publicerad: 1965
SANKT saŋ4kt, äv. saŋ4t, adj. Anm. 1:o Ordet användes numera endast (i bet. 1) ss. ett obetonat attribut framför ett personnamn i best. anv. (utan föregående artikel), i m. (utom i vissa förb., t. ex. Sankte Per) numera vanl. i formen sankt, förr vanl. i (den best.) formen sankte, i f. vanl. (o. numera nästan alltid) i formen sankta, som dels kan uppfattas ss. en bestämd form av ordet (motsv. m. sankte), dels ss. en i sv. inlånad lat. femininform [lat. sancta]. 2:o Vid ordets en gång påträffade anv. ss. predikativ till ett huvudord i n. pl. är det oböjt; se ex. under bet. 3. 3:o Ss. förkortningsformer användas dels (för samtliga former) S., äv. St., förr äv. Sct., dels (för formen sankt) S:t, dels (för formen sankte) S:te, dels (för formen sankta) S:ta. I fråga om äldre ex. är det ofta omöjligt att avgöra, huruvida förkortningarna S., St., Sct., S:ta representera en sv. l. lat. form. 4:o Förr användes stundom lat. genitivformer av ordet, gen. sg. m. sancti o. gen. sg. f. sanctæ (-e). Sancte Anne prebenda. G1R 1: 106 (1523). På Sancti Michaelis dagh. OPetri 2Post. 184 b (1530). Sancti Påwels (dag). IErici Colerus 1: 11 (c. 1645).
Ordformer
(sankt (-ct, -cht) 1521 osv. sant 1526 (: sante pedher)—1914 (: Sant Hans))
Etymologi
[fsv. sankte (f. sankta); jfr d., nor. o. t. sankt, eng. o. fr. saint, it. o. span. santo; av lat. sanctus (f. sancta), eg. p. pf. av sancire, helga, besläktat med sacer, helig (jfr SAKRAL, adj.1, SAKROSANKT m. fl.), o. möjl. etymologiskt identiskt med SÅT, adj. — Jfr SANKT, sbst., SANKTA, v., SANKTBERNHARDSHUND, SANKTBERNHARDSKRÄFTA, SANKTELMSELD, SANKTIFIERA, SANKTION, SANKTUARIUM, SANKTUSKLOCKA, SANTFÄLTENS]
1) i anv. ss. attribut framför personnamn: helig; särsk. ss. stående epitet till namn som beteckna personer som av romersk-katolska kyrkan officiellt förklarats vara l. som betraktas (o. dyrkas) ss. helgon. Iak beder mik swa gud til hielp Iomfru Maria oc sancte Eric Konung. G1R 1: 1 (1521). S. Jacobs Epistel. (Bib. 1541; rubrik). Sancht Erichz been. Messenius Christm. 253 (c. 1616). Sankt Göran. Geijer I. 5: 12 (1810). Knutsklockans manande klang minner oss om, att vi alla äro barn eller fosterbarn af den minnesrika stad, som i Sankte Knut vördar sin domkyrkas grundläggare och sin domskolas stiftare. Flensburg (o. Collin) 4 (1903, 1915). Legenden om huru S:t Helena fann Kristi kors. Sylwan (o. Bing) 1: 20 (1910). Sankta Anna. Hallström Händ. 18 (1927). Toni Schmid påpekar, att .. sankt Henrik omtalas första gången i ett påvebrev omkr. 1295. KyrkohÅ 1939, s. 131. — särsk.
a) om aposteln Andreas (se ANDREAS-); särsk. (†) i uttr. Sankt Anderse kors, andreaskors. Ett försölffredh Sanct Andersse kors. BtFinlH 4: 389 (1569).
b) om den helige Antonius (se ANTONIUS-); särsk. [jfr mlat. ignis Sancti Antonii] med. i uttr. Sankt Antonius' l. Antons eld o. dyl. l. (sammanskrivet) sanktantoniuseld, antoniuseld, ergotism. 2NF 1: 1177 (1904: Sankt Antons eld). En av S:t Antonius' eld angripen sjuk. Gentz Lindgren 110 (1929; i bildunderskrift). Wernstedt (1959: Sanct Antonius-eld). jfr (†): Sancti Anthonies eeld. VarRerV 17 (1538).
