SAOL

publicerad: 2015  

signifikans

signi·­fik·­ans [‑an´s] substantiv ~en ~er • till signifikant 1,2

Singular
en signifikans	obestämd form
en signifikans	obestämd form genitiv
signifikansen	bestämd form
signifikansens	bestämd form genitiv
Plural
signifikanser	obestämd form
signifikansers	obestämd form genitiv
signifikanserna	bestämd form
signifikansernas	bestämd form genitiv

Till SAOL

SO

publicerad: 2021  

signifikans signifikansen signifikanser

signi·fik·ans·en

substantiv

[siŋnifikan´s] äv. [siŋnifikaŋ´s]

● sär­skilt statistik det att vara signifikant

signifikansberäkning

belagt sedan 1910 i bet. 'innebörd'; 1944 som statistisk term; av lat. significan´tia med samma betydelse, till significa´re 'ge tecken; med­dela; betyda'

Till SO

SAOB

publicerad: 1967  

SIGNIFIKANS siŋ1nifikan4s l. -aŋ4s, äv. sin1ji-, l. 01—, r.; best. -en; pl. -er.

Ordformer

(förr äv. -ica-)

Etymologi

[jfr t. signifikanz, eng. significance; av lat. significantia, till significans (gen. -antis), betecknande (se SIGNIFIKANT)]

1) mening(sfullhet), (djup) innebörd. Österling Männ. 28 (1910). Man .. enades .. kring ett festprogram .., bräddat av historisk significans. Hellström Malmros 266 (1931). I det sökande efter bevis för eller mot Darwin som i så hög grad präglade det senare 1800-talets biologiska forskning fick de anatomiska fakta en ny signifikans. LD 1958, nr 266, s. 5.

2) statist. motsv. SIGNIFIKANT 2, om förhållandet att l. sannolikheten för att värde l. skillnad o. d. är signifikant; äv. i uttr. statistisk signifikans. TSvLärov. 1944, s. 108. Om sannolikheten för slumpens inverkan blir mindre, ökar signifikansen. TT 1952, s. 27. Även när dessa skillnader (vid vissa testningar inom de olika fakulteterna) icke uppnår statistisk signifikans, visar de tydligen i flera fall ett enhetligt mönster. PedT 1958, s. 199.

Ssgr (till 2; statist.): SIGNIFIKANS-PROV. jfr -prövning. TT 1952, s. 26. —

-PRÖVNING. beräkning av signifikansen med statistiska metoder. SvVäxtförädl. 2: 567 (1951).

Till SAOB