan. Medborgaren 1960, nr 14, s. 15.
2) med saksubj. (jfr 1 b α, c ε γ', d α, η β', e β, g β, j α, k, m β, o): röra sig l. vrida sig l. svänga (i viss riktning l. kring ngn l. ngt l. av o. an), särsk. pregnant: röra sig av o. an; förflytta sig l. fara l. tränga (genom ngt) l. komma ut (ur ngt); äv. med särskild tanke på att det som rör sig l. kommer farande träffar l. stöter mot ngt, särsk. i uttr. slå mot l. i l. på ngt, (röra sig l. komma farande mot o.) träffa l. stöta mot ngt; äv.: (röra sig l. komma farande o.) alstra ett ljud gm att träffa l. vidröra ngt (l. ett ljud som erinrar om det som uppkommer, då ngt träffar l. vidrör ngt); äv. med obj. (se särsk. a, b); äv. refl. (se särsk. d α, e β, m γ, q, r β, δ, η, t α, γ, δ, x); äv. opers. (se e, f, h α, l, m, υ α, x ϑ δ'); jfr 1 k α β' slutet, 3, 4, 16 a α, β, 18, 19, 24, 25, 29, 3133, 49, 52 a, e, f, 53 b. Regnet slår mot l. på rutan. En takpanna föll ned och slog i gatan. Vinden slår i seglen, kommer seglen att slå (i bet. m). ÖB 35 (1712). Denna Bygning .. finnes .. så oförswarligen uptimbrad at wädret och watnet allestädes igenom Knutar och wäggar slår. VDAkt. 1730, Syneprot. F III 7; jfr e. Hufvud på axeln hänger, / Kroppen sig framåt lutar, / Nacken den slår och slänger. Bellman (BellmS) 1: 264 (1785, 1790). Sångerna klinga, timmarna de gå, / Kyprarna springa, korkarna de slå. Wecksell SDikt. 228 (1861). Gula flätor slå kring gula nackar. Fröding Eftersk. 1: 16 (1888, 1910). Kväfvande hetta ur ässjorna slog. Dens. NDikt. 57 (1894). I minnet hör jag ännu, hur tärningarna slå / och falla mellan borden, där mörka flickor gå. Taube UltraMarin 14 (1936). — jfr AN-, GENOM-, IN-, JORD-, KRING-, PÅ-, SAMMAN-, TILLBAKA-, UPP-, UT-, ÖVER-SLÅ. — särsk.
a) med obj. betecknande ngn l. ngt som träffas: (röra sig l. komma farande mot o.) träffa l. stöta mot (ngn l. ngt); äv. med obj. o. predikativ: träffa l. stöta mot o. därigm göra (ngn l. ngt sådan l. sådan resp. sådant l. sådant), äv. i förb. med indirekt obj. (förr särsk. i uttr. slå ngn öronen fulla, om hammare: gm sina slag göra ngn döv); äv. (jfr 1 c ε) med obj. betecknande ngt som rör sig på gångjärn o. d., i sådana uttr. som slå ngt i lås, träffa ngt o. försätta det i rörelse så att det går i lås; jfr c β, d, e α, g α, β, h, i, l, p, r γ, t β, x. En vindstöt slog dörren i lås. En smid han moste wara när sitt städh .., han warder wanmectig aff eeldenom .., hammaren slår honom öronen full. Syr. 38 (”39”): 28 (öv. 1536; Luther: schlegt jm die ohren vol; Apokr. 1921: Till släggans dån lyssnar hans öra). Jag låg ofta ibland Mälarens klippor .. och i Höstens mulniga dagar lät regnet slå mig. Thorild (SVS) 3: 427 (c. 1792). Blås upp, du vind, / och fyll din kind, / tills du växer till en storm som slår vandrarn döv och blind. Karlfeldt FlBell. 35 (1918). En istapp slog honom i huvudet. IllSvOrdb. (1955). — jfr BLIND-SLÅ o. STORM-SLAGEN. — särsk.
α) i uttr. slå ngn till mötes (jfr g α, 45 a γ), komma l. strömma mot ngn, möta ngn; ofta bildl. Då han om morgonen .. ögnade i dagens tidning, slog honom strax ett ord till mötes: Lohengrin. Lundegård Prins. 211 (1889). Den mest mördande eld (från de engelskegyptiska trupperna) slog dem (dvs. madisterna) till mötes. IllMilRevy 1898, s. 80. Schück VittA 1: 144 (1932).
β) (†) om dagg: falla på o. täcka (ngn); anträffat bl. i bild. Ditt hår, Helge! / är genomfrostigt; / helt af valdagg (dvs. blod) / är Höfdingen slagen. Afzelius SæmE 161 (1818; fvn. orig.: valdǫgg sleginn). Helge är / af sorgdagg ((dvs.) gråt) .. slagen. Därs. (fvn. orig.: harmdǫgg sleginn).
γ) (i vitter stil) i anv. motsv. 1 k, särsk. dels (motsv. 1 k αγ) om hand: traktera l. spela på (ngt), dels (motsv. 1 k ζ) om riddarsvärd: (gm riddarslag) göra (ngn till ngt); äv. bildl. Månget svagare ljud, stundom missljud, gaf tillkänna, att guldharpan slogs af en redan försvagad hand. Arwidsson Dahlgren 5 (1847). Till Olympen för han (dvs. Homeros) menskor, slagna / Till gudar utaf skaldens riddarsvärd. Bäckström Skald. 9 (1860).
b) med obj. betecknande ngt som alstra(t)s av l. utgår från l. uppfattas ss. en del av subjektet: (alstra o.) försätta i rörelse (i viss riktning l. kring ngn l. ngt l. av o. an) l. kasta l. gjuta (på l. över ngt); ofta mer l. mindre bildl.; jfr d, e α. En pottugn .. hvilken tyckes vara mycket felagtig och slår röken in åt rummet. VDAkt. 1800, nr 338. Morgonsolen sitt gullsken slår / På torparens krusbärssnår. Bååth GrStig. 120 (1889). Den gröna styrbordslantärnan slog en lång och dallrande reflex över vattnet. Barthel Ramsöpojk. 51 (1928).
c) om blixt: fara l. ljunga (genom ngt o. d.) l. (fara l. ljunga o.) träffa; äv. om åska, särsk. (med tanke på ljudet): gå l. knalla (äv. med obj. betecknande knall: ge l. frambringa); äv. i p. pr. i mer l. mindre adjektivisk anv.; äv. mer l. mindre bildl.; utom i β α', β', γ, i ssgn NED-SLÅ o. i den särsk. förb. SLÅ NED numera nästan bl. i vitter stil; jfr 51 c. (Lat.) Fulminat .. (sv.) åsekian slår. VarRerV 5 (1538). När man hör Wieselgren tala, tror man sig vara framför en blixtrande och slående ljungeld. Almqvist TreFr. 2: 97 (1842). Pythia .. utsträcker armarna mot skyn. I detsamma slår åskan tre starka knallar. Böttiger 3: 106 (1844, 1858). Blodet strömmade mot hjärtat, och det slog svarta blixtar för ögonen. Hallström Brilj. 54 (1896). Herren gav och Herren tog, / Solen sken, och blixten slog. Bolander ÖHimm. 50 (1933); jfr Ps. 1937, 381: 1. — särsk.
α) (†) i uttr. slå i l. på ngt, om åska: slå ned i l. på ngt, träffa ngt. Åskian slår snarast i höga Torn. Grubb 891 (1665). Först hade åskan slagit på gafvelen i Choret. VetAH 1749, s. 116.
β) med obj. (motsv. a), betecknande ngn l. ngt som träffas: slå ned i (ngt) l. på (ngn l. ngt), träffa (ngn l. ngt); äv. (jfr 6 o. 24 b α) övergående i bet.: förstöra (ngt) resp. döda (ngn); numera bl. i p. pf. (se α', β'). Eelden offuan effter slåår bergh och skoghar. Bar. 6: 62 (Bib. 1541; Apokr. 1921: elden sändes ut från ovan till att förtära berg och skogar). Anders Smedh .. vet seja af et troll som Åsökian slogh på Wisingzö .. lågh öfver gädzlegård ryggen sönderslagen. Bureus Suml. 79 (c. 1600; rättat efter hskr.). Under Adriano är templet slagit af liungeld. Swedenborg Res. 87 (1738). Hur snart kan åskan oss ej slå. Lannerstierna Vitt. 83 (1790). särsk. i p. pf. i vissa uttr. o. ssgr.
α') i uttr. slagen av blixten l. åskan, träffad av blixten l. åskan; numera i sht om person, i jämförelser som betecknar att ngn blir bestört (jfr 4 e slutet). Den kroppen på hvilken ett åskmåln uttömmer sin éther, får däraf ett ganska starkt slag ... Om en sådan kropp säger man, att han är slagen af åskan. De Rogier Euler 2: 347 (1787). Fröken Sallgren stod som slagen af blixten (när hon fick höra att fostersonen supit sig dödfull). Tavaststjerna Inföd. 266 (1887).
β') i ssgrna BLIXT- o. ÅSK-SLAGEN.
γ) (i fråga om ä. folkliga föreställningar) i uttr. slå efter ngn l. ngt (jfr 1 i β, 45 a α, β), om blixt l. åska (tänkt ss. ett väsen): söka träffa ngn l. ngt. Keringar pläga så tala / .. åskian efter tråll slår. JMessenius (1629) i HB 1: 168. Tordönen slår efter troll och svarta kattor. AntT VII. 2: 69 (1883; från Skåne).
d) om eld l. låga l. rök l. gnista o. d. (jfr e): röra sig l. förflytta sig l. fara (i viss riktning l. genom ngt o. d.) l. komma (ur ngt o. d.), särsk.: stiga l. höja sig (uppåt); äv. med obj., dels (motsv. a) i sådana uttr. som slå ngn i halsen l. ögonen, om rök: tränga ned i halsen på ngn resp. sticka i ögonen på ngn, dels (motsv. b, om eld l. låga o. d.): kasta (dager l. sken o. d. över ngt) l. komma (ngt) att stiga l. höja sig (uppåt); äv. mer l. mindre bildl.; förr äv. refl. (se α). Så begynte slå en rök aff stadhen rett vp. Dom. 20: 40 (Bib. 1541; Bib. 1917: rökpelaren .. begynte stiga upp från staden). Hans dristige Kiärlek är en eld, som slår sin låga up åt. Kling Spect. T 2 b (1735). Röken .. slog mig i ögonen. Weste FörslSAOB (c. 1815). Snart fladdrade lågan upp från den tända facklan och slog en brandgul dager öfver tre fina kapprockar. Almqvist DrJ 62 (1834). Röken slår mig i halsen. Dens. Grimst. 28 (1839). (Man) låter elektriska gnistor slå genom gasblandningen (som skall analyseras). NF 1: 677 (1876). Upp över flammande bålen / Slår brinnande själarnas låga. Ps. 1937, 150: 3. — jfr FRAM-SLÅ. — särsk.
α) (numera föga br.) i uttr. slå i (ljusan) låga l. flamma, förr äv. refl., i uttr. slå sig i låga, om eld l. om ngt som pyr o. d.: flamma upp l. börja brinna med öppen låga; särsk. bildl.; jfr LÅGA, sbst.1 1 c β. En Eld, den ei blifwit wäl släckt .. lefwer och tindrar uti sin Aska. När wädret andas deruppå, samlar den krafter. Den upwäckes: slår sig i låga. Mörk Ad. 1: 105 (1743). Så snart gustavianerna återväckte nationens själfkänsla, slog inbillningen på nytt i ljusan låga. Heidenstam Tank. 23 (1896, 1899). Låt mig veta, hvad dig plågar. / En delad eld slår ej så högt i flamma. VLitt. 3: 478 (1902).
β) i sådana uttr. som det slår eld (i ngt), det tar eld (i ngt), det slår gnistor (om l. ur ngt), det uppkommer gnistor l. gnistrar (om resp. ur ngt); jfr 51 d. (Bonden kastade stenarna) på stengärdesgården med sådan fart, att det slog gnistor ur dem. Lagerlöf Jerus. 1: 315 (1901). Det var besvärligare (att göra eld gm att gnida två träbitar mot varandra), om man inte fick tag i en bit oxel och en bit aspeträ, då slog det snart eld i aspet, aldrig i oxlet. Fatab. 1913, s. 87. Jag såg att deras händer ryckte till, och det var som om det hade slagit eld då deras blickar möttes. Gripenberg Spökjäg. 175 (1933). Det slog gnistor om hjulen. SvHandordb. (1966).
γ) (†) i uttr. slå om sig, sprida sig; anträffat bl. i bild. Elden .. brinner kring om Sweriges gräntzer ..; Och .. Ständerne äre skyldige att bäre om hennes M:tt och Fädernesslandedt åhog och omsorg, att de .. icke med hema jtändes, och logan sedan så om sig slåår att den sig icke släckia låter. RARP 2: 115 (1634).
e) om ngt i flytande form l. gasform (jfr d), särsk. (våg i) hav o. d.: stiga o. falla, bölja, svalla (ofta i uttr. slå mot, i sht förr äv. på ngt); äv.: skölja (över ngt); förr äv.: tränga in (i ngt); ngn gg äv. opers.; jfr 7 k, p δ. En stoor storm wexte vpp j haffwet, så ath wåghen sloogh vthoffwer skepet. Mat. 8: 24 (NT 1526; Bib. 1917: vågorna slogo över båten); möjl. särsk. förb. Wågen suår / Brusar och slår. Visb. 1: 286 (c. 1640). Nogra af desze Örter (dvs. kattost, fläder m. fl.) kan man och koka uti Watten, och sätta det under Hustrun när hon sitter uti Stolen, och täcka henne rundt omkring wäl igen, at Ångan slår uti Kroppen. Hoorn Jordg. 1: 259 (1697). I wäster slog medelhafwet uppå desz (dvs. Samariens) strander. Bælter JesuH 2—3: 159 (1756). Du blånande haf, som mångtusende år / Mot Skandiens klippor har slagit. Oscar II I. 1: 1 (1858, 1885). Bantåg hvissla och ångan slår / kring vakter, raka som ljus. Reuter NSång. 164 (1888). (Vågorna) blinka, av solskenet tända, / det skimrar, det sjunger, det slår. Ossiannilsson Ork. 80 (1907). Gustafsson Bröd. 48 (1960). — särsk.
α) (i vitter stil) med obj., dels (motsv. a): svalla mot l. piska (ngt), dels (motsv. b): låta (ngt) svalla (mot ngt). Slagen af böljorna. Möller (1745; under battre). Låt oss (dvs. vågorna), då rytande stormarne tala, / .. Skumma af vrede och klipporna slå! Wennerberg 3: 133 (1883). En insjö slog sina krusiga vågor mot vassen. Krusenstjerna Fatt. 2: 218 (1936). jfr SJÖ-SLAGEN.
β) (numera föga br.) refl.: svalla (mot ngt); förr äv. i uttr. slå sig ifrån ngt, om vatten: komma bort från ngt. (Vid reparationen har man) beklädt Bielkarne (i domkyrkans torn) med bräder så at wattnet kan slå sig där ifrån och rinna uth. VDR 1700, s. 1012. Sumpiga hafsstränder, mot hvilka ingen bränning slår sig. Samtiden 1873, s. 175.
f) om hjärta: växelvis utvidga o. sammandraga sig, klappa, pulsera; äv. om annan kroppsdel, särsk. dels åder, dels (i sht i vitter stil) bröst: växelvis utvidga o. sammandraga sig till följd av hjärtats slag; äv. om puls: visa tryckväxling l. vara förnimbar; äv. med innehållsobj. betecknande slag; äv. opers.; ofta med särskild tanke på att hjärtats verksamhet är resultat av ansträngning l. sinnesrörelse l. tecken på vitalitet; äv. mer l. mindre bildl.; jfr 7 p ε. Skogekär Bärgbo Wen. 25 (c. 1650, 1680; opers.). Pulszådran slår fast och hårdt. Lindh Huuszapot. 269 (1675). Hwem tror, Herr Brudgum, ey at Hiertat trägit slår, / När första Brudens bild för edra Ögon står? JWidman (1690) i SkrVSocLd 20: 95. Pulsen slogh som hade wij waret uti den starckaste feber. KKD 5: 317 (1712). Ett samhällsarbete har försiggått af den vigtigaste art (under årets riksdag) .. . Det tynande statslifvet yttrar sig icke så; hos oss slår detta lif med fulla pulsar. Samtiden 1872, s. 305. Tystnad råder öfver torget, alla bröst af bäfvan slå. Rydberg Dikt. 1: 27 (1876, 1882). Mitt fattiga hjärta, / det syns mig, du slår så hårda slag? Granqvist Öd. 113 (1910). — särsk. (†) i uttr. ngns hjärta slår ngn ända upp i halsen l. hjärtat slår ngn upp till munnen l. upp ända till mun, ngn har hjärtat i halsgropen l. dyl. Mit hjerta slog mig ända up i halsen. Eurén Kotzebue Orth. 3: 30 (1794; t. orig.: schlug mir bis an den Hals). Tranér AnacrCarm. 40 (1825: opp ända till munn). Hjertat slog mig opp till munnen. / Nära var mitt lif, att släckas. Dens. Anakr. 8 (1825, 1833).
g) om doft l. lukt: stiga (från ngt) o. d.; äv. i uttr. slå i näsan (på ngn) o. d., sticka i näsan (på ngn) l. bli förnimbar (för ngn). Jag reser genom Fahlkiöping, ther .. stancken slog i näsorna af pestilentien. Swedberg Lefw. 259 (1729). Det slår i näsan på mig. Hoppe (1892). Starkt slår doften ur en vas / från torra törnrosblad. Fröding Stänk 62 (1896). Doften slår i näsan. SvHandordb. (1966). — särsk. med obj. (motsv. a).
α) i uttr. slå ngn i näsan, sticka i näsan på ngn l. bli förnimbar för ngns luktsinne; äv. (motsv. a α) i uttr. slå ngn till mötes, strömma mot ngn. De goda lukter, som derifrån (dvs. från visthuset) slogo mig i näsan. Dalin Vitt. 5: 346 (c. 1753). Den gemena stanken slog honom starkt i näsan. Wetterbergh Sign. 34 (1843). Blomdoften slår oss till mötes. LfF 1906, s. 281.
β) övergående i x ε slutet: överraska l. frappera (ngn). Layard omtalar huru han en dag, medan utgräfningarne i Nimrud pågingo, slogs af välluktande ceder-dofter. Tegnér Niniv. 60 (1875).
h) om ljud: tränga l. höras (från en plats till en annan l. genom ngt o. d.); äv.: ljuda av l. ss. slag (se särsk. α o. β); äv. med obj. (motsv. a) i uttr. slå ngns öra (jfr x α ι', 1 d ο λ'), träffa ngns öra; förr äv. i uttr. slå om örat, träffa örat, höras; jfr 51 e. Hvad gijnar thed man androm rår, / När hwar sitt tycki efftergår; / Een annars liud om Örat slår, / Ens egen hog om Hiertat rår. Columbus BiblW F 4 a (1674). Mängden af talande samt resonansen mot byggnaden göra (i Londons börs), att det förvirrade ljudet af alla dessa språk och röster slår ens öra nästan som ljudet af ett vattenfall. MoB 7: 95 (1809). Endast de hastiga hofvarnas klapper / slår genom tystnaden snabbt och ljudt. Fröding Stänk 47 (1896). Ekelund Mel. 55 (1902). — särsk.
α) opers. (jfr β): ljuda av l. ss. slag. Som jag begynte att tala och berätta om klappningen (på dörren), slog det åter tredje resan starkare än förr. Kurck Lefn. 151 (1705). Hallström LegDr. 42 (1908).