c) om den heliga Barbara (som dyrkades ss. martyr från 600-talet o. vilkens dag var den 4 december); särsk. [jfr t. S:t Barbarakraut, barbelkraut, fr. herbe de Sainte Barbe] (†) i uttr. sankt barbelgräs l. sankt barbelört, växten Barbarea vulgaris R. Br., sommargyllen; jfr BARBELGRÄS, BARBELÖRT. Franckenius Spec. A 4 b (1638: S. Barbelgrääsz). Därs. A 4 b (1659: S. Barbelört).
d) om den heliga Birgitta; i uttr. Sankta (ngn gg Sankt) Birgitta (äv. Britta l. Brita). ArbogaTb. 3: 334 (1522). S. Brijtas kapell. Bureus Suml. 36 (c. 1600). Sanct Erik! Sancta Brita! skydden mig! Hedberg Dagen 10 (1863). Sankt Britas populära namn. Ahnlund Oljob. 22 (1924). — särsk. (†) i uttr. Sankt(a) Britas l. Brittæ l. Britæ lök, liljeväxten Allium ursinum Lin., ramslök. Linné Bref I. 2: 12 (1741: St. Britas lök). Rothof 382 (1762: St: Brittæ lök). Fries Ordb. (c. 1870: Sankt Britæ lök).
e) om den helige Bruno (preussarnas apostel, † 1009); särsk. bot. i uttr. Sankt Brunos lilja, prydnadsväxten Paradisia liliastrum Bert., paradislilja. Törje Växtfört. 2: 156 (1938).
f) om den heliga Dorotea (som enligt legenden led martyrdöden 311 o. vilkens dag var den 6 februari); särsk. [jfr ä. d. Sankt Dorotealilje, d. dor(o)tealilje] (†) i uttr. Sankt Dordis lilja, växten Leucojum vernum Lin., klosterlilja, snöklocka. Franckenius Spec. C 4 a (1659).
g) [fsv. S. elena (elene) root; jfr d. Sankt Ellensrod; se vidare under ELINS-, särsk. anm. sp. E 471] (†) i uttr. Sankt Helene rot l. sankt elensrot, växten Inula helenium Lin., ålandsrot, alant; jfr ELINS-ROT. Franckenius Spec. B 4 b (1638: S. Elensroot). Serenius Iiii 4 a (1757: S. Helenæ-rot).
β) [jfr t. St. Jakobsöl] (†) i uttr. Sankt Jakobs olja l. sankt jakobsolja, samaritbalsam. FarmT 1894, s. 6. PharmComp. 28 (1896). Lindgren Läkem. (1902).
i) [med avs. på formerna av Johannes samt förklaringen till ordets anv. i de olika uttr. jfr JOHANNES] i uttr. Sankt(e) Johannes, i Finl. äv. Johanne, förr äv. Johan l. Jahan, om Johannes döparen; jfr j, k. Såsom Herodes .. / Han stelte sigh moot Sancte Johan. .. / Så är ock här medh the Swenske skeedt. Svart Gensw. G 4 b (1558). — särsk.
α) [jfr d. Sankt Hans-aften] (†) i uttr. Sankte Johannes l. Johans afton, midsommarafton. ArbogaTb. 3: 333 (1522). ArkliR 1564, avd. 33.
β) (†) i uttr. Sankt(e) Johannes (Baptista) dag, Johannes döparens dag, midsommardagen; jfr j δ. ArbogaTb. 3: 343 (1524). 3SthmTb. 1: 276 (1594).
γ) (†) i uttr. Sankt(e) Johannis blod, växten Scleranthus perennis Lin. (på vars rötter det uppträder en gallbildning, ur vilken ett rött färgämne framställts). Franckenius Spec. D 1 b (1659).
δ) (†) i uttr. Sankt(e) Johannis l. Johans blomma l. blommor l. sankt johannisblommor, = JOHANNES-BLOMMA.
