SAOL

publicerad: 2015  
kommutation
kom·­mut·­at·ion substantiv ~en ~er 1 ⟨språkv.⟩ en metod att av­göra vilka ljudskillnader i ett språk som är väsentliga2 till kommutera 2
Singular
en kommutationobestämd form
en kommutationsobestämd form genitiv
kommutationenbestämd form
kommutationensbestämd form genitiv
Plural
kommutationerobestämd form
kommutationersobestämd form genitiv
kommutationernabestämd form
kommutationernasbestämd form genitiv
Till SAOL

SO

publicerad: 2021  
kommutation kommutationen kommutationer
kom·mut·at·ion·en
substantiv
[-∫o´n]
● det att kommutera
SE kommutera 1
○ spec. i språkvetenskapliga samman­hang (som en metod att av­göra vilka väsentliga ljud­skillnader som finns i ett språk)
SE kommutera 2
kommutationsprov
belagt sedan 1887; av lat. commuta´tio 'förändring'; till kommutera
Till SO

SAOB

Sökningen på kommutation i SAOB gav inga svar.