SAOL

publicerad: 2015  

pragmatism

pragm·­at·­ism [‑is´m] substantiv ~en • upp­fattning som hävdar att sanning är av­hängig av sin nyttighet el. fruktbarhet; pragmatisk in­ställning

Singular
en pragmatism	obestämd form
en pragmatisms	obestämd form genitiv
pragmatismen	bestämd form
pragmatismens	bestämd form genitiv

Till SAOL

SO

publicerad: 2021  

pragmatism pragmatismen

pragm·at·ism·en

substantiv

pragmatis´m

● benägenhet att låta beslut om (politiska) handlingar väg­ledas av deras praktiska följder

det nya parti­programmet genom­syrades av pragmatism snarare än socialistiska visioner

○ äv. om en filosofisk riktning som hävdar att ett på­ståendes mening ligger i dess praktiska följder, om det är sant

belagt sedan 1819

Till SO

SAOB

publicerad: 1954  

PRAGMATISM prag1matis4m, r. l. m.; best. -en.

Etymologi

[jfr t. pragmatismus, eng. pragmatism, fr. pragmatisme; till stammen i lat. pragmaticus, gr. πραγματικός (se PRAGMATISK)]

1) hist. pragmatisk metod, pragmatiskt framställningssätt. SvLitTidn. 1819, sp. 356. HT 1934, s. 380.

2) filos. benämning på vissa kunskapsteoretiska åsiktsriktningar som ha det gemensamt att de betrakta kunskapen ss. ett medel för handlingen. Pragmatismen. Jacobsson (1910; boktitel). —

Till SAOB