SAOL

publicerad: 2015  
kontanter
kont·­ant·­er [‑an´t‑] substantiv i plural • reda pengar
Plural
kontanterobestämd form
kontantersobestämd form genitiv
kontanternabestämd form
kontanternasbestämd form genitiv
Till SAOL

SO

publicerad: 2021  
kontanter plural
kont·ant·er
substantiv
kontan´ter
● sedlar eller mynt
han hade 500 kronor i kontanter; hon gick till bankomaten och hämtade ut kontanter; man ska inte bära på sig så mycket kontanter
belagt sedan 1771; till kontant 1
Till SO

SAOB

publicerad: 1937  
KONTANTER kontan4ter, sbst. pl.
Ordformer
(förr äv. skrivet con-)
Etymologi
[jfr d. kontanter, holl. o. t. kontanten; substantivering av KONTANT, adj.2]
reda pänningar, kontanta pänningar, pängar. Zettersten AnmMynt 111 (1771). Som han intet hade fyllest contanter til hands, så (osv.). Envallsson Niugg 41 (1784). Björn Pap. 13 (1794). Tjugotusen kronor i kontanter. Hagberg Shaksp. 7: 156 (1849). SvD(A) 1935, nr 201, s. 7. — särsk. (mindre br.) med adjektiviskt attribut. (Skogsförsäljarna) voro alltför ovana vid stora kontanter. SvD(A) 1929, nr 328, s. 16. (†) (I Amsterdam) äro alla varor .. at få igenom byte af blanka contanter. SvMerc. 1763, s. 704 (1761).
Till SAOB