β) i fråga om buller som uppstår i rörledning, då vätskeflöde spärras gm plötslig stängning av ventil o. dyl. l. då instängd ånga kondenseras: ljuda av l. ss. slag; dels opers., dels ss. vbalsbst. slående, förr äv. slagande. Det slår i värmeelementet. Då .. ångan (vid passage genom element o. rör i värmeledning) under afgifvande af sitt värme kondenseras till vatten, måste detta hastigt aflägsnas, då eljest ångförluster uppstå genom ångans beröring med nämnda vatten, och ett obehagligt slagande uppstår genom de omkringrykande vattenpartiklarne. TT 1896, Allm. s. 24.
i) (numera i sht i vitter stil) om ljus(sken) o. d.: svalla l. bölja o. d. (om ngt) l. falla (ngnstädes); äv. med obj. (motsv. a), särsk. dels: träffa (ngn), dels: sticka (ngn i ögonen o. d.); äv. mer l. mindre bildl. Fiskaren (skall, då han ljustrar vid eldsljus,) altijd hafwa en slokig hatt på sig, som uthur ögonen bortskymmer eldskjenet; elljest kan man intet see hwad på siöbottnen är, när ljuset slår i synen. Tiselius Vätter 1: 125 (1723). Hvarföre är denna visshet (om tillkommande rättvisa) ett ljus, som ibland slår oss med det starkaste sken, och ibland nästan utslocknadt, sökes förgäfves? Leopold 3: 59 (1802, 1816). Såsnart han trädt inom sin kammardörr, slog skimret ur kyrkofönstret honom nästan förbländande i ögonen. Atterbom Minn. 578 (1819). Om lyftade hufvudet solsken slår. Hallström Purpur 82 (1895).
j) om ngt pulverformigt: virvla (upp); numera företrädesvis i den särsk. förb. SLÅ UPP; förr äv. i uttr. slå kring sig, om ngt lätt sönderfallande: sprida partiklar kring sig. (Kaustikt kali) har den förmån .. at icke mycket fatiscera (dvs. falla sönder) och slå vida kring sig. Acrel Chir. 11 (1775). Förmiddan gick och stybbet slog allt högre. Sjödin Undret 46 (1910).
k) (†) om järn i masugn, betecknande att beskickning rasar ned l. exploderar (så att smält järn kastas ut). En explosion vid tackjernets tappning ur masugnen hade ägt rum (5/2 1829) — ”jernet slog” som det kallas på hyttspråket. NoraskogArk. 6: 105 (c. 1900).
l) om dörr l. lucka o. d.: röra sig (på gångjärn o. d.), (röra sig o.) stöta (mot ngt); ofta pregnant: röra sig av o. an, särsk. till följd av vinddrag (i sht i uttr. stå och slå); äv. med obj. (motsv. a): (röra sig o.) stöta till (ngn l. ngt); äv. med tanke företrädesvis l. uteslutande på ljud som uppkommer, då dörr l. lucka osv. rör sig (o. därvid stöter till ngt), särsk. vid öppnande l. stängande: skrälla l. slamra o. d.; äv. opers., särsk. i uttr. slå i dörren l. porten o. d., skrälla på grund av att dörren l. porten osv. rör sig (o. stöter till ngt, särsk. vid öppnande l. stängande). Dörren slog emot väggen. Weste FörslSAOB (c. 1815). Ytterst (i ett grekiskt hus) var en port .. som i vissa hus slog inåt, i andra utåt. Palmblad Fornk. 1: 207 (1843). Dörren slog honom i pannan. Dalin (1854). Dörren stod och slog. Hansson NVis. 32 (1907). Nu slår det i porten där nere och vi höra en livlig, hög röst som talar. Krusenstjerna Fatt. 1: 55 (1935). Han hörde porten slå, stannade och vände sej om. Knutas och Roffe kom utrusande på gatan. Fogelström Kvinnol. 210 (1954). — särsk. i uttr. slå i lås (jfr 1 c ε β'), (falla igen o.) stängas (av sig själv medelst låskolven), gå i lås (jfr LÅS 1 c α); äv. om handboja o. d. Om det kommer en riktigt stark storm, skulle icke dörren slå i lås? Hallström BCap. 23 (1900). Bojorna slog i lås nästan av sig själv. Cederschiöld Manh. 79 (1916). särsk. bildl.
α) (numera föga br.) om plan o. d.: gå i lås (se d. o. 1 c δ). Röj ej i förtid dina planer ty, om de ej slå i lås, blir du ett föremål för åtlöje. Laestadius 1Journ. 53 (1831).
β) [jfr sv. dial. (Finl.) kast lås, kasta sten så att den faller i vattnet utan att åstadkomma vattenstänk, varigm man sägs binda (se BINDA, v. 19 e slutet) näcken, då man går i vattnet för att bada, de blir lås, yttrande använt då man kastar en sten i vattnet, så att vattnet icke alls stänker upp] (†) om sten: falla (i vatten) utan att framkalla stänk; jfr 59. Hvarje sten, jag ofvanfrån lät falla, slog ”i lås” i vattnet nere (i en djup brunn). Wallin Bref 98 (1847).
m) om föremål av tyg (särsk. segel): röra sig (för vinden), fladdra o. d. (äv. med särsk. tanke på det ljud som uppkommer); om klädesplagg äv.: klafsa (om benen); äv. opers.; jfr 51 h. Möller (1790; om segel). De af regnet uppblötta kjolarne slogo om hennes ben. Geijerstam FattFolk 1: 92 (1884). Min byx är så trasig, / det glappar och glappar och slår, när jag går. Fröding Stänk 35 (1896). Det blå jarlabaneret .. slog och piskade i vinden. Heidenstam Folkung. 2: 44 (1907). — särsk.
α) sjöt. i uttr. slå back (jfr r α, υ α, 20), om segel: (häftigt) röra sig akterut för vind som verkar på dess främre yta o. strävar att driva fartyget bakåt. Kraemer EnstafvOrd 30 (1882). Seglet slår back. Strindberg Hafsb. 3 (1890).
β) (numera bl. mera tillf.) i uttr. slå tvärs (jfr r ε), ställa sig på tvären. TIdr. 1887, s. 194 (om skridskosegel).
γ) med refl. obj. o. predikativ, i uttr. slå sig oklar av ngt, se OKLAR 8.
n) om vågskål l. om visare på mätinstrument: röra sig (till följd av belastning o. d.), ge utslag; äv. (övergående i υ α) om våg l. mätinstrument: ge utslag (för ngt); äv. med bestämning inledd av prep. på, betecknande viktenhet l. måttsenhet, i uttr. slå på ngt, väga l. visa rätt på ngt; jfr x η, 3 a β, 33, 64 d. Om man wägde båda twå (dvs. två varandra mycket lika personer), skulle wågen slå för ett hårstrå i endera skålen. Hagberg Shaksp. 3: 304 (1848). Galvanometern slår för inkommande ström. Nyström Telegr. 186 (1869). De blankslitna vågskålarna av mässing glimmade som guld, och slogo osvikligt på lod och kvintin. Suneson GGrund 103 (1926).
o) om slagruta: röra sig l. ge utslag. En skicklig brunnsgrafvare dömmer med tillförlitlighet af sin (slag-)rutas olika sätt att slå, icke blott om djupet till ådrans lopp .., utan äfven (osv.). Rääf Ydre 2: 134 (1856). Östergren 6: 671 (1941).
p) om projektil: komma farande o. falla (ngnstädes) l. tränga in (ngnstädes) l. träffa (ngnstädes l. så l. så säkert); i sht förr äv. med obj. (motsv. a): träffa (ngn l. ngt). Anno 1709 vijd Horodne och Krasnakout, blef (jag) slagen af en handgranad för bröstet. GAHård (1740) i HH XVIII. 3: 31. Väl tiden ärrar månget sår, / Hur djupt än pilen slog. Sätherberg Dikt. 2: 131 (1863). Norby var och förblef beständigt den, hvars lod slog säkrast och hvars byte blef rikast. Bergman GotlSkildr. 143 (1882). En kula slog i golvet rätt framför henne. Lagerlöf Troll 2: 43 (1921). — jfr NED-SLÅ. — särsk. i utvidgad anv., om (del av) skjutvapen: träffa (så l. så); äv. med obj. (motsv. b): träffa (så l. så) med (projektil); jfr 3 a ε β'. En bössa som slår rätt i målet. Svederus Jagt 17 (1831). Visar någon af piporna vid upprepade prof benägenhet att slå haglen i klump eller i linje, bör geväret utan vidare kasseras. Högdahl Jaktb. 38 (1913). Min vän bad mig .. lossa några skott mot en ringad tavla för att se hur geväret slog. Sparre Storskog 55 (1915).
q) skogsv. intr. (stundom äv. refl.), om mila l. tjärdal: börja skaka (samt kasta av delar av sin betäckning o. börja brinna) till följd av att vid kolningen utvecklad gas exploderar, kasta (sig); äv. i utvidgad anv., om kolugn: utveckla gas som exploderar. Desze Milor (dvs. liggmilorna) slå sig icke. Wallner Kol. 3 (1746). Milan slår. Svedelius Koln. 64 (1872). Jag måste hafva somnat. Då hörde jag en röst hviska i mitt öra: vakna upp, ty (tjär-)dalen ’slår sig'! Hemberg ObanStig. 8 (1896). Milors och kolugnars slagning. KemT 1908, s. 34. ÖgCorr. 1966, nr 203, s. 16.
r) i vissa (äv. refl.) uttr.
α) slå back (jfr m α, υ α, 20), om del av mekanism o. d.: (häftigt) röra sig bakåt. Vefven slår (vid vissa fel på en bilmotor) back. Nerén HbAut. 2: 120 (1912).
β) slå (e)mot varandra, förr äv. slå sig emot varandra, med pluralt huvudord: stöta mot l. röra vid varandra. Iagh hörde itt ruskande aff diwrens wingar, hwilke sigh slogho emoot hwar annan. Hes. 3: 13 (Bib. 1541). Tänderna slogo mot varandra, när hon (dvs. en gråtande flicka) talade. Lagerlöf Saga 51 (1908); möjl. särsk. förb.
γ) (numera bl. tillf.) slå för ngns ögon l. (med obj., motsv. a) slå ngn för ögat, om mörker l. dimma o. d.: skymma ngns syn; särsk. bildl., i uttr. som betecknar sinnesrörelse. Mig slog mörker för ögat (då ingen mat fanns åt hustru o. barn efter utpantning i huset). Runeberg (SVS) 3: 85 (1832). Det slog liksom en dimma för mina ögon, så häpen blef jag. Dens. ESkr. 2: 48 (c. 1850).
δ) slå runt (jfr 22 d), välva om, kantra o. d. (jfr RUNT, adv. I 2 b α), särsk. om fordon: välta o. komma med undersidan uppåt; förr äv. i uttr. slå sig med ngt runt omkring ngt, svänga med ngt runt omkring ngt. Är .. synt een Comet, hwilken haffuer vnder Himmelen medh sijn brinnande Qwast (dvs. svans), stucket, fechtadt och slaghit sigh runt omkring Cometen. PPGothus Und. Y 5 b (1590). Buss slog runt, tio skadades. SvD(B) 1944, nr 170, s. 3 (rubrik). jfr RUND-SLAGNING.
ε) slå tvärs för sjön, (sjöt.) om fartyg: (icke kunna få förstäven mot vind o. sjö utan) lägga sig med sidan mot sjön, kastas tvärs för sjön. PT 1901, nr 81 A, s. 3.
ζ) slå åt ena sidan, om ngt som är avsett att röra sig symmetriskt: röra sig för mycket åt ena sidan (o. där stöta emot ngt). Skulle visartappen (i ett ur) ej löpa fullkomligt rundt, utan slå åt ena sidan, så måste man uttaga och rätta den. Bergqvist o. Hellberg Horrmann 87 (1881).
η) (numera bl. tillf.) slå sig på tvären, sätta sig på tvären; särsk. bildl., om person: vara vrång l. trumpen l. vresig (jfr 49 b α slutet). När gubben slår sig på tvären, vet du nog att (osv.). Carlén Rosen 672 (1842). Dahlgren 1Ransäter 276 (1905).
s) i uttr. som betecknar att ngt vållar stötar till följd av att det är l. blivit ojämnt.
α) [jfr motsv. anv. i t.] (mindre br.) om (vagns)hjul: vålla stötar vid rullning till följd av att det icke är fullt runt; jfr SLAG, sbst.1 3 c. Karleboser. 6: 72 (1963).
β) (†) om hyvel: vara ojämn o. därför vålla stötar (vid arbete). Eneberg Karmarsch 1: 128 (1858).
t) i fråga om att sjukdom l. värk l. smittämne l. berusning o. d. flyttar sig till ngt (i sht till viss kroppsdel) l. i viss riktning l. (i oeg. anv.) angriper l. gör sig märkbar(t) i viss kroppsdel o. i anv. som ansluter sig härtill; jfr x δ, 52 a, e, 55 b, c.
α) [jfr t. nach innen schlagen] (utom i bildl. anv. numera bl. i skildring av ä. föreställningar) intr. l. refl. (jfr γ, δ), i uttr. slå (sig) inåt, om (sjukdom som finns i kroppens yttre delar l. visar sig på huden i form av) utslag o. d., = SLÅ IN 2 d slutet; äv. bildl. (Jag) förstod .. att .. den egenrättfärdighetskräfta, som .. (pietisterna) welat fördrifwa från det yttre, hade slagit sig inåt, inpå de inre delarna, inpå sjelfwa hjertat. CORosenius (1843) hos Sandell o. Moberg RosenLif 94; jfr δ. Kopporna hade slagit inåt, utbredde sig der, och vållade döden. FoU 20: 210 (1848). Levertin Gest. 194 (1903; bildl.).
β) i uttr. slå (upp) i l. l. till l. åt ngt, göra sig märkbar i l. på l. angripa l. påverka ngt; äv. med obj. (motsv. a) i uttr. slå (person l. djur) i l. åt l. upp i (viss kroppsdel), göra sig märkbar i l. angripa l. påverka (viss kroppsdel) hos (person l. djur).
α') (numera föga br.) om sjukdom l. värk l. smittämne o. d.; äv. opers.; särsk. i uttr. slå i huvudet (jfr β', γ'), stiga åt huvudet, angripa huvudet; jfr γ α', δ. På aderton .. timar .. tager .. (pesten) öffuerhandena öffuer menniskionnes hierta, Eller ock twert emoot samme förgifft vthdrijffues ifrå hiertat vth vpå kroppen .. . Om thet hielper nw, och man brukar någen god medel, at same förgifft slår icke åter til hiertat, så (osv.). Lemnius Pest. 13 (1572; uppl. 1917); möjl. särsk. förb. Hetan och solmen (dvs. svullnaden) war .. slaget honom op i lifuett, och måste för denskuldh der af dhöö. 3SthmTb. 9: 302 (1617). Wærkerna slå i hufvudet. Hoorn OmnipotMirab. 69 (1709). En siuka, som kallas Elfbläst .., det slår up(,) om en timma är det borta, och slår på et annat ställe. Törner Vidsk. 97 (c. 1740); jfr SLÅ UPP 2 d γ. Det har slagit kallbrand i såret. Nordforss (1805).
β') om berusning l. alkoholhaltig dryck (förr äv. om tobak); numera företrädesvis i uttr. slå i l. åt huvudet l. skallen (jfr α', γ'), slå ngn i l. åt huvudet (jfr HUVUD 1 h β); jfr γ β'. När ölet slår Rÿttaren i hufwudet, så slår det hästen i fötterne. Celsius Ordspr. 1: 763 (1708). Winet slog up i Hufwudet. Weise 1: 102 (1769); möjl. särsk. förb. Tobak slår i hufwudet. Nordforss (1805). Den fördömda champanjen! den slår i knävecken. Blanche Våln. 317 (1847). Därs. 340 (: slog i skallen). När ruset slog honom (dvs. presidenten i Costa Negra) för starkt åt hufvudet, gjorde han utrikespolitik. Janson CostaN 1: 99 (1910). Spriten slår i el. åt huvudet. SvHandordb. (1966).
γ') bildl., om ngt som tänkes påverka (ngn i) viss kroppsdel på ett negativt sätt; särsk. i uttr. slå i l. åt huvudet (jfr α', β'), göra sig märkbar i fråga om förstånd l. omdöme, påverka förståndet l. omdömet. Törneros (SVS) 4: 167 (c. 1830: i hufvudet). (Hon) har .. blifvit så svag till hälsan. Jag tror rakt att förskräckelsen slog henne åt hjärtat. Högberg Frib. 346 (1910). Revolutionära idéer, som slog åt huvudet. Östergren (1941).
γ) refl. (jfr α, δ), i uttr. slå sig i l. åt ngt.
α') (numera föga br.) om sjukdom o. d.: göra sig märkbar i l. angripa l. påverka ngt; jfr β α', δ. Det högra benet .. uti hwilket Rosen slog sig, war (osv.). PH 5: 3080 (1751). Högberg Utböl. 2: 188 (1912: åt; i bild).
β') om alkoholhaltig dryck: angripa l. påverka ngt; företrädesvis i uttr. slå sig i huvudet. Östergren 3: 396 (1928).
γ') (†) i uttr. slå sig i ngt, om smittämne: gå ut i ngt. Så skal man .. een Såå kalt Watn ther vthi (dvs. i det rum där ngn dött i pest) sättia .. (o. den dödes) Klädher ther vthi kasta, så slår sigh Förgifften vthi Watnet. Berchelt PestOrs. D 3 a (1589).
δ) refl. (jfr α, γ), i uttr. slå sig på, förr äv. inpå ngt, om sjukdom l. ngt som irriterar: angripa ngt (särsk. viss kroppsdel); jfr β α', γ α'. CORosenius (1843) hos Sandell o. Moberg RosenLif 94 (: inpå; i bild). Midt under allt detta (dvs. under arbetet med att vårda den sjuke maken) sjuknade vårt lilla barn. Troligtvis hade jag blifvit oroad, så att det hade slagit sig på mjölken, och så dog hon. Geijerstam LycklMänn. 157 (1899). Till slut slog sig förgiftningssymptomen barmhärtigt nog på hjärnan. Siwertz Förtr. 128 (1945).
ε) i ssgn IN-SLÅ samt de särsk. förb. SLÅ IFRÅN, IN, TILL, TILLBAKA, UPP o. UT.
u) i p. pr., i mer l. mindre adjektivisk anv. (jfr c). En sugga i galopp med slående öron och dinglande svans. Melander Läger 22 (1887).
v) i utvidgad anv. (jfr p slutet, q).
α) om maskin l. motor o. d.: komma en del (särsk. kolv) att röra sig l. vrida sig l. svänga (o. därvid träffa l. stöta mot ngt); äv. med innehållsobj. betecknande slag: med sin rörliga del åstadkomma; särsk. i uttr. slå back (jfr m α, r α, 20), börja arbeta åt motsatt håll mot tidigare l. normalt (äv. dels oeg., närmande sig 45, om fartyg: till följd av att maskin l. motor arbetar åt motsatt håll mot normalt förflytta sig bakåt, dels bildl., opers., se BACK, adv.1 3 b), slå i gång, börja gå; jfr n. Maskinen (på en ångare) slår sina taktfasta slag. Beckman Amer. 1: 3 (1883). Mälarbåten skall afgå; / Ångar, röker, slår back. Strindberg Fagerv. 305 (1902). En mekaniker drar runt propellern, motorn slår genast igång. Forsslund MänVing. 52 (1932). Det visade sig att ett oljeaggregat i pannrummet slagit back. LD 1959, nr 68, s. 3. särsk. oeg., i uttr. slå stopp (jfr 20), stanna; äv. bildl., opers.: ta slut, misslyckas. Till sist slog det alldeles stopp, förtjänsten (ss. bokkolportör) räckte inte till bananer en gång. Zilliacus Hågk. 97 (1899). En droska i god fart tog törn mot trottoarkanten och slog stopp utanför vår port. Essén Misst. 20 (1911).
