publicerad: 2021  
förskräcka förskräckte förskräckt, presens förskräcker
verb
förskräck´a
● väcka plötslig (stark) rädsla hos någon
JFR förfära, skrämma
någon/något förskräcker någon (med något/att+verb)
någon förskräcker någon (med något)
någon förskräcker någon (med att+verb)
något förskräcker någon (med något)
något förskräcker någon (med att+verb)
han förskräckte dem med sina trapets­konster
spåren förskräcker se spår
belagt sedan 1508 (brev från Olof Jonsson till Svante Nilsson om oreda i kungsfodringen i Uppland (Styffe)); fornsvenska forskräkkia; av lågtyska vorschrecken med samma betydelse; se ur­sprung till skräck
förskräckaförskräckelse
förskräckas