SAOL
publicerad: 2015
olidlig
o|lid·lig
[o`‑ el. oli´d‑]
adjektiv
~t ~a • outhärdlig; odräglig
| Positiv | |
|---|---|
| en olidlig + substantiv | |
| ett olidligt + substantiv | |
| den/det/de olidliga + substantiv | |
| den olidlige + maskulint substantiv | |
| Komparativ | |
| en/ett/den/det/de olidligare + substantiv | |
| Superlativ | |
| är olidligast | |
| den/det/de olidligaste + substantiv |
SO
publicerad: 2021
olidlig
olidligt olidliga
o|lid·lig
adjektiv
o`lidlig 
●
omöjlig att uthärda
SYN.
outhärdlig
olidlig (för någon) (att+verb)
en olidlig smärta; hettan var olidlig; filmen var olidligt spännande (adverbial)
belagt sedan början av 1400-talet (Svenska Medeltids-Postillor);
fornsvenska olidheliker
SAOB
publicerad: 1950
O- ssgr (forts.):
OLIDEN, p. adj. motsv. lida, v.2; särsk. (†): som man icke kan tåla. Hvad lär hon väl icke säja om en oliden person, när hon om honom får höra et litet brott? Dalin Vitt. II. 6: 34 (1736). Murberg FörslSAOB (1791). —
1) som icke kan fördragas, olidlig. Såsom inthet olÿdughare folck är i heela verdenne æn lismare, .. Så äro (osv.). LPetri Œc. 73 (1559). Een hoop spotska, olidighe ordh och vndsägellser. Schück Wivallius 1: 252 (i handl. fr. 1648).
OLIDLIG3~20, stundom 040, förr äv. OLIDELIG (oli´delig Weste), adj.; adv. -a (†, Serenius Ff 4 a (1734), Schultze Ordb. 2760 (c. 1755)), -en (†, G1R 29: 241 (1559), Schultze Ordb. 2760 (c. 1755)), -t. [fsv. olidheliker] (o- 1523 osv. u- 1547. -lij- 1547. -lid- (-lijd-) 1559 osv. -li(j)de- 1523—1850. -lider- 1666—1833. -lyde- 1613. -lighit(t) (-et), n. sg. 1541—1765) [fsv. olidheliker]
1) [jfr motsv. anv. i fsv. (SvKyrkobr. 156)] (†) motsv. lidlig, adj.2 1: som icke kan lida. Schroderus Os. 1: 475 (1635).
2) [jfr motsv. anv. i fsv.] motsv. lidlig, adj.2 3: som icke kan tålas l. uthärdas, outhärdlig; ofta i allmännare anv., övergående i bet.: förskräcklig l. fruktansvärd l. odräglig o. d.; ss. adv. äv. övergående i allmänt förstärkande anv.: förskräckligt l. enormt o. d.; äv. i uttr. ngn olidlig, outhärdlig för ngn. SalWijsh. 2: 14 (öv. 1536). Sanningen är thet Olijdeligaste ting vppå Jordenna. Balck Es. 57 (1603). Det här Grönhamn blir mig olidligt. Almqvist AMay 36 (1838). Det var .. det olidliga sölet med expeditionerna, som väckte anstöt. Malmström Hist. 4: 94 (1874). (Vägarna) blefvo .. olidligt dåliga. PT 1902, nr 284, s. 3.
3) (†) motsv. lidlig, adj.2 4: oskälig, obillig, oantaglig, oacceptabel. G1R 1: 80 (1523). Konung Eric satte .. (sina bröder) alt för många olidelige och beswärlige Artiklar före. Tegel E14 12 (1612). BraheBrevväxl. II. 1: 188 (1661). särsk. i fråga om pris o. d., övergående i bet.: dyr, hög, l. (om pänningbelopp): stor; jfr lidlig, adj.2 4 a. Then ulidelige summa penningar, som (osv.). RA I. 1: 512 (1547). Rudbeckius Kyrkiost. 31 (c. 1635).