β) alstra ett ljud gm att ngn slår (i bet. 1) därpå, ljuda av slag. Ingen blir gladare än jag, när gonggongen slår. Gustaf-Janson ÖvOnd. 8 (1957).
γ) i fråga om att gå sönder; i den särsk. förb. SLÅ SÖNDER.
x) i oeg. l. mer l. mindre bildl. anv. (jfr a αγ, b—d, f, i, l α, β, r γ, η, t, υ α); äv. med obj. (motsv. a); äv. refl.; särsk. i uttr. slå (ngn l. ngt) med ngt, vålla (ngn l. ngt) ngt, inge (ngn l. ngt) ngt; jfr 54. LejonkDr. 180 (1688; refl.). Den prakt, hvarmed man här (dvs. i propyléerna till Akropolis) hade slösat .., de stoder och målningar, hvilka .. mötte ögat och slogo med beundran, allt antyder (osv.). 2VittAH 20: 44 (1849, 1852). Den lyx, som .. utvecklades (hos excellensen Wetterstedt) .. slog mig med häpnad. De Geer Minn. 1: 19 (1892); jfr ε slutet. Vi måste böja oss, när ödet slår. Gullberg Euripides Medea 88 (1931). — jfr SKRÄCK-SLÅ. — särsk.
α) i vissa uttr.
α') (numera föga br.) slå ngn för hjärtat, (gå upp för ngn o.) göra ngn ledsen. Öman Ungd. 121 (1889).
β') (numera föga br.) slå ngn för huvudet (jfr γ', 1 d ο γ'), (plötsligt o. med förvåning) gå upp l. bli klar för ngn l. frappera ngn (se äv. HUVUD 2 b γ γ'); förr äv.: förefalla ngn (mycket) besynnerlig; jfr ε slutet. Jag är säker, att Assess. Hesselius menar så wähl som någon (med sitt förslag att använda mossa i bröd) men det slår mig alt för mycket för hufwudet .. att i hela des familia och slägt af mossar är intet esculentum (dvs. ätbart) för folk och knapt fyrfotade creatur. Linné Bref I. 2: 77 (1746). Högberg Vred. 3: 52 (1906).
γ') (†) slå ngn (hårt) för huvudet (jfr β', 1 d ο γ'), såra l. förtreta l. förtörna ngn (svårt), beröra ngn (mycket) illa l. stöta ngn (mycket); vålla ngn (stora) svårigheter; se äv. HUVUD 2 b ι. (Min medellöshet o.) Barons Sparres nådiga behagh att uthan drögzmåhl Hofpredikantz tienst åtniuta slå mig så hårdt för hufudet, att iag (som ännu icke är prästvigd) nu ingen annor uthwäg för mig seer, änn (osv.). OSalinus (1686) i VDAkt. nr 212. Polyfem II. 13: 4 (1810).
δ') (†) slå ngn för näsarna, tala mot ngn, vara till nackdel för ngn. OPetri 1: 193 (1527).
ε') (†) slå på det l. det, om avsikt: gå ut på det l. det. Är nu iagh en sådan Söhler, / At iag intet kan förstå, / Hwad din Meening slår vppå. Rosenfeldt Roo C 3 a (1686).
ζ') (†) slå så l. så långt ifrån varandra, om skrift o. avskrift: avvika så l. så mycket från varandra. Stiernman Com. 1: 482 (1604).
η') slå (ngn) i ögonen, falla l. sticka (ngn) i ögonen, väcka uppmärksamhet (hos ngn), irritera (ngn); förr äv. i sådana uttr. som slå i svenska ögon, falla en svensk i ögonen, intressera en svensk, slå angenämt i ögat, göra ett angenämt intryck vid betraktande, slå ngn hårt i ögonen, förefalla ngn egendomligt o. d.; jfr ϑ', ε. Den nya fästningen Landskrona (i Ingermanl.) slog dem (dvs. ryssarna) besynnerligen i ögonen; ty samlade de sig i stor myckenhet til hennes undergång A(nno) 1301. Dalin Hist. 2: 335 (1750). Hwalström SpecPaid. 26 (1773: slog mig något hårdt i ögonen). Rydqvist Resa 27 (1838: angenämt). SKN 1845, s. 272 (: i swenska ögon). Östergren (1941).
ϑ') (i vitter stil) slå ögat, bli sedd l. tilldra sig uppmärksamhet; förr äv. i uttr. slå ngns syn l. anblick l. blick, bli sedd l. uppmärksammas av ngn, falla ngn i ögonen; jfr η', ε slutet. Det oantageliga, stridläriga, ja någon gång ända til löjlighet nysökta hos Rousseau; detta har starkast slagit ögat. EP 1792, nr 40, s. 2. Adlerbeth Æn. 74 (1804: hans anblick). Wallin (SVS) 1: 312 (1808, 1821: vår syn). Almqvist Går an 152 (1839: den åkandes blick). En sovereign, blank från Myntet, / I gasskenet (på en gata) ögat slår. Snoilsky 4: 157 (1887).
ι') (†) slå ngns öra med ngt (jfr 1 d ο λ'), om tunga: yttra ngt så att ngn hör det. Hagberg Shaksp. 5: 260 (1848).
β) om samvete: vålla (ngn) kval l. inge (ngn) oro, (plötsligt) komma (ngn) att inse att han handlar l. handlat orätt; förr äv. i uttr. ngns hjärta slår honom (att han gjort ngt o. d.), ngn får samvetskval (därför att han gjort ngt osv.). Dauid .. skaar sakta bortt ena flijk aff Sauls kiortel, Men sedhan slogh honom hans hierta, at han hadhe skoret then Sauls flijk bortt. 1Sam. 24: 6 (Bib. 1541; Luther: schlug jn sein hertz). Dauidz hierta slogh honom. 2Sam. 24: 10 (Därs.; Luther: das hertz schlug Dauid; Bib. 1917: Davids samvete slog honom). En gång, när det började lida mot påsk, slog honom hans samvete och sade att (osv.). Lindström Vindsröjn. 21 (1939). — jfr SAMVETS-SLAGEN.
γ) [jfr 1 o γ] om sinnesrörelse (häpnad, skräck o. d.): drabba l. gripa (ngn, äv. ngns bröst o. d.); äv. med obj. o. predikativ: (plötsligt) göra (ngn sådan l. sådan). Wäktarena (vid Jesu grav) .. blefwo .. slagne af förskräckelse och räddhåga. Nohrborg 108 (c. 1765). Jag (dvs. K. XII) stod, en yster pilt, i höga Norden. / Då slog mitt bröst en harm, lik ljungelds-strålar, / När jag mitt öga vände öfver jorden. Geijer I. 3: 212 (1812); jfr c β. Mor Malena blef slagen mållös af förvåning. Benedictsson Folkl. 67 (1887). SvHandordb. (1966). — jfr PANIK-, SKRÄCK-SLAGEN.
δ) (i vitter stil) om olycka l. döden l. själslig l. kroppslig svaghet o. d. (jfr t): hemsöka l. drabba (ngn l. ngt med ngt); äv. abs.; jfr 4 b—d. Eechten (har) slagit min högra låår lägg, at iagh ther af är illa halter. VDAkt. 1663, nr 483. Bäst Wij äre trygge / Slår Döden at Wij ligge / Tidt på en Ögne-blund. Lucidor (SVS) 406 (c. 1670). En epidemi, som slagit Estland med skräck och förfäran. Östergren (1941); jfr x huvudmom. — jfr OLYCKS-, PEST-, SKABB-SLAGEN.
ε) frappera l. överraska l. väcka uppmärksamhet; äv. i sådana uttr. som slå med förundran, inge förundran; särsk. om skriftlig l. muntlig framställning (jfr ζ); jfr α η', ϑ α', κ. En medelmåttig rad .. bland obegripligheter (i ett poem), slår som blixten med förundran. Kellgren (SVS) 5: 264 (c. 1793); jfr c. Redan nu (dvs. före en verkligt kritisk genomgång av hans dikter) slår det .. att .. (Wivallius) tyckes hafva haft långt mindre poetiskt temperament än man förestält sig. OoB 1893, s. 278. Ingenting (hos Fredrika Bremer) är sökt eller gjordt för att slå eller blända. Nyblom i 3SAH 16: 296 (1901). — särsk. med obj. (motsv. a): frappera (ngn) l. överraska (ngn) l. uppmärksammas av (ngn) l. (plötsligt o. med förvåning) gå upp l. bli klar för (ngn); äv., i sht om (det rättmätiga o. d. i) skriftlig l. muntlig framställning: göra intryck på l. påverka l. övertyga (ngn l. ngns samvete o. d.), i sht förr äv.: röra (ngn); jfr α β', ϑ', g β, 4 e. En aning, en tanke slog honom. Likheten slog honom. Det slog honom, att han glömt en sak. Ingen må understå sig at tänka det Herr Leopoldt eller Ni min Herre (dvs. utgivaren av Stockholms Posten) .. blifvit slagne af critiquens billighet. Kellgren (SVS) 4: 21 (1779). Jag läser nu en hjältedikt i 15 sånger, af herr Pram .., af hvars många sköna ställen jag blifvit starkt slagen. CGLeopold (1791) i MoB 9: 98. (Guds ord) bewisar .. sin kraft .. derigenom, att det slår samwetet. Franzén Pred. 4: 6 (1844). Bristen på förtimringar var något som slog främmande besökare (i Stora Kopparberget). Lindroth Gruvbrytn. 1: 260 (1955).
ζ) om kritik l. förlöjligande o. d.: träffa (hårt); om kritik, särsk. skriftlig l. muntlig framställning (jfr ε), äv.: vara bitande l. gissla; äv. med obj. (dels motsv. a, dels med innehållsobj.), äv. i uttr. slå ngn hårda slag, vara hård mot ngn, drabba ngn hårt. Kritiken slog honom (dvs. H. C. Andersen) hårda slag. Wieselgren Bild. 405 (1875, 1889). Smädedikt, som slår och gisslar. Fröding Guit. 94 (1891). jfr (†): (Opponenten), som tilförene war nog hetsig, blef af de studerandes åtlöje liksom slagen och continuerade sedan icke länge. Annerstedt UUH Bih. 5: 10 (i handl. fr. 1777).
η) [jfr n] om ngt som mäts: variera (mellan två värden); äv. i uttr. slå omkring (visst värde), ligga omkring (visst värde). Dygnsamplituden, dess relativa storlek och de absoluta värden (temperaturmaxima, resp. minima) mellan vilka den slår. GeolFF 1924, s. 204. De genomsnittliga (löne-)ökningarna slår omkring sju procent. DN 1955, nr 107, s. 1.
ϑ) i fråga om att ngt går bra l. blir en framgång l. inträffar på förutsett vis l. passar bra o. d.
α') [jfr ε] om litterär l. konstnärlig prestation l. om vara l. metod att sälja l. propagera o. d.: ha l. få framgång l. publiktycke l. effekt, gå bra; äv. i uttr. slå bra; jfr κ o. SLÅ AN 5 c β η'. Hur orka de, bilkonstruktörerna? Att varje säsong köra fram med en ny detalj, som ”slår”. STSD (A) 1934, nr 58, s. 16. (Revyprimadonnan Juliette Lind) kunde sjunga en kuplett så den slog. Hodell Tack 204 (1947). Reklamkampanjen har slagit mycket bra. SvHandordb. (1966). särsk. i utvidgad anv., om person (särsk. med tanke på litterär l. konstnärlig prestation). SvD(A) 1963, nr 299, s. 19. (Jackson) Pollock slog och hans konst visade vägen till ett maner, som inte minst i Sverige tacksamt anammades. OoB 1963, s. 138.
β') sport. om (sam)spel inom idrott: gå i lås l. ”klaffa” (för ngn); jfr δ'. Slår spelet för oss, är våra segerchanser mycket goda, poängterar (fotbollslagets lagledare o. tränare). SDS 1950, nr 107, s. 10.
γ') om tips o. d.: vara riktig l. framgångsrik (för ngn); jfr SLÅ AN 5 c β η', SLÅ IN 19. (De) fick en tolva på tipset. .. De tippade en rad var och 8-åringens slog. GHT 1960, nr 74, s. 10. ÖgCorr. 1965, nr 84, s. 3.
δ') opers.: gå bra (för ngn); äv. (sport.) motsv. β', i fråga om (sam)spel inom idrott: gå i lås l. ”klaffa” (för ngn). Den här gången slog det för oss (dvs. fotbollslaget HIF) på ett helt annat sätt än när vi förlorade med 3—1 i Degerfors. Arbetet 1954, nr 302, s. 15. DN(A) 1965, nr 294, s. 18.
ι) boktr. i fråga om att avtryck av (rad i) satsyta vid tryckning hamnar mitt emot l. på sidan om avtrycket av (rad i) satsyta på motstående sida av arket.
α') i uttr. slå på (rad på motstående sida), om rad: stå mitt emot (rad på motstående sida); äv. i uttr. slå på varandra, om rader på motstående sidor. Fahlgrén Boktr. 54 (1853). Register innebär .. att raderna var för sig i de olika kolumnerna skola träffa mitt på varandra på arkets båda sidor; raderna skola ”slå” på varandra. HantvB I. 5: 431 (1937).
β') i de särsk. förb. SLÅ FÖRE, PÅ.
κ) i p. pr. med mer l. mindre adjektivisk bet., särsk. dels motsv. ε: frapperande l. träffande l. påfallande l. övertygande l. talande l. ovedersäglig o. d., dels motsv. ϑ α': effektiv l. verkningsfull o. d.; i n. sg. äv. i substantivisk anv. Ett slående argument, bevis, exempel, skäl. En slående likhet. Polyfem IV. 45: 2 (1811). (Alexandria) har en del minareter och palmer, men för resten ingenting slående. Kræmer Orient. 5 (1866). (Britta Bæckman) förenar målaröga med handelsskicklighet och får fram vackra jumpers, trevliga morgonrockar, bra barnkläder och slående skyltfönster. Idun 1949, nr 50, s. 76. Arv 1957, s. 161.
3) [eg. specialanv. av 1 o. 2] i vissa uttr. som betecknar att slag icke träffar o. i oeg. l. bildl. anv. som ansluter sig härtill; stundom (särsk. i d) närmande sig 7. Slå klick, se KLICK, sbst.1 I 4. Slå slint, se SLINT, sbst.2 2 a. — särsk.
a) slå fel, äv. (numera bl. vard.) felt, förr äv. felet (jfr 45 e α), slå (i bet. 1 l. 2) på ett felaktigt sätt, särsk.: slå utan att träffa (jfr FEL II c α); äv. i uttr. slå fel på ngt, slå utan att träffa ngt. I th(et)samma höllth han byssa på honom, och hun slogh fell; sade Jonn: Slår dinn bösse fell, då slår jchie min öxxe feell. TbLödöse 340 (1594); jfr ε β'. Låter man .. (rävsaxen) ligga ute, befarar man att den, efter att hafva blifvit nedsnögad, slår felt på räfven. Hahr HbJäg. 290 (1866). STSD(A) 1933, nr 185, s. 8. — jfr FEL-SLÅ. — särsk.
α) motsv. 1 k β, i fråga om spel på instrument med tangenter: göra ett felaktigt anslag, spela fel ton(er). Auerbach (1913).
β) motsv. 2 n, om våg o. d.: ge felaktigt utslag. Auerbach Tillägg (1918).
γ) (numera i sht i skildring av ä. förh.) med anslutning till 12: icke träffa ådern vid försök att slå (i bet. 12) åder. Åderlåtaren slog felet, råkade en sena i stället för ådran. VDAkt. 1788, nr 322. Bellman Gell. 142 (1793).
δ) i utvidgad l. bildl. anv., om person (l. ss. personligt tänkt väsen) l. (i β') om djur.
α') (†) skjuta bom. Si så är Cupido en skytt som ey slår felt. Runius (SVS) 1: 168 (1703).
β') (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) svika l. narra l. bedraga (ngn); äv. abs. (äv. om djur: svika, icke motsvara ställda förväntningar); jfr FEL II c γ. Lindschöld Vitt. 210 (c. 1670). Jngellstedt berätar .. at han offta hafft .. (hästen) i hop med sina Hästar i arbete och elliest, tå han alldrig slagit fel, utan warit rätt braf. VRP 3/5 1732. Hon skulle icke berömma sig af att ha lekt käresta med honom och ha slagit honom fel utan vidare. Benedictsson Folkl. 39 (1887).
γ') (†) ta fel o. d. (se närmare FEL II c δ); jfr b β α'.
ε) i utvidgad l. bildl. anv., med saksubj. (äv. opers.).
α') icke få den utgång l. bli sådan l. medföra det resultat (för ngn) som man väntar o. d. (se närmare FEL II c β); jfr β'. Anm. Det under FEL II c β anförda språkprovet från 1521 skall rätteligen dateras 1676. Det äldsta anträffade hithörande språkprovet är AAAngermannus FörsprKyrkiost. A 7 b (1587). särsk. (numera i sht vard.) om sinne l. minne o. d.: svika, klicka; se äv. FEL II c β ε'. Lagerström PolKannstöp. 17 (1729; om hörsel).
β') [eg. specialanv. av α'; jfr 2 p slutet] (numera bl. i vissa trakter) om skjutvapen: icke träffa, bomma; förr äv.: klicka; jfr FEL II c β α'. Holof. 15 (c. 1580). En äldre .. skogvaktare .. vägrade .. att skjuta bort ett skatpar .. med den öppet avgivna förklaringen att bössan skulle slå fel i fortsättningen om han sköt på dem. SvD(B) 1943, nr 88, s. 11.
γ') i uttr. det slår icke l. sällan fel o. d. (att osv.), se FEL II c ε.
b) slå miste.
α) slå (i bet. 1 l. 2) utan att träffa; se närmare MISTE 1 a β.
β) i utvidgad l. bildl. anv.
α') (mera tillf.) om person: ta miste, ta fel; jfr a δ γ', d slutet. Fröding Eftersk. 2: 231 (1910).
β') med saksubj.; se MISTE 2 d.
c) (†) slå mistom.
α) slå (i bet. 1 l. 2) utan att träffa. Lind (1738). Möller (1755).
β) i utvidgad anv., i fråga om att icke träffa med ngt som knäpps i väg med fingrarna. (K. XII) sprette (vid måltiden) kiersbärsstenar åth .. (J. Stenbock), men slog mistom och råkade mig i ögat. LKagg (1699) i HH 24: 8.
d) slå bom, slå (i bet. 1 l. 2) o. därvid förfela målet; särsk. motsv. 1 c η, i fråga om kast vid kägelspel; jfr BOM, sbst.2 b. Mont-Louis FrSpr. 266 (1739). Auerbach (1913; i kägelspel). — särsk. (numera föga br.) mer l. mindre bildl.: ta miste l. göra fel l. misslyckas (se närmare BOM, sbst.2 b slutet); förr äv. i uttr. slå bom om ngt, gå miste om ngt, slå bom emot (regel), fela mot (regel); jfr b β α'. Aschaneus HwsRegl. 8 (1614: Slår .. om ähronna Bom). Slå bom emot stafreglorna. Westerberg Lefv. 1 (1734).
e) i (de äv. med huvudtrycket på över resp. under uttalade) uttr. slå över l. under målet o. d., vid slag l. (motsv. 1 c η) kast l. (motsv. 2 p) skott träffa över resp. under målet osv.; i sht förr särsk. bildl., i uttr. slå över målet l. sitt mål, särsk.: gå till överdrift (o. därigm förfela syftet). (Vi) inse .. ganska väl, att menniskan merändels slår öfver sitt mål, innan hon fattar det. Almqvist Monogr. 353 (1845). Tvifvelsutan var en protest emot det osanna och onaturliga i den äldre vitterheten fullt befogad, men den slog över målet och blef åt motsatt håll ännu mera osann än den gamla. De Geer Minn. 2: 288 (1892). (Schück o.) Warburg LittH IV. 2: 155 (1916).