α') = JOHANNES-BLOMMA 1. Linné Fl. nr 698 (1745: Sanct Johans blommor; från Gotl.). Liljeblad Fl. 477 (1816: St. Johannisblommor; från Gotl.).
β') = JOHANNES-BLOMMA 2. Franckenius Spec. C 4 a (1638: S. Johannis blomma). Block Pest. 35 (1711: St Johans Blommor).
ε) (†) i uttr. Sankt(e) Johannes l. Johannis l. sankt johannisblomster, johannesblomster.
α') = JOHANNES-BLOMSTER 1. Franckenius Spec. B 1 b (1638: S. Johannis blomster). Serenius Kkkk 2 a (1757: St. Johannis-blomster). Rothof 17 (1762: St. Johannis blomster).
β') = JOHANNES-BLOMSTER 2. Franckenius Spec. C 2 a (1659: S. Johannis blomster). Bromelius Chl. 49 (1694: S. Johannes Blomster).
ζ) [jfr ä. d. Sankt Johannis brød] (†) i uttr. Sankt(e) Johannes l. Johannis l. Johans bröd, johannesbröd (se d. o. 1). TullbSthm 10/4 1543 (: Sancte Johannis brödt). OxBr. 11: 709 (1637: S. Johannes brödh). Ödmann StrSaml. 6: 118 (1794: S. Johans Bröd).
η) [jfr d. Sankt Hansbær] (†) i uttr. Sankt(e) Johannes l. Johannis l. Johans l. Jahans bär l. sankt johannisbär l. sankt johansbär, om svarta l. röda vinbär; jfr JOHANNES-BÄR. Wijn aff S. Johannis bär. BOlavi 128 a (1578). Franckenius Spec. F 3 b (1638: S. Johannisbär). Rudbeck HortBot. 98 (1685: S. Jahans bär). Bromelius Chl. 97 (1694: S. Johansbär). särsk. i uttr. Sankt(e) Johannes bäremos, mos av vinbär; jfr JOHANNES-BÄR-MOS. Lemnius Pest. 30 (1572; uppl. 1917).
ϑ) [jfr t. johannistraube] (†) i uttr. Sankt(e) Johannes l. Johannis l. Johans druva l. druvor, om svarta l. röda vinbär; äv. om vinbärsbuske; jfr DRUVA 5 b. Till Hans Gardener, att han förschicker til Konglig M:tt S. Johannes druffver. G1R 23: 184 (1552). Lattverker aff Sancte Johannis druer. Därs. 312. S. Johans Druffwa (Wijnbärszbuska) Hallonbuska .. och Törne warda kallade buskar. Schroderus Comenius 138 (1639). Tillandz D 7 a (1683).
ι) (†) i uttr. sankt johannisfasta, om fasta l. fastetid vid midsommar. LPetri Kyrkiost. 36 b (1566).
κ) (numera bl. ngn gg i skildring av ä. förh.) i uttr. sankt johannesfest, midsommarfest. Gadelius Tro 2: 127 (1913).
λ) [jfr ä. d. Sankt Hansflue] (†) i uttr. Sankt(e) Johans fluga, lysmask. Schroderus Comenius 223 (1639; t. texten: die Johanswürmelein).
μ) (†) i uttr. Sankt(e) Johannes l. Johannis l. Johans l. Jahans gräs l. sankt johannesgräs l. johannisgräs l. johansgräs, växt av släktet Hypericum Lin., johannesört; särsk. om arterna H. perforatum Lin. o. H. quadrangulum Lin.; äv. om drog av någon av dessa växter; jfr JOHANNES-GRÄS 1. BOlavi 124 b (1578: S. Johannis gräs). Berchelt PestOrs. F 5 a (1589: S: Jahans grääs). Hypericon, S. Johannis Gräs. Sudit i Wijn, och thet druckit, vtdrifwer Förgifft, och Qwinnors Tijd. IErici Colerus 1: 193 (c. 1645). Lindh Huuszapot. 10 (1675: S. Johannes Gräsz). Tillandz C 3 a (1683: S. Johannisgrääs). Palmberg Ört. 404 (1684: S. Johans Gräs). Dybeck Runa 1845, s. 71 (: Sankt-Johansgräs). Hörlén GSed. 41 (1914: Sankt Johannesgräs; från Skåne).
