SAOL

SO

publicerad: 2021  
repetitorium repetitoriet repetitorier
re·pet·it·ori·et
substantiv
[-o`r-] äv. [-o´r-]
kort samman­fattande läro­bok
äv. repetitionskurs
belagt sedan 1832; till repetera

SAOB

publicerad: 1957  
REPETITORIUM -tω4rium l. —302, n.; best. -iet, i best. anv. äv. utan slutartikel; pl. -ier.
Etymologi
[jfr t. repetitorium; bildat till REPETERA (l. lat. repetere) med samma stambildning som i REPETITOR]
1) föreläsning l. undervisningstimme l. kurs varvid på nytt (kortfattat, översiktligt) gås igenom vad som vid föregående undervisning meddelats l. lärts l. lästs; repetitionskurs. Schück (1854). 2SvUppslB (1952).
2) kort (skriftlig) sammanfattning av framställningen av ett visst ämne l. en viss lärokurs o. d.; lärobok innehållande en kort sammanfattning av en viss lärokurs (särsk. avsedd för användning vid repetition), kompendium. BerRevElLärov. 1832, s. 35. (R. Seebergs Grundriss der Dogmatik) låter med fördel läsa sig som förberedelse till eller som repetitorium av detta verk (dvs. hans stora värk Christliche Dogmatik). SvTeolKv. 1933, s. 70.