SAOL

publicerad: 2015  
klack
klack substantiv ~en ~ar 1 hälstöd på skor; upp­höjning; brant klippa el. höjd2 grupp som leder bi­fallet särsk. vid tävlingar​ – Alla sammansättn. med klack- hör till klack 1.
Singular
en klackobestämd form
en klacksobestämd form genitiv
klackenbestämd form
klackensbestämd form genitiv
Plural
klackarobestämd form
klackarsobestämd form genitiv
klackarnabestämd form
klackarnasbestämd form genitiv
klack
se under 2klicka
Till SAOL

SO

Sökningen på klackars i SO gav inga svar.

Menade du:

galakaross  
klackjärn  
klockare  
klassiker  
crackers  
klackbar  

SAOB

Sökningen på klackars i SAOB gav inga svar.