SAOL
publicerad: 2015
segmentera
seg·ment·era
verb
~de ~t • dela upp i segment
| Finita former | |
|---|---|
| segmenterar | presens aktiv |
| segmenteras | presens passiv |
| segmenterade | preteritum aktiv |
| segmenterades | preteritum passiv |
| segmentera | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att segmentera | infinitiv aktiv |
| att segmenteras | infinitiv passiv |
| har/hade segmenterat | supinum aktiv |
| har/hade segmenterats | supinum passiv |
| Presens particip | |
| segmenterande | |
| Perfekt particip | |
| en segmenterad + substantiv | |
| ett segmenterat + substantiv | |
| den/det/de segmenterade + substantiv | |
SAOB
publicerad: 1965
Etymologi
(i fackspr.) uppdela (ngt) i (mer l. mindre likartade, i sht ring- l. skivformiga) segment; i sht dels ss. vbalsbst. -ing (i denna anv. äv. konkretare, om förhållandet att vara uppdelad i segment), dels i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv. Hammar FostUtv. 52 (1900). Tänker man sig att en ärtbalja segmenteras på tvären och vid mognaden faller sönder i enfröiga, slutna delar, så uppkommer en ledbalja. VäxtLiv 4: 274 (1938). Den segmenterade bågen hos vissa T-formiga fibulor. Fornv. 1952, s. 223. — särsk.
a) zool. i anv. motsv. SEGMENT 5. Dahlbom Insekt. XXXVIII (1837; i p. pf.; om leddjur). De platta maskarne visa i allmänhet ingen segmentering. Thorell Zool. 2: 416 (1865). Sefve UtvLär. 97 (1926).
b) mer l. mindre bildl. Viljelifvets segmentering till ett radband af sinsemellan oberoende viljeakter. LundagKron. 1: 318 (1918). Med vagnskopplingarnas leder ännu inte riktigt samordnade stegrade sig tågets segmenterade kropp och studsade tillbaka mot sig själv. BonnierLM 1954, s. 604.