ν) [jfr nor. St. Hans-gul] (†) i uttr. Sankt(e) Johannis gul, sannol. om växten Anthemis tinctoria Lin.; jfr KABBELEK 3. Linc. N 3 a (1640: S. Johannis gol).
ξ) (†) i uttr. Sankt(e) Johannis l. Jahans lök, om växten Allium ascalonicum Lin. (schalottenlök) l. (möjl.) Allium schoenoprasum var. sibiricum (Lin.) Hartm. (gräslök); jfr JOHANNES-LÖK 1, 2. Rudbeck HortBot. 4 (1685: S. Jahans löök). Linné Ungd. 1: 303 (1731: S. Johannis Löök).
ο) (†) i uttr. Sankt(e) Johannes l. Johannis natt, midsommarnatt(en); jfr JOHANNES-NATT. ArkliR 1553, avd. 4 (: s(anc)te Johannes Nath). Om s. Johannis natt, hade Oleff Gammels tienere Hans Finne ihielslagit sinn medtienere, Anders Michelsonn. 3SthmTb. 2: 182 (1597).
π) (†) i uttr. sankt johannisnycklar, växt av släktet Orchis Lin., nyckelblomster; jfr JOHANNES-NYCKLAR. Linné Gothl. 172 (1745).
ρ) [jfr (ä.) d. Sankt Johannesolie] (†) i uttr. Sankt(e) Johannes l. Johannis olja, johannesolja. Månsson Åderlåt. 157 (1642). IErici Colerus 1: 248 (c. 1645: S. Johannis Olia). Lindgren Läkem. (1902: Sankt Johannes olja).
σ) (†) i uttr. sankt johannisrot, växten Laserpitium latifolium Lin.; jfr JOHANNES-ROT 1. Franckenius Spec. B 2 b (1638). Liljeblad Fl. 157 (1816; från Uppl.).
τ) (†) i uttr. Sankte Johannis l. Johanni tid, midsommartid(en). HFinlH 3: 227 (1555: Sancte Johannis tidh). Allt so forlop sigh tidhen henn, adth vij inghen segladz finghe bruka i retthen tidh för änn effther Sancte Johanni eller Laurentii tidh. BtHforsH 1: 10 (1558); jfr χ. Landsm. XVII. 2: 71 (1672).
υ) (†) i uttr. Sankt(e) Johannis trä, om vinbärsbuske l. (möjl.) krusbärsbuske; jfr η o. JOHANNES-BÄR. Hwad (trädgårds-)Sängerna wijdkommer, weet man wäl at vthi Herrehof brukas Qwarteer hwar jempte andra, .. och ther näst om kring satta S. Johannis Trää, eller the som bära Krusebär. IErici Colerus 1: 141 (c. 1645).
φ) (†) i uttr. Sankt(e) Johannis ört, johannesört (se d. o. 1). Berchelt PestBeg. B 3 b (1588). Kalm VgBah. 35 (1746).
χ) (numera knappast br.) elliptiskt: midsommardag(en), midsommar; jfr j λ o. JOHANNES 2. Bertill wulff (lät) Arrestera (glas-)winden hoos honom för tull Peningar skuld, dem han skule betala för Sanct Johannæ. EkenäsDomb. 1: 189 (1654). I grönskan vildblommors brokiga tåg / sig samlar till Sankt Johannes. Levertin Dikt. 23 (1895, 1901).
α) (†) i uttr. Sankt Hans blad l. sankt hansblad.
β) i uttr. Sankt(e) Hans' blomma l. blommor l. sankt hansblommor.
α') (numera bl. i vissa trakter) växten Anthemis tinctoria Lin.; jfr JOHANNES-BLOMMA 1. Fischerström 1: 126 (1779: Sancte Hans blommor). TurÅ 1906, s. 214 (: S:t Hans-blommor; från Gotl.).
