SAOL
publicerad: 2015
lika
1lika
adverb och oböjligt adjektiv
• av samma slag el. storlek el. värde; på samma sätt; jämställd – Alla sammansättn. med lika- hör till 1lika.
| Ordform(er) | |
|---|---|
| Adverb | |
| lika | |
| Adjektiv (i positiv) | |
| en/ett/den/det/de lika + substantiv | |
2lika
verb
~de ~t 1 förse segel med lik2 ⟨prov.⟩ tycka om; behaga, tilltala
| Finita former | |
|---|---|
| likar | presens aktiv |
| likas | presens passiv |
| likade | preteritum aktiv |
| likades | preteritum passiv |
| lika | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att lika | infinitiv aktiv |
| att likas | infinitiv passiv |
| har/hade likat | supinum aktiv |
| har/hade likats | supinum passiv |
| Presens particip | |
| likande | |
| Perfekt particip | |
| en likad + substantiv | |
| ett likat + substantiv | |
| den/det/de likade + substantiv | |
lika sig
• ⟨prov.⟩ arta sig till ngt
Ordform(er)lika sig
SAOB
publicerad: 1940
LIKA li3ka2, v.2 -ade; äv. LIKAS li3kas2, v. dep. -ades l. -es, -tes, -ts (-ades, ipf. HB 2: 286 (1596: likedes) osv. -tes, ipf. Bengts Vargt. 125 (1915)).
Ordformer
(förr äv. lij(c)ka. licha 1546)
Etymologi
[fsv. lika; jfr d. lige, isl. líka, mnt. liken; avledn. av LIK, adj. — Jfr FÖRLIKA, LIKA, v.3, LIKARE, LIKNA]
1) (†) göra (ngt) lika med ngt, avpassa (ngt efter ngt), jämka; särsk.: justera (vikt l. mått efter likare). Och äre ssamme viigter lichade epter Stadzens bissmann. Skråordn. 324 (1546). Ware .. theras straf efter brottet .. jämkat och likat. Schmedeman Just. 1163 (1687). Heinrich (1828).
2) (†) framställa (ngt l. ngn) ss. lik(t) l. förklara (ngt l. ngn) vara lik(t) (ngt l. ngn), likna (ngt l. ngn vid ngt l. ngn), jämföra; jämställa; äv. refl. The gambla wijse lijka thenna bedrägeliga werlden wedh en diup Brunn. Forsius Fosz 512 (1621). Lucidor (SVS) 376 (1674; refl.). Dahlstierna (SVS) 415 (c. 1696; refl.).
3) (†) vara lik (ngt l. ngn), likna (ngt l. ngn). (Guldtanden) lijkade i Fijnheet dhet bästa Ungerske Gullet. RelCur. 246 (1682). Humbla Landcr. 215 (1740).
4) (numera bl. i vissa trakter) refl., i uttr. lika sig med, äv. till, förr äv. vid ngt, vara i överensstämmelse med l. förenlig med ngt, passa ihop med ngt. At tala Politice, som bäst likar sig vid Samvetet i denna tiden. Dalin Arg. 2: nr 6, s. 7 (1734). Huru kunna .. (gudarna) tillåta annat än det, som likar sig med deras ähra? Wexell Rol. 61 (1755). Bengts Fäd. 98 (1921: till).
5) vara lämplig l. tillbörlig för (ngn l. ngt), anstå l. passa (ngn l. ngt); numera bl. (i vissa trakter) refl.: lämpa sig l. passa sig (för ngn). Stiernhielm Herc. 401 (1658, 1668). Det likade icke hans stånd. Adlerbeth FörslSAOB (1798). Det eviga fäktandet likar sig illa / För den, som ej byxor i födelsen fått. Braun Dikt. 2: 122 (1838). Kom, ungersven, det likar er illa / Att se så där stå ensam och stilla. Lundquist Vingåk. 61 (1877). Högberg Vred. 3: 243 (1906; refl.).
6) (numera bl. i vissa trakter) refl., förr äv. dep., i uttr. lika sig resp. likas till ngt resp. (till) att göra l. bliva ngt, arta sig till (att göra l. bliva) ngt, se ut att (osv.); äv. lika sig (väl l. illa), arta sig, förr äv.: ha utsikt till framgång; ofta opers.; jfr LIK, adj. 8 slutet. G1R 29: 446 (1560). Han (var) inted mykid stark, doch likedes till Bättring. HB 2: 286 (1596). Det dånade ibland i isen, som skulle det lika sig till töväder. Strindberg Hems. 203 (1887). Om .. ölet likade sig bättre än vanligt. Johansson RödaHuv. 1: 51 (1917).
7) (†) refl.: vara trolig l. sannolik; jfr LIK, adj. 8. Eneman Resa 1: 7 (1711). Därs. 2: 106 (1712).
8) (i vissa trakter) dep.: förlikas (se FÖRLIKA 8); komma överens (med ngn). Carlstedt Her. 1: 188 (1832). Vi likas icke väl med hvarandra. Bergman GotlSkildr. 352 (1882). Bengts Vargt. 125 (1915).