SAOL

publicerad: 2015  

skräck

skräck substantiv ~en • stark rädsla; ngn/ngt som orsakar rädsla: ​pojkarna var kvarterets skräck

Singular
en skräck	obestämd form
en skräcks	obestämd form genitiv
skräcken	bestämd form
skräckens	bestämd form genitiv

Till SAOL

SO

publicerad: 2021  

skräck skräcken

skräck·en

substantiv

● mycket stark rädsla ofta i viss akut situation

JFR ¹fasa, fruktan 1

skräcknatt; skräckstämning

skräck (för någon/något/att+verb/sats)

skräck (för någon)

skräck (för något)

skräck (för sats)

skräck (för att+verb)

darra av skräck; leva i skräck; sprida skräck; soldaterna satte skräck i befolkningen; hon har skräck för att gå ut ensam; de kände skräcken komma krypande

○ äv. som önskad effekt i film, roman etc.

skräckfilm; skräckhistoria

○ äv. om person el. varelse som in­jagar stark rädsla

grannens tio­åring var kvarterets skräck

belagt sedan 1621; av tyska Schreck med samma betydelse, till schrecken 'bli förskräckt', urspr. 'fara upp'; jfr ur­sprung till förskräcka

Till SO

SAOB

  skräck subst.
· -skräck