PIRRA pir3a2, v.2 -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING.
Etymologi
[sv. dial. pirra, perra, sticka, ha samlag, hastigt röra, uppreta, kittla, kvälla fram m. m., motsv. d. pirre, röra lätt vid l. runt i ngt, krafsa, sätta fart på ngt, irritera m. m., nor. pirre, värka äggande m. m., nor. dial. pirra, reta m. m.; av ovisst urspr.; jfr dels sydtyska dial. pfirren, svinga om (jfr PIRRA, v.1), es pfirret mich, jag är oroad l. irriterad, dels nor. dial. pira, sticka, pirast, retas, samt PIRÅL]
1) (numera knappast br.) om ögon: vara pigg l. livlig, spela. Ögonen pirrade .. så lifligt, att (osv.). Ridderstad Samv. 2: 24 (1851) Pirrande .. ögon. Därs. 241.
2) (ngt vard.) i fråga om förnimmelser: ge en behagligt äggande retning (som framkallar lätta rysningar); reta, kittla, ila, krypa (se d. o. 1 g); dels i opers. konstr., dels i p. pr. -ande (särsk. om känsla l. förnimmelse o. d.), dels ss. vbalsbst. Tholander Ordl. (c. 1875). (Smyckenas) glans .. förorsakade i hans nerver en angenämt pirrande känsla. Stiernstedt Bibesco CathPar. 85 (1929). Det pirrade i alla nerver. Korfitzen Fall 98 (1938). (Han) kände en liten angenäm pirrning i kroppen. Vi 1948, nr 39, s. 6. jfr NERV-PIRRANDE.
Särsk. förb.: PIRRA FRAM10 4. (bygdemålsfärgat i vissa trakter) till 3; om vätska: kvälla l. spruta fram. Meurman (1847). Tholander Ordl. (c. 1875). —
PIRRA UPP10 4 l. OPP 4.
2) (bygdemålsfärgat i vissa trakter) till 3; om vätska: kvälla l. spruta upp. Gadd Landtsk. 1: 327 (1773).
Ssgr: PIRR-BOLL, -ÖGD, se d. o. —
(1) -ÖGON, pl. (ngt vard., tillf.) pigga l. spelande ögon. (Flugsnapparens) lifliga pirrögon. Ericson Fågelkås. 1: 27 (1906).