β') bot. växten Arnica montana Lin., slåttergubbe; jfr α β', γ, κ α'. Linné Sk. 240 (1751: St Hans blomma; från Skåne). SvBot. nr 185 (1805: Sankt-Hans blommor). Krook Handköpsben. 130 (1951: Sankt Hans blomma).
γ) (†) i uttr. Sankt(e) Hans blomster l. sankt hansblomster, (drog av) växten Arnica montana Lin.; jfr α β', β β', κ α'. Linné Fl. nr 760 (1755: St. Hans blomster; från Skåne). Liljeblad Fl. 360 (1798: St. Hansblomster; från Skåne). Brandgula Sankt-Hansblomster. CFDahlgren 5: 147 (1833). FörrNu 5: 114 (1874).
δ) [jfr d. Sankt Hansdag, nor. sankthansdag] (†) i uttr. Sankte Hans l. Hanse dag, midsommardag(en); jfr i β. I fiörd (dvs. i fjol) fick jag jnnthet lathe mure förinnd sancte Hanns dag. BtFinlH 4: 365 (1568). Till Sancte hanse dagh nest komande. UpplDomb. 2: 49 (1579).
η) (†) i uttr. sankt hansknopp, växten Sedum telephium Lin., fetblad, kärleksört; jfr κ β'. Nyman VäxtNatH 2: 23 (1868). Lyttkens Ogräs 69 (1885; från Skåne).
ϑ) [jfr d. Sankt Hansløg] (†) i uttr. Sankt(e) Hans lök, växten Sedum acre Lin., (gul) fetknopp. Palmberg Ört. 414 (1684). Steinmejer Palmberg 280 (1733).
κ) [jfr d. Sankt Hansurt] (numera bl. i vissa trakter) i uttr. Sankt(e) Hans' ört l. sankt hansört.
α') växten Arnica montana Lin., slåttergubbe; jfr β β', γ. Holmberg 1: 120 (1795). Lilja SkånFl. 377 (1838: S:t Hans ört). Wranér Hvard. 8 (1889).
β') växten Sedum telephium Lin., fetblad, kärleksört; jfr η. Linné Sk. 251 (1751; från Skåne). NordT 1902, s. 271 (: S:t Hansörterna).
γ') (†) = JOHANNES-ÖRT 1. St. Hans-örts blad och blomster. Hjortberg Boskapsafv. 228 (1776); möjl. ssg med BLAD resp. BLOMSTER.
λ) [jfr d. Sankt Hans, nor. sankthans] (numera knappast br.) elliptiskt: midsommardag(en), midsommarafton, midsommar; jfr i χ. Ij jåår for sancte Hanns haffuer jag lathet mure et stycke mur ferdig. BtFinlH 4: 365 (1568). Nordens blomsterfest, St. Hans, / Ljusast bland de nätter ljusa! Josephson GRos. 11 (1896). TurÅ 1914, s. 319.
k) [jfr JAN samt i] (†) i uttr. Sankt(e) Jan, om Johannes döparen; jfr i, j. Een tompt .. thär fordom S: Jaans kyrckie vpå stodh. 2SthmTb. 7: 9 (1570). Twenne stora helig mässor / Sancte Jans och Pers jag ser / .. Föllias åth hel tätt å rad / På ett halft Calenderblad. Runius (SVS) 2: 122 (1712). — särsk.
β) i uttr. Sankt(e) Jans blomster, växten Bupleurum rotundifolium Lin. Lind 1: 574 (1749). Nemnich Naturg. 1: 725 (1793).
δ) i uttr. Sankt(e) Jans rot l. sankt jansrot, = JOHANNES-ROT 1. Dahlman Reddej. 127 (1743: S:t JansRot). HushBibl. 1755, s. 154 (: S. Jans rot).
l) om den helige Kristoffer (som enligt sägnen led martyrdöden i Lykien vid 1200-talets mitt); särsk. (†) i uttr. sankt kristoffersgräs, = KRISTOFFERSGRÄS. Franckenius Spec. B 3 a (1638).
m) om den heliga Kunigunda (tysk kejsarinna, som levde på 1000-talet); särsk. i uttr. sankt kunigundisört, se KUNIGUNDISÖRT.
