SAOL

publicerad: 2015  

parallellogram

parall·­ello·­gram [‑gram´] substantiv ~men ~mer • fyr­hörning med mot­stående sidor parallella

Singular
en parallellogram	obestämd form
en parallellograms	obestämd form genitiv
parallellogrammen	bestämd form
parallellogrammens	bestämd form genitiv
Plural
parallellogrammer	obestämd form
parallellogrammers	obestämd form genitiv
parallellogrammerna	bestämd form
parallellogrammernas	bestämd form genitiv

Till SAOL

SO

publicerad: 2021  

parallellogram parallellogrammen el. parallellogrammet, plural parallellogram el. parallellogrammer

parall·ello·gramm·en

substantiv

parallellogram´

● fyr­hörning med parvis parallella sidor

en rektangel är en parallellogram

belagt sedan 1690; av grek. parallelog´rammon med samma betydelse; till 1parallell!! och -gram

Till SO

SAOB

publicerad: 1952  

PARALLELLOGRAM par1aläl1ωgram4, ngn gg -lä1l-, l. -og- l. -åg-, äv. 01004 (parallelogra´mm Weste; paralällográmm Dalin), sbst. o. adj.; ss. sbst. r. l. m. (Bergman VSmSkr. 126 (1825) osv.) ((†) n. Rålamb 1: 26 (1690), Weste (1807)); best. -grammen (ss. n. -grammet); pl. -grammer.

Ordformer

(paral- 1805—1889. parall- 1690 osv. -elo- 1690—1906. -ello- 1833 osv. -gram 1690 osv. -gramm 1807—1889)

Etymologi

[jfr t. parallelogramm, eng. parallelogram, fr. parallélogramme; av lat. parallelogrammum, av gr. παραλληλόγραμμον, eg. n. av παραλληλόγραμμος, begränsad av parallella linjer, till παράλληλος (se PARALLELL, adj.) o. γραμμή, linje (jfr -GRAM)]

I. sbst.

1) geom. fyrhörning vars motstående sidor äro parallella; förr stundom i inskränktare anv., om rektangel. Rålamb 1: 29 (1690; om rektangel). TMatFysKemi 1921—22, s. 3. jfr HASTIGHETS-PARALLELLOGRAM. särsk. [jfr motsv. uttr. i t., eng. o. fr.] i uttr. krafternas parallellogram, om kraftparallellogram. VetAH 1818, s. 187. 19Årh. V. 1: 38 (1922). jfr KRAFT-PARALLELLOGRAM.

2) (förr) tekn. mekanism (bestående av rörligt förbundna hävstänger som bilda en parallellogramformad figur) med uppgift att överföra rätlinig rörelse till cirkulär l. cirkulär rörelse till rätlinig; ofta (efter uppfinnaren, den skotske fysikern James Watt, † 1819) benämnd Watts parallellogram. JournManuf. 3: 128 (1833). 2NF 33: 1057 (1922).

II. (†) adj.; = PARALLELLOGRAMMATISK. JournLTh. 1811, s. 125.

Ssgr (i allm. till I 1): PARALLELLOGRAM-FORM. —

-FORMAD, p. adj. Lundström Polcirk. 141 (1881). —

(jfr I 2) -RÖRELSE. (förr) tekn. = parallellogram I 2. Konow (1887). Dædalus 1936, s. 108. —

-TECKEN. mat., boktr. tecken som har formen av en parallellogram (rektangel l. romb). Fahlgrén Boktr. 35 (1853). —

-VÅG; pl. -ar. (i fackspr.) våg vars hävstänger o. tvärstänger äro förenade till en parallellogramformad figur. Moll Fys. 1: 99 (1897).

Avledn. (till I 1 l. II): PARALLELLOGRAMMATISK, adj. [jfr eng. parallelogrammatic, fr. parallélogrammatique] (tillf.) som bildar en parallellogram parallellogramformad. 2NF 23: 1148 (1916).

Till SAOB