4) i p. pf., i vissa från 1 o. 2 utgående anv.
a) [sannol. med tanke på lottning gm kast; jfr 1 c η (ε')] (†) i uttr. vara slagen på ngns lott, ha fallit på ngns lott. Wallenberg (SVS) 1: 16 (1762).
b) [jfr 1 o β, 2 x δ] (†) i uttr. varda slagen och rörd till (viss kroppsdel), bli förlamad i (viss kroppsdel) till följd av slaganfall; jfr RÖRA, v.2 I 8 c. (Han) är worden slagen och Rörd till Bägge sine Armar och Axlar. VDAkt. 1696, nr 423.
c) [jfr 1 o β, γ, 2 x δ] i uttr. (vara) slagen med ngt, (vara) straffad l. hemsökt med ngt l. (vara) överväldigad l. förlamad (se FÖRLAMA 2 slutet) av ngt; äv. i sådana uttr. som (vara) slagen med förvåning, (vara) överväldigad av förvåning (jfr e); äv. i uttr. vara slagen, pregnant: vara straffad l. hemsökt av Gud l. ödet o. d.; äv. dels i uttr. slagen i sitt samvete, ansatt av samvetskval, dels i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv. (jfr d, e), om samvete: plågad, ansatt av kval. Mag:r Salovius blef het och hötte slå honom (dvs. mannen som öste ur sig otidigheter) vid örat, men jag hägdade honom och sade: Slå honom ei; han är nog slagen förut. Han är ei vid sina sinnen. ELencqvist (c. 1778) i FinKyrkohSP 5: 137; jfr 1 d. Kellgren (SVS) 5: 401 (1791: i sitt samvete slagen). Låt dina tankar, ord och gerningar framgå (för din eftertanke), sådane de äro, sådane de visa sig för den slagna, väckta samvetskänslan. Wallin 1Pred. 1: 115 (c. 1830). Jag är / .. slagen med förwåning. Hagberg Shaksp. 2: 85 (1847). Hattpartiet hade sedan sista riksdagen varit slaget med vanmakt. Malmström Hist. 5: 269 (1877).
d) [jfr 1 o β, 2 x δ; delvis äv. med anslutning till 57 b β] i uttr. vara l. bli slagen, om person(s sinne l. utseende o. d.): vara resp. bli tillintetgjord l. bruten l. förödmjukad (i sht förr äv.: vara resp. bli nedslagen l. modfälld); äv. i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv. (jfr c, e): tillintetgjord l. bruten l. förödmjukad (i sht förr äv.: nedslagen l. modfälld). Nordenflycht QT 1745, s. 137. (Barnets) åsyn lifvar opp mit mod, som slaget var. Murberg Racine Ath. 20 (1776). Nu går jag här försagd och slagen, / Förutan Pappa, utan stöd. Lenngren (SVS) 2: 84 (1793). När han hörde detta vittnesmål emot sig, blef han slagen. Weste FörslSAOB (c. 1815); jfr e. Hans vänner misströstade, då de sågo honom uppträda till sjelfförsvar, sväfvande på målet, med afbrutna ord, slagen uppsyn och haltlösa fraser. MinnSvNH 11: 50 (1872). (Fysikern) Janne Rydberg kom hem (från ett naturforskarmöte, där en avhandling av honom mötts med oförståelse,) som en desillusionerad, en slagen man. LundagKron. 3: 240 (1955); jfr 57 b β.
e) [jfr 2 x ε slutet] i uttr. vara l. bli slagen, om person(s sinne o. d.): vara resp. bli försatt i stark sinnesrörelse gm en oväntad upplysning l. upptäckt, vara resp. bli överraskad l. överrumplad l. förvirrad l. häpen (jfr c); äv. i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv. (jfr c, d): överraskad l. överrumplad l. förvirrad l. häpen; jfr f. HH XXXII 1: 52 (1776). Björn (som icke kände till att hans hustru musicerade) kom en dag in midt i ”bataille de Prague”. Han blef slagen. Bremer Grann. 2: 242 (1837). Hustrun satt tyst, slagen. Detta (som mannen sagt) var en ny tanke. Och den kastade allting huller om buller hos henne. Lo-Johansson Stat. 1: 304 (1936). — särsk. med anslutning till 2 c β α', i uttr. (vara l. bli) slagen som av en blixt, äv. åskan, i sht förr äv. en ljungeld, förr äv. ett dunder; jfr f. Nordenflycht (SVS) 1: 134 (1743: som af et dunder). Kellgren (SVS) 5: 361 (1791: som af en ljungeld). Jag kände mig (då misstanken uttalades mot en annan) slagen som af åskan och var frestad att bekänna mitt brott (dvs. ett snatteri). Franzén (c. 1845) i 3SAH 2: 153. Mr Huskins blev slagen som av en blixt ... Han hade förgått sig. Hallström Händ. 300 (1927).
f) [jfr e (slutet), 2 x ε slutet] (vard., föga br.) i uttr. vara som slagen, vara (alldeles) förbryllad l. förbluffad. Auerbach (1913).
5) gm att slå (i bet. 1 l. 2) forma l. omvandla l. sammanpacka (ngt) l. ge (ngt) önskad form l. konsistens l. jämnhet o. d.; särsk. dels med bestämning inledd av prep. till l. i, betecknande resultat, dels med obj. o. predikativ: ge (ngt sådan l. sådan) form l. konsistens o. d. gm att slå (i bet. 1 l. 2); jfr 1 d, 7 l, 34 a, b α. Golfwet är medh Knöster slaget. Schroderus Comenius 551 (1639). ÖoL (1852; i fråga om formning på läst vid skomakeri). — jfr dels HOP-, NED-, PLATT-, RUND-, SAMMAN-, TILL-, UPP- o. UT-SLÅ, dels PLATT-SLAGEN. — särsk.
a) med avs. på (arbetsstycke l. föremål av) metall.
α) (nästan bl. om ä. förh.) gm bearbetning (med hammare) forma tunt bleck o. d. av, uthamra (till tunt bleck o. d.); äv. i sådana uttr. som slå ngt tunt, uthamra ngt så att det blir tunt; särsk. med avs. på guld l. silver. Eleazar Presten toogh the koppar pannonar som the vpbrende män vthi offrat hadhe, och sloogh them j skiffuor, til at hengia widh altaret. 4Mos. 16: 39 (Bib. 1541; Bib. 1917: hamrade ut dem). För sura Been. Tagh bly och slå thett tuntt och bredt som sårett är stort til, lät thett ther på liggia en half dagh. OMartini Läk. 28 (c. 1600). Som guldarbeten, endast någon gång, och silfverarbeten något oftare, förfärdigas genom gjutning, måste båda metallerna nästan alltid först utvalsas eller slås till bleck, för att sedan vidare kunna bearbetas. Almroth Karmarsch 608 (1839). Nu återstå blott två, som lärt den här i landet så sällsynta konsten att slå guld. SvD 1913, nr 289, s. 11. jfr FÖR-SLÅ. särsk. i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv.; särsk. i uttr. slaget guld, bladguld, slaget silver, bladsilver; jfr anm. 7:o (sp. 6956). Slagit gull. TullbSthm 31/10 1580. (Lik-)kistan (var) mycket artigt gjord .. af sammet allt med slagit sijlff beslagin. Ekeblad Bref 1: 193 (1652; rättat efter hskr.). Holmberg Nordb. 304 (1854). jfr HALV-, HEL-SLAGEN.
β) smida; i fråga om nutida förh. bl. i fråga om smidning som innebär formning i sänke l. gm stukning. Wtgiffuit skotte smeden för et fat jern han slog j wræklinge (dvs. stora spikar) vij {marker} oc ij øre. SthmSkotteb. 3: 212 (1522). Man skal slå iernet medhan thet är heet. SvOrds. B 5 b (1604). Kongl. Maj:ts .. Stadga och förbud emot svenskt tack- och osmunds-jerns samt jernmalms utförsel till främmande orter, innan thet till stångjern blifvit slagit. 2RARP 17: 211 (1747).
γ) (numera knappast br.) driva (se DRIVA, v.2 21 a). Auerbach (1913). jfr RUG-SLAGEN.
b) (numera bl. tillf.) med avs. på kött, = BULTA, v.3 1 a α. Rålamb 14: 106 (1690).
c) (förr) med avs. på (lägg ingående i) bok: bulta samman (med slaghammare) före häftning; ngn gg äv. i utvidgad anv.: (låta) häfta (bok). (Inbindandet av de nya biblarna) till hwilketz fullbordan iag och min Måg uthtagit Exemplaren att lååta Slå och Falsa them. VDAkt. 1704, nr 323. Lady Evangeline (måste) köpa sig svenska förläggare, som med ens makulerade upplagorna eller för syns skull slogo några dussin exemplar att skylta i boklådsfönstren. Högberg Utböl. 2: 116 (1912). — jfr FORMAT-SLAGNING.
d) (i fackspr.) med avs. på sats i fyrverkeripjäs l. tidrör o. d.: sammanpacka (med klubba l. hejare); äv. i utvidgad anv., med avs. på fyrverkeripjäs l. tidrör o. d.: sammanpacka satsen i (med klubba osv.). Af erfarenheten (vet man), att den ene karlen nästan aldrig slår sina Brandtrör aldeles lika hårdt som den andre. Törngren Artill. 3: 115 (1795). För satsens ifyllande eller ”slagning” ställes (raket-)hylsan öfver en konisk dorn. 2UB 6: 404 (1904). — jfr O-SLAGEN.
e) (föga br.) med avs. på mila: gm slag (med klubba o. d.) sammanpacka täckningen på (så att den blir tätare), klubba (se KLUBBA, v.2 b δ). DN 1974, nr 296, s. 11.
f) med avs. på ngt mer l. mindre flytande; särsk. dels om person: ge önskad konsistens gm kraftig bearbetning (med visp l. slev o. d.), vispa (till skum o. d.), dels om storm o. d.: piska (till skum); jfr PISKA, v. 3 d. Tolf stycken wäl slagne Ägg. Oec. 79 (1730). En hvinande storm öfver djupet drog / och till skum den kokande vågen slog. Melin Prins. 43 (1885). En del vatten blandas .. med tre delar tran genom att slås duktigt med träsked. Hirsch LbGarfv. 200 (1898). De till hårt skum slagna äggvitorna. StKokb. 505 (1940). — jfr SKUM-SLAGEN.
g) (i sht förr) med avs. på murbruk l. lera l. kalk o. d.: ge önskad konsistens (för användning vid byggnadsarbete o. d.) gm bearbetning (med lerklubba l. kalkklubba l. stampverk o. d.), älta l. stampa; särsk. i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv., i uttr. slagen kalk, se KALK, sbst.2 2 c α. Spegel GW 204 (1685). Slå ler, murbruk. Weste FörslSAOB (c. 1815). SvHandordb. (1966). — jfr KALK-SLÅ.
h) i sht bag. med avs. på deg o. d.: ge önskad konsistens gm kraftig bearbetning (med händerna l. degspade), älta. Langlet Husm. 522 (1884). Degen slås med degspade. SvD 9/7 1927, Bil. s. 4.
i) (†) med avs. på hår: lägga (i lockar). Mitt pantzar klär jag af, mitt bröst för ståhl nu drager / De lehna kläder ann, mitt hår i lockar slåår. Leyoncrona Vitt. 137 (c. 1685). Nordforss (1805).
j) (i fackspr., företrädesvis ss. senare led i ssgr) i mer l. mindre utvidgad anv., i fråga om att forma ngt med huggande l. skärande redskap; särsk. i fråga om att forma runt virke till fyrkantigt: kanthugga, flänka (jfr LÖTA, v.3). Cnattingius 33 (1894). — jfr AV-, BE-, FYR-, KANT-SLÅ.
k) med anslutning till 7 a β, i vissa bildl. uttr.
α) slå ngt till mynt, se MYNT 1 h β.
β) (†) vara slagen till (en) fyrk l. (halv)öre, betecknande att ngn fått en ringa samhällsställning l. icke har möjlighet att göra sig gällande o. d. Den, som till en fyrk är slagen, / Hur' kan han blij en Ducat? OGyllenborg Vitt. 57 (1705). Scherping Cober 1: 188 (1734: til en halföre). Den som är slagen til halföre, blir aldrig ducat. Stagnell BSjelfklok 4 (1753). Den som är slagen til öre, blir aldrig slant. Rhodin Ordspr. 22 (1807).
γ) slagen till (en) slant, se SLANT, sbst.2 1 g γ.
δ) [delvis med anslutning till 1 k ζ slutet] (numera bl. tillf.) slagen (som en slant) till (person av viss samhällsställning l. med visst yrke), av ödet gjord l. som skapad till (person av viss samhällsställning osv.). Hur han (dvs. den döde) var till börd och minnen, / Hjerta, språk och kraft och sinnen / Som en slant till krigsman slagen, — / Allt drog gubben Buss i dagen. Runeberg 5: 63 (1857). Den som är slagen till bonde lär därvid blifva! Högberg Vred. 3: 174 (1906).
l) (numera föga br.) i det bildl. uttr. slå alla l. allt o. d. l. över en läst, skära allt över en kam (se KAM, sbst.2 1 b α); se äv. LÄST, sbst.3 2 c slutet. Komposition, stil, alla former slogos konventionellt öfver en läst. BEMalmström 3: 305 (c. 1860).
6) i fråga om att gm att slå (i bet. 1 l. 2) l. gm att hugga (med yxa o. d.) sönderdela l. krossa ngn l. ngt l. komma ngt att gå av: slå sönder (ngt l. ngn) o. d.; äv. refl. (se g β); utom i c—f numera bl. dels med bestämning betecknande resultat (särsk. med obj. o. predikativ l. med bestämning inledd av prep. i l. till), dels ss. senare led i ssgr, dels i särsk. förb.; jfr 2 c β. Slå i kras, se KRAS II 2. 3SthmTb. 5: 27 (1603). D: 29 i .. (juli) Månad (1714) hvar iag i Gustaf Wittfotz Källare (i Åbo), och slog 60 Tunnor af utvalt gott dricka, som Czaren tillhörde och des ankombst väntade, hvilket iag alt Lätt rinna i Källare medelst Tunnors sönderhugande. SLöfving (1730) i HFinlÖ 407. Fartyget slogs i spillror mot strandklipporna. Lagerlöf Holg. 2: 451 (1907). — jfr dels AV-, FÖR-, IN-, KULL-, NED-, SÄR-, SÖNDER-, TOPP-, TU-, UT-SLÅ, dels FIN-, GROV-, SEG-SLAGEN, dels SKUT-SLAGNING. — särsk.
a) med avs. på fönster: krossa, slå sönder; numera bl. dels med bestämning betecknande resultat, dels ss. senare led i ssgr, dels i särsk. förb. Assessoren (angav) Keppilandrum, hwilcken han förmente wara den, som i Gezelii rectorat hade slagit hans fönster. ConsAcAboP 5: 306 (1682). Därs. 307.
b) med avs. på is som täcker vatten: krossa (för att kunna komma fram med båt); numera bl. med bestämning betecknande resultat o. i den särsk. förb. SLÅ UPP. Sedan ijsen lades woro dhe så illa uthstadde på stora hafzfiälen at the motte slå ijs een heel dagh. Murenius AV 505 (1661).
c) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) i uttr. slå nöt, i fråga om l. ss. namn på lek varvid en nöt läggs på ett bord o. krossas med ett slag av flata handen. Tillhagen (o. Dencker) SvFolklek. 1: 67 (1949; från Smål.).
d) (förr) med avs. på socker(topp): sönderdela (i bitar med handverktyg l. med tillhjälp av ett i sockerskrin inmonterat slagjärn). Jag slog socker. Reenstierna Årstadagb. 1: 72 (1794). Slå socker i bitar. Klint (1906).
e) med avs. på sten o. d.: krossa l. slå sönder; i sht i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv.; jfr 7 m. Är skärsteenen swag dristar sig rostwändaren ey ofta slå honom så grann, at elden kan honom till sulu bringa. Ekman RelSmältewStKåpparbg 66 (1704). TT 1900, Allm. s. 213 (i p. pf.).
f) (i fackspr.) i p. pr. i adjektivisk anv., om borrning: som krossar berg gm upprepade slag av borren, slag-. HbBergsprängnTekn. 4: 01—12 (1952).
g) oeg. l. mer l. mindre bildl.; numera bl. med bestämning betecknande resultat; förr äv. i pass. övergående i intr. anv., i uttr. slås i intet, opers.: bli resultatlöst. Tungan kan Been i styckior slåå. JPalma hos Bullernæsius Lögn. f 6 a (1619). Nils stånde frijt stemma Maths i Laby och Johan i Lapböle efter han beskyller them at the ofreda honom på kyrkiowal och kyrkiowäg, men haar .. Nils iche goda, stadiga witnen, så slås i intet på tinget. Murenius AV 470 (1660). DN(A) 1964, nr 284, s. 1. särsk.
α) (†) dela (yta i mindre ytor). Man föreställer sig Ytor .. såsom .. Quadrater .. eller .. Parallelogrammer ..; och desze Quadrater eller Parallelogrammer anser man widare såsom slagne i smärre Quadrater. (Gjörwell o.) Bergklint Sam. Bih. 11 (1775).
β) [jfr 1 d ν β'] (numera bl. tillf.) refl., i uttr. slå sig i så l. så många stycken, (falla o.) skada sig så att kroppen blir till så l. så många stycken. Gubben slog sig af badstutaket, / han slog sig i femton stycken. Landsm. V. 5: 67 (1886; från Uppl.); jfr 8 f δ.
7) gm att slå (i bet. 1 l. 2 l. 6) tillverka l. frambringa l. åstadkomma (ngt av ngt); äv. med indirekt (äv. refl.) obj. betecknande den till vars förmån l. skada ngt tillverkas l. frambringas l. åstadkoms; äv.: gm att slå (i bet. 1) hopfoga (ngt), i sht förr särsk. (snick.) i uttr. slå ngt i lim, hopfoga ngt gm att slå samman dess delar o. därvid förstärka fogarna med lim, foglimma ngt; i p. pf. äv. i mer l. mindre adjektivisk anv.; jfr 3 (d), 2628, 34 b β, c—e, 3537. Schultze Ordb. 4478 (c. 1755). Den som öfvat sig att som jägare slå sig bössflintor, vet (osv.). Nilsson Ur. 1: 3 (1866). (De skalade spöna) flätas .. till tvätt-, res- och större torgkorgar, barnvagnar o. d. (s. k. ”slaget” arbete, emedan spöna under flätningen slås fastare tillsammans). 2UB 8: 82 (1900). Då bottnar och sidor (till en förvaringsmöbel) äro hopsinkade samt mellanväggar, hyllor och gradlister igradade är det lämpligt att såsom nästa arbetsmoment sätta ihop de olika delarna, ”slå stommen i lim”. HantvB I. 2: 210 (1934). — jfr dels HAND-, HOP-, SAMMAN-, TILL-, UPP-, UT-SLÅ, dels NY-, STOR-SLAGEN, dels KORT-SLAGNING. — särsk.
a) med avs. på föremål av metall.