n) om den helige Laurentius (som enligt sägnen led martyrdöden år 258); särsk. (†) i uttr. Sankt(e) Larense dag l. afton, larsmässodagen resp. aftonen före larsmässodagen. Løærdagin nesth ffør s(anc)te lare(n)sse dagh. ArbogaTb. 3: 351 (1525). På S: Larense affton. HH 20: 94 (c. 1580).
o) om den heliga Lucia (se d. o. 1); särsk. (†)
β) i uttr. sankt lucigräs, växten Pedicularis palustris Lin., kärrspira. Dybeck Runa 1845, s. 70 (1660).
p) om ärkeängeln Mikael; särsk.
α) i uttr. Sankt(e) Olofs gräs l. humle, se OLOF b α, β; sankt olofsgräs l. olofshumle l. olofsört, se OLOFS-GRÄS resp. OLOFS-HUMLE, OLOFS-ÖRT.
γ) (i vissa trakter) i uttr. Sankt Olofs blomma, växten Viscaria vulgaris Bernh., tjärblomster. Landsm. 1911, s. 709.
δ) (förr) i uttr. Sankt(e) Olofs penning, om viss skatt som befolkningen i Norrland hade att erlägga till ”skolmästaren” i Uppsala (l. till Uppsala domkaplan); jfr OLOFS-GÄRD. G1R 19: 277 (1548). Samuelsson HALärov. Upps. 42 (1952).
r) om aposteln Paulus (jfr PÅL, sbst.1), i uttr. Sankt(e) Paulus l. (numera bl. vard. l. i vitter stil) Pål, förr äv. Pavel l. Paval l. Påvel. Ath .. (människan är skapad till att vara lik Gud) kan clarligha merkias aff sante Paual mongestadz j hans episteler. OPetri 1: 5 (1526). Weste FörslSAOB (c. 1815: Sankte Påfvel). — särsk.
α) i förb. med beteckning för aposteln Petrus (Sankte Peder l. Per o. d.), särsk. för att beteckna en person som sammanställes med l. ställes i motsats till en annan; jfr PÅL, sbst.1 a, PER, sbst.1 2 b β. Om tu .. troor, at Christus är ock så dödh för tich, så wel som för S. Pedhar och S. Pauel .., lät thet wara tich ingen liten tröst. OPetri 4: 353 (1537). Du (dvs. kejsar Ferdinand) ropar snart: sanct Pål, sanct Peer / J helige Patroner, / Ach hiälper mig. Wivallius Dikt. 77 (1631). Om sankt Per har en skada på foten, behöfver sankt Pål derför inte linka. Landgren Ordspr. 138 (1889). Idealet är likt sankte Pål, sankte Pär. Fröding NDikt. 129 (1894).
β) (†) i uttr. Sankte Pavals dag l. Sankte Påvels omvändelsedag, pålsmässodagen. S(anc)te pawalssz dagh. ArbogaTb. 3: 354 (1526). På s:te Påwelz vmwendelsse dagh, som är then 25 januarij. PrivSvStäd. 3: 630 (1587).
s) om aposteln Petrus.
α) i uttr. Sankt(e) Petrus. Pfeiffer (1837). Aflatskrämarens benflisor ur Sankte Petrus' knäskålar. Berg Krig. 74 (1915).
β) i uttr. Sankt(e) Peter. Svårigheter, som var omöjliga att skaffa ur världen så länge Sankt Peters tron (dvs. påvestolen) stod obesatt. Bohrn Druon KronArv. 223 (1964). — särsk.
α') [jfr d. Sankt Petersfisk, nor. sanktpetersfisk] (numera bl. tillf.) zool. i uttr. sankt petersfisk, petersfisk, sanktepersfisk (se ε γ'). FoFl. 1907, s. 193.
β') [jfr ä. eng. St. Peter's corn] (numera bl. tillf.) i uttr. sankt peterskorn, peterskorn. Gadd Landtsk. 3: 392 (1777).
