publicerad: 2004
TEN te4n, sbst.2, r. l. m. (SalOrdspr. 31: 19 (öv. 1536) osv.) ((†) n. Botin SvSpr. 64 (1777)); best. -en (SalOrdspr. 31: 19 (öv. 1536) osv.) ((†) utan slutart. Lucidor (SVS) 84 (1672; i vers), Enholm Anm. 2: 10 (1754)); pl. -ar (BtFinlH 3: 290 (1554: Pill tenar) osv.) ((†) = KulturbVg. 1: 167 (1778); -er G1R 14: 21 (1542), 3SthmTb 2: 72 1596, VGR 1804, Verif. s. 441); förr äv. TENA, sbst.2, r. l. f.
Ordformer
(teen (th-, -hn) 1527 (: gulteen)—1807 (: Spjelltehn). teenn 1560 (: koppar teenn). ten (th-) 1542 (: Tener, pl.) osv. tena 1838. tenn 1557 (: tenner, pl.)—1915. tenne- i ssg 1687 (: Tennetal))
Etymologi
[fsv. ten; jfr d. ten, fvn. teinn, nor. tein, got. tains, fht. zein, t. zain, fsax. tên, feng. tán; gemensamt germ. ord med bet.: gren; möjl. till roten i TINA, v.2, dvs. eg.: avlövad o. avkvistad gren (se Ekbo SupplHellquistOtr. (c. 1990)). — Jfr TELNING, sbst.2, TENA, sbst.3, TÄNNLIKA]
1) (numera bl. i skildring av ä. förh.) kvist l. gren; käpp l. pinne; särsk. (förr) om käpp osv. använd ss. spett (se SPETT, sbst.2 1) varpå ngt uppträds för att stekas l. torkas. Verelius 254 (1681). Sedan tog jag .. (dina söners) hiärtan, stekte dem på en ten, och du åt däraf. Björner Vols. 102 (1737). (Gäddor fångas i) Kattissor .. af långa, smala tenar eller spiålkor. Broman Glys. 3: 590 (c. 1740). Strömingen .. spettas, thet är, sättes .. på trinna tenar, Spett, kallade. Broman Glys. 3: 645 (c. 1740). På förhöjningen skulle stå en större skål för offerblodet, och i denna skulle finnas en träkäpp eller ten för blodets kringstänkande. OoB 1930, s. 256. — jfr MISPEL-, MISTEL-TEN.
2) (mindre) stavliknande föremål av trä l. metall berett l. format för visst ändamål. Schroderus Dict. 102 (c. 1635). Ett grönt Raskförlåth, medh Kappa och Teenar. BoupptSthm 29 ⁄ 11 1658. En ny Teen eller bult som håller uppe Häcken (på en vagn). HovförtärSthm 1722 A, s. 1034. Förfärdigat fyra stycken nya thener i kakelungsspiell. VGR 1804, Verif. s. 441. Skyttelns mellersta del är urhålkad för att på den fasta eller rörliga axeln, tenen, uppbära garnspolen. UB 6: 426 (1874). Fönstren var .. försedda med spröjsar av bly och förstärkande tenar av smidesjärn. Kulturen 1991, s. 66. — jfr FLÖJEL-, LADD-, SPARLAKANS-, SPJÄLL-, STOPPAR(E)-TEN m. fl. — särsk.
a) (numera bl. i skildring av ä. förh.) (del av) slända (se SLÄNDA, sbst.2 1) l. del av spinnrock (urspr. bestående av en kort käpp med krok i övre ändan); särsk. dels i ordspr., dels (i sht vitter stil) i mer l. mindre bildl. anv. SalOrdspr. 31: 19 (öv. 1536; Bib. 1999: sländan). Lögn spinnes offta uthan theen. Grubb 495 (1665). Ens Ändalykt. Jag Sin-lös går till Ståft, mjn Ten är spunnen full. Warnmark Epigr. E 3 a (1688). Ach Qwinna! Bekymra tig i thet stellet om tin Råck. Tag Tenen i stellet för Pennan. Scherping Cober 2: 212 (1737). (Tråden) ledes .. till tenen, som är uppträdd på .. (spinnrockens axel) och hvars ändamål är att upptaga och samla tråden. Hubendick FlickLek. 261 (1879). Genom att fästa en trissa på pinnen, den så kallade tenen, fick tråden snabbare rotation och kunde även upplindas på denna ten. ÖgCorr. 13 ⁄ 3 1969, s. 12. — jfr SLÄND-, SPINDEL-, SPINN-, SPINNROCKS-, SPÅN-TEN m. fl. — särsk. [jfr motsv. anv. i d.] (†) i utvidgad anv., om rulle (se RULLE, sbst.3 1 a α) med upplindat (ljusveke)garn. När Ljusegarn räknas i Tennetal, då upföres också 64 Tennar. LMil. 2: 83 (1687). Osbeck Lah. 299 (1796).
b) (i sht i fackspr.) om (kort) smal (rund l. fyrkantig l. platt) stång av metall l. legering avsedd att användas ss. halvfabrikat l. råvara för smide l. framställning av mynt l. smycken o. d. Otte Tener sölff vm Tretton löduge marcer. G1R 14: 21 (1542). Valtza är .. at uttänja och draga samma thenar under waltzen till den tiocklek, som p(ennin)g(er)ne böra hafwa. NumismatMedd. 22: 179 (c. 1721). I spiksmidet värmde han och gick till hammaren med de tenar spiken smiddes av. Järnbruksminn. 138 (1952). Spiralring av .. silver, bestående av en snodd, hoplödd ten. Kulturen 1993, s. 130. — jfr GULD-, JÄRN-, MYNT-, RING-, SILVER-, SPIK-, SÖM-TEN m. fl.
Ssgr: A (i allm. till 2 b): TEN-GÖT. (i fackspr.) gjutform för gjutning av tenar; jfr göt, sbst.2 2, o. -ingöt. Eneberg Karmarsch 2: 713 (1862). —
-INGÖT. [jfr t. zaineinguss] (†) tengöt; jfr ingöt 1. BoupptSthm 5 ⁄ 9 1667, s. 709. BoupptSthm 27 ⁄ 10 1688, s. 861 b, Bil. —
C (†; 2 a): TENS-BOT. [senare leden oklar] sländtrissa. Linc. Bbbb 2 b (1640). Spinnerskan brukar en .. Spinnrock, ett hiul, en Slända. Och en Tensbot at spinna med. Bäckström FrSpr. 228 (1729).
SAOB
Spoiler title
Spoiler content