α) framställa gm smidning, smida; i fråga om nutida förh. bl. i fråga om smidning som innebär framställning i sänke l. gm stukning; särsk. i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv.; jfr j. Gutin handtfat xvj, kop(ar)handtfat slagh(i)n vij. GripshInvent. 1529. De haffua .. slagiett bellthe spenngier .. och annett wttaff ehn gammull kiettill aff messinngh. TbLödöse 175 (1590). Slå stoora Spijkar aff lijtet Järn .. Som man sade: Arm högfärd, skräppa och swälta. Grubb 732 (1665). Om morgonen besågo vi Kållerö manufactur värk, som består af (bl. a.) 13 spikhamrar ... Allt var här i full drift och smiddes .. spik af åtskillig storlek. Medelmåttig spik slogs, när värket skyndades, 10 à 12 i minuten. Ferrner ResEur. 4 (1758). Om Lochner vet man att han slog en del harnesk för Sigismund II August av Polen. SvVapSÅ 1940—41, s. 72. jfr PLÅTE-SLAGANDE.
β) med avs. på mynt l. medalj o. d.: prägla (av viss metall); jfr 5 k. Slagen daler, se DALER I 1 a α o. I 1 anm. G1R 1: 101 (1523). De .. till Concilii Ubsalensis .. ewärdelige åminnelse nyligen slagne .. sölf:rmedalierne. ConsAcAboP 7: 377 (1693). Dollarn, som till en början alltid präglades af silfver, har från 1849 äfven slagits af guld. NF 3: 1338 (1880). Arv 1947, s. 129. jfr dels EFTER-, OM-SLÅ, dels MYNT-SLAGNING, dels MYNT-SLÅENDE. särsk.
α') med avs. på mynt, i uttr. slå ngt till l. (det l. det värdet l. så l. så många öre o. d.), prägla ngt med nominellt (det l. det värdet) l. med ett nominellt värde av (så l. så många öre osv.), slå ngt med, förr äv. l. efter (visst skrot o. korn), prägla ngt med (visst skrot o. korn); förr äv. i uttr. slå ngt så l. så många på (viss myntenhet), prägla ngt med ett nominellt värde som är så l. så många ggr mindre än (viss myntenhet). Wii haffwe thet (dvs. ett stort, runt mynt) slaa latith xij paa en gyllene, xij øre recknandis ffor en gyllen .. Haffuer aldrick waar wilie warith att nogor skulle then dyrane wpburith eller wthgiffuit haffwa en epter thet werdit som thet haffwer warith slagith wppaa. G1R 1: 205 (1524). (Vi) haffue .. forskickat tig .. (100) Jachimsdaler .., Huilkit mynt wij haffue latit slagit epter then skroding och korn, the besta Jacobs daler ära. Därs. 9: 127 (1534). (Svenskarna) nödgas .. tiil ath late mynta epter thet korn och scrodning, szom theris (dvs. danskarnas) mynt är vppå slagit. Därs. 10: 87 (1535). (I Uppsala) begynte slåes rundstycke .., the sloges först på halfannan öre. Svart G1 65 (1561). Hvar slant går för hvad han är slagen till. Granlund Ordspr. (c. 1880).
β') mer l. mindre bildl., i uttr. som betecknar att ngn tjänar pengar på ngt l. (allmännare) begagnar sig av ngt l. drar nytta av ngt (särsk. i uttr. slå mynt av ngt o. d., se MYNT 1 h β); äv. i uttr. slå pengar av l. på ngt, tjäna pengar på ngt. Strindberg Brev 6: 372 (1888). Förmågan att slå pengar av allting var en speciell talang. Munthe SMich. 250 (1930). Postverket slår bestämt stora pengar på alla de skrivelser som distribueras ut från (kansliet för riksmarschen). Hufvudstadsbl(A) 1941, nr 104, s. 11.
γ) (i fackspr.) med avs. på matris: tillverka gm inslående av stämpel. Fournier inrättade år 1736 ett eget gjuteri, för hvilket han själf skar stämplarna, hvarjämte han slog och justerade matriserna. 2UB 10: 182 (1906).
b) med avs. på tegel o. d.: gm slag (med klubba l. av maskin o. d.) forma lera o. d. till, gm slag (med klubba l. av maskin o. d.) forma (av lera o. d.); äv. (o. i fråga om nutida sv. förh. bl.) i utvidgad anv., dels: forma (i form), dels (med inbegrepp äv. av torkning o. bränning o. d.): tillverka (av lera o. d.); ss. vbalsbst. slagning i sht förr äv. konkret, ss. sammanfattande beteckning på tegel som slagits (under en period l. av ngn o. d.). G1R 4: 119 (1527). Tegelslageri inrättades med 4 lerbråkar som gick med vatn och kunde slå 28000 tegel om dagen. BtVLand 2: 60 (1760). Man tiltrodde sig erhålla hos Allmogen af deras slagning det bristande i Ugnens fullsättning. VetAH 1803, s. 192. Af wanlig blålera slås tegel och takpannor. Berlin Lsb. 308 (1852). Klinkerformtegel och formtegel till fasader .. slås (”slagas”) eller formas i gips- eller träformar. SvGeolU Ca 6: 345 (1915). I Tanzania .. (ställer sig) presidenten och statministern alltid .. och slår tegel när de besöker byarna på landet. DN 1972, nr 245, s. 16. — jfr dels MASKIN-SLÅ, dels DEGEL-, TEGEL-SLAGNING, dels TEGEL-SLÅENDE, dels TEGEL-SLÅNING. — särsk. i utvidgad anv., i fråga om framställning av torv i ungefär samma format som tegelstenar; i ssgn TORV-SLAGNING.
c) med avs. på olja: gm krossning av linfrö o. d. i press driven gm slag på kilar med hammare l. gm slag av stampverk framställa (olja), i sådan press framställa (olja av linfrö o. d.); äv. (o. i fråga om nutida förh. bl.) i utvidgad anv., i fråga om framställning av olja i press av annan konstruktion l. i kvarn o. d.; jfr OLJA, sbst. 1. Aff Linfröö slår man .. Lijnolia .., Modeller aff thes Qwarnar fås i Holland. Risingh LandB 59 (1671). 2UB 4: 543 (1899). — jfr OLJE-SLAGNING.
d) med avs. på eld l. gnista o. d.: frambringa gm slag av två föremål (särsk. flinta o. stål) mot varandra; i uttr. slå eld (jfr 2 d β, 51 d) äv. (o. i fråga om nutida sv. förh. nästan bl.) i utvidgad anv., i fråga om eldgöring med tändstickor o. d.: stryka eld, tända eld; äv. i uttr. slå eld på l. i ngt, frambringa eld gm att slå två föremål mot varandra o. därmed (an)tända ngt (i fråga om nutida sv. förh. nästan bl. i uttr. slå eld på ngt, i utvidgad anv., i fråga om eldgöring med tändstickor: tända ngt); jfr ELD 1 c α. (De) giorde .. itt .. Altare, och togho flintosteen och slogho eeld. 2Mack. 10: 3 (Bib. 1541). Movitz på stolen / Stämmer Fiolen, / Slår eld på pipan, gömmer pung och stål. Bellman (BellmS) 1: 217 (c. 1771, 1790). Slå eld i fnöske. Weste FörslSAOB (c. 1815). Öfver dylikt märke (dvs. vådeldsmärkehos den nyfödde) slås gnistor med elddon. Rääf Ydre 1: 118 (1856). Slå eld (på en sticka). Östergren (1941). — jfr ELD-SLAGNING. — särsk.
α) med saksubj.: frambringa (eld l. gnista) gm slag; särsk. i fråga om skjutvapen (med tanke på eld med uppgift att antända krutladdning); jfr β. Nu will iagh skiute aff mitt röör, thet slår wel eeldh. Holof. 15 (c. 1580). Hej, Will, har dina värktyg du i ordning, / Är krutet icke vått, slår flintan eld? VLitt. 3: 482 (1902).
β) mer l. mindre bildl.; äv. (motsv. α) med saksubj. Den, hvars djupa lifserfarenhet kunde slå gnistor ur vår egen själ. (Cavallin o.) Lysander 161 (1866). Fröding ESkr. 1: 29 (1887). särsk. (i vissa trakter, vard. l. bygdemålsfärgat) i uttr. slå knogeld, i fråga om l. ss. namn på (den under 1 b α δ' nämnda) leken slå knog. LandsmArkFrågel. 28: 14 (1930). Tillhagen (o. Dencker) SvFolklek. 1: 140 (1949).
e) med avs. på märke l. buckla l. fals l. hål, äv. ring i vatten o. d. (jfr f): åstadkomma l. göra (på l. i ngt) gm att slå (i bet. 1 l. 2); med avs. på tillverkarmärke l. vapen l. stämpel o. d. äv.: anbringa l. sätta (på ngt); äv. (övergående i 9) med avs. på sigill (se d. o. 1): (med sigillstamp o. d.) anbringa l. sätta (på l. för ngt); jfr 30, 51 b, f, g. Huar och en gulszmed skall .. sätia siit merke vppå th(e)n gerning han gör aff nyo, th(e)r han kan slå merkie vppå. Skråordn. 170 (1529). Som iag stod på Jsen, slog iag med Musqvet anslag mig ett litet håhl, lutade mig ned att dricka. SLöfving (1730) i HFinlÖ 411. (Sv.) Slå sigill .. för, (fr.) mettre el. apposer le sceau à. Weste (1807). (Soldaten) Drack af fröjd, blef vild om qvällen / Och slog buckla på geväret. Runeberg 5: 65 (1857). Vattnet, där fiskarne slogo ringar i solskenet. Geijerstam LycklMänn. 94 (1899). (Bedragaren) skrev .. ut nya kuvert, på vilka han även slog tullverkets sigill, som han tillägnat sig. DN(A) 1934, nr 30, s. 24. — jfr dels IN-, PÅ-, UNDER-SLÅ, dels RUN-SLAGEN, dels FALS-, HÅL-, KORDONG-SLAGNING. — särsk.
α) bergv. borra (hål) gm att slå (i bet. 1) på borr med slägga l. (i utvidgad anv.) gm användning av borrmaskin; äv.: borra hål av (så l. så stor längd). I Talk, Skimmer och Tälgsten kan man slå 1 qvarter med 1 eller 2 bor. VetAH 1769, s. 304.
β) mer l. mindre bildl. Rydberg Nakenh. 36 (1895). Det var så helvetes skönt att slå hål på din heder. Sjögren TaStjärn. 64 (1957). särsk. (†) i uttr. slå halvöresmåttet uppå ngt, betecknande att ngn är snål på ngt. Slå halföresmåttet uppå bröd för godt främmande. Granlund Ordspr. (c. 1880).
f) med avs. på märke l. hål l. skada l. sår o. d. på persons l. djurs kropp: åstadkomma (i l. på viss kroppsdel) gm att slå (i bet. 1 l. 2); i fråga om subjektets egen kropp äv. (i anv. motsv. 1 b β): ådraga l. åsamka sig l. få (i l. på viss kroppsdel) gm att stöta i o. d.; i sht förr äv. i pass. övergående i intr. anv.: uppkomma gm slag l. stöt o. d.; förr äv. om sjukdom: vålla l. medföra (hål i viss kroppsdel); jfr 55 a α. I förleden sommars slogs en skadha uti mitt högra been, ther aff jagh ifrån d. 5 Maij till 12 Julij inthet kunde stigha på fothen. L. Paulinus Gothus (1644) i OxBr. 12: 109. En swår Fluss, som .. nu, sedan han några wekor på hwart och ett stelle uppe i kroppen med sprängwärck och swulnad sig hållit, stadnat med swulnad uthi Benen och Fotebladen, deräst han slagit åthskillige hol och ännu wistas. VDAkt. 1697, nr 376. Hon föll och slog ett stort hål i pannan. SvHandordb. (1966). — särsk.
α) i uttr. slå ngt på ngn (äv. sig), äv. slå ngn (äv. sig) ngt, gm att slå (i bet. 1 l. 2) tillfoga ngn (resp. sig) ngt (i uttr. slå ngt på sig l. slå sig ngt äv. i anv. motsv. 1 b β: gm att stöta i o. d. tillfoga sig ngt); numera vanl. med bestämning inledd av prep. i l. l. vid, betecknande kroppsdel; jfr β. UpplDomb. 5: 20 (1554). Skoda thetta erret. .. Thet haffuer iagh slaghit tigh. FormPuerColl. C 6 a (1559). Pelle p(er)son hadhe slagid Tommos Jakopson blodsår vid ögad mäd en ölkanno. EnköpTb. 257 (1591). Han är blifuin trätande med Simons hustro, och då slaget på henne 7 blånader. BtÅboH I. 6: 169 (1633). (Sv.) Slå sig en kula i pannan, (eng.) [hit o(ne)s(elf) (el. fall) and] raise a bump on o(ne)'s forehead. WoH (1904). Jag har slagit [ett] hål i huvudet på mig. Auerbach (1913). jfr (†): Dömdes Erich .. sagh tiill twene 40 {marker} for fulth edzöre som hans sönner slogge Tomus. BtFinlH 2: 110 (1552).
β) mer l. mindre bildl. The sår, som han (dvs. Gud) eder slagit, kan han ock åter förbinda och hela. Humbla Landcr. 434 (1740). Långa kyrkbåtsåror / slå dig (dvs. havet) djupa skåror. Karlfeldt FridLustg. 143 (1901).
g) med avs. på tecken som görs med (ngt som man försätter i rörelse med) kroppsdel l. av en maskin; äv. med avs. på figur o. d. som person l. djur åstadkommer med (del av) sin kropp l. som kroppsdel åstadkommer; ngn gg äv. med avs. på dans: utföra gm att slå (i bet. 1 b α) fötterna (i ngt); jfr 51 h, i. Det har .. händt, att telegrafisterna, upptagna af telegrafering vid någon apparat, ej ens varit i tillfälle att slå väntningstecken, när det signalerats å någon annan linie. SD 1896, nr 575, s. 2. Matrosen slog en jig i däcksplåten. Holmström Däck 160 (1927). (Kassörens) ena räknemaskin .. blev tokig och slog treor i stället för sjuor. Siwertz Tråd. 23 (1957). — särsk.
α) i fråga om korstecken: låta sin hand beskriva (ett kors), göra (korstecken över l. för ngn l. ngt). (Eremiten sägs) then tijdh folket til honom sökte .. at han skulle wälsigna theras olio, intet meer .. giordt haffua ther til, än slagit itt blott kors offer (felaktigt för öffuer) olio karen. LPetri Kyrkiost. 80 a (1566). Flickorna (som hållit på att baka) slogo med mjöliga händer korsets signade tecken. Hemberg Kola 91 (1902). Slå korstecken för sig. Davidson o. Thulin Gulbranssen Bort. 146 (1934).
β) med avs. på tecken med signalflagga som man håller i handen: signalera. Slå ”oförstått”! skrek patrulledaren (då några scouter icke uppfattat en flaggsignal). Lieberath Knekt. 49 (1914).
γ) [jfr d. slå hjul med halen, t. ein rad schlagen] (föga br.) i uttr. slå hjul (jfr 22 c), om påfågel: slå ut stjärten så att den bildar en hjulliknande figur. FoFl. 1938, s. 18.
δ) (ngt vard.) i uttr. slå knorr på svansen, om djur: låta sin svans bilda knorr (jfr 1 b α γ'); äv. i uttr. slå knorr (jfr 51 h β), om djurs svans: lägga sig i knorr. Tänken .. på galten Sehrimmer, som slagtades och åts hvar qväll och var lika kry och slog lika sirlig knorr på svansen hvar morgon! Hedenstierna Marie 252 (1896). Svansen slår knorr. Östergren 3: 1103 (1930).
ε) i uttr. slå rynkor på näsan, se RYNKA, sbst.2 a β.
h) motsv. 1 c η.
α) motsv. 1 c η ε', med avs. på resultat av tärningskast: få; äv. i fråga om l. ss. namn på tärningsspel, i sådana uttr. som slå sex ess, se SEX, räkn. d δ α', slå udda och jämnt, spela tärning enl. regeln att det avgörande är, om ett udda l. jämnt antal ögon kommer upp; jfr 40 b. Att slå faute. HbiblSällsk. 2: 10 (1839); jfr FÅT slutet. Om man slår udda och jämnt, om en sak skall inträffa eller ej, så måste det lika ofta slå in som icke slå in! Hildebrandsson VäderlMärk. 10 (1894). Sannolikheten för att i ett kast slå en sexa är en sjättedel. Sandler Siffr. 12 (1928).
β) [möjl. utgående från α] med avs. på resultat av slantsingling: få (krona l. klave); äv. i utvidgad anv., i uttr. slå krona och klave, spela krona o. klave (se KLAVE 1 slutet). Quennerstedt Agnost. 35 (1888). Slår man krona och klave med en slant, så (osv.). Bolin KemVerkst. 181 (1942).
i) motsv. 1 k o. (i β ε', ζ') 2.
α) (numera bl. tillf.) ge uttryck åt (ngt) gm slag (på ngt). Hjeltarne (i Valhall) / lyssna med fröjd (till skaldens sång), / och bifall slå / uppå skölden hård. Geijer Skald. 23 (1811, 1835).
β) motsv. 1 k αγ, med avs. på ton o. d., i sht förr äv. musikstycke: gm slag l. knäppning(ar) spela (på musikinstrument, äv., numera bl. i skildring av ä. förh., ä. typ av orgel med stora tangenter); äv. (motsv. 1 k α) dels med avs. på signal: ge l. utföra (på trumma o. d.), dels med avs. på sammankomst l. verksamhet o. d.: ge signal till (på trumma o. d.), dels (i δ') utan obj., i förb. med prep.-uttr. betecknande sammankomst l. verksamhet o. d. (förr äv. med avs. på budskap o. d. meddelat i anslutning till signal på trumma o. d.; se γ'); äv. bildl.; jfr 29 (b α). Slå larm (äv. bildl.), se LARM 1 a. Slå revelj, tapto. VarRerV 47 (1538). (Konsistorium) befallte .. (organisten) till att slå gemene svenske söndags- och högtidspsalmer. Lundström LPGothus 1—2: 284 (i handl. fr. 1631). En Lut-spelare .. wille .. slå några Arier för mig. Tessin Bref 1: 125 (1752). När kung Karl kom hit (dvs. till slottet i Warszawa), lät han slå korum. Hedin KrRyssl. 836 (1915). Jag hade inga anlag (för spelning), och när jag blev vuxen, skulle jag aldrig slå en ton. Lagerlöf Dagb. 33 (1932). — jfr AN-, EFTER-, OM-SLÅ. — särsk.
α') i uttr. slå reträtt, ge reträttsignal på trumma l. puka (se närmare RETRÄTT 8 a); äv. bildl. (se närmare RETRÄTT 1 c α); förr äv.: slå tapto (jfr RETRÄTT 8 b); jfr δ' slutet. Sedan retraite eller Tapp To är slagit. Söderman ExBook 177 (1679).
β') (numera bl. i skildring av ä. militära l. sjömilitära förh.) i uttr. slå ställning, med trumma o. d. ge signal till uppställning (i stridsberedskap), slå tropp l. avtropp, med trumma o. d. ge signal innebärande att trupp som varit stridsgrupperad l. deltagit i övning o. d. skall samlas på en (i förväg bestämd) samlingsplats resp. får lämna uppställningsplats l. förläggning o. d., slå uppbrott, med trumma o. d. ge signal till uppbrott; jfr ε'. Slå Upbrått. Mont-Louis FrSpr. 231 (1739). När .. (kommendanten efter en eldsvåda) tillåtit at ifrån Larm-Platsarne hemsläppa manskapet, slås Tropp på hwar Larm-Plats, hwaruppå manskapet hem förlåfwas. ReglInf. 1751, s. 342. Sedan man (vid ett tillfälle 1862, då man intagit stridsberedskap,) slagit aftropp från kanonerna och allt återtagit sitt normala utseende, blåstes folket akter öfver. TIdr. 1897, julnr s. 32. Herr Löjtnanten måste på benen, / ty ställning det slås om en stund. Lindencrona IndKnekt. 59 (1913).
