SAOL

SO

publicerad: 2021  

kalori kalorin kalorier

kal·ori·er

substantiv

kalori´

● nu­mera er­satt av "joule" i vetenskapliga samman­hang ett mått för värme­energi nämligen den energi som går åt för att upp­värma ett gram vatten en grad

JFR joule

gramkalori; kilokalori

○ vanligen (ofta oegentligt om kilokalorier) för att an­ge energi­innehållet i födo­ämnen el. energi­omsättning i kroppen; ofta med tanke på fetma som möjlig följd av för stort kalori­intag

kaloribomb; kalorifattig; kaloririk

förbränna kalorier; vi får oftast i oss många fler kalorier än vi behöver; en normalstor semla inne­håller ungefär 500 kalorier

belagt sedan 1846; modern bildn. till lat. cal´or 'värme'

Till SO

SAOB

publicerad: 1929  

GRAM gram4, n. (Agardh (o. Ljungberg) II. 1: 69 (1854: kilogrammet) osv.), äv. (numera knappast br.) r. (l. m.) (Dalin (1852), VetAÅrsb. 1908, s. 212 (: kilogrammen)); best. grammet, ss. r. (l. m.) grammen; pl. = (SFS 1878, nr 49, s. 3, osv.), äv. (numera bl., föga br., ss. senare led i ssgr) grammer Berzelius, VetAÅrsb. 1908, s. 212 (: kilogrammerna).

Ordformer

(förr äv. skrivet gramme l. gramm)

Etymologi

[liksom d. gram, t. gramm o. eng. gram(me), av fr. gramme (1700-talets slut), av senlat. gramma, av gr. γράμμα, liten vikt]

viktenhet i metersystemet, motsvarande vikten av 1 kbcm. rent vatten vid + 4° C. i lufttomt rum vid 45° bredd o. havets nivå; 0,001 kg.; i skrift ofta förkortat gr.; äv.: vikt om 1 gram. Brevet väger 15 gr. Berzelius i FKM 3: 29 (1810). 10 grammer distilleradt vatten. Leufvenmark Vin. 2: 63 (1870). SFS 1878, nr 49, s. 3. — jfr CENTI-, DECI-, HEKTO-, KILO-, MILLI-GRAM m. fl.

Ssgr: GRAM-KALORI. fys. den värmemängd som behöves för att höja temperaturen av 1 gr. vatten med 1° C. Moll Fys. 2: 49 (1898). —

-MOLEKYL. fys. det antal gram av ett ämne som angives av ämnets molekylarvikt. TT 1895, K. s. 30. —

-VIKT. benämning på (till vägning av i sht mindre föremål avsedda) vikter om olika antal gram. JGGahn hos Berzelius Kemi 3: 390 (1818).

Till SAOB