SAOL

publicerad: 2015  

katatoni

kata·­toni [‑toni´] substantiv ~n • stela muskel­rörelser vid schizofreni

Singular
en katatoni	obestämd form
en katatonis	obestämd form genitiv
katatonin	bestämd form
katatonins	bestämd form genitiv

Till SAOL

SO

publicerad: 2021  

katatoni katatonin

kata·tonin

substantiv

katatoni´

● en form av schizofreni med starkt spännings­tillstånd i musklerna

belagt sedan 1875; till grek. katat´onos 'an­spänd ned­åt'

Till SO

SAOB

publicerad: 1935  

KATATONI kat1atoni4 l. -tå- l. -tω-, äv. 0104, r.; best. -en l. -n.

Etymologi

[jfr t. katatonie, eng. catatonia, catatony, fr. catatonie; av gr. κατά (se KATA-) o. -τονία, bildat till τόνος, anspänning, ansträngning. — Jfr ATONI, KATATON, KATATONIKER, KATATONISK, ävensom TON, r. l. f.]

med. benämning på form av schizofren sinnessjukdom (”dementia præcox”) som kännetecknas av vissa karakteristiska symtom (”katatona symtom”) bland vilka må nämnas stereotypi, manerlighet, impulsivitet, negativism o. katalepsi, jämte av sådana symtom utmärkta tillstånd av oro l. hämning (”stupor”). Hygiea 1875, s. 275. Gadelius Själsl. 3: 87 (1922). Wigert PsykSj. 2: 62 (1925).

Till SAOB