γ) (†) i uttr. Sankt(e) Petter. Det Gud har mig unnat kan inte S. Petter ta ifrån mig. Celsius Ordspr. 9: 185 (c. 1710). — särsk. i uttr. Sankt(e) Petters ört, växten Parietaria officinalis Lin., väggört; jfr δ ζ', ε η'. 2LinkBiblH 4: 77 (c. 1675).
δ) (†) i uttr. Sankt(e) Peder l. Pedar. Sååsom .. (Kristus) bewijste oss all kärleck såå skolom och wij göra wara nästa, och j alla motta fölia hans footspor effther som sante pedher segher j sin Epistel. OPetri 1: 32 (1526). Huad som Gudh haffuer beskärt thet kan icke S. Peder affuende. SvOrds. B 2 a (1604). — särsk.
α') i förb. med beteckning för aposteln Paulus, se r α.
β') i uttr. Sankte Peders dag, aposteln Petrus' dag (persmässodagen, den 29 juni); jfr ε β'. ArbogaTb. 3: 378 (1529). Anders .. (blev åtalad, emedan) Han Hade slaget i almenning För Sancte Peders Dag. UpplDomb. 5: 11 (1553). jfr: På Sancti Pedhers dagh. OPetri Kr. 210 (c. 1540).
γ') i uttr. Sankt Peders lek, se LEK 1 b.
δ') i uttr. Sankt(e) Peders nycklar l. nyckel, växten Primula veris Lin., gullviva; jfr ε ζ'. Franckenius Spec. E 1 a (1638: S. Peders Nyckel). Lindestolpe FlWiksb. 30 (1716: S. Peders nycklar).
ε') i uttr. Sankt(e) Peders tid, (tiden omkring) persmässodagen (den 29 juni), persmässotid. (På vissa ängar) borde medt rätte haffve varidt höberget um midsommers tijdt eller till thet senaste um S. Peders tijdt. G1R 24: 370 (1554).
ζ') [jfr d. Sankt Peders urt, t. Sankt Peterskraut] i uttr. Sankt(e) Peders ört l. sankt(e) pedersört, växten Parietaria officinalis Lin., väggört; jfr γ slutet, ε η' samt DAG OCH NATT I 1 o. PEDERS-ÖRT. 2LinkBiblH 4: 77 (c. 1550: S. Peders ört). Franckenius Spec. C 4 b (1659: S. Pedersört).
η') (†) i uttr. giva ngn Sankte Peder, strunta i ngn, ”ge fan i ngn” l. dyl. Jagh giffuer tigh sancte Peder sade käringen när hon flög till skogz. SvOrds. B 2 b (1604).
ε) (utom i γ', δ' o. ε' numera bl. i vitter stil o. vard.) i uttr. Sankte (i sht förr äv. Sankt) Per; numera i sht med tanke på aposteln Petrus sådan han framställes i sägnerna, dels ss. Vår Herres följeslagare på dennes vandringar på jorden, dels ss. väktare vid himmelrikets port o. innehavare av himmelrikets nycklar. Dhen wår Herre wil wäl, dhen vnner intet S. Per illa .. (dvs.) En godh Wän miszvnner intet dhen andra sin Lycka och medgång. Grubb 144 (1665). Lika stor respekt som den hvarmed en troende undantagsgumma .. skulle betrakta en autentisk handskrifvelse från .. själfvaste Sankte Per. Nyblom Österut 79 (1908). (Kyrkans) spira överst på toppen bär (som väderflöjel) / .. Den trumpet myndige sankte Per / med stola och mitra och allt. Wilhelm Jord 118 (1935). På den tiden, då Vår Herre och Sankte Per brukade vandra omkring på jorden. Östergren (1937). — särsk.
α') i förb. med beteckning för aposteln Paulus, se r α.
β') (†) i uttr. Sankte Pers dag, aposteln Petrus' dag (persmässodagen, den 29 juni); jfr δ β'. Tiorssdagin Nesth epth(e)r S(anc)te p(er)ss dagh. ArbogaTb. 3: 333 (1522). Därs. 350 (1525).