γ') (†) i uttr. slå i trummor att (osv.), gm trumslag påkalla uppmärksamhet för att tillkännage att (osv.); äv. i uttr. igenom härpukor varder slaget att (osv.), gm slag på sådana pukor som används inom militärmusiken påkallas uppmärksamhet för tillkännagivande att (osv.). Den 20 Februarij .. lät Fursten slå i trummor, att alle herredagzmän skulle wara tillstädes vthi stadzkyrckian .. emellan 1 och 2. HB 2: 349 (1597). Den Sidste Maij wardt igenom Häär Puker och Trummetare Omblåsst och Slagitt att Vttskottett (skulle infinna sig). RARP 2: 206 (1636).
δ') i sådana uttr. som slå till vakt l. korum l. anfall l. orderna, gm trumslag l. pukslag ge signal till vakttjänst resp. korum l. anfall l. samling för utdelning av order, slå på arbete, gm trumslag ge signal till arbete; äv. (o. numera bl.) i utvidgad anv., i uttr. slå till reträtt o. d. (se slutet). Delachapelle ExBook 7 (1669: til Wacht eller Corum). Då Chefen gör Signal til Parollen och Lösens utgifvande, slås til Orderne på alla Fartygen. TjReglFl. 1790, s. 92. Om Sommaren slås eller ringes på arbete (vid örlogsvarven) klockan half til 6 om morgnarne. ReglArméenFlFörv. 1796, s. 61. Vid anfall under fredsöfningarna .. slås till anfall på 100 stegs afstånd. IllMilRevy 1898, s. 32. — jfr PÅ-SLÅ. — särsk. i utvidgad anv., i uttr. slå till reträtt (äv. reträtten), om (befälhavare för) militärt förband l. fartyg: tillgripa l. utföra reträtt (se närmare d. o. 1 a α); äv. oeg., om person: dra sig tillbaka; äv. mer l. mindre bildl.: vika undan l. ge med sig l. överge en tidigare intagen position l. en förut hävdad mening (jfr RETRÄTT 1 c); jfr α'. SöndN 1864, nr 10, s. 1 (bildl.). Medan värden skyndsamt slog till reträtten och undstack sig bakom sin disk, marscherade den nye kunden in. SDS 1895, nr 450, s. 3.
ε') med saksubj., betecknande spelandes hand l. instrument; äv. (numera bl. i skildring av ä. militära l. sjömilitära förh.) motsv. β', i uttr. slå ställning, om trumma: ge signal till uppställning (i stridsberedskap); jfr ζ'. (När) Fienden wijker .., tå måste man marchera, och låta Trummorne slå marche. Delachapelle ExBook 106 (1669). Emedan Basen pauserar, begynner den högra handen redan at slå förut harmonien til den efter Pausen följande Noten. Londée Kellner 11 (1739). Man upp ur marken standaret drar / Och blixtrande sabeln ur skidan far / Och ställning trumman slår i kretsen. CVAStrandberg 3: 232 (1854).
ζ') (i vitter stil) i utvidgad anv. (jfr δ' slutet, ν', ϑ'), med avs. på sinnesstämning l. dröm l. avsked o. d.: ge uttryck åt l. tolka gm spel (på stränginstrument o. d.); äv. (motsv. ε') med saksubj. Med Lutans sorgsna slag Du skingrar hvad Dig plågar. / Hon rörd Dit afsked slår. Lidner (SVS) 1: 200 (1781). Stagnelius (SVS) 3: 55 (1814).
η') (numera bl. tillf.) i utvidgad anv. (jfr δ' slutet, ζ', ϑ'), i fråga om instrument av annan typ än de under 1 k αγ nämnda: spela l. framföra (ton l. musikstycke o. d. med ngt). Bellman (BellmS) 1: 5 (c. 1770, 1790; i fråga om spel på basfiol). Då ett åkdon synes .. då slår (chauffören) Deffner med sitt horn en trevligt ljudande låt. Hedin Front. 26 (1915).
ϑ') i utvidgad anv. (jfr δ' slutet, ζ', η'), i fråga om att sammankalla församling till möte (gm slag på trumma o. d.); i ssgn SAMMAN-SLÅ.
ι') (i sht i vitter stil) motsv. 1 k γ β', i bildl. uttr. som betecknar framförande av dikter l. diktande o. d. Det lena, klangrika språk, som han (dvs. Anakreon) talte, de sköna, smältande toner, dem han slog, .. äga ej mera, i nutidens verld, sina motbilder. Tranér Anakr. IX (1833). SKN 1842, s. 28.
γ) motsv. 1 k δ, med avs. på (tidpunkt o. d. som meddelas gm) signal med klocka.
α') (†) med avs. på tidpunkt avsedd för viss sysselsättning (jfr γ'), i uttr. slå ngt på (klocka), gm signal med (klocka) ange ngt. Middags-timan lång'sen är på vällingsklockan slagen. Liljestråle Fid. 42 (1772).
β') [jfr nl. de glazen slaan] (numera i sht inom örlogsflottan) i uttr. slå glas(en) l. så l. så många glas, med skeppsklocka ange tid ombord resp. ange att så l. så många halvtimmar av vakt ombord förflutit, slå ett extra glas, med skeppsklocka avge en extra signal (utöver de varje halvtimme avgivna); jfr GLAS 3 slutet. Ramsten 36 (1866). En man hördes vanka fram och tillbaka (på ett engelskt fartyg). Det var den s. k. polismannen. .. Denne åligger det .. att passa tiden och slå glasen akterut. GHT 1905, nr 197 B, s. 3. En kvart före vaktombytet slås ibland ett extra glas. Bergdahl Antip. 10 (1906). Det är ”tre glas”, man slår. VFl. 1909, s. 45. SohlmanSjölex. (1955).
γ') (numera i sht i fråga om skolfartyg) i uttr. slå purrkvart l. purr, med skeppsklocka ange att personal på fartyg har en kvart på sig för att göra sig i ordning till vaktavlösning. Slå purr. Ekbohrn NautOrdb. 153 (1840). Slå purrqvart. NF 13: 446 (1889).
δ) (om ä. l. utländska förh.) motsv. 1 k ζ: dubba l. (allmännare) utnämna (riddare). (Gardianen i Jerusalem) slår .. ”Riddare af den H. Grafven”. Eneman Resa 2: 230 (1712); jfr RIDDARE 2 a. Inför kröningen i Stockholm 1650 kom det .. ut ett rykte, att drottningen tänkte slå nya riddare. Rig 1939, s. 12.
j) (förr) med avs. på knappnålshuvud: framställa (av metalltråd) gm slag av maskin; äv. i utvidgad anv.: gm slag av maskin framställa knappnålshuvud o. samtidigt fästa detta vid (nål). Nålskaftets förening med hufvudet, hvarvid detta tillika får sin runda form, sker genom slagningen .. eller att slå nålarna. Den dertill nyttjade inrättningen är vippan .. en liten hejare. Eneberg Karmarsch 2: 677 (1862). Tråden frammatas en nållängd, och ett nytt hufvud slås. 2NF 20: 307 (1913). — jfr TÄT-SLAGEN.
k) (†) motsv. 2 e, i uttr. slå sin fors, om källa: spruta fram vatten så att det bildas en (liten) fors. Vid bergets fot, vid grönt bemossade klippans häll / En källa slog sin fors, och fradgen i ringar for. Almqvist Törnr. 1: 153 (1839).
l) [jfr 5] i fråga om att åstadkomma ngt gm att hoppressa l. sammanpacka l. föra samman.
α) (i fackspr.) med avs. på brikett l. foderkaka o. d.: framställa (av pulverformigt material resp. av frö o. d.) gm hoppressning i maskin. JernkA 1902, s. 274. Cirka 100 tons .. prima goda färska rapskakor .., slagna af enbart europeiskt frö. 1NJA 1908, s. 317. jfr BRIKETT-SLAGNING.
β) [jfr motsv. anv. i t.] (förr) med avs. på botten (se d. o. I 1 d) i smältugn: ställa i ordning gm sammanpackning av kolstybb (o. lera) på ett efter malmens art o. smältningens teknik avpassat sätt. G1R 11: 248 (1537). När båttnen slåås widh Sahlbärget, så tagz der till twå dhelar kåhlstybbe .. och en dheel leer, huilket allt .. sichtas böör, .. och häälen (dvs. härden) eller bottnen Rundachtigh formeras. BlBergshV 18: 112 (1687).
γ) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) föra samman hö med räfsa o. därigm bilda (fång). Sundén AllmogelVg. 4: 10 (1903).
m) [jfr 6 e] (i fackspr.) med avs. på makadam: framställa gm krossning. 2UB 1: 494 (1898). (Trappstenarna) äro så nötta, att man kommer att slå makadam av dem. Kihlman Estaunié LevHus. 21 (1926). — jfr MAKADAM-SLAGNING.
n) (numera föga br.) övergående i 51, om flottimmer: (stöta mot o.) bilda (bråte). Hemberg ObanStig. 9 (1896).
o) [jfr motsv. anv. av fr. battre] (†) i utvidgad anv. (jfr b, b slutet, c, d, i β δ' slutet, ζ'—ϑ', j), i p. pf. med adjektivisk bet., om väg: banad; äv. allmännare: mycket brukad. Weste (1807). Slagen väg, (sägs) för Banad och mycket brukad väg. Detta är ju en slagen väg, stora slagna vägen. Dens. FörslSAOB (c. 1815).
p) oeg. l. mer l. mindre bildl. (jfr a β β', d β, e β, f β, i β); särsk.
α) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) i uttr. slå kalvdöden, i fråga om l. ss. namn på lek där det gäller att med ett slag av handen träffa en annan ovanför armbågen så att armen domnar av. Tillhagen (o. Dencker) SvFolklek. 1: 148 (1949; från Lappl.).
β) i uttr. slå en stor rök, se RÖK, sbst.2 1 f α α'.
γ) (†) motsv. 1 l, med indirekt refl. obj., i uttr. slå sig vinst, gm deltagande i krig göra sig vinning. SCaméen (1701) i 2Saml. 1: 14.
δ) (i vitter stil) motsv. 2 e, om vatten: svalla o. därvid frambringa (ngt); särsk. med anslutning till i β, med avs. på musikalisk ljudföljd. Redan mot din älsklings stränder / Hafvet nu sin vårsång slår. Böttiger 2: 97 (1857). Ekelöf Köp 55 (1938).
ε) (i vitter stil) motsv. 2 f, i sådana uttr. som ngns hjärta slår en så l. så beskaffad hälsning mot ngn, betecknande att ngn hälsar (mötet med) ngn med så l. så beskaffat hjärta (se d. o. II 2 d). Wallin Bref 256 (1849).
8) gm att slå (i bet. 1 l. 2) komma (ngn l. ngt som träffas) att röra sig l. förflytta sig (i viss riktning l. till l. ur visst läge) l. att falla (från ngt l. över ända o. dyl.) l. komma (ngt som träffas) att tränga (in i l. genom ngt o. dyl.) l. böja sig (i viss riktning l. till l. ur visst läge); äv. med indirekt obj., i sådana uttr. som slå ngn ngt ur handen, gm att slå (i bet. 1 l. 2) komma ngt att fara ur ngns hand; äv. utan obj. (se a γ, b α (ε'), g ζ, η); i sht förr äv.: (med handredskap) sprida (ngt omkring ett område o. d.); utom i b, c o. d numera bl. med bestämning betecknande riktning vari l. läge vartill l. varur ngn l. ngt bringas att röra l. förflytta sig l. det varifrån l. sätt varpå ngn l. ngt som träffas faller l. det som ngt som träffas tränger in i l. genom osv. l. riktning vari l. läge vartill l. varur ngt som träffas böjer sig, särsk. i sådana uttr. som slå ngt i ngt, gm att slå (i bet. 1 l. 2) driva in ngt i ngt l. komma ngt att falla i ngt, slå ngt vid, förr äv. hos ngt, gm att slå (i bet. 1 l. 2) driva in ngt vid ngt; förr särsk. om hagel: slå ned (ngn l. ngt); jfr 1 d ο ι', 3841. Slå ngn till marken l. jorden; jfr g α, 1 c η, 24 a α. Slå ngn till l. i golvet; jfr 1 c η. Slå ngt över ända. Han råkade slå ett glas i golvet. Slå ngn upp mot (förr äv. till) ngt, slå ngn så att han far mot ngt o. hamnar intill detta (stödd däremot). Slå tänder ur munnen på ngn, förr äv. slå ngn tänder utav munnen. Slå en spik i ett bräde, genom ett bräde. Biörn Pungamakare (skall böta) .. for Swendh Bæltare, han sloo twa tænner wtaff munnin. JönkTb. 120 (1528). Haghlet slogh i hela Egyptj lande alt thet på markenne war, både menniskior och booscap, och slogh allan grödhan på markenne. 2Mos. 9: 25 (Bib. 1541; Bib. 1917: slog ned); jfr 24 b α, β. Jacob Nielsson .. klagade, att Anders Suensson hade slaget honom wed öghat .. och slo honum wp till ett spiltunn (dvs. ett staket). TbLödöse 18 (1587). (Hättebröderna som tagit svenskar till fånga) i båradhe hål them twinga, / tri af sina fingrar stinga, / en träpluck slås hoss finger hwar, / tänck huru ijlla fingren far! JMessenius (1629) i HB 1: 101. Slå gödsel omkring åkern. Lindfors (1824). Då jag försökte ro, slogos årorna mig ur handen af första våg. Runeberg 4: 151 (1832). I går natt råkade fiskaren Bryngelsson .. att under pågående drifgarnsfiske .. blifva slagen öfver bord af focken. SD(L) 1898, nr 403, s. 4. — jfr AV-, BORT-, GENOM-, HOP-, I-, IGEN-, IN-, KRING-, KULL-, MELLAN-, NED-, OM-, SAMMAN-, TILLBAKA-, UNDAN-, UNDER-, UPP-, UR-, UT-, ÅTER-SLÅ o. DUBBA-, LAND-SLAGEN. — särsk.
a) i vissa uttr.
α) slå ngt genom (viss kroppsdel) på ngn, förr äv. slå ngn ngt genom (viss kroppsdel), med slag driva ngt genom (viss kroppsdel) på ngn. Jael Hebers hustru (tog) en naghla .. och en hammar .. och gick sakta in til .. (Sisera) och slogh honom naghlan genom tinningen. Dom. 4: 21 (Bib. 1541; Bib. 1917: slog pluggen genom tinningen på honom). jfr (†, utan sakobj.): (Jael) slogh Sissera genom hans hoffuudh. Därs. 5: 26 (Bib. 1541).
β) (†) slå ngn huvudet för fötterna, halshugga ngn. RARP 4: 433 (1650).
γ) slå ur sko, se SKO, sbst. 2 a β.
b) i fråga om l. ss. namn på lekar l. spel vari person gm att slå (i bet. 1) l. kroppsdel l. redskap gm att slå (i bet. 2) kommer ngt som träffas att röra sig l. förflytta sig; utom i α, β, δ o. ε α' numera bl. i bygdemålsfärgat spr. i vissa trakter o. etnogra. Slå pims, se PIMS, sbst.2 2. Slå slant, se SLANT, sbst.2 1 c δ. ”Slå filpa”, ett .. (vid den 1812—1903 existerande finska kadettkåren) förekommande spel, i hvilket de båda deltagarna hvar i sin tur hade att med sina ”sällträn” slå en träpinne så att motspelaren ej skulle kunna genom motslag hejda den. Gripenberg Kadettk. 249 (1912). jfr (†): Slå ten. Linné Diet. 1: 124 (c. 1750; i uppräkning av lekar); möjl. till c. — särsk.
α) med avs. på boll (jfr 1 c η ζ') l. puck: gm slag (med kroppsdel l. redskap) komma att röra sig l. fara (i viss riktning) l. fara in (i mål o. d.) l. bort (från ngt) l. träffa (i ngt); ofta i uttr. slå boll (jfr 1 c η ζ'), i fråga om l. ss. namn på lekar där boll försätts i rörelse med slagträ (jfr BOLL 2 b); äv. utan obj., särsk. i sådana uttr. som slå på mål, gm att slå (i bet. 1) söka driva in bollen i mål (t. ex. i bandy); äv. med innehållsobj. (se γ'); äv. mer l. mindre bildl.; jfr ε. Slå bollen till (i sht förr äv. åt) ngn. Tennisspelaren slog bollen i nätet. (De) lupo j Spelhwset, och sågho huru man ther ball sloogh. 2Mack. 4: 14 (Bib. 1541). Slå en båll ifrån wallen. Nordforss (1805). Slå bollen åt mig. Weste FörslSAOB (c. 1815); möjl. till 1 c η ζ'. Snoilsky 1: 147 (1869; bildl.). Om .. (en viss bandyspelare) slog litet friskare på mål, skulle han vara en av Stockholms farligaste forwards. IdrBl. 1924, nr 9, s. 6. — jfr dels BOLL-SLAGANDE, dels BOLL-SLAGNING, dels BOLL-SLÅNING. — särsk.
α') (förr) i uttr. slå volang, spela fjäderboll. Lind 1: 1249 (1749). Fries LinnéSkr. 2: 295 (1906).
β') i fråga om fotboll: gm att ge fart (med en kroppsdel) komma (boll) att röra sig (i viss riktning l. höjd o. d.) l. att fara in (i mål) l. träffa (i ngt), särsk.: gm spark komma (boll) att röra sig osv.; i sht förr äv. pregnant: spela fram (boll) med hand l. arm; jfr γ'. Slå bollen i ribban, i mål. Ett mål är vunnet då bollen går mellan målstängerna .., men den får ej vara slagen, kastad eller buren, utan sparkad. Balck Idr. 1: 138 (1886). En boll som slås en fot över marken och omkring en fot från ena stolpen kan endast räddas av målvakten genom en lycklig slump. Husén Fotb. 58 (1918).
γ') med innehållsobj.: betecknande (typ av) slag: utföra o. därigm komma boll att röra sig (i viss riktning l. höjd o. d.) l. fara in (i mål o. d.) l. träffa (i ngt); äv. i sådana uttr. som slå målskott, rikta skott mot mål; äv. i anv. motsv. β'. Slå s. k. kashugg. LfF 1877, s. 103. Slå målskott. IdrB 1: 68 (1913; i fotboll). Ett frislag (under bandymatchen) slog .. Pers-Ola tvärilsket i nät. IdrBl. 1924, nr 15, s. 3. Krantz började med att slå en straffspark i ribban. Därs. nr 77, s. 10.
δ') i utvidgad anv., med obj. betecknande lyra: träffa en boll (med slagträ) o. komma den att gå i; i uttr. slå lyra (l. slå lyror med bollträ och ta) äv. i fråga om l. ss. namn på bollspel varvid det gäller för en deltagare att träffa en boll o. komma den att gå i lyra (o. för andra deltagare att fånga bollen). I skolan var han lekarnas sjelfskrifne kung; ingen kunde slå en lyra som han. Topelius Vint. I. 1: 321 (1860, 1880). Slå lyror med bollträ och ta. Bruhn Lek. (1899; i uppräkning av namn på lekar). Af lekarna voro de då (dvs. under tiden 1812—1903) så vanliga bollspelen, ”tre slag och ränna”, ”kungsboll” samt ”slå lyra” de enda förekommande (vid finska kadettkåren). Gripenberg Kadettk. 249 (1912). Henning HbgMinn. 1: 36 (1950).
