SAOL

publicerad: 2015  

sanktuarium

sanktu·­ari·­um [‑a´ri‑ el. ‑a`ri‑] substantiv sanktuariet sanktuarier • heligt rum; förvarings­rum för reliker

Singular
ett sanktuarium	obestämd form
ett sanktuariums	obestämd form genitiv
sanktuariet	bestämd form
sanktuariets	bestämd form genitiv
Plural
sanktuarier	obestämd form
sanktuariers	obestämd form genitiv
sanktuarierna	bestämd form
sanktuariernas	bestämd form genitiv

Till SAOL

SO

publicerad: 2021  

sanktuarium sanktuariet sanktuarier

sanktu·ari·et

substantiv

[saŋtua´r-] el. [saŋktua´r-] äv. [saŋtua`r-] el. [saŋktua`r-]

1 sär­skilt helig och skyddad plats

○ spec. altar­rum

belagt sedan 1793; av lat. sanctua´rium med samma betydelse, till sa´nctus 'helig'; jfr ur­sprung till sankt

2 skrin där heliga före­mål förvaras

belagt sedan 1835

Till SO

SAOB

publicerad: 1965  

SANKTUARIUM saŋ1ktɯa4rium, äv. saŋ1t-, l. 10302, n.; best. -iet; pl. -ier; förr äv. SANKTUAR l. SANCTUAIRE, r. l. m.; best. -en.

Ordformer

(sanctuairen, sg. best. 1793, 1805. sanktuaren, sg. best. 1896. sanktuarium (sanct-) 1742 (: sanctuarier, pl.), c. 1783 osv.)

Etymologi

[jfr t. sanktuarium, sanktuaire, eng. sanctuary, fr. sanctuaire, m.; av lat. sanctuarium, till sanctus (se SANKT, adj.). Formen sanctuaire utgör lån från fr.]

1) (i fackspr.) om den heligaste delen av ett tempel l. en kyrka; särsk. dels om (det inre) koret l. platsen kring högaltaret i en romersk-katolsk kyrka, presbyterium (se d. o. II), dels om det allra heligaste (se ALLRA b γ α') av judarnas tabernakel l. tempel i Jerusalem. (Tablån föreställer) Odödlighetens Tempel. .. Innerst i Sanctuairen Sverges Geni (dvs. genius). JGOxenstierna 1: 306 (1793, 1805). En ortodox kyrka består av tre huvuddelar: förhallen (nartex), skeppet och sanktuariet (koret). Hellerström Liturg. 84 (1932).

2) (i fackspr.) förvaringsplats l. förvaringsrum l. förvaringsmöbel för reliker o. d. Wolgast och Güzkow omvändes och på båda ställen uppfördes altare och sanctuarium, hwilket alltid förberedde byggandet af en kyrka. Rydberg (o. Tegnér) Engelhardt 2: 165 (1835). Gynther ConvHlex. (1848). IllSvOrdb. (1955).

3) (†) heligt föremål l. dyl. Ingen Pelegrim reser bårt, som ej förser sig med något förråd af dessa varor (dvs. radband, kors, modeller av Kristi grav o. d.), och på detta sättet blifver Sanctuariers förfärdigande, et ständigt och säkert näringsmedel för invånarna i Jerusalem och Bethlehem. Hasselquist Resa 156 (1751).

4) (i vitter stil) bildl.: heligt rum, ”helgedom”; (ngns) allra heligaste o. d. 2RARP 13: 89 (1742). (Runeberg) höll sin inre värld som ett sanctuarium, dit ingen fick tränga. Söderhjelm Runebg 2: 531 (1906). (År) 1895 gav Charlie mig introduktionsbrev till den store moderne barockkonstnären Auguste Rodin, och jag var stolt att med Gunilla få inträda i detta sanktuarium. Laurin Minn. 2: 361 (1930). Krusenstjerna Fatt. 4: 420 (1938).

Till SAOB