SAOL

publicerad: 2015  
kält
kält substantiv ~et kälta
Singular
ett kältobestämd form
ett kältsobestämd form genitiv
kältetbestämd form
kältetsbestämd form genitiv
Till SAOL

SO

publicerad: 2021  
kält kältet
kält·et
substantiv
● dialektalt upp­repat små­tjat om oväsentligheter
JFR gnat
kält (mellan några) (om någon/något/sats)
kält (mellan några) (om någon)
kält (mellan några) (om något)
kält (mellan några) (om sats)
kält (med någon) (om någon/något/sats)
kält (med någon) (om någon)
kält (med någon) (om något)
kält (med någon) (om sats)
belagt sedan 1732; till kälta
Till SO

SAOB

publicerad: 1939  
KÄLT ɟäl4t, n.; best. -et.
Etymologi
[vbalsbst. till KÄLTA]
(ngt vard.) kältande, gnat. Kolmodin QvSp. 1: 108 (1732). Snäsor och kält för en småsaks skull. Melin Huml. 65 (1882). Hans kält om att få en egen bil. Frölich Lewis Babb. 271 (1923).
Till SAOB