SAOL

publicerad: 2015  

måbär

må|­bär [må´‑ el. må`‑] substantiv ~et; pl. ~ • ett rött bär med fadd smak

Singular
ett måbär	obestämd form
ett måbärs	obestämd form genitiv
måbäret	bestämd form
måbärets	bestämd form genitiv
Plural
måbär	obestämd form
måbärs	obestämd form genitiv
måbären	bestämd form
måbärens	bestämd form genitiv

Till SAOL

SO

publicerad: 2021  

måbär må­bäret, plural må­bär, bestämd plural må­bären

må|­bär·et

substantiv

må´bär äv. må`bär

● ett rött bär som har fadd smak och som växer på en buske som liknar vinbärsbusken

○ äv. måbärsbuske

belagt sedan ca 1550; trol. till fornsvenska mar 'flicka; mö'

Till SO

SAOB

publicerad: 1945  

MÅBÄR må3~bä2r l. ~bæ2r, l. 4~1 (må`bär Weste; må´bär Dalin), n.; best. -et; pl. =.

Etymologi

[jfr östsv. dial. mo(g)bär, mågbär, nor. maabær; första ssgsleden möjl. fsv. maar, flicka (se MÅRD, sbst.2); se BHesselman i MélangesPhilol. 213 f. (1925)]

1) om (bär av) olika arter av busksläktet Ribes Lin.; numera bl. om (bär av) Ribes alpinum Lin.; jfr MÅ, sbst., DEG-, KALV-, KO-, KUNGS-, MJÖL-BÄR. 2LinkBiblH 4: 80 (c. 1550). Må-Bär växte här (dvs. vid Krokek) ymnogt, lika röde vinbär, från hvilka the skiljas med sine uprätte klasar (m. m.). Linné Öl. 7 (1745). Ursing SvVäxt. 280 (1944). jfr SKOGS-, STEN-MÅBÄR.

2) (†) växten Myrtillus uliginosa (Lin.) Drej., odon; jfr BÖLJON. Aspegren BlekFl. 30 (1823).

Ssgr (till 1): MÅBÄRS-BUSKE. Dahlman Landth. 2: 34 (1745). —

-SNÅR. (tillf.) snår av måbärsbuskar. Lysveden brann underligt bland måbärssnåren. Samzelius Fänr. 44 (1899). —

-TRÄ. (†) = -buske. Gedner Linné En fråga 24 (1753).

Till SAOB