SAOL

publicerad: 2015  

sporre

sporre substantiv ~n sporrar 1 en sorts bygel med taggar som an­vänds för att styra och på­verka hästar2 upp­muntran, eggelse

Singular
en sporre	obestämd form
en sporres	obestämd form genitiv
sporren	bestämd form
sporrens	bestämd form genitiv
Plural
sporrar	obestämd form
sporrars	obestämd form genitiv
sporrarna	bestämd form
sporrarnas	bestämd form genitiv

Till SAOL

SO

publicerad: 2021  

sporre sporren sporrar

sporr·en

substantiv

[spår`e]

● bygel med taggig trissa som fästs vid ryttares stövel­häl och an­vänds för att mana på och styra hästen

han satte sporrarna i hästen och galopperade iväg

○ äv. om liknande naturlig bildning på extremiteterna hos insekter, fåglar och vissa dägg­djur

○ äv. om liknande bildning hos vissa växter

gulsporre

○ äv. om köks­redskap med denna form

kaksporre

○ äv. bildligt om pådrivande kraft

JFR eggelse

pengar var ingen sporre för honom

belagt sedan senare hälften av 1300-talet (Fornsvenska legendariet (Codex Bureanus)); fornsvenska spori; gemensamt germanskt ord, besläktat med sparka, spjärna, spår

Till SO

SAOB

  sporre subst.1
  sporre subst.2