KAINOZOISK kaj1noså4isk l. -nå- l. -nω-, l. KENOZOISK ke1- l. kän1-, äv. CENOZOISK se1- l. sän1-, adj.
Ordformer
(ceno- 1865. kaino- 1857 osv. keno- 1879 osv.)
Etymologi
[liksom t. känozoisch, zänozoisch, fr. cænozoïque, kainozoïque, av eng. cainozoic, cænozoic, bildat av den eng. geologen JPhillips († 1874) till gr. καινός, ny, o. ζῶον, levande varelse; eg.: karakteriserad av en djurvärld vilken innehåller element som tillhöra den ännu levande faunan; med avs. på bildningssättet jfr MESOZOISK, NEOZOISK, PALEOZOISK]
geol. o. paleont. som tillhör l. har avseende på tertiär- o. kvartärperioderna i jordens utvecklingshistoria, neozoisk; motsatt: mesozoisk, paleozoisk. Den kainozoiska (kenozoiska) äran, den tertiär- o. kvartärperioderna omfattande, senaste äran i den geologiska tideräkningen. De kainozoiska (kenozoiska) systemen, den kainozoiska (kenozoiska) serien, benämningar på de bildningar som tillhöra tertiär- o. kvartärperioderna. Lindström Lyell 88 (1857). Nathorst JordH 881 (1894). Ramsay GeolGr. 2: 89 (1913).
