SAOL
publicerad: 2015
sarong
sar·ong
[‑åŋ´]
substantiv
~en ~er • ett malajiskt höftplagg
| Singular | |
|---|---|
| en sarong | obestämd form |
| en sarongs | obestämd form genitiv |
| sarongen | bestämd form |
| sarongens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| saronger | obestämd form |
| sarongers | obestämd form genitiv |
| sarongerna | bestämd form |
| sarongernas | bestämd form genitiv |
SO
SAOB
publicerad: 1965
SARONG saroŋ4, r. l. m.; best. -en; pl. -er (Wilhelm osv.), äv. (föga br.) -s (Siwertz Lat. 235 (1924), SvGeogrÅb. 1943, s. 199).
Etymologi
[jfr t., eng. o. fr. sarong; av malaj. sarung, fodral, hölje, sarong]
(malajiskt) klädesplagg bestående av ett långt tygstycke som viras tätt runt kroppen l. är hopsytt till ett snävt kjolliknande fodral. Stolpe EtnogrUtst. 2: 179 (1878). Kvinnorna (från Laos äro) svepta i brokiga saronger. Wilhelm SolLys. 68 (1913). Bekant är den malajiska sarongen, en kjol, som förfärdigas genom att sy ihop ändarna av ett långt tygstycke. Nilsson PrimKult. 52 (1923). Små späda orientaliska damer i kimono, saris och saronger. VeckoJ 1957, nr 3, s. 14.