γ') [jfr med avs. på anledningen till benämningen PETERS-FISK] (fullt br.) zool. i uttr. Sankte Pers fisk l. (numera vanl., sammanskrivet) sanktepersfisk, fisk av familjen Zeidæ; särsk. om fisken Zeus faber Lin., petersfisk, persfisk; i pl. äv. ss. benämning på familjen Zeidæ. Malm Fauna 650 (1877: Sanktepärsfisk). GHT 1895, nr 211 A, s. 3 (: Sankte Pers fisk). FoFl. 1954, s. 161 (: sanktepersfisken, sg. best.).
δ') [jfr t. (Sankt) Petersvogel samt t. petersläufer o. eng. petrel; anledningen till benämningen är att fågeln ofta ses löpa fram över vattenytan med lyfta vingar, vilket liknats vid aposteln Petrus' gående på vattnet enligt evangeliets berättelse i Mat. 14: 28 ff.] (numera föga br.) zool. i uttr. Sankt(e) Pers fågel, fågeln Hydrobates pelagicus Lin., stormsvala. Kalm Resa 1: 33 (1753).
ε') [jfr med avs. på anledningen till benämningen NYCKEL 3 d] (fullt br.) bot. i uttr. Sankt(e) Pers nycklar, stundom (sammanskrivet) sanktpersnycklar (jfr ζ'), om växt tillhörande olika arter av släktet Orchis Lin., särsk. arten O. mascula Lin. Nyman VäxtNatH 2: 316 (1868). Hylander PrydnV 57 (1948: Sankt Pers Nycklar). Selander LevLandsk. 295 (1955: sanktpersnycklar).
ζ') [jfr d. St. Peders urt, t. Sankt Petersschlüssel] (†) i uttr. Sankt(e) Pers nyckel l. nycklar (jfr ε'), växten Primula veris Lin., gullviva; jfr δ δ'. Lind 1: 256 (1738: St. Pärs nyckel). Pontén Fl. 51 (1847: S:t Pers Nycklar).
η') (†) i uttr. Sankt(e) Pers ört, växten Parietaria officinalis Lin., väggört; jfr γ slutet, δ ζ'. Tillandz D 3 a (1683). Linné Ungd. 1: 357 (1731: S. Pers ört).
t) om den helige Valentin (som enligt sägnen led martyrdöden den 14 februari år 270); jfr FÄLTEN, SANTFÄLTENS; särsk. [jfr eng. St. Valentine's day] (numera bl. tillf.) i uttr. Sankt(e) Valentins (förr äv. Valentini) dag, den helige Valentins dag (den 14 februari). På Sancte Valentini dagh (år 1504) .. fördes her Steens Stures lijk til Gripzholm, ther bleeff thet erligha begraffuet. OPetri Kr. 300 (c. 1540). Sanct Valentins dag, eller den wackra flickan i Perth. Arnell Scott Canong. II. 1: Titelbl. (1829).
u) om den helige Vitus l. Veit (som enligt legenden led martyrdöden i början av 300-talet o. som anropades i nöd, särsk. ss. hjälpare mot danssjuka); särsk. [jfr d. Sankt Vejtsdans, nor. sanktveitsdans; efter t. St. Veitstanz, motsv. eng. St. Vitus's dance o. nylat. chorea Sancti Viti] (i sht i skildring av ä. förh.) i uttr. sankt veitsdans, danssjuka. 3Saml. 5: 192 (i handl. fr. 1889). 2SvUppslB (1953).
v) (tillf.) i skämts. l. ironisk anv. Supa, dricka, / Och ha sin flicka, / Är hvad Sancte Fredman lär. Bellman (BellmS) 1: 6 (c. 1770, 1790).
2) (†) i anv. ss. attribut framför appellativ: helig. (Sigismund) moste hafwa .. (skepp) af fremmande, antingen af sine adhærenter, som medh honom uthi det sancta liga äre, som ähre de Hispanier och andre deres medhconsorter, eller och (osv.). RA II. 2: 121 (1617).
3) (†) i anv. ss. predikativ till appellativ: okränkbar, som hålles (i helgd), som icke brytes. Contracter böra vara sanct. RP 10: 128 (1643).
Spoiler title
Spoiler content