SAOL

publicerad: 2015  
kapuschong
kapusch·­ong [‑åŋ´] substantiv ~en ~er • en sorts huva
Singular
en kapuschongobestämd form
en kapuschongsobestämd form genitiv
kapuschongenbestämd form
kapuschongensbestämd form genitiv
Plural
kapuschongerobestämd form
kapuschongersobestämd form genitiv
kapuschongernabestämd form
kapuschongernasbestämd form genitiv
Till SAOL

SO

publicerad: 2021  
kapuschong kapuschongen kapuschonger
kapusch·ong·en
substantiv
[-åŋ´]
● pås­formig huva som är fast­satt vid (ytter)plagg och kan dras upp över huvudet för att värma
JFR cape
fälla upp kapuschongen; vitt päls­foder i kapuschongen; en bad­rock med kapuschong
belagt sedan 1771; av franska capuchon med samma betydelse; till lat. capuc´ium 'hätta', till capp´a 'kappa'; jfr ur­sprung till kappa
Till SO

SAOB

publicerad: 1935  
KAPUSCHONG kap1ɯʃoŋ4 l. -uʃ-, r. l. m.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(caprichon 1771. kapu(s)chon (cap-) 1774—1910 (: capuchonhatt). kapu(s)chong (cap-) 1791 osv.)
Etymologi
[jfr ä. t., ä. eng. capuchon, av fr. capuchon, avledn. av cape (se KEP). — Jfr KAPOTT, sbst.1, KAPPA, KAPUCIN]
påsformig huva som vanl. är fäst vid ett överplagg o. som efter behag kan dragas upp över huvudet l. bäras nedfälld bakåt som ett slags krage, bl. a. förekommande på munkkåpor o. på vissa slag av rägnkläder. DA 1771, nr 178, s. 3. En liten Kappa, hvarvid satt en Capuchon med band uti. Saml. 1774, s. 396. Sömnadsb. 505 (1915). — jfr KAPUCIN-, RÄGN-, SIDEN-, SPETS-KAPUSCHONG m. fl.
Ssgr: A: KAPUSCHONG-FODER. (kapuschong- 1885 osv. kapuschongs- 1900—1929) foder i en kapuschong. Freja 1885, s. 169. —
-KAPPA. (kapuschong- 1829 osv. kapuschongs- 1908) med kapuschong försedd (herr- l. dam)kappa. IIlmoni (1829) hos Heinricius Ilmoni 144. Cronholm Minnesbl. 72 (1908). —
-MANTEL. (förr) med kapuschong försedd mantel. Rydberg Myt. 2: 232 (1889). Grimberg VärldH 5: 15 (1931). —
-MUSKEL. [efter nylat. musculus cucullaris] (föga br.) anat. = KAPP-MUSKEL. Wretlind Läk. 3: 35 (1895).
B: KAPUSCHONGS-FODER, -KAPPA, se A.
Till SAOB