SAOL

publicerad: 2015  
knussla
knussla verb ~de ~t vara små­snål
Finita former
knusslarpresens aktiv
knusslaspresens passiv
knussladepreteritum aktiv
knussladespreteritum passiv
knusslaimperativ aktiv
Infinita former
att knusslainfinitiv aktiv
att knusslasinfinitiv passiv
har/hade knusslatsupinum aktiv
har/hade knusslatssupinum passiv
Presens particip
knusslande

SO

publicerad: 2021  
knussla knusslade knusslat
verb
knuss`la
bjuda eller ge i under­kant
någon knusslar (med något)
de knusslar inte med maten
belagt sedan 1850; eg. 'hålla (trycka, klämma) på slantarna', till sv. dial. knusa 'krossa; trycka samman'
knusslaknusslande, knussel

SAOB

publicerad: 1936  
KNUSSLA knus3la2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ERI (numera mindre br., SvTyHlex. (1851), Östergren (1930)); -ARE (SvTyHlex. (1851), Östergren (1930)); jfr KNUSSEL.
Etymologi
[jfr nor. knusla; till KNUSA; eg.: hålla (trycka, klämma) på slantarna; jfr t. knausern, snåla; jfr äv. (med avs. på bet.-utvecklingen) GNIDA I 3, GNIDARE 2, GNIDIG]
vid utgifter söka slippa lindrigt undan, snåla; i sht i fråga om dylikt beteende vid tillfällen då man giver andra något l. bjuder andra på ngt: vara (små)snål, visa brist på generositet l. frikostighet; äv. bildl.; ofta med av prep. med l. inledd bestämning angivande ngt varpå man söker spara in. SvTyHlex. (1851). (De som leva på kredit) knussla aldrig, när det är fråga om att bjuda på en bättre middag. Cronholm 10År 45 (1901). Ryssen är inte för bättre än vad han kallas, men ingen knusslare är han. Högberg Frib. 187 (1910). Hr Pedersen (hade) .. säkerligen varit en mycket hetlevrad och aggressiv ung man, som icke knusslade med en hård stöt i en bråd vändning. Böök ResSv. 193 (1924).
Särsk. förb.: KNUSSLA IN10 4. (knusslande) spara in (på ngt). Björkman (1889). Östergren (1930).
KNUSSLA TILLSAMMAN. (†) snåla ihop, gnida ihop (ngt). De mögliga papperslappar, han (dvs. procentaren) knusslat tillsamman af många blodstårar. Carlén Skjutsg. 302 (1841).