publicerad: 2021
ZOO- sω3~ l. (i vissa ssgr) sω1- l. så1- l. sω- l. så-, ssgsförled1.
Etymologi
(i sht i fackspr.) ss. förled i ssgr betecknande ngt som rör djur(riket); djur-; äv. [med tanke på att förmågan urspr. ansågs utmärkande för djur] närmande sig l. övergående i bet.: som har förmåga till l. kännetecknas av egenrörelse (se d. o. 2), i sådana ssgr som -GAMET, -SPERM o. -SPOR.
Ssgr [ofta med motsvarigheter l. förebilder i t., eng. l. fr.] (i sht i fackspr.): ZOO-EKOLOG. person som (yrkesmässigt) ägnar sig åt zooekologi. DN 16/2 1968, s. 1. —
-EKOLOGI. den gren av ekologin som behandlar relationerna mellan djuren o. deras omvärld. Östergren (1969). Doktorander i zooekologi sökes. SDS 22/1 1978, s. 13. —
-FYSIOLOGI. jfr djur-fysiologi. KonvLex. 4: 421 (1866). Undervisningsplan för ämnet zoofysiologi i fil. lic. examen har fastställts. LD 1958, nr 22, s. 3. —
-FYT04. [med avseende på senare ssgsleden se fyto-] (i ä. zoologiskt fackspr.) = djur-växt. SvMerc. V. 1: 315 (1759). (Man) finner .. djur – Zoophyter – lefvande i samma element, som Algerne, och till en del af sin byggnad dem så lika, att man ofta är frestad att föra dem till Algernes Ordning. VetAH 1816, s. 255. —
-GAMET. (†) rörlig könscell; i sht i pl. Könsfortplantningen (hos brunalger) försiggår genom zoogameter, som uppkomma i flercelliga gametangier, eller också är den oogami. 2NF 21: 757 (1915). Ekbohrn (1936). —
-GEOGRAFISK. jfr -geografi o. djur-geografisk. I zoogeografiskt hänseende är det af stort intresse, att ett slägte delat sig i så många arter, med så inskränkt utbredning. SD 19/3 1884, s. 9. —
-LIT. [med avseende på senare ssgsleden se lito-] (†) fossil efter djur; jfr djur-petrifikat. Rinman 2: 1226 (1789). 2NF 33: 829 (1922). —
-LOG04. person som (yrkesmässigt) ägnar sig åt zoologi. NyttGam. 1798, s. 201. Med Zoolog förstår jag icke den, som endast i Naturalie-kabinetterne sysselsätter sig med Djuren, såsom med döda ting; utan den, som studerar denna del af den lefvande Naturen, såsom lefvande. Nilsson Fauna 1: Föret. (1820). jfr jakt-, paleo-, skogs-zoolog. —
-LOGI104. läran l. vetenskapen om djuren (jfr djur-beskrivning, djur-historia 2, djur-kunskap, djur-känning); i sht förr äv. om lärobok i detta ämne. VetAH 1740, s. 411. Med sina ytterst talrika färglagda bilder bör den (aktuella framställningen) ge barnen en vida mera lefvande och säker kunskap om djurverlden än de vanliga zoologierna. SvD 23/12 1889, s. 3. Han disputerade på en avhandling i zoologi. UNT 29/6 2018, s. B7. jfr jakt-, lantbruks-, paleo-, proto-, skogs-zoologi. —
-LOGISK140. [jfr zoo, zoo-, ssgsförled2] som har avseende på l. gäller zoologi; som har zoologi till föremål; särsk. i uttr. zoologisk trädgård, djurpark (där djur hålls i fångenskap för vetenskapliga (l. andra) syften), zoo. Weste (1807). Utvecklingen af den zoologiska vetenskapen (har) rastlöst fortgått. Nilsson Fauna 1: Förord 1 (1847). Föreståndare för naturvetenskapliga museer och zoologiska trädgårdar i riket må .. fånga eller döda .. fridlysta fåglar .. för fullständigande av de vetenskapliga samlingar, som äro under deras vård. SFS 1938, s. 552. Forskare från zoologiska institutionen vid Stockholms universitet. SkånD 3/8 2019, s. A4. jfr jakt-, paleo-, skogs-zoologisk. —
-MORF04. [med avseende på senare ssgsleden se morfo-] (i fackspr.) djurlik; särsk. i fråga om konstnärlig utsmyckning l. formgivning. Ekbohrn (1904). Alltigenom zoomorfa detaljer som extremiteter, nack- och nosflikar i nordisk djurstil skildras som inlånade ur den klassiska formtraditionens växtornamentik. Fornv. 1978, s. 249. —
-NOS04. [senare leden är gr. νόσος, sjukdom, av ovisst ursprung] (i fackspr.) sjukdom som kan överföras mellan djur o. människa. Ekbohrn (1904). Zoonoserna utgör .. ett arbetsfält, där läkarvetenskap och veterinärmedicin är mycket påtagligt och intimt förenade. JordbrFörenBl(C) 1960, nr 16, s. 12. Den allvarligaste zoonosen är rabies. AB 21/12 1964, s. 14. —
-PALEONTOLOGI. om den gren av paleontologin som behandlar djurvärlden, paleozoologi; jfr djur-paleontologi. Afdelningen för zoologi och zoopaleontologi (vid det 12:e skandinaviska naturforskarmötet). AB 8/7 1880, s. 3. —
-PLANKTON. djurplankton. Föredrag om sammansättningen af Finska vikens zooplankton. SvD(A) 12/7 1902, s. 3. —
-SPERM. (†) spermie (se d. o. 1); jfr sperm I 2 o. spermato-zo 1, spermato-zoid 1. I dessa blåsor bildas sädes-corpusclerna eller zoo-spermerna .. små ytterst fina, trådformiga bildningar, som hos menniskan hafva en förtjockad, plattadt päronformig ända, kallad deras hufvud eller kropp. Thorell Zool. 1: 300 (1860). Ekbohrn (1936). —
-SPOR. hos vissa alger, algsvampar o. slemsvampar: spor (se spor, sbst.2) med egen rörelseförmåga, svärmspor, planospor. Wikström ÅrsbVetA 1849, s. 14. Stundom äro sporerna försedda med cilier och kunna simma omkring i vatten och kallas då .. zoosporer. Ursing SvVäxt. Krypt. 14 (1949). —
-TOMI104. (ngt ålderdomligt) läran om djurens kroppsbyggnad, djuranatomi. PT 4/10 1784, s. 1. Den komparativa anatomien eller zootomien utgjorde en vigtig och grundläggande del af den zoologiska vetenskapen. BtRiksdP 1878, I. 1: nr 1, Bil. 7, s. 17. —
-TOMISK140. (ngt ålderdomligt) jfr -tomi. GT 1794, nr 132, s. 3. Zootomiska undersökningar. Dalman ÅrsbVetA 1821, s. 222. Den zootomiska institutionen i Upsala. BtRiksdP 1900, 8Hufvudtit. s. 17.
SAOB
Spoiler title
Spoiler content