SAOL

1miocen subst.
2miocen adj.

SO

publicerad: 2021  

miocen ingen böjning, utrum

mio·cen

substantiv

mioce´n

● den näst yngsta epoken under tertiär­tiden ca 23-5 miljoner år före nu­tid

(under) miocen

belagt sedan 1857; till grek. mei´on 'mindre' och kainos´ 'ny'

Till SO

SAOB

publicerad: 1944  

MIOCEN mi1oce4n l. -å- l. -ω-, adj. o. sbst., r.; ss. adj. med adv. -T; ss. sbst. best. -en.

Etymologi

[jfr t. miozän, eng. miocene, fr. miocène; bildat av gr. μείων, mindre, o. καινός, ny (jfr KAINIT, sbst.2, KAINOZOISK), med syftning på att perioden är äldre än pliocenperioden. — Jfr EOCEN]

geol. o. paleont.

I. adj.: som tillhör l. har avseende på den näst yngsta epoken av tertiärperioden. De miocena lagren. Hammargren Jordkl. 84 (1854).

II. sbst.: den näst yngsta epoken av tertiärperioden. Lindström Lyell 97 (1857).

Ssgr (till I, II; geol. o. paleont.): MIOCEN-FORMATION(EN). jfr formation 2 a. Hammargren Jordkl. 84 (1854). —

-LAGER, n. JmtFmT 2: 211 (1901). —

-PERIOD(EN). Hammargren Jordkl. 84 (1854). —

-TID(EN). Nathorst JordH 920 (1894).

Till SAOB