SAOL

publicerad: 2015  

passepartout

passe·­par·­tout [pasparto´] substantiv ~en [‑to´n]; pl. ~er 1 huvud­nyckel; fri­kort2 in­fattning av kartong kring fotografi el. teckning

Singular
en passepartout	obestämd form
en passepartouts	obestämd form genitiv
passepartouten	bestämd form
passepartoutens	bestämd form genitiv
Plural
passepartouter	obestämd form
passepartouters	obestämd form genitiv
passepartouterna	bestämd form
passepartouternas	bestämd form genitiv

Till SAOL

SO

publicerad: 2021  

passepartout passepartouten passepartouter

substantiv

[pasparto´]

1 in­fattning av papp eller tjockt papper kring teckning, fotografi eller dylikt särsk. som komplettering till ram av stabilare material

passepartoutkartong

teckningen sattes in i passepartout

belagt sedan 1891

2 mindre brukligt typ av fri­kort eller passer­sedel

belagt sedan 1904

3 mindre brukligt huvudnyckel

belagt sedan 1768; av franska passe-partout med samma betydelse, till passer, se ur­sprung till passera, och partout 'över­allt'

Passepartout. Smek­namn på Phileas Foggs betjänt i Jules Vernes roman Jorden runt på åttio dagar (1873)

Till SO

SAOB

publicerad: 1952  

PASSEPARTOUT pas1partω4, äv. -tɯ4, r. l. m. ((†) n. SvLitTidn. 1815, sp. 96); best. -en (vanl. uttalat -partω4n osv.); pl. -er.

Ordformer

(pass- 1906. passe- 1732 osv. -tout 1732 osv. -tu 1906. -tut 1948. Anm. Ordet skrives ofta passe-partout (med bindestreck). I ä. tid skrevs det stundom passe-par-tout l. ss. tre skilda ord passe par tout)

Etymologi

[jfr t. o. eng. passepartout; av fr. passe-partout, till passer (se PASSERA) o. partout (se PARTOUT)]

1) huvudnyckel. Den som missbrukar en passe par tout eller brukar dirk, anses för en Niding. PhilolParrhes. 1768, s. 13. SvUppslB (1934). särsk. (numera bl. tillf.) bildl., om ngt som hjälper l. berättigar ngn till tillträde överallt o. d. Fürst Stobæus 52 (i handl. fr. 1732). Förf. (till ”Goda Tonen”) .. tyckes endast velat använda sitt pickelhäringskap, såsom ett oskyldigt Passe-par-tout. SvLitTidn. 1815, sp. 96.

2) frikort; särsk. om kort som berättigar ngn till fritt tillträde överallt inom ett utställningsområde l. vid en nöjestillställning l. till föreställningarna på en teater o. d. Ekbohrn (1904). Östergren (1934).

3) ram för fotografier, gravyrer o. d., som består av en pappskiva l. dyl. i vars mitt gjorts en (i allm. fyrkantig l. oval) utskärning för fotografien osv. WoJ (1891). En litografi med passepartout. Form 1950, s. 126.

Ssgr: (2) PASSEPARTOUT-BILJETT. särsk. (i Finl.) om järnvägsbiljett som berättigar ngn till att under en viss tid göra vilka resor han vill på landets (statliga) järnvägar. TT 1898, Allm. s. 5. —

(2) -KORT, n. SvD(A) 1923, nr 85, s. 3. —

(jfr 1) -NYCKEL. —

(jfr 3) -RAM.

Till SAOB