SAOL

publicerad: 2015  

medta

med|­ta el. åld. med|­taga verb ‑tog, ‑tagit, ‑tagen ‑taget ‑tagna, pres. ‑tar • med­ta el. vanl. ta med ngn/ngt

Finita former
medtar (medtager)	presens aktiv
medtas (medtages)	presens passiv
medtog	preteritum aktiv
medtogs	preteritum passiv
medta (medtag)	imperativ aktiv
Infinita former
att medta (medtaga)	infinitiv aktiv
att medtas (medtagas)	infinitiv passiv
har/hade medtagit	supinum aktiv
har/hade medtagits	supinum passiv
Presens particip
medtagande
Perfekt particip
en medtagen + substantiv
ett medtaget + substantiv
den/det/de medtagna + substantiv
den medtagne + maskulint substantiv

Till SAOL

SO

publicerad: 2021  

medta medtog medtagit medtagen medtagna, presens medtar

även åld.

medtaga medtog medtagit medtagen medtagna, presens medtager

verb

me`dta el. me`dtaga

● vanligen lös förbindelse, se ta med föra med sig in i lokal eller dylikt

någon medtar någon/något (i/på/till något)

någon medtar någon (i något)

någon medtar någon (på något)

någon medtar någon (till något)

någon medtar något (i något)

någon medtar något (på något)

någon medtar något (till något)

hundar får inte med­tas; med­ta varma kläder på ut­flykten; med­taga egen dryck till festen

○ äv. räkna in i det aktuella samman­hanget

i statistiken har de osäkra fallen inte med­tagits

belagt sedan 1725

medtamedtagande, medtagning

Till SO

SAOB