SAOL

publicerad: 2015  

rudiment

rudi·­ment [‑men´t] substantiv ~et; pl. ~ • o­utvecklat organ; o­betydlig rest av ngt

Singular
ett rudiment	obestämd form
ett rudiments	obestämd form genitiv
rudimentet	bestämd form
rudimentets	bestämd form genitiv
Plural
rudiment	obestämd form
rudiments	obestämd form genitiv
rudimenten	bestämd form
rudimentens	bestämd form genitiv

Till SAOL

SO

publicerad: 2021  

rudiment rudimentet, plural rudiment, bestämd plural rudimenten

rudi·ment·et

substantiv

rudimen´t

● outvecklat eller tillbaka­bildat kroppsligt organ

ett rudiment (av/till något)

ett rudiment (av något)

ett rudiment (till något)

hos människan är blind­tarmens mask­formiga bi­hang ett rudiment

○ äv. bildligt om något som bara är på­börjat och än­nu outvecklat

JFR ansats 1

den lilla gruppen var rudimentet till det som senare skulle ut­vecklas till ett forskningscentrum

belagt sedan 1806; av lat. rudimen´tum 'läro­spån; första försök', till rud´is 'rå; obe­arbetad'; jfr ur­sprung till rudis

Till SO

SAOB

publicerad: 1959  

RUDIMENT rɯ1dimän4t l. rud1-, n., best. -et; pl. = (VetAH 1806, s. 13 osv.) äv. -er (VetAH 1818, s. 118, Östergren FrämOrd (1949)). Anm. I bet. 1 o. 2 användes i sht förr den lat. pl.-formen rudimenta. Swedberg Schibb. 296 (1716; i bet. 1). Rudimenta af medicinen. ÄSvBiogr. 1—6: 146 (c. 1722). WoJ (1891; i bet. 2).

Etymologi

[jfr t., eng. o. fr. rudiment; av lat. rudimentum, begynnelse, första försök i ngt, till rudis (se RUDIS). — Jfr RUDIMENTERAD, RUDIMENTIFIERA, RUDIMENTISERA, RUDIMENTÄR]

1) (numera mindre br.) (ngt som utgör en) första början l. ansats till ngt. VetAH 1818, s. 118. Vid den tid, då om sommarmorgnarne .. (ett slemmigt ämne) utsvettas, är redan rudimentet till mjöldryga anlagdt (hos råg). Andersson ÅrsbVetA 1853—54, s. 13. De rudimenter till melodi, hvilka ingå i vårt tal. Noreen VS 2: 433 (1910). 2SvUppslB (1952).

2) (numera mindre br.) i pl.: de första (enklaste) grunderna av en vetenskap l. konst l. ett läroämne o. d.; elementa. Rudimenter och grunder hafva .. aldrig (de) fått lära (som i barndomen blivit införda på den akademiska banan), ty för sådant äro universiteter icke inrättade. SC 1: 653 (1820). Rudimenterna till hälsoläran. Östergren (1936). Dens. FrämOrd (1949).

3) anat. o. bot. outvecklat l. tillbakabildat (förkrympt) organ hos levande varelse l. växt, ofta utgörande kvarleva från tidigare utvecklingsstadier. Besynnerligt, att denna .. (insektart) ej träffas med fullkomligt utvicklade flygvingar, utan endast med rudiment därtil. VetAH 1806, s. 13. (Vissa växtorgan) äro i sitt nuvarande skick rudiment av ståndare och pistiller. VäxtLiv 5: 345 (1940). — jfr SVANS-, TAND-RUDIMENT. — särsk. oeg. l. bildl., om spår l. (obetydlig) rest l. kvarleva l. reminiscens av ngt. Känslorna voro rudiment från djur och barn. Strindberg TjqvS 5: 52 (1886, 1909). Som student måste .. (den i Oxford studerande) ha ett kortklippt rudiment af den engelska universitetsgraduentens fladdrande svarta talar. Steffen BrittStröft. 235 (1895). Ett rudiment av vår en gång så mäktiga och respektingivande flotta. VFl. 1937, s. 180.

Till SAOB