SAOL

publicerad: 2015  

narkotisk

nark·­ot·­isk [‑å´t‑] adjektiv ~t ~a • som ut­gör el. fram­kallas av narkotika

Positiv
en narkotisk + substantiv
ett narkotiskt + substantiv
den/det/de narkotiska + substantiv
den narkotiske + maskulint substantiv

Till SAOL

SO

publicerad: 2021  

narkotisk narkotiskt narkotiska

nark·ot·isk

adjektiv

[-å´t-]

1 som har att göra med narkotika

fenedrinet klassificerades som narkotiskt preparat

belagt sedan 1841; av grek. narkotikos´ 'dövande', till nar´ke 'domnande; förlamning'; besläktat med narkos

2 som har att göra med narkos

narkotisk sömn

○ äv. bildligt sövande och bedövande

musiken hade en narkotisk in­verkan på henne

belagt sedan 1682

Till SO

SAOB

publicerad: 1946  

NARKOTISK narkå4tisk l. -kω4-, adj.; adv. -T.

Ordformer

(förr äv. narc-)

Etymologi

[av t. narkotisch (motsv. eng. narcotic, fr. narcotique), av gr. ναρκωτικός, dövande, till ναρκόω, jag dövar. — Jfr NARKOS]

1) sövande, bedövande; numera nästan bl. med. om vissa ämnen(s egenskaper): som (vanl. för en viss avsedd tid) vid upptagandet i kroppen värkar bedövande (sövande), som åstadkommer bedövning (sövning); förr äv. allmännare: som påvärkar nerverna, nervpåvärkande. At .. (darrockan) förmedelst sin Narcotiske Krafft alt sådant (näml. att få döda fiskar att röra sig) förorsakar. RelCur. 248 (1682). Then skadeliga Effecten, som then narcotiske Krafften (hos tobak) med sig förer. Aken Reseap. 190 (1746). Bränvin och Opium äro beggedera narkotiska. SthmNyktHärold 1833, nr 4, s. 1. Lågan .. flammade upp i ett högt sken, och spridde omkring sig en narkotisk .. vällukt. Almqvist TreFr. 3: 132 (1843). En mycket stark narkotisk drog .. hade blandats i konjaken. Ashton-Wolfe Spind. 198 (1930). — särsk. (†) bildl.: sövande, sömngivande. (Mitt öra var trött) vid min Fars narcotiska moraler. LBÄ 4: 20 (1797). Polyfem II. 17: 2 (1810).

2) (föga br.) som framkallas gm (överdrivet) bruk av narkotika. Kronisk narkotisk förgiftning. SFS 1891, Bih. nr 107, s. 4.

Till SAOB