publicerad: 2021  
passera passerade passerat
verb
passe´ra
1 förflytta sig förbi eller genom eller över något
SE passage 2
någon/något passerar (någon/något)
någon passerar (någon)
någon passerar (något)
något passerar (någon)
något passerar (något)
någon/något passerar (genom något)
någon passerar (genom något)
något passerar (genom något)
de passerade gränsen kl. 12; tankers så stora att de inte kan passera (genom) Suezkanalen
○ spec. ta sig förbi (med­tävlare) vid hastighets­tävling
hon passerade NN på bortre lång­sidan
○ äv. bildligt, sär­skilt med av­seende på mer abstrakt gräns eller dylikt; ofta med ton­vikt på över­skridande
planet passerade ljud­vallen; ut­gifterna passerade miljon­gränsen
○ äv. om tids­period eller dylikt förflyta
JFR passera 2
flera veckor passerade utan att något hände
belagt sedan 1535; av franska passer 'gå (förbi); färdas'; till lat. pass´us 'steg'; jfr ur­sprung till en passant, 1pass!!, passa, passus
2 äga rum särsk. om situationer eller samman­hang där mycket lite in­träffar
JFR försiggå, hända
något passerar
ingen­ting av vikt har passerat; det gick veckor utan att något passerade
belagt sedan 1622
3 (kunna) tillåtas före­komma eller äga rum med hän­syn till rådande normer
JFR gå för sig
någon/något passerar (som något)
någon passerar (som något)
något passerar (som något)
det var mycket som passerade när skolan saknade fungerande ledning; ett upp­trädande som inte får passera opåtalt
○ äv. ha till­räckligt hög kvalitet för att god­tas
en kort upp­sats som inte kunde passera som examens­arbete
belagt sedan 1605
4 pressa (mjukare mat­vara) genom sil eller dylikt
passersil
någon passerar något
passera grön­saker; passerade tomater
belagt sedan 1733
5 slå tennis­boll ut­om räck­håll för mot­spelare som placerat sig vid nätet
passerslag
någon passerar någon (med något)
han blev passerad med en rak back­hand
belagt sedan 1949
passerapasserande, passering