SAOL

publicerad: 2015  

kaross

kaross [karås´] substantiv ~en ~er • täckt praktvagn; karosseri

Singular
en kaross	obestämd form
en kaross	obestämd form genitiv
karossen	bestämd form
karossens	bestämd form genitiv
Plural
karosser	obestämd form
karossers	obestämd form genitiv
karosserna	bestämd form
karossernas	bestämd form genitiv

Till SAOL

SO

publicerad: 2021  

kaross karossen karosser

kaross·en

substantiv

[-ås´]

1 över­rede på bil el. annat motor­fordon

JFR chassi, karosseri

lastbilskaross

en silvergrå kaross

belagt sedan 1934; av tyska Karosse, franska carrosse med samma betydelse; av ita. caroccia med samma betydelse; till lat. carr´us 'vagn'; jfr ur­sprung till char, kärra

2 mest historiskt stor, täckt, fyr­hjulig vagn som dras av hästar

galakaross

belagt sedan 1641

Till SO

SAOB

publicerad: 1935  

KAROSS karos4, r. l. m.; best. -en; pl. -er.

Ordformer

(förr äv. skrivet car-. kar- (car-) 1641 osv. carr- 1645—1871. cor- 1687. -os 1645. -oss (-osz, -åss) 1645 (: carrosserne, pl. best.), 1652 osv. -osse 1641—1871)

Etymologi

[liksom d. karrosse, t. karosse, av fr. carrosse, av it. carrozza, avledn. av it. carro, av lat. carrus, kärra, trossvagn (jfr CHAR, KARET, KÄRRA)]

stor o. tung fyrhjulig täckvagn, med vagnskorgen anbragt hängande mellan de båda hjulparen, numera bl. använd ss. galavagn vid furstliga ceremonier; jfr STATS-VAGN; förr stundom allmännare, om fordon av annan form. RP 8: 589 (1641). Med mycken möda måste (på öarna S:t Thomas o. S:t Jan i Västindien) Folkets ägodelar föras til hamnen på små låga vagnar eller Carosser .. öfver berg och dalar. Oldendorp 1: 74 (1786). Då .. (täckvagnarna) under Franz den Förstes tid förbättrades, och man såg ett fyrsitsigt Cabinett hänga emellan fyra hjul, erhöllo de namn af Carosser. SP 1809, nr 34, s. 1. DN(A) 1933, nr 304, s. 4. — jfr LIV-, PRAKT-KAROSS. — särsk.

a) (†) om diligens. OSPT 1687, nr 41, s. 7.

b) (†) bildl., om fartyg l. båt. Bellman (SVS) 1: 68 (c. 1770, 1790).

Ssgr: KAROSS-HJUL. —

-KORG. vagnskorg till kaross. RedNordM 1926, s. 38. —

-KUPÉ. [av fr. carrosse coupé] (†) mindre, tvåsitsig kaross. En väl conditionerad Carosse coupé. PT 1758, nr 49, s. 4 (i annons). DA 1771, nr 171, s. 4 (i annons).

Till SAOB