SAOL
publicerad: 2015
passepartout
passe·par·tout
[pasparto´]
substantiv
~en [‑to´n]; pl. ~er 1 huvudnyckel; frikort2 infattning av kartong kring fotografi el. teckning
Singular | |
---|---|
en passepartout | obestämd form |
en passepartouts | obestämd form genitiv |
passepartouten | bestämd form |
passepartoutens | bestämd form genitiv |
Plural | |
passepartouter | obestämd form |
passepartouters | obestämd form genitiv |
passepartouterna | bestämd form |
passepartouternas | bestämd form genitiv |
SO
publicerad: 2021
passepartout
passepartouten passepartouter
substantiv
1
infattning av papp eller tjockt papper kring teckning, fotografi eller dylikt särsk. som komplettering till ram av stabilare material
passepartoutkartong
teckningen sattes in i passepartout
belagt sedan 1891
2
mindre brukligt
typ av frikort eller passersedel
belagt sedan 1904
3
mindre brukligt
huvudnyckel
belagt sedan 1768;
av franska passe-partout med samma betydelse, till passer, se ursprung till
passera, och partout 'överallt'
Passepartout.
Smeknamn på Phileas Foggs betjänt i Jules Vernes roman Jorden runt på åttio dagar (1873)
SAOB
publicerad: 1952
PASSEPARTOUT pas1partω4, äv. -tɯ4, r. l. m. ((†) n. SvLitTidn. 1815, sp. 96); best. -en (vanl. uttalat -partω4n osv.); pl. -er.
Ordformer
(pass- 1906. passe- 1732 osv. -tout 1732 osv. -tu 1906. -tut 1948. Anm. Ordet skrives ofta passe-partout (med bindestreck). I ä. tid skrevs det stundom passe-par-tout l. ss. tre skilda ord passe par tout)
1) huvudnyckel. Den som missbrukar en passe par tout eller brukar dirk, anses för en Niding. PhilolParrhes. 1768, s. 13. SvUppslB (1934). särsk. (numera bl. tillf.) bildl., om ngt som hjälper l. berättigar ngn till tillträde överallt o. d. Fürst Stobæus 52 (i handl. fr. 1732). Förf. (till ”Goda Tonen”) .. tyckes endast velat använda sitt pickelhäringskap, såsom ett oskyldigt Passe-par-tout. SvLitTidn. 1815, sp. 96.
2) frikort; särsk. om kort som berättigar ngn till fritt tillträde överallt inom ett utställningsområde l. vid en nöjestillställning l. till föreställningarna på en teater o. d. Ekbohrn (1904). Östergren (1934).
3) ram för fotografier, gravyrer o. d., som består av en pappskiva l. dyl. i vars mitt gjorts en (i allm. fyrkantig l. oval) utskärning för fotografien osv. WoJ (1891). En litografi med passepartout. Form 1950, s. 126.
Ssgr: (2) PASSEPARTOUT-BILJETT. särsk. (i Finl.) om järnvägsbiljett som berättigar ngn till att under en viss tid göra vilka resor han vill på landets (statliga) järnvägar. TT 1898, Allm. s. 5. —
(jfr 1) -NYCKEL. —
(jfr 3) -RAM.