SAOL

publicerad: 2015  
persiska
pers·­iska [pers´‑] substantiv ~n persiskor 1 knappast pl.; ​språket i Iran/Persien särsk. i äldre tid; ​jfr farsi2 kvinna från Persien i äldre tid; ​jfr iranska
Singular
en persiskaobestämd form
en persiskasobestämd form genitiv
persiskanbestämd form
persiskansbestämd form genitiv
Plural
persiskorobestämd form
persiskorsobestämd form genitiv
persiskornabestämd form
persiskornasbestämd form genitiv
Till SAOL

SO

publicerad: 2021  
persiska persiskan persiskor
pers·isk·an
substantiv
pers´iska
1 knappast plur. ett indo­europeiskt språk som är officiellt språk i Iran
SYN. farsi
(på) persiska
belagt sedan 1742
2 kvinna från (äldre tiders) Persien
belagt sedan 1851
Till SO

SAOB

publicerad: 1952  
PERSISK pær4sisk l. pär4-, adj.; adv. -T.
Etymologi
[jfr d. persisk, t. persisch, lat. persicus; till PERSER l. landsnamnet PERSIEN]
som finns i l. kommer från l. hör hemma i l. på annat sätt har avseende på landet Persien. En äkta persisk matta. Schroderus Os. 1: 367 (1635). Bolin VFöda 326 (1934). — jfr FORN-, NY-PERSISK. — särsk. i vissa uttr.
a) (†) persiskt äpple o. d., persika, persikoträd. BOlavi 118 a (1578).
b) [efter t. persisches insektenpulver] (om ä. förh.) persiskt insektspulver, som medel mot ohyra o. d. använt pulver berett av torkade blommor av vissa i bl. a. Persien o. Kaukasien förekommande växter (i sht Chrysanthemum roseum Weber et Mohr). Areschoug Düben 52 (1870). Lindgren Läkem. 129 (1918; om förh. på 1840-talet).
c) (bot.) persisk syrén, buskväxten Syringa persica Lin. Lilja SkånFl. 797 (1870). Gellerstedt Hult 48 (1897, 1906).
d) (färg.) persiskt rött, dels om ett slags finmald järnockra (som förr erhölls från en ö i Persiska viken), dels om en av korallin framställd röd lackfärg. Nisbeth (1869). Kjellin (1927).
Avledn.: PERSISKA, i bet. 1 f., i bet. 2 r. l. f.
1) persisk kvinna. SvTyHlex. 491 (1851).
2) det indoeuropeiska språk som talas av majoriteten av Persiens befolkning. Lange Norby 57 (1742). jfr FORN-, NY-PERSISKA.
Till SAOB