SAOL

publicerad: 2015  

konkurrens

kon·­kurr·­ens [‑en´s el. ‑aŋ´s] substantiv ~en ~er • ekonomisk tävlan; styrkan hos alla med­tävlare: ​den fria konkurrensen; ​han vann trots hård konkurrens

Singular
en konkurrens	obestämd form
en konkurrens	obestämd form genitiv
konkurrensen	bestämd form
konkurrensens	bestämd form genitiv
Plural
konkurrenser	obestämd form
konkurrensers	obestämd form genitiv
konkurrenserna	bestämd form
konkurrensernas	bestämd form genitiv

Till SAOL

SO

publicerad: 2021  

konkurrens konkurrensen

kon·kurr·ens·en

substantiv

[-aŋ´s] el. [-en´s]

1 kamp eller tävlan ofta mellan mer el. mindre jäm­bördiga parter

SE konkurrera 1 JFR rivalitet

konkurrensduglig; konkurrenssituation

fri konkurrens; dålig konkurrens; bristande konkurrens; tuff konkurrens; sten­hård konkurrens; mördande konkurrens; konkurrensen hårdnade

konkurrens (med någon/något) (om någon/något/att+verb/sats)

konkurrens (med någon) (om någon)

konkurrens (med någon) (om något)

konkurrens (med någon) (om sats)

konkurrens (med någon) (om att+verb)

konkurrens (med något) (om någon)

konkurrens (med något) (om något)

konkurrens (med något) (om sats)

konkurrens (med något) (om att+verb)

konkurrens (mellan några) (om någon/något/att+verb/sats)

konkurrens (mellan några) (om någon)

konkurrens (mellan några) (om något)

konkurrens (mellan några) (om sats)

konkurrens (mellan några) (om att+verb)

en ökad konkurrens mellan privat och offentlig sektor; han fick tjänsten i konkurrens med fem andra sökande

○ spec. i ekonomiska samman­hang kamp om kundkrets

konkurrensutsatt; priskonkurrens

osund konkurrens; energi­marknaden öppnades för konkurrens; kommunala subventioner sned­vrider konkurrensen; konkurrensen gjorde att priserna sänktes; till­verkarna har upp­hävt konkurrensen genom kartellbildning

○ ofta för att an­ge att någon måste tävla med någon annan

före­taget får räkna med hård konkurrens om kunderna i fram­tiden

belagt sedan 1761; av franska concurrence med samma betydelse; till konkurrera

2 det att olika brott ut­förts av samma person vid samma till­fälle så att olika lag­rum sam­tidigt är tillämpliga

SE konkurrera 2

brottskonkurrens

○ äv. om läge då ett brott måste bedömas antingen enl. ett lag­rum el. ett annat

lagkonkurrens

belagt sedan 1904

Till SO

SAOB

publicerad: 1937  

KONKURRENS koŋ1kurän4s, äv. kon1-, äv. -kɯ-, äv. -aŋ4s (kånnkurrä´nns Dalin), r. l. f. l. m.; best. -en; pl. -er ((†) -entier (i bet. 2 a) RARP 6: 7 (1656), Därs. 9: 18 (1664)).

Ordformer

(förr äv. skrivet concu-. -ur(r)ence 1697—1824. -ur(r)ens 1801 osv. -urrents (-urenz) 1795—1852. -urrentier, pl. 1656—1664)

Etymologi

[jfr t. konkurrenz, eng. concurrence, concurrency, fr. concurrence; av mlat. concurrentia, till lat. concurrens (se KONKURRENT)]

1) (†) tillopp; folkskockning; folkmassa; jfr KONKURRERA 1. Nordforss (1805). Lindfors (1815).

2) motsv. KONKURRERA 2.

a) (†; se dock slutet) förhållande(t) att olika omständigheter sammanträffa; sammanträffande, sammanfall; äv. (i pl.): (sammanträffande) händelser l. omständigheter. RARP 6: 7 (1656). Uthi dhe concurrentier af communt interesse vele the pläga theres rådh. Därs. 9: 114 (1664). — särsk. (fullt br.) jur. om det förhållande att en person gjort sig skyldig till flera brott o. därför skall dömas till straff i ett sammanhang, sammanträffande av brott. Hagströmer Straffr. 1: 611 (1904).

b) (†) samarbete; samvärkan; gemensam strävan mot samma mål; samgående; bistånd, medvärkan. Det är .. omrördt, huru .. (kurfursten av Brandenburg) sig antager Religions-sakerna uti Imperio, så at man kan göra förslag på hans concurrence emot de Påfwiske. HC11H 7: 79 (1697). Et sådant ting, hvars handling aldrig kan anses såsom concurrence af många handlande ting, är enkelt. Lutteman Schulze 98 (1799). Geijer I. 5: 339 (1821).

3) motsv. KONKURRERA 3: tävlan (mellan två l. flera medtävlare om l. medsökande till ngt, t. ex. ett utsatt pris, en befattning o. d.); rivalitet; äv. oeg. Fennia XVI. 3: 39 (1761). Då flera anmält sig (till docenturen), låter .. (professorn) det ankomma på konkurrens. Geijer (1810) i MoB 7: 121. Då .. (arkitekten) Scott segrade vid konkurrensen till Nikolaikyrkan i Hamburg. Estlander KonstH 72 (1867). Trots en stark konkurrens av modernare danser .. dansas de gamla danslekarna ännu med liv och lust av ungdomen. Nilsson FestdVard. 81 (1925). — särsk.: inbördes tävlan på marknaden mellan säljare l. köpare; tävlan om avsättning o. kundkrets. Hård, mördande konkurrens. Illojal konkurrens, se ILLOJAL 2 slutet. AdP 1789, s. 802. En fri concurrents .. verkar det lägsta möjliga pris. Holmbergsson Sartorius 13 (1800). (Affärsmannen) gick under i konkurrensen. Strindberg NRik. 144 (1882). Ramstedt BokförGr. 8 (1915).

Ssgr (till 3 slutet; handel.): KONKURRENS-DUGLIG. [jfr t. konkurrenzfähig] om företag l. handelsvara. AB 1897, nr 246 A, s. 2. SDS 1925, nr 69, s. 14. —

-FRI. om handelsvara l. pris o. d.: varmed ingen konkurrerar l. kan konkurrera; jfr -LÖS. —

-FÖRMÅGA. —

-KAMP. jfr -STRID. Fahlbeck Stånd 79 (1892). —

-KLAUSUL. [jfr t. konkurrenzklausul] handel. o. jur. Konkurrensklausuler, d. v. s. förbindelser av någon att icke själv konkurrera med avtalsparten eller taga anställning hos någon dennes konkurrent. Minnesskr1734Lag 1: 300 (1934). —

-KRAFT. jfr -FÖRMÅGA. —

-KRAFTIG. jfr -DUGLIG. Fyris 1894, nr 22, s. 4. —

-KRIG. jfr -STRID. Edgren Lyck. 105 (1887). —

-LÖS. [jfr t. konkurrenzlos] jfr -FRI. Konkurrenslösa priser. SvD(A) 1923, nr 155, s. 16. —

-MÄSSIG. jfr -DUGLIG. JernkA 1906, s. 515. —

-PRIS, n. av konkurrensen betingat pris (på en vara o. d.). EkonS 1: 60 (1891). —

-STRID.

Till SAOB