PRESBYTERIAN präs1byter1ia4n l. 01004, m.||ig.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(pres- 1680 osv. prest- 1895)
Etymologi
[jfr t. presbyterianer, eng. presbyterian, fr. presbytérien; till PRESBYTERIUM]
kyrkl. person som anser att kyrkan bör vara organiserad enligt presbyterialförfattning l. som är medlem av ett kyrkosamfund med dylik författning; särsk. om förh. i anglosaxiska länder; i sht i pl. Brask Pufendorf Hist. 155(1680). Förtrycket mot presbyterianerna fortfor under hela hans (dvs. Jakob I:s) regering. (Rydberg o.) Tegnér Engelhardt 3: 120(1837). Johansson o. Liedgren Kyrkoh. 174(1933).
Avledn. (kyrkl.): PRESBYTERIANISM101004, r. (pres- 1843 osv. prest- 1895) [jfr t. presbyterianismus, eng. presbyterianism, fr. presbytérianisme] presbyteriansk åskådning; presbyterianernas lära; äv. om de personer som omfatta denna lära, presbyterianerna. Frey 1843, s. 233.Grimberg VärldH 10: 459(1941). —
PRESBYTERIANSK, adj. (pres- 1680. prest- 1895. -bit- 1771. -byt- 1680 osv. -anisk 1680. -ansk 1766 osv.) [jfr t. presbyterianisch] som är presbyterian l. består av presbyterianer l. är utmärkande för presbyterianerna l. deras lära l. kyrkoförfattning l. livsföring. The Presbyterianiske Prästerne. Brask Pufendorf Hist. 164(1680). Sörensen Hollywood 32(1932).
