SAOL

publicerad: 2015  

imitation

im·­it·­at·ion substantiv ~en ~er • efter­likning; efter­bildning

Singular
en imitation	obestämd form
en imitations	obestämd form genitiv
imitationen	bestämd form
imitationens	bestämd form genitiv
Plural
imitationer	obestämd form
imitationers	obestämd form genitiv
imitationerna	bestämd form
imitationernas	bestämd form genitiv

Till SAOL

SO

publicerad: 2021  

imitation imitationen imitationer

im·it·at·ion·en

substantiv

[-∫o´n]

● produkt som gjorts direkt efter före­bild och väsentligen är helt lik före­bilden

MOTSATS original 1 JFR efterbildning

skinnimitation

en imitation (av någon/något)

en imitation (av någon)

en imitation (av något)

pjäsen är en ren imitation av "Hamlet"; skickliga imitationer av gyllen­läder

○ spec. i under­hållande, ofta satiriskt syfte; vanligen om härmning av någons röst

hennes imitationer av kända skåde­spelare gjorde lycka

belagt sedan 1850; till imitera

Till SO

SAOB

publicerad: 1933  

IMITATION im1itatʃω4n l. 01—, l. -aʃ- (- - -tscho´n Dalin), r. (l. f.); best. -en, vard. (utom i södra Sv.) äv. =; pl. -er.

Etymologi

[jfr t., fr., eng. imitation; av lat. imitatio (gen. -ōnis), vbalsbst. till imitari (se IMITERA)]

vbalsbst. till IMITERA.

1) till IMITERA 1; äv. konkretare. Swedberg Schibb. 275 (1716). Menniskans medfödda böjelse för imitation. Gyllenborg Skald. 2 (1798). Imitation kan ju i själfva verket ej undvaras vid språkundervisning. PedT 1901, s. 269. VerdS 152: 6 (1907). — jfr ANTIK-IMITATION. — särsk.

a) i sht estet. till IMITERA 1 a; ofta konkret. Kellgren 2: 144 (1791). Thorild 3: 198 (1792). Att Horatius efterbildat grekerna, är en allbekant sak. På några få ställen består denna imitation i en nästan ordagrann öfvers. af de grekiska förebilderna. PedT 1893, s. 21.

b) (†) pedag. fritt återgivande (reproduktion), särsk. i skrift, av läst text på främmande språk (ss. hjälpmedel för språkets inlärande); nästan bl. konkret, om dylik skriftlig reproduktion. VDP 1683, s. 593. Exerceras .. (lärjungarna) i stylo therigenom at the .. skrifva små imitationer. Skolordn. 1724, s. 16. Därs. 1778, s. XXV.

c) mus.

α) (†) ljudmålning. Envallsson (1802).

β) till IMITERA 1 b; äv. konkretare. Sträng imitation, då motivet l. temat upprepas med samma intervaller, rytm, rörelse osv., fastän i annat tonläge; fri imitation, då motivet osv. i dessa avs. vid upprepningen framträder mer l. mindre modifierat. De stämmor, hvilka innehålla imitationer, böra alltid väl markeras och framhållas. Mankell Lb. 139 (1835). Jeanson (o. Rabe) 1: 69 (1927).

d) [termen i sv. först använd af Hj. Ideforss (se nedan)] språkv. konkret: föreställningsbetonad interjektion. Ideforss PrimInterj. 1: 2 (1928).

2) till IMITERA 2; vanl. konkret, om vara l. föremål. JernkA 1868, Bih. s. 15. C. G. Mineurs bekanta, utmärkta imitationer af gyllenläderstapeter. TT 1871, s. 170. FredrITid 6 (1924). — jfr BRONS-, BÄRNSTENS-, DIAMANT-, EK-, PÄLS-, SIDEN-, STUCK-IMITATION m. fl.

Till SAOB