SAOL

publicerad: 2015  

gest

gest [∫es´t] substantiv ~en ~er 1 rörelse med händer el. armar, åt­börd2 väl­villig symbolisk handling

Singular
en gest	obestämd form
en gests	obestämd form genitiv
gesten	bestämd form
gestens	bestämd form genitiv
Plural
gester	obestämd form
gesters	obestämd form genitiv
gesterna	bestämd form
gesternas	bestämd form genitiv

Till SAOL

SO

publicerad: 2021  

gest gesten gester

gest·en

substantiv

[∫es´t]

● rörelse (med hand, arm eller huvud) med viss av­sedd inne­börd

JFR rörelse 2, tecken 1, åtbörd

segergest; teatergest

hon gjorde en av­värjande gest; han var känd för sina yviga gester; hon slog ut med armarna i en väl­komnande gest

○ äv. försvagat om (inte full­följd) rörelse med hand, arm el. huvud

hon gjorde en halv­hjärtad gest för att torka upp den ut­spillda mjölken

○ äv. bildligt om väl­villig handling, ibland med an­tydan om otillräcklighet, bara skenbar hjälp eller dylikt

en tom gest; den korta sympatistrejken var bara en gest; det skulle vara en trevlig gest att bjuda in grannarna

belagt sedan ca 1750; av franska geste med samma betydelse; av lat. ges´tus 'åt­börd', eg. 'sätt att föra sig'

Gäster med gester. Under­hållnings­program i tv som byggde på "levande charader" (start 1982)

Till SO

SAOB

publicerad: 1928  

GEST ʃäs4t, r. l. m.; best. -en; pl. -er. Anm. I ä. tid förekommer ordet i lat. form. Swedberg Schibb. 273 (1716). Rydén Pontoppidan 305 (1766).

Etymologi

[jfr t. geste, fr. geste, av lat. gestus (jfr dan. o. ä. t. gestus), till lat. gerere, bära, föra; jfr DIGERERA samt GESTIKULERA]

åtbörd, numera i sht med armar l. händer l. med huvudet, i avsikt att giva uttryck åt en känsla l. mening l. för att understryka ngt som blivit sagt; äv. bildl. Linné Diet. 1: 129 (c. 1750). Alla gester och röstens förändringar, som äro nödvändige på Theatren .., höra .. ej til prädikstolen. LBÄ 7—8: 33 (1797). Direktör Diethoff vill tala till Carlsson, sade professorn och visade med en gest på sitt sällskap. Strindberg Hems. 178 (1887). Gester användas av oss nordbor i ringa utsträckning. VerdS 197: 16 (1913). jfr OPERA-, TEATER-GEST m. fl. — särsk.

a) (†) om munrörelse o. d. När hon bland andra gester någon gång öpnat på munnen. SP 1780, s. 106. Almqvist Törnr. 1: 49 (1839; om ett leende).

b) i uttr. stor gest, den stora gesten o. d., om stor, teatralisk rörelse med armen (armarna); äv. bildl. Sturzen-Becker 1: 5 (1861). Med stora gesten vill jag tolka mina smärtor. Lundquist Wessel 47 (1888). Jag dyrkar äran, / föraktar ej gull, / och utan förfäran / går jag i mull / för den stora gestens skull. Karlfeldt FlBell. 106 (1918).

c) bildl. för att beteckna ngt ss. en bl. yttre manifestation som saknar inre motsvarighet. Blott en tom gest. Det här är min gest mot glömskan, tänkte han. Jag bygger ett hus åt min aska. Siwertz Sel. 2: 65 (1920). Allt detta är emellertid ingenting annat än en vacker gest, socialisterna ämna ingalunda hålla vad deras hövding utlovar. Östergren (1924).

Till SAOB