SAOL

publicerad: 2015  
midja
midja [mi`dja] substantiv ~n midjor
Singular
en midjaobestämd form
en midjasobestämd form genitiv
midjanbestämd form
midjansbestämd form genitiv
Plural
midjorobestämd form
midjorsobestämd form genitiv
midjornabestämd form
midjornasbestämd form genitiv

SO

publicerad: 2021  
midja midjan midjor
midj·an
substantiv
mi`dja
bålens smalaste del mellan bröst­korg och höfter
SYN. liv 4
midjehöjd; midjevidd
(i/om) midjan
(i) midjan
(om) midjan
hennes tråd­smala midja; han lade armen om hennes midja
äv. om mot­svarande del av klädes­plagg
midjeband; midjekort
ett par byxor med hög midja; ett par jeans med låg midja; en kritstrecks­randig dräkt, in­svängd i midjan; byxorna satt åt i midjan
belagt sedan ca 1450 (Heliga Birgittas uppenbarelser); fornsvenska midhia, bildn. till miþer, adj., 'som befinner sig i mitten'; jfr ur­sprung till mid-

SAOB