SAOL
publicerad: 2015
plektrum
plektr·um
[plek´trum]
substantiv
~et el. plektret; pl. ~ el. plektrer • liten skiva som strängarna på vissa stränginstrument slås an med
| Singular | |
|---|---|
| ett plektrum | obestämd form |
| ett plektrums | obestämd form genitiv |
| plektrumet (plektret) | bestämd form |
| plektrumets (plektrets) | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| plektrum (plektrer) | obestämd form |
| plektrums (plektrers) | obestämd form genitiv |
| plektrumen (plektrerna) | bestämd form |
| plektrumens (plektrernas) | bestämd form genitiv |
SO
publicerad: 2021
plektrum
plektrumet el. plektret, plural plektrum el. plektrer
plektr·et
substantiv
plek´trum 
●
liten, tunn skiva som strängarna på vissa stränginstrument knäpps med
mandolinens plektrum
belagt sedan 1824;
via lat. av grek. ple´ktron med samma betydelse, till ple´ssein 'slå'
SAOB
publicerad: 1953
PLEKTER pläk4ter, r. l. m. (Lybeck Dikt. 1: 153 (1890) osv.), äv. n. (Wulff Petrarcab. 356 (1907), Kulturen 1938, s. 64); best. -tern resp. -tret (se nedan); pl. -trer (äv. att hänföra till sg. plektrum l. plektron, Linder Regl. 103 (1886) osv.), ngn gg äv. -trar (Söderhjelm ItRenäss. 158 (1907)); l. PLEKTRUM -trum, n., l. PLEKTRON -tron, n., ngn gg äv. r. (Bohman Kall. 17 (1932)); best. -tret (äv. att hänföra till sg. plekter, Rydberg Dikt. 1: 218 (1881) osv.); pl. -trer (se ovan), stundom äv. -tra (Linder Regl. 103 (1886), Wilhelm Jord 56 (1935)); förr äv. PLEKT, m.; best. -en (Visb. 3: 218 (1651)).
Ordformer
(plekt (-ä-, -cht, -ckt) 1639—1700. plekter (-ä-, -ck-) 1640 osv. plektron 1811 osv. plektrum (-ct-) 1824 osv.)
Etymologi
[jfr d. plekter, t. plektrum, plektron, eng. o. fr. plectrum; av (lat. plectrum, av) gr. πλῆκτρον, till gr. πλήσσειν, slå (se APOPLEKTISK)]
litet blad l. liten pinne av trä, ben, sköldpadd, metall l. dyl. varmed strängarna på antikens kitara l. lyra o. d. anslogos; äv. i fråga om senare l. nutida förh., om motsvarande värktyg vid spel på mandolin, banjo l. cittra m. m. Schroderus Comenius 776 (1639). Visb. 3: 218 (1651; vid lutspel). Det är som den eviga plektern rördes / af Foibos Apollon med egen hand. Fröding NDikt. 132 (1894; jfr slutet). 2NF 17: 741 (1912; vid mandolinspel). Hackebrädet .. spelades med ett plekter. Kulturen 1938, s. 64. — särsk. (i vitter stil) i mer l. mindre bildl. anv. Phosph. 1811, s. 565. Lövens plektra skälva / i den lena vind. Wilhelm Jord 56 (1935).
Ssg: PLEKTER-SLAG. slag l. knäppning med plekter på en sträng. SnoilskyVänn. 1: 44 (1864; bildl.). Med fasta plekterslag på lyran. Zilliacus Solur. 97 (1926).