SAOL

publicerad: 2015  

konkubin

kon·­kub·­in [‑i´n] substantiv ~en ~er • ⟨åld.⟩ älskarinna; bi­hustru

Singular
en konkubin	obestämd form
en konkubins	obestämd form genitiv
konkubinen	bestämd form
konkubinens	bestämd form genitiv
Plural
konkubiner	obestämd form
konkubiners	obestämd form genitiv
konkubinerna	bestämd form
konkubinernas	bestämd form genitiv

Till SAOL

SO

publicerad: 2021  

konkubin konkubinen konkubiner

kon·kub·in·en

substantiv

konkubi´n

● något ålderdomligt älskarinna (ofta till gift man) med erkänd ställning

(någons) konkubin konkubin (till någon)

○ ur­sprungligen i fråga om en lösare form av äktenskap

JFR bihustru

en av konungens konkubiner

belagt sedan 1610; av lat. concubi´na 'frilla', till con´- 'till­sammans med' och cuba´re 'ligga'

Till SO

SAOB

publicerad: 1937  

KONKUBIN koŋ1kɯbi4n, äv. kon1-, l. -ku- (kånnkubi´n Dalin), f.; best. -en, vard. (utom i södra Sv.) äv. =; pl. -er; förr äv. KONKUBINA, f.; best. -an; pl. -or l. -er.

Ordformer

(förr äv. skrivet concu-. -bin 1610 (: Concubiner, pl.), 1621 osv. -bina 1614—1771. -bine 1658—1807)

Etymologi

[jfr t. konkubine, eng. o. fr. concubine, av lat. concubina, bihustru, till com (se KON-) o. cubare, ligga (jfr INKUBATION)]

(i sht i fråga om forntida förh.) älskarinna, mätress, frilla; bihustru. Absolon skämde sijns Faders Concubiner i heele Israels åsyyn. Rauman Ryning 16 (1610). I Skenninge-mötet blef Prästerna förbudet att hålla offenteliga Concubiner. Botin Hem. 2: 102 (1756). Nordström Samh. 2: 65 (1840). Högberg JesuBr. 1: 201 (1915).

Avledn.: KONKUBINAGE, n. [av fr. concubinage] (†) konkubinat. Wedberg HD 449 (i handl. fr. 1832). Gynther ConvHlex. (1845). —

KONKUBINAT, n. [jfr t. konkubinat, fr. concubinat, av lat. concubinatus] (i sht i fråga om forntida förh.) sammanlevnad med mätress l. konkubin. ConvLex. (1821). Det i Rom af sederna tolererade öppna concubinatet. Olivecrona LagbGift. 15 (1851). NoK 85: 71 (1928).

Till SAOB