SAOL
publicerad: 2015
presbyter
presbyt·er
[pres´byt‑ el. presby´t‑]
substantiv
~n ~er [‑e´rer] • förtroendeman i urkristen el. reformert församling, äldste
| Singular | |
|---|---|
| en presbyter | obestämd form |
| en presbyters | obestämd form genitiv |
| presbytern | bestämd form |
| presbyterns | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| presbyterer | obestämd form |
| presbyterers | obestämd form genitiv |
| presbytererna | bestämd form |
| presbyterernas | bestämd form genitiv |
SAOB
publicerad: 1954
PRESBYTER präs4byter, äv. 040, äv. 320, m.; best. -n; pl. -terer1040 (Rydberg (o. Tegnér) Engelhardt 1: 35 (1834) osv.), äv. -trar400, äv. 040, äv. 320 (LoW (1911)) ((†) -trer Rydberg Ath. 86 (1859, 1866)), stundom (med lat. pl.-ändelse) presbyteri präsby4teri (Eberhardt AllmH 2: 366 (1768), Geijer I. 1: 321 (1845)).
Ordformer
(pres- 1768 osv. prest- 1866—1897)
Etymologi
[jfr t. o. eng. presbyter; av lat. presbyter, av gr. πρεσβύτερος, komp. av πρέσβυς, gammal (jfr PRESBYOP). — Jfr PRÄST samt PRESBYTERIAN, PRESBYTERIUM m. fl.]
benämning på vissa förtroende- l. ämbetsmän i den kristna kyrkan; särsk. dels om var särskild av den urkristna församlingens (ett råd l. kollegium bildande) äldste, dels om församlingsföreståndare (kyrkoherde) resp. biskops medhjälpare i den urkristna l. fornkatolska församlingen, dels om person som i den romersk- l. grekisk-katolska kyrkans hierarki innehar graden närmast under biskop (o. tjänstgör ss. kyrkoherde l. församlingspräst). Arius en Presbyter i Alexandria framkläckte en Sect, som efter honom fick namn. Eberhardt AllmH 2: 367 (1768). De 3 hierarkiska graderna äro: diakon, presbyter och biskop. Fehrman OrientK 40 (1920). Brilioth SvKyrkKunsk. 114 (1933). — särsk.
a) hist. om förh. i Sv. under den katolska tiden samt tiden närmast efter reformationen: präst. Hemkommen (från utlandet) befordrades .. (Laurentius Andreæ) till Presbyter i Strengnäs och sedermera till Archi-Diaconus i Upsala. BL 1: 214 (1835); jfr Hagström Herdam. 1: 222 (1897). I ännu 100 år (efter 1520) bibehöll sig bruket inom Svenska kyrkan, att mången blifvande prest först ordinerades till Diaconus eller halfprest och sedermera till Presbyter, då han först erhöll plenos ordines. BL 11: 170 (1845). Schybergson FinlH 1: 50 (1887).
b) i kyrkosamfund med presbyterialförfattning: var särskild av de lekmän (”lekmannaäldste”) som tillhöra ett presbyterium l. som jämte prästen ha vård om en församling. Geijer I. 1: 321 (1845). Stavenow EngRev. 18 (1895). SvUppslB 21: 1201 (1934).