DRAKE dra3ke2, sbst.2, m. l. r.; best. -en; pl. -ar.
Etymologi
[af likbetydande nt. drake, subtraktionsbildning till mnt. andrake, antdrake (se ANDRAKE); jfr ä. d., d. dial. drage, andhanne; eng. drake, andhanne, torde vara lån från nt. l. d.]
(i vissa trakter) hanne af simfågelsläktet Anas Lin.; andrake; ankbonde. Ihre Gl. (1769). Swederus Jagt 261 (1832). Stora flockar af gräsänder, till största delen drakar. FoFl. 1914, s. 184. — jfr GRÄSAND-, KNIPANDS-DRAKE.
