SAOL

SO

publicerad: 2021  

gamet gameten gameter

gam·et·en

substantiv

game´t

● könscell

JFR zygot

belagt sedan 1878; till grek. gam´os 'bröllop'; jfr ur­sprung till monogam, polygam

Till SO

SAOB

publicerad: 1928  

GAMET game4t, r.; best. -en; pl. -er.

Etymologi

[efter gr. γαμέτης, make, γαμετή, äkta maka; termen först använd av EStrasburger i BotZeit. 1877, sp. 756; jfr -GAM]

bot. o. ärftligh. könscell som vid förening med en annan sådan cell ger upphov till en ny cell (en s. k. zygot); urspr. användt om lägre kryptogamer, numera äv. allmännare. BotN 1878, s. 35. Larsson Johannsen Ärftl. 37 (1918). — jfr FÖRÄLDRA-, HAN-, HETERO-, HON-, PLANO-, ZOO-GAMET m. fl.

Ssg: GAMET-GÖMME. bot. cell l. organ där gameter alstras. Fries SystBot. 232 (1897).

Till SAOB