ε') [jfr sv. dial. (Gotl.) sla pa kas, slå kashugg] (†) i uttr. slå på annan kas, bildl.: fatta ett nytt beslut, besluta sig för att handla annorlunda; jfr KAS, sbst.1 Prytz G1 E 3 b (1621).
β) med avs. på klot i krocket o. d.: (gm klot som satts i rörelse) gm slag (med klubba) komma att röra sig (i viss riktning) l. att träffa (på ngt); äv. med saksubj., betecknande klot: slå (i bet. 2) mot o. komma att röra sig (i viss riktning) l. att träffa (på ngt); äv. i utvidgad anv., med obj. betecknande person som spelar med visst klot, i sådana uttr. som slå ngn till en plats o. d., gm slag på eget klot komma detta att vidröra ngns klot så att detta drivs till en plats osv. Slå klotet genom en båge, på pinnen. Kloten (i det franska spelet mail) slogos med en träklubba med långt skaft. Norman GossLek. 123 (1878). Slå honom, hans klot till andra ändan av plan. Östergren (1941).
γ) (i Finl., bygdemålsfärgat) i uttr. slå pilt, se PILT, sbst.3; äv. i utvidgad anv., med obj. betecknande ”piltleken”: leka. Man har blott en pilt, om man ”slår” den lättare piltleken, d. v. s. med stående pilt, men två piltar om man ”slår” den svårare. FolklEtnSt. 5: 190 (1934).
δ) (numera föga br.) med avs. på rullband (se RULL-BAND, sbst.1 1): hålla i gång gm slag (med en pinne). Andersson Verldsoms. 3: 296 (1854).
ε) i utvidgad anv. av α, i fråga om l. ss. namn på vissa bollspel.
α') i uttr. slå pärk, se PÄRK 3.
β') i uttr. slå sälta l. sälster, spela långboll (se d. o. 1) l. liknande spel. Karlson ÖrebroSkolH 3: XXXVII (1875). Den förnämsta och mest spridda bland Nordens gamla bollekar är den, som .. i Sverige oftast kallas slå sälta (slå sälster). NordKult. 24: 47 (1933).
c) motsv. 1 c η, i fråga om l. ss. namn på lekar l. spel vari det gäller att träffa ngt gm kast (med klot l. sten l. pinne o. d.) o. få det att falla (äv. motsv. 2, med saksubj. betecknande det som kommer ngt att falla i sådan lek l. sådant spel); utom i α numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat. Slå fogden. Man lägger en liten rund sten på en större, och söker sedan att från en åtta — tio meters håll slå ner den med ett stenkast. Tillhagen (o. Dencker) SvFolklek. 1: 255 (1949; från Smål.). — särsk.
α) med avs. på kägla (se KÄGLA, sbst. 1) l. munk (se d. o. 2 g): gm kast (med klot o. d.) komma att falla; äv. med saksubj.: gm att slå (i bet. 2) mot komma att falla; äv. i uttr. slå kägel l. (ett parti) käglor, i fråga om l. ss. namn på spel med käglor (jfr KÄGLA, sbst. 1 slutet), slå bataljon, se BATALJON 4, slå munk, se MUNK 2 g; ss. vbalsbst. slagning i sht förr äv. övergående i konkretare anv., om enskilt tillfälle då man tävlar i kägelspel. Slå käglor. Lind 2: 80 (1738). Vid (det i kejsarspelet använda spel-)bordets .. ända är en utskärning för en snurra, som omlindas med ett snöre, och genom hastig dragning sättes i rörelse för att slå käglor. HbiblSällsk. 2: 91 (1839). Slå kungen. Dalin (1854). Vid slagning å Djurgårdsbrunns kägelbana .. tilldelades klubbens bronsmedalj hr Axel Bremberg. SD(L) 1897, nr 76, s. 4. Slå ett parti käglor. LundagKron. 1: 170 (1918). jfr KÄGEL-SLAGNING. särsk. (numera bl. i skildring av ä. förh. i vissa trakter) i uttr. slå klot (jfr 1 c η α'), i fråga om l. ss. namn på kägelspel där käglorna kallades ”klot” o. kasten utfördes med stenar. Fatab. 1906, s. 35 (från Västergötl.).
β) (förr) i uttr. slå stenpick, i fråga om l. ss. namn på lek där det gällde att med stenkast träffa en av fyra stenar bildad figur o. få den att falla. Ödmann Hågk. 83 (c. 1805). Karlson ÖrebroSkolH 3: XXXVII (1875; om ä. förh.).
d) med avs. på påle o. d.: driva (ned) i jorden; äv. utan obj.; utom i ssgn NED-SLÅ o. den särsk. förb. SLÅ NED numera i sht i fackspr.; jfr 41. Kom vägfarande man genom en annans äng och ville låta sin häst beta, skulle han (enl. Södermannalagen) slå en påle midt på vägen, fästa dervid ett fem famnar långt rep och inom denna omkrets ägde han låta hästen beta. Nordström Samh. 2: 297 (1840; efter fsv. slae niþ(er)). Första delen av pålen .. nedslogs med en fallhöjd hos hejaren av 0,5 à 1,0 m ... I regel fick man mot slutet av slagningen slå minst 200 slag .. innan pålen stannade. TT 1941, V. s. 51; jfr 1 n. — Jfr PÅL-SLÅ o. PÅL-SLAGNING.
e) om häst: kasta av (ryttare) o. komma (honom) att falla (i backen o. d.). Hästen slog honom i backen så at han bröt halsen. Lagerström Bunyan 3: 190 (1744). Valerius 2: 58 (1831).
f) i utvidgad anv. (jfr b β, γ, ε).
α) (†) i uttr. slå galen l. orätt börda, om järnbärare: lägga av sin börda på felaktigt sätt. FörnReglÅldermIärnbÄmb. 1762, § 10. PH 11: 255 (1777).
β) (†) med avs. på projektil, i uttr. slå ngt i ngn, skjuta på ngn med ngt, slå ngt igenom ngn l. sig, (skjuta på o.) genomborra ngn resp. sig med ngt; jfr SLÅ TILL 1 c. (En åtalad) hafwer .. vndsagdt (dvs. hotat) att willia slå bly lodh vthi wår swenska wacht. ÅngermDomb. 16/12 1644, fol. 22 b. Begäres .. at våre skytter få slå lodh igenom den, som kommer på andres ägor (för att jaga). RARP 9: 182 (1664). Iag skall för slå en kula igenom mig än (osv.). ALiungman i VDAkt. 1720, nr 277.
γ) (numera bl. tillf.) med avs. på sinnesförmögenhet, i uttr. slå ngn ngt ur huvudet, gm att slå (i bet. 1 l. 2) ngn i huvudet beröva honom ngt. Är hörsel slagen enom Manne vthur Hufwudet, med synlige slagh .., tå är ther boot til tolf marck Sölf. Hadorph GothlL 17 (1687). SvLandskapsl. 4: 218 (1943).
δ) refl., i sådana uttr. som slå sig i golvet l. i backen, förr äv. i mark, kasta sig l. falla till golvet resp. till marken, slå sig baklänges l. framstupa, kasta sig l. falla baklänges resp. framstupa, slå sig av ngt, falla från ngt; numera företrädesvis i det bildl. uttr. (kunna l. vilja) slå sig i backen på ngt, se BACKE, sbst.3 5 b; jfr 19. Columbus MålRoo 45 (c. 1678: i marck). (Molnen) Äro skapta af skalden Ymers hjerna; / .. Men när som de (dvs. poeterna) fara dit opp att ärfva, / De slå sig i backen och benen förderfva. Sjöberg (SVS) 1: 192 (1820). Wecksell SDikt. 206 (1858: i golfvet). Landsm. 1: 264 (1879: framstupa). Gubben slog sig af badstutaket, / han slog sig i femton stycken. Därs. V. 5: 67 (1886; från Uppl.); jfr 6 g β. Han slog sig baklänges. Cannelin (1904).
ε) i fråga om att komma ngt att utfällas ur en vätska l. en gas; i ssgn NED-SLÅ o. den särsk. förb. SLÅ NED; jfr 44.
g) mer l. mindre bildl. (jfr b α, f δ, 1 o β slutet); förr äv. i uttr. slå bott(n)en ur fatet l. tunnan o. d., se BOTTEN I 1 b β; jfr 39. I (dvs. presidenten i statskontoret, C. Feif,) nest Gud min ringhet kallat til en herde för the får, / Som kring svafvelbergetz hellar (dvs. vid Dylta svavelbruk) stenhårdt bröd ur berget slår. JGHallman Vitt. 232 (1728). (Sv. kan icke) hjelpas genom några författningar, utom den att först slå allt öfver ända. Chydenius 33 (1763). — jfr FÖR-SLÅ. — särsk.
α) i uttr. som betecknar att ngn besegrar l. (under)kuvar l. tar makten från ngn l. tvingar ngn att böja sig (i ödmjukhet) o. d.; numera företrädesvis i uttr. slå ngn till marken l. jorden; i sht förr äv. i uttr. slå ngn på knä, bringa ngn till underkastelse; förr äv. i uttr. slå ngn ur sätet, ta makten från ngn, slå ngns liv till grunden, förtrycka ngn; jfr η, 57. Fienden förfölier mina siel. och slår mitt lijff til grunden. Psalt. 143: 3 (öv. 1536; Bib. 1541: sönderslåår mitt lijff til iordena, Bib. 1917: trampar mitt liv till jorden). Herren vprettar the elenda, och slåår the ogudhachtigha til iordena. Därs. 147: 6 (Bib. 1541; äv. i Bib. 1917). (Det är viktigt för turkarna) att intet släppa Magribinerne (dvs. de från Afrika kommande pilgrimerna) förnär på lifvet på sig, och särdeles vid Mecca, att desse äj må bemäktiga sig den orten och slå Ottomannerne ur sätet. Eneman Resa 1: 226 (1712). Högberg JesuBr. 2: 179 (1915: på knä). HT 1917, s. 264 (: till marken).
β) i fråga om att upphöra att intressera sig för l. tänka på ngt l. ngn l. att glömma ngt l. ngn l. att ringakta l. strunta i l. underlåta att befatta sig med l. avvisa l. förkasta ngt l. att ta lätt på ngt o. d.; numera företrädesvis i uttr. slå ngt ur huvudet l. sitt huvud, se HUVUD 2 b ε, slå ngt (äv. ngn) ur hågen, se HÅG 1 b η, slå ngt ur sinnet o. d., se SINNE, sbst.2 12 e, slå ngt ur tankarna, förr äv. från sin tanke, upphöra att tänka på ngt, glömma ngt, slå ngt i vädret, förr äv. hädan i vädret l. i väder, slå bort ngt l. ringakta ngt l. strunta i ngt l. ta lätt på ngt o. d.; jfr ϑ, 39. OPetri 2: 59 (1528). G1R 15: 595 (1543: häden .. i wädret). Skol-Bekymret slås i wäder, / På så många Jule-Dar. Brenner Dikt. 2: 30 (1690). All fara för ditt lif du från din tanka slår, / Du glömmer hafvets svek och hvad det grymt förmår. Lenngren (SVS) 1: 109 (1778). (Syndaren) slår helwetet ur tankarne, och tänker icke på den högste Domaren. Schartau Pred. 29 (1820). Man kan inte utan vidare slå i vädret vad han (dvs. Fröding) tillstår på detta område. Edda 6: 233 (1916). — särsk. i numera obrukliga l. bl. tillf. brukliga uttr. (Du, dvs. Truls skrivare, har ryktesvis fått veta) om någen owilia som wij hadhe til tigh .., Huilkin wij doch nu platt haffue slagit aff hiertat. G1R 6: 231 (1529). Thu och flere motte .. icke slå saken så slett hädan, lijke som ther ingen stor macht opå låge. Därs. 23: 293 (1552). (Biskopen) hade för monge andre honom åliggiande Saker skull, slaghit henne (dvs. en klagoskrift) aldeles vthur Minnet. Schroderus Os. 1: 578 (1635); jfr MINNE, sbst.1 1 h. Doch skall iag aldrig min plicht och skyldigheet, slå uthi förgietenheet, så lenge iag leffwer. VDAkt. 1671, nr 334; jfr FÖRGÄTENHET 1 a. (Han har) Varit med henne fullkomligen trolofwat, hwilcket han slogh uthur acten, sedan han med henne trenne barn aflat hafwer. AmirKollProt. 30/8 1672. Jag slår mig nu altt hop (om befordran i Sv.) uthur huwudett. Stenbock (o. Oxenstierna) Brefv. 1: 66 (1693). (De tre vise männen) slå ur ögon och sinne alt, hwad som kunde beweka deras natur med desz egenwilja; och följa .. stjernans witnesbörd. Borg Luther 1: 270 (1753). Ert ord — i vinden jag slår. Sturzen-Becker 4: 122 (1862).
γ) i uttr. som betecknar att ngn söker dölja verkliga förhållandet för ngn gm tomt prat l. falska förespeglingar o. dyl. l. att ngt gör det svårt att se klart; numera företrädesvis i uttr. slå blå dunster i ögonen på ngn, se DUNST 2 slutet; förr äv. i uttr. slå ngn en (blå) dimma för ögonen, se DIMMA, sbst. 2 a α, slå (blå) dunster för (ögonen på) ngn l. blå dunst i ögonen på ngn o. d., söka hindra ngn att se hur det verkligen förhåller sig, föra ngn bakom ljuset, slå rök för ngns ögon, se RÖK, sbst.2 6 a γ. Jag förundrar mig at I vil slå dunster för mig. Chenon Heywood 2—3: 68 (1773). Slå dunster för ögonen på någon. Nordforss (1805). Slå blå dunst i ögonen på ngn. Cavallin (1876). Almqvist hade .. läst ovanligt mycket; och ett af hans medel att slå blå dunster för läsarne, när han icke hade något i sak att meddela dem, var att uppduka eller låta påskina denna ofantliga lärdom. Lysander Almqvist 202 (1878). — särsk. (†) i uttr. slå mörker och dunster för förnuftet, med saksubj.: hindra förnuftet att se klart. Annerstedt UUH Bih. 2: 306 (i handl. fr. 1687).
δ) i fråga om att driva kyla o. d. ur ngt (gm uppvärmning).
α') (†) i uttr. slå kölden av ngt, kylslå ngt (se äv. KÖLD 1 slutet); jfr 49 b ε o. SLÅ AV 5 b ε. Dalin (1854).
β') ss. senare led i ssgrna KYL-, KÖLD-SLÅ o. KYL-, KÖLD-SLAGEN samt i den särsk. förb. SLÅ UR.
ε) (†) med avs. på ngt omtvistat, i uttr. slå ngt till rätta, underställa ärendet rörande ngt prövning av domstol. The skole slåå same tegher (som en annan person rest anspråk på) till rette och om te tå inghen bättre skäl haffue fram bära tå skall (osv.). UpplDomb. 5: 74 (1576).
ζ) (†) utan obj., i uttr. slå ifrån hjärtat, om läkemedel: driva bort sjukdom från hjärtat. Hwijtlöök, Baggsöta, Bäfwergeld, Lagerbär gifwer .. (en god hushållare sina husdjur) in, när några oförmodeliga Siukdomar kommer, ty det slår ifrån Hiertat. Rålamb 13: 86 (1690).
η) [jfr α] i uttr. slå ngt till marken, dels: undertrycka ngt (t. ex. sorg), dels: vederlägga ngt (t. ex. påstående); förr äv. utan obj., i uttr. slå för fota, betvinga (anträffat bl. med saksubj., betecknande ord). Jag ber dig, slå till marken / En så fåfänglig sorg. Hagberg Shaksp. 1: 283 (1847; eng. orig.: throw to earth). (Cavallin o.) Lysander 155 (1864: för fota). (Tidningen) ”Börsenhalle” slår .. ”Hamb(urger) Nachr(ichten)s” påstående till marken och bevisar, att (osv.). GHT 1896, nr 287 A, s. 2.
ϑ) [jfr β] (†) i uttr. slå ngn ngt utur sinne, komma ngn att glömma ngt. (Stenbock o.) Oxenstierna Brefv. 1: 236 (1697).
ι) (†) refl., i uttr. slå sig ngt uti sinnet, sätta sig ngt i sinnet (se SINNE, sbst.2 11 d), föresätta sig l. besluta ngt o. d.; äv. i pass. med intr. bet., i uttr. ngt slås ngn i tanke, ngt faller ngn in, ngn kommer att tänka på ngt. VDAkt. 1689, nr 219 (: uthj sinnet). Slogs mig genast i tanka .. det något samråd wärkeligen warit. TörngrenMål. 352 (1802).
κ) (tillf.) i uttr. slå skräck i ngn, injaga skräck i ngn, göra ngn skräckslagen; jfr 1 o γ. FinT 1936, 2: 14.
λ) [möjl. delvis utgående från 1 c η] i fråga om att framkasta påstående l. framställa löfte l. förslag l. ge en antydan l. vink om l. påvisa l. påminna om l. fråga efter l. börja tala om ngt; i ssgrna FRAM-, FÖR- o. FÖRE-SLÅ samt i de särsk. förb. SLÅ FRAM o. FÖRE; jfr 1 k γ γ'.
μ) [möjl. utgående från 62 d α] i uttr. slå en dalkarl l. dalkarlar i ngn, se DALKARL 3; jfr SLÅ I 4 b α.
