SAOL
publicerad: 2015
ingöt
in|göt
~et; pl. ~ el. in|göte
~t ~n • kanal i gjutform; jfr 3göt
| Singular | |
|---|---|
| ett ingöt (ett ingöte) | obestämd form |
| ett ingöts (ett ingötes) | obestämd form genitiv |
| ingötet | bestämd form |
| ingötets | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| ingöt (ingöten) | obestämd form |
| ingöts (ingötens) | obestämd form genitiv |
| ingöten (ingötena) | bestämd form |
| ingötens (ingötenas) | bestämd form genitiv |
SAOB
publicerad: 1933
INGÖT in3~jø2t, n.; best. -et; pl. =; l. INGÖTE in3~jø2te, n.; best. -et; pl. -en.
Ordformer
(-g(i)öt 1676—1928. -göte 1683 (: Plans ingöten, pl.)—1928. -götte 1683 (: ten ingötten, pl.))
Etymologi
[sannol. av nt. ingote, ingjutning (jfr nt. gote, göte, gööt, gjutning m. m.), till ingeten, ingjuta; jfr eng. ingot, ävensom fr. lingot, mlat. lingotus; jfr äv. INGJUTE]
metall.
1) (†) gjutform; särsk. om form vid gjutning av guld l. silver (till stänger l. skivor); jfr GÖT, sbst.2 2. BoupptSthm 17/11 1676. Det nu färdigbildade svafvelnatrium uttages ur ugnen och lägges i ett fyrkantigt, mera flatt än djupt ingöte af gjutjern, hvari det lemnas att kallna. Pasch ÅrsbVetA 1846, s. 22. Dalin (1852). — jfr PLAN(T)S-, TEN-INGÖT(E).
2) hål l. kanal l. ränna hvarigm smält metall gjutes i en gjutform; gjuthål; inloppskanal; jfr GÖT, sbst.2 3. VetAH 1780, s. 157. Ingötet, eller gjuthålet, .. delar sig ofta uti två, eller flere, grenar, som på en gång leda metallen till flere punkter af formen, så att denne hastigare fylles. Almroth Karmarsch 83 (1838). 3NF (1929).
3) metall som stelnat i ingötshål l. ingötskanal, gjutklump, gjuttapp, gjuthuvud, sjunkhuvud; jfr GÖT, sbst.2 4. Dalin (1852). Gjutgodsets befriande från ingjöten och grader. MeddSlöjdF 1892, s. 95. SDS 1908, nr 200, s. 5.
Ssgr (metall.): (2) INGÖTS-HÅL. —