SAOL

publicerad: 2015  

lunchrum

lunch|­rum substantiv ~met; pl. ~, best. pl. ~men • särsk. på större arbets­plats

Singular
ett lunchrum	obestämd form
ett lunchrums	obestämd form genitiv
lunchrummet	bestämd form
lunchrummets	bestämd form genitiv
Plural
lunchrum	obestämd form
lunchrums	obestämd form genitiv
lunchrummen	bestämd form
lunchrummens	bestämd form genitiv

Till SAOL

SO

publicerad: 2021  

lunchrum lunch­rummet, plural lunch­rum, bestämd plural lunch­rummen

lunch|­rumm·et

substantiv

[lun`∫-]

● rum på arbets­plats där personalen äter sin lunch

belagt sedan 1918

Till SO

SAOB

publicerad: 1941  

LUNCH lun4ʃ, äv. med eng. uttal, r.; best. -en; pl. -er32, ngn gg -ar (Klint (1906)).

Ordformer

(stundom skrivet lunsch)

Etymologi

[av eng. lunch, förkortad form av luncheon, avledn. av lunch, stort stycke bröd]

måltid mellan frukosten o. middagen, andra frukost, ofta intagen under en (kortare) paus i arbetet. Portf. 1852, s. 287 (i fråga om amerikanska förh.). Strix 1897, nr 16, s. 3. Hallström Händ. 66 (1927).

Ssgr: LUNCH-BORD. —

-DAGS. —

-PAUS. paus i arbete o. d. för intagande av lunch. Granlund Carlé OdågJourn. 73 (1915). —

-RAST. jfr -PAUS. SvD(A) 1919, nr 72 A, s. 2. —

-RESTAURANG. där företrädesvis lunch serveras. —

-RUM. jfr FRUKOST-RUM. UNT 1918, nr 6988, s. 1. —

-STÄLLE. jfr -RESTAURANG. —

-TID. tid (på dagen) då man äter lunch. Steffen ModEngl. 410 (1893).

Avledn.: LUNCHA, v., -ning. äta lunch, intaga sin lunch; äv. i uttr. luncha på ngt, äta ngt till lunch. Steffen ModEngl. 411 (1893). SvD(A) 1932, nr 291, s. 16.

Till SAOB