SAOL

publicerad: 2015  
krucifix
kruci·­fix [‑fik´s] substantiv ~et; pl. ~ • skulptur av Kristus på korset
Singular
ett krucifixobestämd form
ett krucifixobestämd form genitiv
krucifixetbestämd form
krucifixetsbestämd form genitiv
Plural
krucifixobestämd form
krucifixobestämd form genitiv
krucifixenbestämd form
krucifixensbestämd form genitiv
Till SAOL

SO

publicerad: 2021  
krucifix krucifixet, plural krucifix, bestämd plural krucifixen
kruci·fix·et
substantiv
krucifix´
● liten skulptur som av­bildar Kristus på korset
belagt sedan 1528; av medeltidslat. crucifi´xus med samma betydelse, till lat. crux´ 'kors' och fi´xus 'fäst'; jfr ur­sprung till fix, 1kors!!
Till SO

SAOB

publicerad: 1938  
KRUCIFIX krus1ifik4s l. krɯ1-, n. l. (numera nästan bl. i musealt fackspr.) r. l. m.; best. -et, ss. r. l. m. -en; pl. = l. (ss. r. l. m. alltid) -er.
Ordformer
(förr äv. skrivet cru-. krucifix (c-, ch-, -si-) 1528 osv. cruse- 1548. krusse- 1549—c. 1710)
Etymologi
[jfr d. krucifix, n., t. kruzifix, n., i ä. t. m.; av kyrkolat. crucifixus, den korsfäste, av crux (gen. crucis), kors (se KORS), o. fixus, p. pf. av figere, fästa (se FIX, FIXERA, v.1)]
kors (av trä, metall, elfenben o. d.) med därpå fäst bild av den korsfäste Kristus, skulpturbild framställande Kristus på korset; äv. om målad, ritad, tryckt osv. bild med detta motiv; förr äv. i uttr. Kristi krucifix. OPetri Clost. A 4 a (1528). Malade tafflor .. Chrucifix th(e)r w(år) Herr henger emellom 2 Röffuar — 1 st. GripshR 1549. Han låter .. upsätta Christi crucifix fram i Choret. Lagerbring 1Hist. 2: 271 (1773). Hafven gärna en bild af .. (Kristus) eller ett krusifix där hemma för att påminnas om honom. Rudin OrdUngd. 3: 139 (1903). ORydbeck i LUÅrsb. 1908—09, s. 64. — jfr BRONS-, SILVER-, TRIUMF-KRUCIFIX m. fl.
Ssgr: KRUCIFIX-BILD. i sht konst. —
-TAVLA. En krusifixtafla af elfenben. Brunius Metr. 41 (1836). —
-ÖRT. (†) örten Senecio vulgaris Lin., korsört. Linné Vg. 235 (1747). Fries Ordb. 20 (c. 1870).
Till SAOB