9) gm att slå (i bet. 1, 2 l. 8) göra fast l. fästa l. anbringa (ngt ngnstädes); i f o. g äv. med obj. betecknande person; äv. i uttr. slå fast ngt, äv. (i f β o. g) ngn; äv. refl. (se f ε, h); äv. intr., i fråga om att ngt slår (i bet. 2) mot ngt o. fastnar l. (i utvidgad anv.) i fråga om att ngt fäster sig (se i); jfr 7 e, 30, 4144, 52 b, 55 a β, 63. xxiij Martij kom thil alla trij the Nya skepzbåtthar, som berghulten slogos faste medh M(a)rch Spich — jc. SkeppsgR 1543; jfr FAST, adj.1 7 a. Brädhen slaghna utan på kyrkehärbärgz träväggen. Bureus Suml. 59 (c. 1600). Slå murbruk på väggen. Klint (1906). — jfr AN-, BE-, BLECK-, BRUK-, BRÄD-, FAST-, FÖR-, FÖRE-, HOV-, IGEN-, JÄRN-, KALK-, KOPPAR-, KRING-, LER-, LIM-, OM-, PÅ-, RIBB-, RÖR-, SILVER-, SPÅN-, TILL-, UNDER-, UPP-, UT-, ÖVER-SLÅ o. O-, PLÅT-, SILVER-SLAGEN. — särsk.
a) (numera föga br.) med avs. på skrivelse o. d.: anslå l. sätta upp (ngnstädes); förr äv. med obj. bestående av att-sats angivande innehåll i skrivelse o. d.: gm anslag till kännage; jfr b. OPetri Tb. 211 (1528). Effter middagen Slogz på portten (till Riddarhuset) att de (dvs. adeln) den 27. Octobris skole åter komma tillsammans. RARP 2: 173 (1635). Professor Juslenius .. (som vill anordna en lösöreauktion) frågar om han kan låta slå sedlar i gathörnen. ConsAcAboP 11: 647 (1726).
b) (om ä. förh., numera föga br.) anslå l. sätta upp (ngt på kåk l. galge o. d.) ss. en form av bestraffning l. i syfte att chikanera; särsk. (motsv. a) med avs. på skrivelse l. (anslag angivande) ngns namn. Uthi Konung Karlls tijdh lätt Konung Carll itt halfft åhr sedan een var citerat, slå dess nampn på kåken. RP 6: 374 (1636). General Aschenberg lätt slå it exemplar theraf (dvs. av den danske hövitsmannens plakat) på een galga. Spegel Dagb. 9 (1680). I städerne seer det alt för faasligit uth .. enär händerne (av straffade missgärningsmän) äro slagne på kåken. FörarbSvLag 7: 341 (1696). Kellgren (SVS) 6: 153 (1786).
c) (numera bl. tillf.) med avs. på tyg l. skinn l. tapet: fästa med spikar o. d.; förr äv. i utvidgad anv., i fråga om fästande gm sömnad l. klister o. d., särsk. i uttr. slå foder under ngt, sätta foder under ngt, slå (visst tyg) på ngt, fodra ngt med (visst tyg), slå (visst tyg) till foder, använda (visst tyg) till foder. Till at slå foder vnnder .. (en) kiortel med (har utlämnats) Rödt sticke silcke — 1 lodh. KlädkamRSthm 1565 C, s. 28 a. Nederkringh Sengen ähr slagit gamalt swart rask. Karlson EBraheHem 152 (i handl. fr. 1672). Låtit slå Sarss på en päls åth Kierstin. BoupptSthm 1680, s. 979 a (1681). Tyg till nattråck kan du kiöpa .., och slå tin gamla frijs till foder. MennanderBr. 2: 13 (1731). Tapeter som slås på blotta muren. Weste FörslSAOB (c. 1815). — jfr TRÅD-SLÅ.
d) (numera bl. tillf.) med avs. på sädeskärve: föra ned över (o. därigm fästa vid) snesstör (ss. skydd över runt stören stående kärvar). NorrlS 1—6: 47 (c. 1770).
e) i syfte att fängsla ngn fästa (ngt ngnstädes) gm slag (särsk. gm smidande) l. (med förbleknad bet.) gm låsning (förr särsk. i uttr. slå järn l. en sporre på ngn, fängsla ngn med fjättrar av järn resp. med en black); i fråga om ä. förh. äv.: ss. en form av skamstraff smida fast (ring av järn på ngns hals); jfr f. Apg. 16: 24 (NT 1526). Sädan togh han honnom ther vth (dvs. ur fängelset) och loot slå een spåre på honnom therudhi han gick i 3 weker. HH XIII. 1: 172 (1564). Sedan (en till incest skyldig person undergått kyrkostraff) skall du (dvs. konungens fogde) låta slå en ring av järn på hans hals. SvJuristT 1961, s. 35 (1578). (Stadens profoss o. vakt) hwilka hafwa slagit iärn på honom. JHadorph (1689) i 3SAH XLIII. 1: 228. Det blef .. icke fred, förr än man lyckats slå jernkedjor omkring somliga af orostiftarne. Lundgren MålAnt. 2: 27 (1872).
f) med obj. betecknande person l. djur l. kroppsdel, i fråga om att ngn l. ngt fängslas l. görs fast (jfr e) l. (i ε) fastnar ngnstädes o. i bildl. anv. som ansluter sig härtill; jfr 43.
α) i förb. med bestämning inledd av prep. i, betecknande fängsel: fängsla (ngn l. ngns hand l. fot i ngt) gm smidande l. (med förbleknad bet.) gm låsning; särsk. i uttr. slå ngn i bojor, se BOJA, sbst.1 1 a, slå ngn i järn, förr äv. järnen, fängsla l. belägga ngn med järnbojor (jfr JÄRN 6); utom i bildl. anv. (se slutet) numera i sht i skildring av ä. förh.; jfr l ε. LPetri Sir. 21: 22 (1561: j iern). Hans Erichzsonn profoss haffuer .. slaget honom vdi en bultt. HH XIII. 1: 245 (1566). Börandes de som i järnen slås .. Stockmästaren desz låsepenningar betala. LMil. 1: 276 (1683). Min fot och hand / Kan slås i band, / Men ej min håg och wilja. Ps. 1819, 229: 5. KulturhistLex. 5: 66 (1960). jfr IN-, KEDJE-SLÅ. särsk. (i sht i vitter stil) mer l. mindre bildl.; äv. i sådana uttr. som slagen i fördomar, bunden av fördomar, slagen i arbete, bunden av l. tvingad till arbete. Wallin (SVS) 2: 275 (1839). Ett .. i religiösa fördomar slaget slägte. NordT 1888, s. 419. Var och en av barnen, som kunde gå och begripa en order, var slagen i arbete. Ty far kunde ju inte arbeta. Martinson Kvinn. 10 (1933).
β) (föga br.) i uttr. slå fast ngn med ngt, fängsla ngn med ngt. Högberg Vred. 1: 131 (1906).
γ) [jfr uttr. uppslå ngn på väggen] (†) i uttr. slå ngn på väggen, fastgöra ngn vid väggen (o. låta honom undergå den skam som det innebär att stå fastgjord). Frågades Johan Nilsson, hwilkenn som haffuer slagit honom på wäggen, och han stådt som een Bandhundh och Spechtakell, som han Vthi sin Supplication till den Kongl. Hoffrätt, förmäler. GullbgDomb. 2/11 1642.
δ) (i vitter l. högre stil) i uttr. slå ngn på (äv. vid) kors(et) o. d., korsfästa ngn. Brenner Pijn. 95 (1727). Herren blef slagen wid korszet. Borg Luther 1: 552 (1753). Hallström LegDr. 80 (1908: på kors).
ε) refl., i uttr. slå sig fast (jfr 45 h β), slå (i bet. 1) så att man fastnar (ngnstädes). Gäddans glupskhet .. som bragte den att under striden med kamraten (dvs. en annan fisk) .. slå sig fast med stjerten vid den hvassa kroken. Strömborg Runebg 2: 101 (1881).
g) (numera bl. tillf.) i uttr. slå ngn fast mot ngt, om vind: slå (i bet. 2) ngn mot ngt så att han fastnar där. JGOxenstierna 4: 47 (1815).
h) refl. (jfr f ε): fästa sig (på l. utanpå ngt); förr äv. i utvidgad anv., i uttr. slå sig uti l. på ngt, om mask l. insekt l. ohyra o. d.: angripa ngt; jfr 44. Hwad ohyra sig där uti (dvs. i tång som används ss. gödning) slår, och hwad sätt de här brucka den att fördrifwa. CollMedP 14/4 1731. Uti dem (dvs. knippor av fiskhuvud, gälar, magar m. m.) alstras mask, spyflugor m. fl. som slå sig på den öfriga fisken och förderfwa den. Ekström AfhFiska 134 (1845); möjl. särsk. förb. (De) andas varmt inne i .. (halsdukarna). Rimmet slår sig utanpå yllet, vitt, en vit vägg bakom vilken de lever. Johnsson Här 29 (1935).
i) intr.
α) i uttr. slå fast i l. på ngt, med saksubj.: (stöta mot o.) fastna i l. på ngt (äv. bildl., om öga: stanna vid ngt); jfr 44. Ögat som (vid mete) förgäfves söker något föremål på den enformiga vattenytan, slår gerna fast på flötet. Strindberg Blomst. 34 (1888). Snön slår fast i löf och sådd, tynger blom och kvist. TurÅ 1897, s. 97.
β) i utvidgad anv., i fråga om att ngt fäster sig o. i anv. som ansluter sig härtill; i ssgn AN-SLÅ o. de särsk. förb. SLÅ AN, PÅ.
j) i vissa uttr.
α) (†) slå med ngt, med avs. på träd: stödja med ngt som slås ned (se SLÅ NED 6 a) i marken. Wallnöte Trän .. slås medh Störar, hwar af de wäxa wäl. Rålamb 14: 40 (1690).
β) (numera bl. i Finl.) slå fast (jfr 21 e), med avs. på dörr: stänga. Chronander Surge F 2 b (1647).
k) i utvidgad anv. (jfr c, h, i β).
α) med obj. betecknande det kring vilket ngt anbringas med slag; särsk.: infatta (fönster i bly). 2 Fönster slås i nytt bly. VDAkt. 1736, Syneprot. F III 7.
β) [eg. med tanke på anslående av anslag om försäljning] i uttr. slå ngt till salu, se SALU 2 b.
γ) [jfr c] i fråga om att spänna upp tyg för torkning (o. därvid fästa det med nålar l. klämmor o. d.); i ssgn RAM-SLÅ; jfr ANSLÅ II 5 c o. SLÅ AN 5 d β.
δ) i fråga om att spänna upp snören o. d. för att dela in ett område l. i fråga om att förse ngt med ett rutnät; i ssgrna RUT- o. SNÖR-SLÅ.
l) mer l. mindre bildl. (jfr f α slutet, i α). SP 1792, nr 39, s. 3. Om den ljusa, friska taflan är slagen en präktig berglandsram med prägel af stilla allvar. TurHb. 1: 18 (1894). — särsk. i vissa uttr.
α) slå fast ngt. FinBiogrHb. 985 (1898). särsk.
α') inpränta ngt. Låtom oss .. slå fast minnet af allt detta härliga (som ses från Heklas topp). Engström Häckl. 297 (1913).
β') fastställa (se d. o. 4) l. bestämt ange ngt. (Erikskrönikans förf.) tänker inte på att strax slå fast tidpunkten, då hans berättelse börjar. Cederschiöld Erikskr. 20 (1899).
γ') = FASTSLÅ 2. Wieselgren GDag. 341 (1883, 1901). Man kan slå fast, att Nils Dannäs icke kan ha haft någon rätt i arvet efter Karl Tukesson på sitt fäderne. HT 1951, s. 444.
δ') = FASTSLÅ 3. Forssell Stud. 1: 440 (1875). Det slogs fast redan under de sista skolåren, att han skulle blifva konstnär. Ahrenberg Edelfelt 14 (1902).
ε') = FASTSLÅ 4. 1814 års lag slog fast .., hvad för krigets behof hastigt skapats (dvs. den allmänna värnplikten i Preussen). Framtiden 1877, s. 55. Wulff SvRim 40 (1898).
β) (†) slå andra färger på ngt, framställa ngt annorlunda. VDAkt. 1705, nr 269. Därs. 1706, nr 38.
γ) [möjl. att hänföra till 1 c ι] (†) slå osanning på ngn, tala osanning om ngn. VDAkt. 1669, nr 175.
δ) slå en plugg för hålet o. d., se PLUGG, sbst.1 1 b α.
ε) [jfr f α] (föga br.) i uttr. slå ngn i spann med ngn, föra ihop ngn med ngn (till en o. samma kategori), bunta ihop ngn med ngn. PT 1906, nr 135 A, s. 3.
10) i fråga om att gm att slå (i bet. 1 l. 2) lösgöra l. befria ngn l. ngt l. avskilja ngt o. i anv. som ansluter sig härtill; särsk. i uttr. slå lös 1. loss ngn l. ngt, gm att slå (i bet. 1 l. 2) lösgöra ngn l. ngt slå sig lös l. fri (jfr 45 b), om person l. djur: gm att slå (i bet. 1) göra sig lös l. fri; jfr 53 c. Slå katten ur tunnan, se KATT I 1 e α. BtFinlH 2: 173 (1564). (Fångarna) slogo sig lösa med yxan och en jernwigga. VRP 1648, s. 331. Karlarna (som funnit metall i ett berg) slogo loss stenflisor och beto i dem. Lagerlöf Saga 119 (1908). En förskräcklig sjö slog loss honom från vrakspillran. Didring Malm 2: 291 (1915). (Om fisken kommer med huvudet före i håven, har den) svårare för att med ett slag med stjärten i sista ögonblicket slå sig fri. Hammarström Sportfiske 107 (1925). — jfr AV-, BORT-, FRÅN-, LÖS-SLÅ. — särsk.
a) i (det äv. med huvudtrycket på av uttalade) uttr. slå ngt av ngn l. ngt, gm att slå (i bet. 1 l. 2) avskilja ngt från ngn l. ngt l. komma ngt att lösgöras från o. falla av ngn l. ngt; särsk. (förr) med avs. på bojor; jfr 50 a. Mestermannen hade medh hotande twinget honom, att han skulde slå järnen aff Anders Larson. 3SthmTb. 1: 273 (1594). Slå frukt af trän med en käpp. Schultze Ordb. 4499 (c. 1755). Slå banden af en tunna. Weste FörslSAOB (c. 1815). — särsk.
α) (numera bl. arkaiserande) i uttr. slå huvudet av ngn, (låta) halshugga ngn; äv. mer l. mindre bildl. (äv. i uttr. slå huvudet av ngt, göra slut på ngt l. ngts herravälde l. dyl.); förr äv. i det bedyrande uttr. (låta) slå huvudet av sig, om (osv.), ta gift o. d., om (osv.); jfr SLÅ AV 7. (Bejen i Girga) slog hufvudet af Förstens två bröder. Eneman Resa 1: 218 (1712). Christus .. slår hufwudet af förnuftet. Borg Luther 2: 104 (1753; t. orig.: schläget der Vernunft den Kopf ab). Jag wil slå hufwudet af mig, om hon ej gifwer Eder afsked. Ekelund Fielding 521 (1765). Jag skall låta slå hufwudet af mig, om detta ej är sant. Lindfors (1824). Grimberg VärldH 9: 535 (1940).
β) mer l. mindre hyperboliskt, i vissa uttr. som betecknar spöstraff l. misshandel l. kroppsskada.
α') (numera bl. arkaiserande, i skildring av ä. förh.) slå (rygg)huden av ngn, låta ngn undergå spöstraff, verkställa spöstraff på ngn. Afzelius Sag. VIII. 1: 35 (i handl. fr. c. 1598). KyrkohÅ 1916, s. 258 (1627: ryghuudhen).
β') slå armar och ben av ngn, ge ngn duktigt med stryk, slå (i bet. 1 d) ngn fördärvad; jfr ARM, sbst. I 1 a δ. Slå armar och been afwen (dvs. av honom) och kastan (dvs. kasta honom) i knechthopen. Celsius Ordspr. 1: 748 (1708).
γ') (vard.) slå (viss kroppsdel) av sig, (råka) stöta sig (mot ngt) l. falla o. göra sig illa så att (viss kroppsdel) blir fördärvad; jfr 1 d ν β'. Det är slut med skönheten, sa' flickan slog näsan af sig. Granlund Ordspr. (c. 1880).
γ) [jfr sv. dial. slå benen av bruden o. uttr. falla ned från predikstolen (se PREDIKSTOL b)] (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) i det bildl. uttr. slå låret av bruden, om präst: avkunna lysning första gången. Rääf Ydre 1: 110 (1856; från Ydre).
δ) (†) bildl. (jfr α, γ), i uttr. slå ngt av ngt, göra avdrag med ngt från ngt, dra av ngt av ngt; jfr AVSLÅ II 3 a, SLÅ AV 8 a α. OPetri Kr. 238 (c. 1540). 10 L℔ 1 {marker} koppar med Jern .., der uthaf slogz 31 L℔ för Jernet, blifwer igen reen koppar 7 L℔ 1 {marker}. BoupptSthm 16/3 1658.
b) [sannol. eg. med tanke på lösgörande av förtöjningar] i uttr. slå lös, förr äv. löst (jfr c, d, 53 c), om person på fartyg: kasta loss (jfr LÖS 1 c); numera bl. ngn gg i bildl. När .. (de ryska sändebuden) widh Långholmen hade fått sigh maat, och dem gaffs tekn aff tree Chronor medh ett Stycke som skiötz aff, slogo the ther löst, och kommo in emoot klockan ett til Staden. Widekindi KrijgH 916 (1671). Andra året försökte han dra in på staten, men när han såg att det icke hjälpte, slog han lös igen och lät gå vind för våg. Strindberg GötR 92 (1904).
c) i utvidgad anv.
α) (†) med avs. på hund, i uttr. slå lös, släppa lös. Blefwe då Hundarna slagna lösa, menn denna mannen (som de skulle bita ihjäl) hade så fagra ögon och så wackra att sij emot dem, att de torde intet gå på honom. Reenhielm OTryggw. 186 (1691; fvn. orig.: sleigit lausum hundunum).
β) (numera föga br.) i uttr. slå lös sig från ngt, med saksubj.: lossna från ngt. Det finnes två slag af bildning, liksom af guld. .. Är .. (en dam) blott ytligt bildad, så slår förgyllningen lös sig från kritbottnen och sammanblåser. Wetterbergh SamhKärna 1: 18 (1857).
γ) (†) i pass. med intr. bet., i uttr. slås lös, om eld: komma lös. (Harald Hårdråde lät antrända spånor, som fästs på fåglar.) Här igenom slogs elden lös ifrån fåglarna och fästes i hustaken. Peringskiöld Hkr. 2: 62 (1697; fvn. orig.: þa laust elldinom af fuglonom i husþekionar).
d) mer l. mindre bildl. (jfr a α, γ, δ, b); särsk. i uttr. slå gäcken läs, se GÄCK, sbst.1 2 a. — särsk.
α) (†) med avs. på (handels)vara o. d., i uttr. slå lös (jfr β), dels: friga (se närmare LÖS 11 d), dels [efter motsv. anv. av t. losschlagen]: sälja. (Vi) ginge .. til .. (juveleraren), och sloge Diamanten för 9050. Gyllen lös. Humbla Landcr. 503 (1740; t. orig.: schlugen den Diemant um 9000, und funfftzig Gulden losz).
β) (†) i uttr. slå lös (jfr α), upplösa l. upphäva l. ge upp (ngt); se närmare LÖS 18 b
γ) (†) i uttr. slå sitt sinne löst, slappna av l. förströ sig; jfr ε slutet. Serenius (1734, 1757; under relax).
δ) (†) i pass. övergående i intr. anv., i uttr. slås lös, om tal: komma i gång, börja; jfr LÖS 10 c α. 2SthmTb. 4: 284 (1573).
ε) i uttr. slå sig fri l. lös, förr äv. (i den under slutet nämnda anv.) löst (från ngt). Deraf att alla .. hade beslutit att slå sig lösa, från alla bojor af flärd och fåfänga, deraf kom det att vi hade roligt. Choræus Bref 53 (1800); jfr slutet. Scott TalKungsh. 11 (1832). Den herre, hvilken köpt bruket, der jag varit en såkallad arrendator, stämde min baron och mig för rätta ... Det var naturligt att den förnäma baron slog sig fri, men (osv.). Sjöberg SthmHeml. 180 (1844). särsk. i uttr. slå sig lös (förr äv. löst), göra sig kvitt sina hämningar l. bli uppsluppen l. leva om o. dyl. l. göra sig ledig (jfr LÖS 11); äv. med saksubj. betecknande persons sinne o. d.; förr äv. i uttr. slå sig lös till ngt, (göra sig kvitt sina hämningar o. dyl. o.) ägna sig åt ngt (jfr 48 a β); jfr γ, ζ. LPetri Kr. 39 (1559). När Alexander i Babel såg sig wara kommen til så stor höghet och härlighet som någor Menniskia komma kunde: tå slog han sig med sine wänner lös til wällust och yppighet. Dryselius Monarchsp. 89 (1691). Aldrig slår sig sinnet på angenämare sätt, löst, än i en wäl utsökt Wäns umgänge. SedolärMercur. 1: nr 2, s. 7 (1730). Senjör, ni slår er löst! Runeberg ESkr. 2: 181 (1834). Ett par gånger i månaden .. slår .. (makarna i förorten) sig lösa och far in till stan. Form. 1953, s. 24.
ζ) [möjl. utgående från ε slutet] (tillf.) i uttr. slå sig galen, om sak: bli oregerlig (jfr GALEN 2 b). Antarctic 2: 285 (1904).
η) [möjl. ombildning av AV-SLÅ o. SLÅ AV gm anslutning till