SAOL

publicerad: 2015  

pekinganka

peking|­anka substantiv ~n ‑ankor • äv. en mat­rätt

Singular
en pekinganka	obestämd form
en pekingankas	obestämd form genitiv
pekingankan	bestämd form
pekingankans	bestämd form genitiv
Plural
pekingankor	obestämd form
pekingankors	obestämd form genitiv
pekingankorna	bestämd form
pekingankornas	bestämd form genitiv

Till SAOL

SO

SAOB

publicerad: 1952  

PEKING- pe3kiŋ~.

Etymologi

[till PEKING (kinesiska Pē-kīng), namn på Kinas huvudstad. — Jfr PEKIN, PEKINES]

i ssgr.

Ssgr: PEKING-ANKA, f. l. r. [jfr t. pekingente, eng. Pekin duck, fr. canard de Pékin] lant. anka tillhörande en från Kina införd ras utmärkt av gulvit färg o. halvt upprätt kroppsställning. GHT 1897, nr 21 B, s. 2. —

-DRAKE. lant. hanne av pekinganka; jfr drake, sbst.2 SvFjäderfäafvelFT 1918, nr 16, Omsl. s. IV.

Till SAOB