SAOL

publicerad: 2015  
pillra
pillra verb ~de ~t ⟨vard.⟩ pilla
Finita former
pillrarpresens aktiv
pillraspresens passiv
pillradepreteritum aktiv
pillradespreteritum passiv
pillraimperativ aktiv
Infinita former
att pillrainfinitiv aktiv
att pillrasinfinitiv passiv
har/hade pillratsupinum aktiv
har/hade pillratssupinum passiv
Presens particip
pillrande

SO

publicerad: 2021  
pillra pillrade pillrat
verb
pill`ra
var­dagligt ibland med partikel, t.ex.bort, fram pilla
någon pillrar (med/på något)
någon pillrar (med något)
någon pillrar (något)
någon pillrar (bort/fram något)
någon pillrar (bort något)
någon pillrar (fram något)
belagt sedan 1734; till pilla
pillrapillrande

SAOB

publicerad: 1953  
PILLRA pil3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING (tillf., NTid 1949, nr 25, s. 4).
Ordformer
(pillra 1762 osv. pilra 17341788)
Etymologi
[sv. dial. pillra, motsv. d. pilre; till PILLA, v.]
1) (vard.) göra små lätta rörelser (på l. i l. med ngt), pilla, riva l. skrapa lätt, fingra, plocka, peta; vanl. (se dock a, b) intr. i förb. med prep., ofta l. med. Serenius Kkk 2 b (1734). Det kan .. hända att någon vetgirig jernvägsyngling gått och pillrat på ventilerna. Östberg Vel. 16 (1894). Då hör Liss Bjers som om en råtta pillrade nere vid tröskeln. Dahllöf Brudkr. 30 (1910). Att sitta och pillra med tre små smörgåsar. det tycker jag är för guvernanter. Alving DamKlubb. 185 (1931); jfr 2. — särsk.
a) om fågel: pilla (se d. o. a); särsk. refl. (jfr b). Serenius (1741). At .. (burfåglarna) pillra och plåcka sig. Bruno Gumm. 233 (1762). Lo-Johansson Stat. 1: 107 (1936).
b) tr., övergående i bet.: klia o. d.; särsk. i uttr. pillra ngn (sig) ngnstans, peta l. klia ngn (l. sig) ngnstans (jfr a); jfr PILLA, v. 1 c. Lagerkvist Teat. 72 (1918). Herr Peder pillrade sig på näsan. Ljungquist NDacke 28 (1927).
2) närmande sig l. övergående i bet.: knåpa (med ngt), småpyssla, pilla (se d. o. 2); äv.: (klåfingrigt) göra ändringar (på ngt). Fåglar tyckte .. (uppstopparen) inte det var roligt att pillra med. Lagercrantz SkandStorvOstafr. 174 (1930). Ett hörn .. där jag började pillra med det som jag en gång hoppades skulle bli en räknemaskin. SvD(A) 1931, nr 165, s. 22. Att pillra på gamla fasader, som råkat bli omoderna. Form 1937, Omsl. s. 62. Att (radiochefen) .. ville försöka pillra på den bortersta ändan av riksprogrammet. GHT 1947, nr 52, s. 3.
3) (tillf.) i fråga om förnimmelser i lemmar l. nerver; anträffat bl. dels i opers. konstr.: (lätt) sticka l. kittla, ”krypa”, dels ss. vbalsbst. -ing, pirrning (jfr PIRRA, v.2 2). Hygiea 1849, s. 454. Pillringar i nerverna. NTid 1949, nr 25, s. 4.
4) [bet. möjl. utvecklad gm påvärkan från rimordet TILLRA] (mindre br.) om vätskedroppar o. d.: tillra. BL 19: 216 (1851). En efter en pillra svettdropparna på näsan. Wilhelm Dvärg. 52 (1922).
5) [jfr den d. bet.: darra, skälva] i fråga om rörelser hos ögon.
a) (föga br.) om en berusads ögon: klippa skelande l. irrande. När .. hela världen dansar i rosenrödt för de pillrande ögonen, då (osv.). 3SAH 13: 130 (1843).
b) ss. förled i ssgn PILLER-ÖGD.
Särsk. förb. (i allm. till 1; vard.): PILLRA AV10 4. pilla av (ngt). Den nedre .. (fönsterhaken) har .. (flickan) tydligen redan pillrat av. SvD(A) 1935, nr 272, s. 14. jfr avpillra.
PILLRA I SIG10 4 0. pilla i sig (ngt). Pillra i sig maten enbart med gaffeln. Myrberg Hum. 122 (1923).
PILLRA NED10 4 l. NER4. (tillf.)
1) till 1, tr.: pilla ned (ngt).
2) till 4, intr., om ngt som (då o. då) faller i små mängder: falla ned. Fridegård TrägLand 81 (1940).
PILLRA PÅ10 4. ”praktisera” på (ngn ngt). Han .. (lät) sina hjälpare .. pillra på sig ett par strumpor. ST 1898, nr 2688 A, s. 3.
PILLRA SIG FRAM10 0 4. (tillf.) till 4; om vatten: sippra l. sakta rinna fram. Edholm SvunnD 60 (1843).
Ssg: (5 b) PILLER-ÖGD, p. adj. [sv. dial. pillerögd, som har livliga ögon] (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) som har livliga l. spelande ögon. Spong Tavl. 176 (1946).
Avledn.: PILLRIG, adj. (tillf., vard.) till 1, 2: som det är ett knåpgöra l. petgöra att syssla med; som man måste pilla mycket med. TurTidn. 1948, s. 158.